Dagens nyheter, pinsamheter, Pussy Riot, Mpho Tutu, Denis Mukwege, Stéphane Grappeli, Django Reinhardt & The Irrepressibles, kort sagt: Fredagsmix

En rejäl pinsamhet är Gerard Depardieus underdåniga stövelslickande i Ryssland. En viktig och modig röst och yttring i den ryska samtiden är Pussy Riot.Vid det välbevakade mötet i Davos uttryckte man redan den första dagen och i, får man förmoda, egna ögon insiktsfullt, att krisen fortsätter under 2013. En sensationell upplysning vi tackar ödmjukast för och en sanning vi snabbt

Ryska samtidshjältar

inordnar oss i. Vad skulle vi göra utan alla dessa kloka uttalanden från Davos och skulle man inte kunna göra Davos-mötet ständigt så vi fick sådana här klokheter oss utkablade mest varje dag. Det skulle kunna vara något i stil med vad ”Goldman Sachs-vd”, en, enligt SvD, riktig tungviktare på Wall Street varmed vi måste inse att det han säger är oerhört insiktsfullt, kanske på en för oss obegripligt insiktsfull nivå,  sa igår, att man kan förvisso diskutera de höga bonusarna i bankvärlden, men utan dem kan man inte locka till sig de bästa talangerna. Med tanke på Goldman Sachs resultat häromåret är det bara att inse att han har rätt: de måste faktiskt öka bonusarna för hittills har de, uppenbarligen och, om uttrycket tillåtes, kapitalt,

Mpho Tutu

misslyckats med att locka till sig de bästa. Logiken av det sagda är, förstås, också att Lloyd Blakfein, som tungviktaren heter, snart skulle bytas ut om inte hans lön var så löjligt låg. Vi lär knappast få se Pussy Riot, Mpho Tutu, Denis Mukwege och andra som faktiskt försöker göra världen bättre i Davos, men en intressant tanke är det medan vi lyssnar på Lloyd Blakfeins pleonasmer och puerila insikter och påståenden. Ett ord också om Eden Hazards spark på liggande bollkalle (ni kanske såg att en bollkalle vägrade lämna från sig bollen i syfte att maska, Hazard sparkade då loss bollen): Hazard borde förstås inte ha sparkat, men det är bollkallen som går ur det hela med byfånestämpeln i pannen. Avslutningsvis en annan pinsamhet: för många år sedan undrade min kompis Absolut-gurun, mecenaten, jazzfreaken med mera Michel Roux om inte jag ville hänga med till en av hans polare i St Tropez och musicera och festa. Som det rörde sig om en för mig okänd jazzmusiker sa jag som jag tyckte, att hela idén sög, varför Michel fick åka dit själv. Dock hade han med sig en signerad skiva tillbaka till mig och först flera år senare insåg jag att gubbstrutten jag vägrat umgås med var ingen mindre än Stéphane Grapelli. Suck. Vi lyssnar på Stéphane, som hade kunnat vara min kompis, och Django när de jazzar samt, avslutnings, lite The Irrepressibles.

 

 

 

Vinets dag idag! (St Vincent ser dig)

Äntligen! 22:a januari. Sankt Vincents dag. Vinodlarnas skyddshelgon. Vinets Dag i Sverige. Vin-Sverige och Sankt Vincent förväntar sig att alla gör sin medborgerliga plikt och dricker ett glas vin idag. vinifierat passar på att tipsa om att Girard Old Vine Zinfandel, som inte gjort annat än sålt slut sedan det lanserades i april förra året, nu åter finns i Systembolagets lager och vid sidan om Girard Old Vine Zinfandel har även Baltos, som, om Girard är bullrig och på alla sätt och vis social och inbjudande, är mer åt det strama och eftertänksamma hållet, återkommit i det tillfälliga sortimentet, säljs i systembutikerna februari månad ut, kommer därefter, förhoppningsvis, finnas i beställningssortimentet.

Bullrig charmör.

Nordstjernan snart tillbaka?

