Kategoriarkiv: Vinproduktion

Ducasse, Hannibal och malo

Publicerat av
Svara

I förrgår satte vi slutblenden av Arnaude Rouge 2008 på Château L´Arnaude i Lorgues, Provence, Frankrike. Det är i sig inget konstigt i att man slutblendar i juli-augusti året efter skörd, men i det här fallet har blenden varit klar sedan månader. I teorin. I praktiken har en tank med Cabernet sauvignon först vägrat att alls jäsa malolaktiskt och sedan, när den väl hoppade igång, vägrat att jäsa på ett anständigt vis.

Visst, det är oftast ingen nackdel att den malolaktiska jäsningen tar tid. Alltför snabb dito är alltid ett orosmoment i Provence (däremot inte i t ex AVA Red Mountain i Washington State där den malolaktiska jäsningen alltid sker i en explosion över ett par dagar). Någon invänder säkert att sådant kan man kontrollera nuförtiden, det finns massor av produkter att ta hjälp av och ytterst handlar det ju bara om att ha koll på kemin i druva och must. Jaså, säger jag. Skillnaden på teori och praktik kan ibland vara stor…

Analyser av den aktuella Cabernet-tanken, C 30, på Château L´Arnaude, visade inget som skulle göra att vinet skulle ha svårigheter att jäsa malolaktiskt. Vinet har lagrats vid en normal temperatur, det har berikats med bottensatser från fat och tankar som jäst malolaktiskt och så vidare. Likväl har det vägrat jäsa malolaktiskt.

Förr – föralldel, även nu – berodde sådana här problem vanligtvis på att vinkällarna blev för kalla, varför den malolaktiska jäsningen inte kom igång förrän fram på vårkanten, när värmen kom tillbaka. Ibland hann producenterna buteljera innan den malolaktiska jäsningen kom igång, varför en ”efterjäsning” så småningom kom att ske.

Hursomhelst, C 30 vägrade ”göra sin malo”. Förrän nu i sommar, då den sakta, sakta, omvandlat äppelsyran till mjölksyra. Eftersom producenten sålt slut på föregående årgång av vinet och eftersom det är högsäsong härnere i Provence just nu – juli till september är bästa månaderna både för horeca- och direktförsäljningen – kan var och en förstå att det här ögonblicket då vi äntligen kunde avsluta blenden var efterlängtat och att det var ett bra skäl till lite fest i vardagen.

Således åkte vi – Mats Wallin, som äger Château L´Arnaude, och jag – så snart blenden var gjord till Alain Ducasses Abbaye de Celle utanför Brignoles. Stället öppnade vid sekelskiftet i ett månghundraårigt kloster i Celle och Ducasse har aldrig gjort mig besviken här (heller). Vi åt ”Menu Gastronomique” som jag definitivt kan rekommendera och provade vin från AOC Coteaux Varois (en Provence, som det numer också ska heta). Coteaux Varois blev AOC ungefär samtidigt som Abbaye de Celle öppnade. Det är alltså en ung appellation, men där händer mycket, även om jag fortsatt har svårt att hitta någon riktig stjärna bland producenterna.

Däremot förefaller Coteaux Varois i allt större utsträckning bli en appellation för ekologiska odlare. Kort sagt poppar de upp som svamp urmarken. Vi provade bland annat Château des Annibals. Deras viner har tilläggsnamn som ”Fesse Mathieu” (vilket kan betyda allt från ”ockrare” via ”Skink – Mathieu” till ”dricka friskt” och annat) och ”Suivez-moi-jeune-homme” (”Följ mig unge man”). Vinerna är spännande och personliga och det röda görs i vad jag tror blir den dominerande stilen i området de närmaste 15 åren: mer frukt än kraft, bra balans, närvarande syra och rätt och slätt god, ren smak. Faktum är att Domaine de Bernarde (på vägen mellan Brignoles och Flassans/Le Luc) började göra ett sådant vin med Alain Guittards hjälp redan för 25 år sedan och nu förefaller tiden komma ikapp Guittard,. Bernarde och den här vinstilen.

