Vad som utöver vinden mer exakt driver dessa föraktliga element – sjuka böjelser, säkert, elakhet, säkert, dumhet, säkert – som ger sig till att nyttja offentliga inrättningar utan att låsa dörren är ett mysterium. Låt vara att detta i sig inte behöver utforskas närmare. Det viktiga är att få stopp på ofoget. vinifierat tror i första hand på ett omfattande och tydligt förbud kopplat till högst kännbara straff, men kan också tänka sig utbildning om nu någon på fullt allvar tror att det går att få dessa lågtstående individer att förstå vilken obotlig skada de gör genom de oförglömliga minnesbilder som för alltid etsar sig fast i den nödiga och behövande människa som fylld av ett slags saligt lyckorus ser att dörren signalerar grönt och sliter upp den i samma ögonblick som hen börjar slappna av och ge efter för trycket, bara för att finna sig, om uttrycket tillåtes, öga mot öga med en upplevelse som kräver många timmars avancerad terapi för att bli av med, om det nu alls är möjligt. Skulle det dessutom vara så att den så att säga olåsta individen i det där ögonblick då dörren öppnas och hen bokstavligen talat blir tagen med byxorna nere har mage, och framförallt, ansikte, att se förvånad ut, ja, rent av förbannad ut, trots att det är hen själv som skapat den ohållbara och pinsamma äckelsituationen ska per automatik dubbelt straff utdömas. Förbud mot olåsta låstoaletter – nu! WC.
London Calling
Var bara en tidsfråga, här har vi Clash och London Calling.
Villa Eugène, Epernay & Bouli Lanners
I Epernay. Ingenstans att bo. Paniken infinner sig. Du hittar dig själv ståendes med blicken fäst på Avenue de Champagne. Bakom tårarna ser du den långa avenyn som leder dig ut ur staden. Inte in som du hoppats. Resväskan i din hand. Gråten i halsen. Natten smyger sig på. Kylan likaså. Du tittar bort mot parken för att se om där finns några parkbänkar. Det gör det inte. Driven av en högre kraft börjar du vandra längs Avenue de Champagne. Ut ur Epernay. Det som borde vara ett glädjens tillstånd, ett bubblande rus, är inte för dig. Du vet inte om det, men det är Bacchus som knuffar dig framåt och si! där! på Avenue de Champagne 84 uppenbarar sig som den gudomliga backanalsinrättning det är Villa Eugène! Du stapplar in med stora ögon och en virrande blick. Kan detta vara sant? frågar du dig själv enfaldigt, för sanningen att säga är du en aning enfaldig, jag menar, Herregud!, vem skulle stå där och hulka och leta med flackande blick efter parkbänkar mitt på ljusan dagen i bubblornas Epernay? Låt nu vara att du är en enfaldig sprätt, personliga och läckra Villa Eugène välkomnar dig likväl med öppen famn och rosor på kind. Låt dig väl bekomma! Och, kom för allt i världen ihåg att du inte fick det här tipset från Bacchus utan från vinifierat (suck, exakt hur dum får man vara? det är en fråga du bör ställa dig). Bouli Lanners.
Sheepdog
Samtidigt i Dalarna… Sheepdog.
Domaine de Brescou ”Blanc Vin Nature” 2013 & Nature
Har tidigare skrivit om att alla vinerna från Domaine de Brescou i Alignan-du-Vent (Languedoc) håller låga svavelhalter, som för övrigt är utsatta på etiketten. Vid sidan om detta har jag också berättat om de mindre volymer osvavlat vin vi gör där. Eller osvavlat och osvavlat, det kan hända att vi, liksom nästan alla andra tillverkare av naturviner, tillsätter 1 eller 2g/hl mellan jäsningen och buteljeringen. Har tidigare också skrivit om svårigheten med att transportera äkta naturvin eftersom dessa per definition inte kan vara omdragna och därför innehåller relativt höga halter CO2, vilket i sin tur vanligtvis leder till att korken lyfts vid transport. Körde vid mitt senaste besök på Brescou hem två flaskor vitt naturvin (bil ca 30 mil i runt 130 km/h). Den ena sköt ut korken halvvägs ur flaskan, den andra sköt inte alls. Öppnade idag den halvskjutna och den var riktig bra – och, jo, jag skulle säga om vinet inte var bra, tro mig (eller, ja, jag skulle nog bara inte nämna saken…) – men nu var flaskan verkligen bra med ren, lätt återhållen men vital och ganska bred fruktpalett, gula äpplen, ett lätt tropiskt inslag och ren druvkaraktär av chardonnay, en rejäl och ganska kraftfull och ren, fruktig smak med snygg balans i syran som får en hjälpande hand av lite CO2 som befinner sig på en högre halt än vad
som är brukligt i stilla viner, dock utan att på något vis vara störande, och på allt detta en lång, ren eftersmak. Det som slår mig avseende det här vinet i likhet med så många andra viner som bara fått ett eller två milligram svavel per liter (ett i det här fallet) är att det ändå finns en liten touch av svavelbaserade aromer på näsan, inte ett dugg störande, så som den är i många moderna vita och rosa viner gjorda med jäststammar som bygger aromer på svavelföreningar, men den finns där. Sist men inte minst: när ett naturvin förblir rent och fritt från defekter är det alltid ett bra, spännande och intressant vin som fungerar i många sammanhang, problemet med den här typen av viner är att så många är behäftade med direkta defekter som fanatikerna antingen på fullt allvar tror är nyttiga, inte känner, blundar för eller tror är komplexitet, men vare sig acetaldehyd, överdoserad flyktig syra, smutsbrett eller en osund bakterieflora är bra för vinet eller, för den delen, huvudvärken. Vad är då A och O när du gör ett naturvin? Hygienen. Perfekt arbete i vingården, inga skavanker på druvorna, varsam skörd, bra naturlig jästflora i vinkällaren, oklanderlig renhet i allt i vinkällaren. Nature.
