Åren 2007 – 2010 valde Mats Wallin på Château L´Arnaude, en aning obetänksamt, att bara skicka in ett enda vin till blott två tävlingar om året. Det resulterade i minst ett guld och oftast ett silver varje år. 2011 har han för första gång valt att skicka två viner, i olika kombinationer, till ett tiotal tävlingar/provningar. Det har resulterat i minst en medalj, vanligtvis guld, per tävling och runt 75 procent av bidragen har stått på podiet – ett i vinvärlden smått otroligt utfall, tro mig. Som kronan på verket offentliggjorde igår engelska Decanter, att Château L´Arnaude rouge 2009 förärats ett Decanter-guld. Man kan tycka att, ja, vad är det för märkvärdigt med det då? Och det kanske det inte är i allas ögon, men för den upphöjda producenten och vinet i fråga betyder det väldigt mycket. Till exempel att efterfrågan ökar och att när producenten nästa gång säger att den, faktiskt, gör ganska hyggliga viner, så blir den trodd, ja rent av tagen för att stå där och underdriva. Patetiskt, men så är det, och vi gläds med Château L´Arnaude och Mats Wallin! PS hur det gick för det andra vinet, Wallin rouge 2009, som skickades in? Brons.
Äta i Umeå: Rex
Över in- och utgången på Rex i Umeå hänger, som sig bör, en gammal Rex, kanske är det en Telespeed 125 cc. Säkert är dock att näringsstället ifråga är trevligt och kan erbjuda såväl god mat som dito service.
Prinsessan Estelle Ayrault?
Hett vintips 1a juni & två sommarsånger
Först som sist: jag har haft, och har, mer än ett finger i det här vinet, vilket ni ska betänka när ni läser det här inlägget. Varför? Jo, därför att jag påstår, att det rent objektivt sett är ett bra tips när jag påstår att ni fredagen den första juni ska hänga på låset för att köpa en låda Leon Dormido 2007 (varunr. 92039, 149 kr). Vinet, en nyklassisk Rioja, kommer att sitta som en smäck till sommarens middagar och det kommer att följa med er in i höstens grytor och vinterns festligheter och vill ni lägga undan det några år så går det också bra. Varför ni ska hänga på låset? Vinet lanseras förvisso i bassortimentet, men volymen är begränsad till cirka 8000 flaskor och de kommer att ta slut snabbt. Varför? Jo, för att Leon Dormido kommer att fyndas snart sagt överallt. Varför? Det är så himla bra. Varför är det det? Därför att det är en smältdegel av gammalt och nytt och därför att det maxar Rioja-struktur och -komplexitet, bland annat genom en sympatisk skördefilosofi som innebär att alkoholstyrkan ligger på 13,5%, vilket gör vinet synnerligen matvänligt. Att druvorna uteslutande kommer från den lilla parcellen ”Mendiguerra”, planterad 1931, i likaledes lilla Briones gör inte saken sämre. Sommarsånger (värmen är ju på väg, eller?): 1, 2.
Pretty Woman x 5
Dagens Pappa-Barn-historia
Har förstått att det, sedan en tid, i Sverige är comme il faut att blogga om sina barn. Självklart vill inte vinifierat vara sämre på utlämnande barn-historier än andra bloggar och därför ska ni veta att det gick åt fanders när jag häromdagen försökte steka kött åt Äldsta dottern. Bakgrund: Hustrun och Yngsta dottern borta på någon hästgrej. Äldsta dottern hälsar på i hemmet. Pappa försöker göra sig till. Köper frysta potatistärningar, pepparsås på påse och affärens dyraste köttbitar. Problemet, jo, det föreligger ett problem i historien, var, att Pappa inte gick till den vanlige slaktaren och fick garanterat finfint kött, som brukar bli hyggligt även i ofärdig eller överfärdig form, istället slog han till på snabbköpets inte särskilt inbjudande utbud. Nåväl, efter att inte ha bränt köttet mer än vanligt, bränt vid tärningarna lite mer än vanligt samt über-marinerat de sistnämnda i olivolja – ingetdera uppskattat av hedersgästen – och tillsatt påssåsen utan att ha värmt den ordentligt, serverade Pappa maten och det var då det verkliga problemet upptäcktes: någon idiot hade lindat plast kring fettet som bundits fast vid köttet! Att plasten nu var halvsmält och inkletad i både snörena och köttbiten gjorde inte saken bättre. Sista gången Pappa köper kött i den där affären och förmodligen sista gången Äldsta dotter låter sig bjudas på annat än påstortellini av sin far. Det var dagens pappa-barn-historia.