Slutligen: varför Hannibal (mycket riktigt är det också en elefant på Château des Annibals etikett)? Jo, Hannibal drog förbi här i södra Provence innan han slog romaren i ryggen. Det är också därför som elefanter dyker upp lite här och var i trakten, till exempel i Le Muys statsvapen.

Pseudodebatt om rosé

Publicerat av
Svara

Vet inte om ni följt debatten om huruvida man i Europa skulle få göra rosévin genom att blanda rött och vitt vin? Först skulle man få det. Sedan inte. Skälet till att förändringen aldrig genomfördes var ett ramaskri från odlarhåll. Själv förundras jag något över detta. Vem vinner på ett fortsatt förbud?

Den som vill göra ett bra rosévin vet, eller borde veta, att man inte kommer någon vart på kvalitetsstegen genom att blanda vitt och rött. De flesta på tillverkningssidan i branschen vet också, att den som vill blanda vitt och rött till rosé gör det oavsett om det är tillåtet eller inte.
Med andra ord hade en regelförändring bara inneburit att de som nu fuskar kunnat göra sitt arbete i öppen dager. Definitivt en pseudodebatt med ett fegt och fånigt slut.

Om jag tycker det är ok att blanda vitt och rött till rosé i min egen yrkesutövning? Absolut inte. Men det är en helt annan sak. Hur skräpviner görs är tämligen ointressant och så länge det finns köpare till mediokra viner så kommer till exempel somliga fortsätta göra ”secondary wines” (alltså jäsa två omgångar på samma skalmassa) och tillverkarna av skräprosé att understundom blanda vitt och rött till rosa.

Ytterst handlar det om att konsumenten måste säga ifrån och gå upp i kvalitet och pris, men vin avviker inte från andra livsmedel: fokus för de flesta konsumenter är priset. Bara priset. Det är ett problem och en utmaning inte bara för oss som tror oss arbeta med kvalitet utan också för hälsovården.

Dags att köpa Brasilien – fond?

Publicerat av
Svara

Fick ett pressmeddelande från OIV (Office International de la Vigne et du Vin) rörande det senaste skördeutfallet (med mera) på Södra halvklotet. Det visar sig att, i motsats till vad nog många förutspått, volymerna generellt minskat i år. Totalt för odlingarna på södra klotet – de motsvarar ungefär 11, 3 % av världens vinodlingar – har den skördade volymen preliminärt minskat med 6 %, från ca 53 miljoner hl till 50 miljoner hl. Störst är minskningen i Australien (- 11,5 %).

Samtidigt som volymerna minskat, har den inhemska konsumtionen gått ner i flera av länderna. Däremot har exporten fortsatt öka (+ 3, 16 % 2008). Den brasilianska exporten tredubblades från 2007 till 2008.

Störst i Syd är Argentina med 227 000 ha (motsvarar närmare 3 % av världens vinareal). Sedan följer Chile (198 000 ha), Australien (173 000 ha), Sydafrika (132 000 ha) och Brasilien (97 000 ha).

Sett till produktionen av vin, kan man konstatera att medan till exempel Australien arbetar med relativt höga uttag, arbetar Chile med relativt sett lägre. Störst är återigen Argentina med en årsproduktion på närmare 14 miljoner hl (5, 40 % av världsproduktionen), följt av Australien 11 miljoner hl, Sydafrika 9, 5 miljoner hl, Chile 8,8 miljoner hl och Brasilien 3,4 miljoner hl.

Hur utfallet kommer att bli på norra halvklotet återstår, förstås, att se. När jag var i Kalifornien förra veckan, spådde odlarna en mycket stor volym i år. Detta p g a av riklig nederbörd i vintras och under våren – alla underjordiska lager är fulla – och att förra året gav en liten skörd (vinrankan försöker alltid balansera ett snålt år med ett rikt och vice versa). Även i södra Europa har vattenlagren fyllts på rejält i år. Samtidigt har t ex Bordeaux drabbats av hagel, vilket medför minskade volymer. På det hela taget ser det i dagsläget dock ut att bli en ganska stor skörd i Nord 2009.