Enligt Skövde Nyheter har tre entreprenörer från Skaraborg, med Svante Andersson i spetsen, registrerat bolaget Bryggeriet Nordstjernan AB. De tre är redan, bland annat, inblandade i restauranger i såväl Skövde som Jönköping och Oslo (O´Learys på Carl Johan) och tanken är att de egna ställena ska utgöra basen för den nya produktionen. Klassiska Nordstjernan startades under 1800-talets andra hälft och lades ner cirka 100 år senare, på 1960-talet. Vid förra sekelskiftet tillverkades närmare 650 000 liter öl och så sent som 1945 ansågs, enligt Skövde Nyheter, Nordstjernan ett av de modernaste och största landsortsbryggerierna i Sverige.

Sisyfos & den svenska berikningen

I enlighet med beslut i EU (1181/2012) får de svenska, danska och brittiska

Trägen vinner?

vinproducenterna, med socker, berika sina viner från årgången 2012 upp till motsvarande 3,5 volymprocent. Skälet till att gränsen höjts är den solfattiga växtsäsongen under fjolåret; den extra sockertillsatsen hjälper till att, vid behov, får upp alkoholstyrkan i vinet. vinifierat är ingen anhängare av metoden och anser att balansen ruckas så snart man ändrar på den naturliga mognadens mer eller mindre goda gåvor. Den seriöse vinbondens sisyfosarbete och stora utmaning ligger i att möta varje år på dess egna villkor.

Thai, tacos & vin

Enligt en undersökning gjord av Rikskuponger i samarbete med SIFO har svenskarnas lunchvanor avsevärt ändrats under de senaste tio åren. Då vara pastan favorit, idag är det thai som gäller. Kvinnor äter gärna sallad och män raggmunk. Hade man även kollat middagsvanorna kan man anta, att tacos hamnat högt på listan över vad svenskarna äter fredag kväll. vinifierat dricker nu gärna öl till thai – låt vara att thai är ett vitt begrepp och att det finns viner, kanske framförallt vita och rosa, som fungerar bra i sammanhanget, men ändå. Till tacos däremot har vinifierat redan slagit fast att man kan dra till med något smakrikt, okomplicerat som El Rey Old Vine Garnacha – se tidigare inlägg.

Armstrong dopad memil

När vinifierat skrev om de dopade cyklisterna visste alla, utom, förstås, dem som på fullt allvar trodde att alla kontrollorgan, ledningen för Tour de France, journalisterna på L´Equipe och många, många andra var charlataner, avundsjuka på den förträfflige Mr Armstrongs framgångar, att även den sjufaldige Tous de France-vinnaren kört dopad. Hur skulle han

Memilföregångare

annars ha klarat av det han gjorde bland alla andra, bevisligen, dopade cyklister? Allvarligt talat. Visst, synd om sporten och dess supportrar, men antingen får man tillåta dopningen eller så ska alla hålla sig till reglerna som säger att dopning är förbjudet. Hur svårt kan det vara att se den självklarheten? Det vore nu på sin plats att Armstrong, denne dopade memil-projektil, ber alla han förolämpat å det grövsta, när han ljugit sig blå inför världens samlade media, om ursäkt. Hans uttalade Frankrike-hat har hela tiden varit – låt vara desperat – under all kritik och snudd på sinnessjukt. Med vetskapen om att ”Frankrike” hade rätt och talade sanning medan han, gaphals-memilen, ljög på som en annan Mühlegg, är hans agerande än uslare. Långt värre än tokfransen Mühlegg och fuskaren Marion Jones.

T9 blir beställningsbart & Chablis

Systembolaget lanserar under 2013 en ny styrningsmodell för sitt sortiment. Såvitt man kan bedöma sker massvis med positiva förändringar, som vinifierat säkert kommer återkomma till under året. Redan nu vill vi dock flagga för att, enligt uppgift, det tidigare obeställbara sortimentet T9 – en moment 22-placering, där vinerna officiellt fanns i sortimentet, men ändå inte, eller bara om en butik verkligen ville ha en viss produkt, annars inte, och T9-vinerna gick inte heller att beställa – nu blir beställningsbart. Det innebär, förhoppningsvis, bland annat en betydligt bättre positionering för Clotilde Davennes utmärkta Chablis, som sedan en tid fört en tynande tillvaro i T9.