Dela “Domaine de Brescou ”Blanc Vin Nature” 2013 & Nature” på Twitter
Förbud mot semestrande småbarnsfamiljer!
Knappt har sommaren börjat förrän världens flygplatser och plan fylls av odrägliga, skrikande, blöjbajsande barn som drar runt med sina hålögda föräldrar vilka med paniken alltid lurande under den potemkinkuliss deras tillfälliga och bedrägliga lugn utgör försöker se ut som om barnen egentligen är små, rara, underbara änglar som hela världen bara måste älska. Det är de inte. vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot semestrande småbarnsfamiljer!
Svenskt 70-tal i litet urval (& lite lätt 80-tal)
Pugh (& bl a Jojje Wadenius). Träd, gräs och stenar. November. Monica Törnell. Kebnekajse. Hoola Bandoola Band. Råg i Ryggen. Neon Rose. Kaipa. Wasa Express. Peter O Ekberg. Mobben. Reeperbahn. Garbochock. TT Reuter. Kronans Kachaner. Ebba Grön.
Dela “Svenskt 70-tal i litet urval (& lite lätt 80-tal)” på Twitter
Rapport från Ryssland
Med anledning av det av president Putin nyss fattade demokratiska beslutet, att förbjuda svordomar och ord som , förlåt oss, men det måste sagas, -u-, f-t-a och -n-l-a, inom rysk konst och kultur har en rad följdförbud fått införas i syfte att undvika syftningsfel och för att hålla medborgarnas tankar inom de kulturella ramar som nu gäller – att baktankar numer också är förbjudna torde vara överflödigt att ens nämna. Således nackas de ryska tuppar som envisas med att säga “kuckiliku” och det är förbjudet att sitta på huk. Den som tror sig ha stukat foten får hitta på någon annan skada om den alls ska bli insläppt på sjukstugan, som numer inte får kallas sjukstuga. Självklart är det förbjudet att utropa saker som “Titta!” och, ändå värre, “Titta vad jag hittat!”. Roliga historier som slutar med poänger som “Huka er gubbar för nu laddar hon om” förbjuds och företeelser som “bullmammor” finns inte längre. Givetvis är det förbjudet att bulla upp med någonting oavsett vad detta vara månde. Vidare förbjuds både ekollon och uttryck som “Frågan bollades mellan flera instanser”. Den som tycker om skinka får hitta på något annat att äta för att nu inte tala om fårtestiklar. President Putin själv, som inte är omedveten om att “putain” betdyer gatflicka på franska och liknande språk har valt att byta namn till herr Putén, vilket dels för honom närmare Sverige som han hyser en viss förkärlek till, dels gör det möjligt för honom att presentera sig själv utan att riskera att gripas, hoppas han enligt en kommuniké från Kreml.
Osvuret är bäst i Ryssland
Chuy, pizda, vebat vad bra – äntligen ett rejält och viktigt förbud!: “Ryssland förbjuder svordomar i konst”.
Fields of Fire & Fotbolls-VM-vinklingar
Alla de är banden som hajpas sönder, har några bra låtar och sedan blir till vardagliga grupper. Vi lyssnar på Big Country och Fields of Fire – nytt när det dök upp i det tidiga 80-talet. PS En anan vinkel på Fotbolls-VM 1, Fotbolls-VM 2.