Zeta, väder och vind

Publicerat av
Svara

Körde nyss hem från Pezenas där jag varit och tittat till vinerna hos en av mina uppdragsgivare, Domaine de Brescou. Regnet öste ner och det förefaller som att Sydfrankrike, och för den delen stora delar av Italiens övre halva, återigen får ett år rikt på nederbörd.

Regnet har nu öst ner i snart två år. Det är klart att vi inte talar om syndafloden och visst har det varit uppehåll under juli och augusti och lite då och då, men områden som Provence och Toskana har fått betydligt mer nederbörd än normalt och inte minst är mjöldaggshotet överhängande när vi nu befinner oss mitt i det tredje året med gynnsam väderlek för skadliga svampar – jovisst, skräpvädret var påtaglig på sina håll redan 2007.

Redan tidigare har vi sett kraftigt minskad skörd på grund av regnet och de därav följande angreppen i vingårdarna (för att nu inte tala om hur kvalitén blivit på sina håll).

Häromåret var Sicilien ner med nästan 40 %, vilket förstås påverkade arbetet med Santagostino och Zeta hos producenten Firriato det året. Som tur är klarade man sig bättre på Sicilien 2008, vilket inneburit att det varit betydligt lättare att arbeta med årgången 2008 än 2007. Resultatet finns för övrigt att beskåda och inmundiga i Santagostino Cataratto – Chardonnay, Santagostino Nero d´Avola – Syrah, Zeta Merlot – Cabernet och Zeta Grecanico – Chardonnay.

Vad det handlar om nederbördsrika år som 2007, 2008 och 2009 är att applicera sina växtskyddsmedel vid rätt tidpunkt och, för den delen, att alls jobba med rätt typ av medel.

Jag är sedan 20 år varm anhängare av kontaktverkande medel och gärna ekologiskt framtagna sådana, alltså produkter som också är alternativ till koppar- eller svavelbaserade medel som man annars får använda även i ekologiskt jordbruk. Zeta-vinerna ovan visar att det är möjligt att göra viner på ekologiskt odlade druvor även regnrika år – och det utan att vinet behöver kosta skjortan för det.

Tyvärr finns det inte så mycket att göra om ens vinodlingen drabbas av hagel. Detta har skett ibland annat Bordeaux i år. Där uppmanar nu Jean-Yves Bechet på Château Fougas vinproducenterna i appellationen Côtes de Bourg att förena sig i en solidaritetspakt, där de odlare som klarat sig undan haglets härjningar ska sälja delar av sin skörd för en spottstyver till mindre tursamma kollegor. Den som ställer upp för sin nästa får som tack sätta en klisterlapp från ”Solidarité Côtes de Bourg” på sina flaskor. En slags fair trade – varaint, menar Bechelet.

Pesticider

Publicerat av
Svara

Befann mig av olika skäl i Montpellier igår och läste då i Midi Libre ett rasande angrepp på det rikliga bruket av pesticider (bekämpningsmedel, växtskyddsmedel) i jordbruket.

Bland annat hänvisade man till en undersökning gjord 2006 av Ifen (Institut Francais de l´Environnement), som visar att 96 % av alla vattendrag och 61 % av allt grundvatten i Frankrike innehåller rester av minst en pesticid.

Förmodligen är det inte bättre på annat håll, och man kan lätt förstå att det är svårt att nuförtiden äta och dricka utan att få i sig lite bekämpningsmedel.

Bortsett från att man kan titta på Cronenbergs Naked lunch (naked lunch) kan man läsa lite om rester i vin på mdrgf.org och Naturskyddsföreningen

Gaillac

Publicerat av
Svara

Just hemkommer från en utflykt till Gaillac, där jag sedan några år är rådgivare till Domaine de Canto Perlic. Gården ägs sedan tio år av det svenska paret Ursula och Sune Sloge från Uppsala, eller numer rättare sagt från Gaillac. De har lagt ner mycket möda på sin gård och sitt vin, som blir allt bättre.

