Vinter i Paradiset

Någonstans i det Koktebelska mörker som lugubert och, för den som är lagt åt det hållet, hotfullt bredde ut sig mellan de sparsamt utplacerade lyktstolparna med sina gatlampor av samma typ som varje svensk bondgård med egen gata och självaktning höll sig med åtminstone ända in på 1970-talet, stötte jag plötsligt ihop med något. En ukrainare, tror jag. Kunde inte se hans skor, men han lät ukrainsk. ”Ouff!” sa han och fortsatte på sitt tungomål och då sa jag ”dobryj vjetjer”, som i bästa fall betyder ”god afton” och vi insåg båda två att så mycket mer skulle nog inte bli sagt, varför vi famlade vidare i mörkret, var och en åt sitt håll, och båda var vi nog glada över att ha träffat på en annan människa, vilket indikerade att varken han eller jag var den enda mänskliga varelsen i den, bortsett från kringdrivande vildhundar i överflöd, övergivna staden. Jo, så finns här en dam med rödfärgat hår på hotellet också. Hon sitter i receptionen, serverar frukost och, tror jag, städar. I vilket fall som helst har hon bara en gäst och hon och jag har lätt divergerande uppfattningar om när vatten kan anses vara varmt: när det rinner eller när man kan duscha i det utan att börja steppa. På tal om stäppen, som breder ut sig från Feodosia och norröver, irrar där trötta tatarer utan håg och med fallet mod runt bland Saperavirankor i vinteridé, med sekatörerna i högsta hugg utför de klatschiga klipp alltmedan de hukar för nordanvinden, som brutalt och skoningslöst anfaller i tjutande stötar som om självaste Stalin satt där i norr och spelade frusna skalor på sin larmande orgel som ville han göra biff av de stackars tartarerna.

Nytänk i Chile & Maipo Andes

Enligt Cristian Naretto på Perez Cruz har så äntligen chilenarna bestämt sig. Den nya lagen, decreto 464, delar in landet i tre avlånga delar, Andes, Entre-Cordilleras och Costa. Detta kan man sedan lägga till sin egen tidigare appellation. Till exempel Perez Cruz kan framöver sätta ”Maipo Andes” på sina etiketter. På tiden. Detta är en utmärkt upplysning för konsumenten för hur man än vrider och vänder på saken är det stor skillnad inom de chilenska appellationer som sträcker sig från Anderna i öster via inlandet till kusten i väster. Möjligen ska i sammanhanget tilläggas att det nya dekretet ska publiceras för att vinna laga kraft, något som enligt Cristian är på gång i skrivande stund. Nyfiken på hur Maipo Andes smakar?

Château L`Arnaude mitt i vintern

Vad händer på en vingård mitt i vintern? undrar kanske ingen av er, men det ska jag nu berätta i alla fall. Eller åtminstone vad som händer på Château L´Arnaude just nu. Alldenstund årgången 2010 trots ett svårt växtår var fantastisk överlag, har det varit lätt att blenda i år. Således är såväl vitvinet som rosévinerna redan färdiga, ja de är till och med klarade och väntar nu på att buteljeras om några veckor. På rödvinssidan tar vi det lugnt. Allt är så bra att vi kan välja och vraka och göra lite som vi vill. Normalt är annars att man alltid har någon tank eller ett eller annat fat som gått åt skogen eller inte blivit så bra som man hoppats, eller som rent av fått panikskördas med bristande kvalitet som följd. Merparten av de viner som ska läggas på ekfat är i faten och varenda behållare rödvin är i utmärkt skick såväl sensoriskt som analytiskt. I vinkällaren allt lugnt med andra ord. I vingården är det lite knepigare. Det har regnat mycket de senaste två månaderna, men tack vare den fantastiske Fabrice i vingården ligger vi ändå väl till med beskärning, ståltrådsdragning och stolpbyten. Längre fram, när ”basjobbet” är gjort kommer Fabrice att återplantera i en del gamla fält, där vinrankorna med ålderns rätt börjat falla ifrån i måttlig mängd (är mängden för stor är det bättre att omplantera hela fältet; genom att komplettera ett gammalt fält gör man dels myndigheterna glada (de kräver en miniminivå för antalet stockar per hektar), dels behåller man sina bästa stockar samtidigt som man klarar kvantitetsmålen med de nyplanterade stockarna, som emellanåt skördas för sig just för att kvaliteten ska vara på topp).