Utflyttningsplan i kras

Tidigare har vinifierat berättat om att nya, vackra B787 Dreamliner spricker. Igår började ett plan brinna. Idag kom beskedet att USA ger planet flygförbud. För några år sedan började Boeing flytta ut sin produktion från Seattle och övriga USA till lågprisländer. Detta, menar man, är orsaken till de problem som nu uppstått. Många av de i utlandet gjorda delprodukterna håller inte måttet och Boeing har haft svårt att kontrollera och kvalitetssäkra. Redan för över ett år sedan meddelade amerikanska konglomeratet General Electric, att man flyttar hem all till utlandet flyttad tillverkning på grund av bristande kvalitet och svårigheter att kontrollera produktionen. Listan på dem som ångrar sina, som det ofta visat sig, kortsiktiga beslut kan göras lång. Dessvärre verkar de flesta fortfarande ha svårt att se helheten av sitt agerande och VD:n som fattar ”tuffa”, kortsiktiga beslut om nedläggning och utlandsflytt har, i rådande lednings- och företagsklimat, medvind. Självklart finns det också exempel på när flytten varit genomtänkt, berättigad och framgångsrik – i de fallen förtjänar ledning och styrelse beröm för att de kanske rent av säkrat företagets fortlevnad. Problemet är att Sveriges, som så många andra länders, företag, trots att majoriteten ledamöter oftast är män som ska finnas där på grund av sin påstådda kompetens, alltsomoftast leds av inkompetenta styrelser – räcker väl att nämna skandia, Telia och Vattenfall, där inte allt ansvar för det moraliska sammanbrottet kan skyllas på VD, övriga ledningen och stövelslickare och, i förekommande fall, inte självständigt tänkande individer därunder? – och att vi därför inte sett den sista inte fullt genomlysta och därför inte sällan misslyckade utlandsflytten av svensk produktion. Bortsett från kravet på lika många kvinnor som män i börsföretagens styrelser vore det på sin plats med ett krav på att minst 50 procent av ledamöterna ska vara självständigt tänkande, kompetenta individer som inte imponeras av sig själva när de får en styrelseplats. Och varför kommer man att tänka på utförsäljningen av vårdapparaten i Stockholm när man skriver om detta?

Women’s Winemaker Day 2013

Mig tämligen närstående Terrific Wines bjuder in till en Women’s Winemaker Day på Internationella Kvinnodagen (8:e mars för nollkollarna) i år. Sju kvinnliga vinmakare och Sirje Thorslund från Thorslundkagge kommer hålla seminarier om alltifrån svensk ek, Bordeaux och Bierzo via Syrah på AVA Red Mountain och Roussanne i Portugal till Chablis, Montagny och klassisk Riesling från Tyskland. Clotilde Davenne, Paula Fernandéz Trabanco, Françoise Feuillat-Juillot, Sarah Goedhart, Marie Menger-Krug, Vanessa Aubert och Rita Cardoso Pinto är de celebra gästerna. Någon som på förhand bjudits in tillRosie The Riveter evenemanget irriterade sig på, att två av seminarierna (Sirje Thorslund och Clotilde Davenne) endast är öppna för kvinnor, ”ska det vara så 2013?” undrade personen. Tja, även om det vid ett ytligt påseende kan verka så, är knappast dagens samhälle, i grund och botten, särskilt jämlikt mellan könen och därför finns det ingen konkret grund för den frågan. Däremot kan man fundera över om det inte är en aning nedsättande varje gång någon lyfter fram en vinmakare därför att den är kvinna och gärna en ung sådan – något som alltid måste bygga på uppfattningen att vinmakande egentligen är män förbehållet samtidigt som det förbiser det faktum att lika många kvinnor som män sedan länge blir önologer i till exempel Frankrike. Avslutande fråga: kan man påvisa någon skillnad mellan manliga och kvinnliga vinmakare? Hm, bortsett från genitalierna är det svårt. Kvinnor lär ha lägre toleranströskel för beska, vilket möjligen leder till att fler kvinnor än män är mer noga med att göra vinerna rent. Det man kan säga om de vinmakare som nämns vid namn ovan är att de alla gör väldigt rena, snygga och oftast disciplinerade viner, men det gör fler i importörens portfölj och är snarare ett uttryck för dens syn på hur vin ska vara. Den som nu har problem med det här med jämlikhet och genusperspektiv kan kanske se det hela som en Disciplined Winemaker´s Day och att det bara råkade bli så att vinmakarna, som utvalts för sin skicklighet, råkade vara kvinnor. Är någon intresserad av att prova vinerna, träffa vinmakarna eller försöka snika sig in på något av seminarierna är tipset att den personen ska kontakta importören tillika arrangören Terrific Wines (Andreas Karlsson).