Funcadelic & Grand Funk
Från en pålitlig hängruntare kom diverse speltips på Maggot Brain. Här kommer därför en av de många versioner som finns att tillgå på you tube: Funcadelic. Bonus: Heartbreaker med Grand Funk Railroad. Visst finns det vissa grundläggande likheter, trots att låtarna är så olika? Och det ena utesluter på intet vis det andra.
Flyktvägar, flickvänner & framtiden
DN rapporterar om en man som fastnade i sopnedkastet när han skulle fly från
sin flickvän. Under förutsättning att detta är sant: visst blir man lite nyfiken på flickvännen? För övrigt bör alla fundera lite över Jesper Strömbäcks debattartikel om framtidens medier. Fler som fastnat i sopnedkast enligt dagens medier: 1, 2, 3.
Nike, urin, kaffe & Guthrie Govan
Alltså, Nike har haft många chanser att vårda mig, men inte tagit dem, nu funderar jag, sedan skoföretaget Skecher tvingas betala 300 miljoner i skadestånd för utebliven viktminskning, på att stämma mig till ett sponsorship från Nike så det får upp huvudet ur sanden någon gång – God damn: Just do it ! Noterar för övrigt att Göteborgarna upptäckt att deras stad stinker och det beror inte på något annat än dem, eller i vart fall några av dem själva. Å andra sidan får man säga att det är bra att de, eller några av dem, i alla fall vill få bort stanken. Det är fler städer som borde följa göteborgarnas exempel. Och kanske skulle man ha en slags doftpolis som fick beskjuta urinerande människor med någon form av elektrisk strålpistol så det gjorde lika ont i urinerarnas läckande organ som det sedan gör i våra olfaktoriska organ när vi tvingas vandra i stanken och de kvardröjande ångorna av deras djuriska beteende. För övrigt kan ett studiebesök på RER-perrongerna på Gare de Lyon rekommenderas för alla som vill känna på hur illa det kan bli när folk går och läcker på fel ställen. Slutligen: den som dricker kaffe löper mindre risk att dö under de följande 14 åren! Detta är smått sensationellt och definitivt något jag skulle använda i min marknadsföring om jag drev en konditorirörelse. Och i övrigt gäller, förstås, för oss alla, att se till att förlänga livet med 14 år varje morgon (ja, Zoega, Arvid Nordqvist, Gevalia och Löfbergs eller varför inte Illy eller Lavazza ? – först till kvarn med rätt sponsorkontrakt kan få mycket utrymme här på bloggen). Guthrie Govan jazzar.
Torulaspora delbrueckii mot bjäbb
Jäst används i aktivt vinmakeri sedan mer än 100 år och de flesta vinkällare är impregnerade med Saccharomyces cerevisae – varianter, som, vare sig man vill det eller inte, styr huvudjäsningen av must som inte tillsätts jäst. Att
det just blivit Saccharomyces beror på att det är en sort som har lätt att anpassa sig, som är effektiv, som kan varieras och som forskningen visat ger, i enlighet med det som eftersökts, bäst resultat. Om man nu arbetar utan tillsats av jäst, vad händer då? Även om man tillsätter en icke-dominant köpejäst är det flera sorter som sköter jäsningsförloppet. Saccharomyces-varianterna brukar vare sig vara medverkande inledningsvis eller på slutet, särskilt inte om vinet går över 13 volymprocent. Det finns mängder av jästceller och – varianter på druvan. De flesta har inte tillräcklig kapacitet för att ha någon större inverkan på jäsningsförloppet, och ibland är deras inverkan direkt skadlig. För att möta efterfrågan på alternativ till Saccharomyces arbetar de stora jästbolagen sedan några år på att ta fram sådana. I år kan den hugade till exempel försöka sig på Lafforts Zymaflore® Alpha, byggd på Torulaspora delbrueckii, som, enligt företaget, i kombination med Saccharomyces har resulterat i mer munfyllnad och större nyansrikedom. Har nu detta någon som helst betydelse? Absolut! Tänk bara att få slänga sig med Torulaspora delbruekii nästa gång en irriterande kunnig person står och bjäbbar emot en.