ABC om NPK – ett inlägg om skitkastning

Varför göder man vingårdar när mager jord är bäst för kvaliteten? frågade en yster yngling med huvudet på skaft. Hm, först får vi då göra klart vad som avses med gödning och för det mesta menar gemene man handelsgödsel som säljs enligt formeln NPK (kväve, fosfor, kalium) och i lite olika varianter. Ungefär samma saker tillsätter den som dyngar på med hemkört från ladugården, fast då med mindre precision avseende förhållandet mellan N, P och K. Vid sidan om detta kan man, särskilt avseende grödor som vinrankan, tillsätta diverse mineraler (också en form av gödning). Om frågan inledningsvis omformuleras till ”Måste man göda med NPK?” är svaret, att ja, det måste man om man vill ha stora skördar och nej, det måste man inte om man satsar på låga uttag för dyrare viner (lägre uttag medför högre pris om lönsamheten ska bibehållas, det kan t o m svenska grundskoleelever räkna ut); däremot behöver sannolikt även den med lågt uttag tillsätta mineraler understundom, och kanske plöja ner gräset och klövern mellan raderna då och då (ger naturlig NPK eller i vart fall N). Med andra ord: hur mycket och med vad man behöver göda beror i grunden på volymen man vill ta ut (och, förstås, markens beskaffenhet; den som vill ta ut stora skördar på mager jord måste göda mer med NPK). Går det att göra vin utan att tillsätta NPK? Ja, under förutsättning att jorden är i gott skick (att man har ett levande humuslager) och att man inte vill ha ut jätteskördar (man får då plöja ner gräs och klöver enligt ovan samt kanske komplettera med mineraler; vissa sorter behöver mer av somliga mineraler så exakt vad man behöver tillsätta är individuellt). Är handelsgödsel bättre eller sämre än ”naturlig” dynga? Varken eller, kanske, men miljömässigt är det rimligt att anta att naturens egenproduktion är bäst lämpad för att återföras till jorden (under förutsättning, hur konstigt det nu än kan låta, att dyngan inte är förorenad). Kan man påverka smaken via gödningen? Absolut, på många vis, t ex gäller det att ha en levande och ”komplett” jord (d v s en jord som inte blockerar eller hämmar rankans tillväxt och aromutvecklingen i frukterna och, kan man tillägga, druvans kväveinnehåll påverkar jäsningsförloppet och den aromutveckling som då kan ta plats, dock kan man ”eftergöda” med kväve i samband med att jäsningen startas) om man vill få till komplexa och kompletta viner (låter självklart, men är det inte). Avslutningsvis, är världens vinbönder generellt sett bra på gödning? Nej, inte särskilt.

Australien ödelagt!

Jag vill egentligen inte kommentera vad andra skriver om vintillverkning, men ibland blir det så fel att det är svårt att låta bli. Läste nyligen en grej om att Australien drabbats av bladmögel/mjöldagg. Synnerligen illa skulle detta vara därför att det endast går att behandla de här angreppen med ett enda (systemiskt) medel (vars namn f ö är felstavat i texten) och det medlet var nu slut i hela Australien! Sådana här skribenter är, minns jag sedan jag själv en kort tid på 80-talet hade till uppgift att skriva texter som andra förhoppningsvis skulle planka i sina tidningar, drömmen för den som vill sprida ett påstående. För det första är detta långt ifrån första gången Australien (som f ö är ett stort land) har att tampas med mögel, för det andra finns det en uppsjö behandlingsmetoder och – medel att ta till, också i Australien, trots att det ligger långt bort. Det jag nu ska säga är livsfarligt – det där med att kasta sten i glashus, ni vet – men det är faktiskt så att en skribent, i alla fall en seriös, har ett ansvar för att den rapporterar någorlunda korrekta saker till sin läsare och man får inte var hur lat och okunnig som helst om man skriver för andra. Hör Australien rocka så möglet dammar om bladen. Cover från det snart ödelagda Australien.