För min del är det kul att vara en om än liten så i alla fall del i projektet. Flera av druvorna i Gaillac var nya bekantskaper för mig som vinmakare när vi började samarbeta för några år sedan. Mest spännande är den svårtyglade Braucol (eller Fer) och den fortfarande för mig lite mystiska Mauzac. Årgången 2008 i Gaillac var inte den lättaste, men rödvinerna från Canto Perlic känns ändå som de bästa som någonsin gjorts på gården.

Ny lag minskar bekämpningsmedel i Frankrike

Publicerat av
Svara

Även om grundtanken förhoppningsvis alltid är god, kan en ny lag vara på gott och ont.

En ny, god lag för året är att bönderna i Frankrike från och med nu måste besiktiga sina maskiner och det är inte traktorerna vi talar om. Det som sätts under luppen är övrig maskinpark, i första hand redskapen som används för växtskyddsbehandlingen. Året en maskin fyller fem år ska den besiktigas. Därefter ska den kontrolleras på nytt minst vart femte år. Godkänns reskapet inte, måste det repareras inom fyra månader. Annars blir det körförbud.

Fram till nu har det varit ett problem att så många använder ineffektiva sprutor o d och att man därmed öser ut mer bekämpningsmedel än nödvändigt.

Mazuela de la Quinta Cruz och Miguel Merino

Publicerat av
4

Sommaren 1988 skickades jag runt för att lära mig göra vin, jag hade ett år på mig för att ta över vinmakandet på Domaine Rabiega som jag då just blivit chef för (och där jag blev kvar till 2005). Bland många andra träffade jag då Miguel Merino. Han visade mig bl a den då nya forskningstationen för vin i Navarra, men viktigare var att han gav mig VIP-behandling på ferian i Pamplona . Klart vi blev vänner.

Några år senare började Miguel sakta bygga upp sin egen bodega i Briones, mellan Logrono och Haro, alldeles intill där man senare byggt det stora vinmuseet (väl värt inte bara ett besök utan också en avstickare) och när jag började på heltid som vinmakarkonsult 2005 började vi spåna kring ett joint venture. För mig var det självklart att vi skulle försöka oss på att göra en bra Mazuelo i Rioja. Dels därför att ingen direkt försökt på allvar, dels därför att jag är stormförtjust i Mazuelo/Carignan och har arbetat så pass mycket med den genom åren (tex Château d´Esclans Carbase som var 100 % Carignan).

Sagt och gjort. Årgången 2005 gick åt skogen (samma sak hände f ö med första årgången av Carbase, 1995…); det hade aldrig hänt med en Cab – vinvärldens Volvo-druva (för att nu ingen ska missförstå: jag tycker Volvo är helt ok och avser här bilarnas driftsäkerhet).
Årgången 2006 gick det desto bättre. Vi tar druvorna till det här vinet från en vingård som heter Quinta Cruz, femte korset, för den ligger vid det femte korset längs en pilgrimsväg och heter så sedan urminnes tider. Lika länge (kanske en liten överdrift) har Pedro, hans far och farfar ägt marken. Pedro, som nu är 80, minns när farfar planterade stockarna vi nu använder för vårt vin, och han sköter allt precis som farfar gjorde. Jag var väl något fundersam kring huruvida han skulle låta oss göra en liten vendange vert (klippa bort druvor före skörden), men han tog det. Faktum är att han bjöd hem oss på korv och hans eget hemgjorda vin den dagen och även om vinet hade sina begränsningar så var korven kanon.

Och i övrigt, tja, inga hemligheter. Det är som alltid druvorna som gör vinet. Produktionen 2006 blev liten, det blev bara cirka 1500 buteljer sedan Miguel och jag underkänt flera av de fat vi testade för vinet. Miguel ville också göra en liten kvantitet ifall vinet skulle floppa, ”Mazuelo från Rioja…?”. Men nej, någon flopp blev det inte. Faktum är att jag aldrig haft så omedelbara framgångar med ett lite dyrare vin som (Miguel och) jag haft med Mazuelo de la Quinta cruz. Bara någon månad efter att vinet släppts till försäljning gav Sobremesa det 94 poäng. Något som placerar vinet på Topp 20 i Spanien under 2008. När vi nyligen släppte årgång nummer 2, alltså 2007, blev det på stört ”Red wine of the month” i Decanter (Steven Spurrier) . Och så vidare.