Château L´Arnaude sålt & Wallin

Svenskägda Château L´Arnaude är, om inget oförutsett inträffar, sålt och byter ägare under våren. Den som vill köpa på sig lite Château L´Arnaude rouge ska nog passa på att göra det nu. Det är inte särskilt sannolikt att den nya ägaren kommer exportera till Sverige. Mats Wallin, som tillsvidare äger Château L´Arnaude, kommer, vad det verkar, att fortsätta med sitt eget märke, ”Wallin”, varför vi lär kunna hitta de vinerna i Sverige framöver. Till skillnad från ”Château-vinet”, som görs i en ganska traditionell och, enligt vinifierat som saknar distans i frågan, utmärkt stil är ”Wallin-vinerna” mer inspirerade av Nya Världen och visar mer frukt och mindre komplexitet. Vad man föredrar är upp till var och en eller, kanske snarast, tillfället och maten. Idag provade vi de tre årgångarna som finns av Wallin Rouge samt Wallin Rosé och, ett särdeles speciellt, Wallin Confidentiel Carignan. Så här tyckte vinifierat, som, vilket torde vara uppenbart för hängruntarna, i synnerlig grad är inblandad i de här vinerna: Wallin Rosé 2012 (en ”toppad” rosé på ekfatsjästa, mogna druvor, mycket cab, 250 flaskor inalles; stor och komplex doft med inslag av smultron, örter, citrus, gula plommon, Plumcake piptobak och lite vanilj, något återhållen (nybuteljerad), bra balans med väl avvägd, frisk syra, lång, ren, rik eftersmak, ett vin att försöka komma över en butelj av), Wallin Confidentiel Carignan 2008 (cirka 300 flaskor, ung, blåröd färg, väl integrerad ek, komplext, typisk Carignan med mörka bär, inte minst svarta vinbär, toppade med röda bär som lingon, medelfylligt, frisk Carignan-syra, lång, ren eftersmak), Wallin Rouge 2011 (900 flaskor, blåröd, ung färg, har till skillnad från andra Wallin-viner fått lång tid på ek, i det här fallet jäst på ny ek och sedan lagrad på samma fat i ungefär ett och ett halvt år, sent skördade druvor, Provencalskt powervin, kraft och koncentration, ek och frukt, toffee, kokos, mycket (frukt)rik smak, ganska mjukt, balanserad syra, mycket ungt, men fungerar för vinpedofilen redan med en rejäl köttbit, rent), Wallin Rouge 2009 (drygt 1500 flaskor, ung, blåröd färg, kraftfullt, mörka bär och blyerts på näsan, lätt touch av yoghurt, väl integrerad ek, bra koncentration, relativt mjukt, bra syra, lång, ren eftersmak, ungt och outvecklat men fungerar med en köttbit, bör dock lagras något), Wallin Rouge 2008 (1200 flaskor, lätt tegelröd färg, viss mognad, ganska stor doft med inslag av kaffe, mocka, mörka bär, örter och blyerts, ganska mjukt och smakrikt, bra balans, lång, ren eftersmak, mycket gott nu). Samtliga Wallin Rouge är gjorda på cirka 80 procent Syrah kompletterad med Cabernet sauvignon.