Vinitech, Bordeaux

För er som vill ha råkoll på hela vinvärlden gäller det att infinna sig i Bordeaux någon gång mellan 30:e november och 2:a december. Då pågår nämligen Vinitech. Förr i världen arrangerades en mässa för önologiska och vitikulturella artiklar i samband med den stora vinmässan Vinexpo. Så småningom bytte teknikdelen namn och slogs dessutom ihop med Sitevi i Montpellier. Nu anordnas ”Vinitech” vartannat år i Bordeaux och vartannat år i Montpellier. På de här mässorna kan man få sig till livs allt från det senaste inom automatisk druvgallringsteknik och traktorvetenskap via nya enzym och jästsorter till ekspån och druvkloner. Vid sidan om utställningsmontrarna arrangeras många intressanta föreläsningar – de flesta på franska – och på samma sätt som Vinexpo är en mötesplats för vinhandeln är Vinitech en mötesplats för vinproduktionen. Det sistnämnda hindrar dok inte att det är en mycket bra, intressant och kul mässa för var och en med minsta intresse för vin och vinproduktion. Vinitechmusik.

Vad kostar ett kilo vindruvor?

Vingårdsmaterielfirman Vinséo ville göra reklam för sig själv genom att till olika vinodlare ställa frågan ”Vad kostar det att producera ett kilo druvor och vad får man för det?”. I veckan debatterade sålunda diverse vinprofiler saken vid ett seminarium anordnat av nämnda Vinséo. Kostnaden visade sig vara runt 1,4 €/kilo för biodynamikern Emmanuel Cazes (Domaine Cazes) och kvalitetsproducenten Gérard Bru (Château Puech Haut). Båda säger sig ta ut mellan 24 och 27 Hl/Ha. En slutsats man kan dra som åhörare till debatten är att nämnda producenter då måste ta rejält betalt för att överleva, men som debatten arrangerades av Vinséo blev slutsatsen också… ”bevattna mer (och öka ditt uttag)”. Inget fel i det, men kanske ett aningen sökt svar? Laurent-Emmanuel Migeon från Groupe Evoc – nu talar vi massproduktion och bevattning – menade att Evoc producerar vin för mellan 0,2 €/kilo (lägre klassad mark, uttag 90 Hl/Ha) och 0,6 €/kilo för AOP. Vincent Pugibet (Domaine de la Colombette), slutligen, som representerar en produktion inriktad på viner med låg alkoholhalt, berättade att hans kostnad hamnar på 0,2 €/kilo. Alltid. Förklaringen till detta är bevattning (högre skördeuttag) och mekanisk beskärning (spar 1000 €/Ha och år, samt de besparingar som görs genom att inte stötta vinrankorna). ”I Australien sköts, enligt CSIRO, 65 % av vingårdarna på det här viset,” visste Pugibet att berätta. Vad får man betalt då? Nja, Evoc har ännu inte nått de 3500 €/Ha man har som mål, endast ett av medlemskooperativen når 3000 €/Ha. Å andra sidan, berättade Laurent-Emmanuel Migeon, tjänar de bra med pengar på sina alkoholfria viner, men även på att extrahera resveratrol och att producera bordsdruvor. Efter detta kunde Gérard Bru avrunda med att konstatera, att även om Château Puech Haut faktiskt gjort ett försökt att diversifiera med billigare vin, men det fungerade inte så man blir sin läst trogen, vilket kanske vi vinälskare inte alls har något emot?

Belgiskt vin

Efter belgisk film är turen kommen till belgiskt vin. Enligt Terre de Vins odlades vin i Belgien på en mer professionell bas till och med 1500 – talet. Efter att under flera sekler ha varit förpassad till trädgårdar och växthus gör nu vinstocken sitt återtåg i den fria naturen. De senaste tio åren har odlingarna ökat till 75 Ha och den totala produktionen till 400 000 liter. Fem appellationer har man redan hunnit skapa och två till är under utarbetande. Man odlar dels druvor som den svenske vinbonden känner igen, som Solaris, dels mer franska varianter som Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier på krita för framställning av mousserande vin. Kanske värt ett studiebesök för svenska vinodlare?

Pressad vinmakare

Att vinmakare är pressade i skördetider är väl ingen nyhet, men att en av oss de facto trillade i pressen i år är måhända det. I alla fall har en del press tyckt det. Vinmakaren i fråga är min kompis chefsvinmakaren på Hedges Family Estate, Pete Hedges. Olyckan inträffade häromdagen och han blev dessvärre rejält skadad, bland annat brutna revben en masse. Dock är vi vinmakare ett segt släkte och senaste nytt är att Pete mot alla odds redan tagit några stapplande steg på sjukhuset där de försöker sätta honom i vinbart skick igen. Skörden i Washington State går för övrigt, som tidigare meddelats, planenligt.