Varför utsätter jag nu de eventuella läsare som jag kan ha på den här nya bloggen för denna långa drapa? Ja, främst därför att den blev mycket längre än jag tänkt (och jag tänker inte döda några darlings), för det jag tänkte skriva var att jag nu sätter mig i bilen och kör till flygplatsen. Om några timmar är jag i Rioja och där ska Miguel och jag välja ut faten för 2008 Mazuelo de la Quinta Cruz.

PS Är någon intresserad av att prova årgång 2006 av vinet, fanns det häromdagen enligt SB:s hemsida 10 buteljer kvar på Hansacompagniet i Malmö och en eller två flaskor på någon av butikerna i Stockholm, Regeringsgatan kanske.

Världsproduktionen av vin – senaste nytt från OIV

Publicerat av
Svara

Det damp ner ett pressmeddelande från OIV (Office Internationale de la Vigne et du Vin, eller International Organisation of Vine and Wine, som anglosaxarna vill uttyda OIV). OIV är alltså en världsomspännande organisation för vinodling och – tillverkning. Inte bara tillverkande länder deltar, även Sverige är representerat. Under några år på 1990-talet, när Sverige precis gått med, var jag en av landets representanter. Kul erfarenhet. Mycket tjafs mellan anglosaxiska och latinska akademiker som spände musklerna så till den milda grad att somligt gick i stå (inget ont om dessa annars mycket dugliga professorer och vetenskapsmän och – kvinnor; det är bara det att de skulle bli mer effektiva om de släppte lite på prestigen). Dock kan man lita på OIV:s statistik och så här såg produktion och konsumtion ut 2008 enligt rykande färska siffror:

Inom EU minskar både vinarealen och konsumtionen. Det är framförallt Frankrike som drar upp vinstockar och nedgången i konsumtionen menar man beror på den ekonomiska nedgång världen befinner sig i. Hm, det låter som en typisk ”huvudet-i-sanden”-passus som t ex fransmännen absolut ville ha med i pressutskicket, därför att på nästa rad konstaterar man att, visst, nedgången beror förstås också på (den snart 50-åriga) trenden att konsumenterna i de stora, traditionella produktionsländerna dricker allt mindre vin (i takt med att man får bättre kranvatten, att det inte längre är ok att dricka alkohol och köra bil, att folk tänker sig för lite mer, att…).

Som lök på laxen, får man väl säga, kommer så i nästa stycke fakta från USA, landet som väl mer än något annat drabbades av krisen under 2008; här har konsumtionen ökat ! För första gången passerar den gigantiska och stadigt växande vinmarknaden i USA Italien.

Sanningen är väl den, att konsumtionen utvecklats åt det ena eller andra hållet oavsett krisen i länder där det redan finns starka trender och att en viss nedgång kunnat skönjas på somliga marknader där krisen definitivt får ett direkt genomslag på konsumtionen, t ex under de senaste tio åren nytillkomna ”vinländer”.

Så till 2008 års vinnare och förlorare i Export – ligan: Vinnaren är, igen, Italien, som trots en liten minskning behåller täten med inte mindre än 19 % av världshandeln. Närmast följer Spanien, som exporterade 16,5 miljoner hektoliter. Förlorare är enligt OIV annars främst Australien och Frankrike. Vinnare är däremot också ”the group of six new exporter countries (Southern hemisphere and the United States)”, som tillsammans ökade med 1,5 % och som nu svarar för 30 % av den totala världshandeln.

Så avslutar OIV med en ganska kul information för oss nördar: den här ”världshandeln”, alltså vin som konsumeras utanför produktionslandet, svarar idag för 37 % av den totala vinkonsumtionen. Det kanske inte låter mycket, men betänkt då att världshandeln var så liten som 18 % av den totala konsumtionen så sent som i början av 1980-talet.