Fredagen den 13:e

Publicerat av
3

Denna fredagen den 13:e kan vinifierat.se konstatera, att man bedriver exorcism i Borås, att flickebarnet som varit föremål för bedriften månne tittat på schlagerfestvalen och därför blivit föremål för denna suspekta uppmärksamhet, att vinifierat.se undrar vad barnen på förskolan i Järfälla gjort för ont – har även de tittat på schlagerfestivalen?,  att Nordkorea lyckats riktigt bra med sin internationellt uppmärksammade raketuppskjutning – det är inte alla som kan bygga en raket som flyger i en minut.

Också en raketvariant

Viktig information till Margon-resenären

Publicerat av
2

Finner ni er själva ståendes i Margon en sen kväll, har ni förmodligen kört vilse och när ni tittar upp på slottet, som ser rent spöklikt ut där det reser

Spöklik siluett?

sin skrämmande siluett mot den undflyende dagern, känner ni er ganska små, men en sådan tur då, att just ni är vinifierat.se-hängruntare och har koll på att man i Margon kan ta in på Auberge du Château på 1, Chemin des Serres, ja, ni har rent av telefonnumret till hands, +33 (0)4 67 24 85 65, och ni vet att varken härbärget, slottet eller byn är mer hemsökt än andra långsökta saker här i världen och ni kommer att sova okej i en ganska enkel boning och nästa morgon kommer ni att få en ätbar frukost innan ni tar en titt på omgivningarna och kanske provar lite vin på närliggande Domaine de Brescou och sedan kör ni till Roujan, en sladd över vinfälten bort, och äter lunch på Lou Bartelet på 74, Avenue de Pézenas, avenyn som leder till

Turnerade i södern

Molières lilla stad Pézenas – nåja, han var här lite då och då när han irrade runt i södern och uppträdde, med framgång, under blanda annat ”Les fêtes des Etats du Languedoc” mellan 1645 och 1658 – och plötsligt inser ni hur fånigt det var att ni var pipiga där tidigare i meningen och ni är dessutom glada över att kunna komma hem och berätta att ni, minsann, varit i den store Molières sydfranska, andra hemstad – handen på hjärtat: hur många har det? – och, ni vet nu att Roujan är känt för legenden om igelkotten och som ni ändå kommer att få veta hur legenden lyder, när ni är i Roujan, behöver den inte återges här, varför vi, äntligen!, kan sätta punkt för det här fåniga inlägget, eller ja, fånigt under förutsättning att ni inte står där och piper en kväll i Margon.

Raymond Aubrac – inte bara en fransk hjälte

Publicerat av
4

Han arresterades två gånger under motståndstiden. Andra gången tillsammans med bland annat Jean Moulin. Som taget ur ett filmmanus

Inte bara en fransk hjälte

ledde hans hustru Lucie, även hon motstånds”man”, det framgångsrika fritagningsförsöket, då Raymond Aubrac, eller Raymond Samuel som han egentligen hette, lyckades fly den gången. Han tog sig till England, utbildade sig där och kom tillbaka som fallskärmsjägare och deltog i striderna i Normandie och befrielsen av Provence 1944. Mycket uppskattad av de Gaulle, förolämpad av andra medlemmar i Fria Frankrikes ledning, därför att han var jude, varför han aldrig tackade ja till de civila poster som de Gaulle erbjöd honom. På senare år ägnade han mycket tid åt att prata med ungdomar om civilkurage och han verkade aktivt för en varaktig fred i Mellanöstern.  Kanske blir filmen om Lucie och Raymond Aubrac verklighet när han nu gått vidare till de sälla jaktmarkerna vid 97 års ålder.

 

Piceatannol för löpare, mot fetma

Publicerat av
5

Enligt ett flertal vanligtvis välunderrättade källor, samt input från löparkollegor, är Piceatannol verksamt mot fetma – det är rent av så att ett glas rödvin efter träningsrundan gör gott mot oönskad övervikt. Något vi vinmakare anat i åratal.

För löpare, mot fetma

Challenge International du Vin & Hattrickvinet

Publicerat av
3

När vinproducenter marknadsför sina medaljer är än den ena än den andra tävlingen ”VM i vin” och/eller ”störst i världen” och allt har skett i ”konkurrens med världens bästa viner”. Sanningen är, att många tävlingar är snudd på skämt, medan andra är synnerligen seriösa. För producenter i Frankrike väger, med ögat på marknaden, Concours Agricole i Paris tyngst följt av Challenge International du Vin i Bordeaux. Glädjande för Château L´Arnaude – som efter ett silver följt av hattrick i guld i Paris ”bara” fick ett silver där i år (för rosévinet, vilket i och för sig var kul eftersom det var första gången man skickade in ett rosévin) – är att gården i dagarna och vid första försöket i Bordeaux fått guld för sitt Château L´Arnaude rouge (2010). Extra kul med tanke på att blott två rödviner från Côtes-de-Provence fick medalj (nämnda guld och ett brons).

Nepotism & reklam

Publicerat av
2

Det äger sin riktighet, att vinifierat.se inte öppet ska marknadsföra viner som bloggens utgivare har intresse i. Det ska ske i lönndom. Låt vara väl utmärkt med ”definitivt reklam”, men ändå, alla kanske inte ser den där varningen? Som ett bekräftande undantag från den rådande regeln presenteras här intill en annons, sannolikt den enda som någonsin kommer att publiceras på bloggen.

Nepotism och reklam

Skälet till detta är ren och skär nepotism – Sonen är inblandad i Pinyinstudio, som gjort annonsen – och, faktiskt, att jag tycker att det är en väldigt vacker annons och denna estetiska sida av reklamen i fråga kan inte bara bortförklaras med blodsband. Ja, och så är det förstås också ett hyggligt vinval för den som är billig i vindrift och kanske ska till att grilla eller äta smakrika korvar eller ge sig åstad med båten till en ö där personen i fråga tänker bära med sig pavan en bit och eventuellt också tappa den på klipphällen eller bete sig med flaskan på något annat vis som skulle ha krossat drömmarna om en komplett måltid, mat och dryck, om det varit en glasbutelj. Och kom nu inte dragandes med att ”man kan tappa en box också”. Visst man kan tappa allt. Inte minst fattning och på allvar gå och köpa en box och skämma ut sig totalt.

Identifiera ek & skamligt påhopp

Publicerat av
3

Samtidigt som en stor del av Annandag Påsk ägnats åt att prova och i grunden analysera 19 anonyma vinrör – jo, vinerna har levererats i provrör – från Thorslundskagge och det forskningsprojekt

Felaktigt utpekad som kufbok

avseende svensk ek som just nu, i regi av nämnda Thorslundskagge, pågår som bäst, har DN en artikel om vad som tidningen anser vara smått konstiga böcker och kort sagt heter en av dessa böcker ”Identifying wood”. Å Thorslundskagges, partnern Örebro Universitet och vinifierat.se:s vägnar framföres härmed kraftiga protester mot att denna titel hamnat på listan över nördböcker. Skulle vi som försöker gå till botten med något så spännande som ekens innersta väsen vara några slags kufar? Skamligt påhopp.

Liten vinfrossa hos Vinvännen Göran i Cannes & Neil Young & Pearl Jam

Publicerat av
2

Den som troget följer vinifierat.se vet, att Vinvännen Göran i Cannes, bortsett från att han inte har alla hemma, den givmilde token, är en riktig filur och upptågsmakare. I år ringde han, inför Långfredagslunchen, och förvarnade: ”Infinn er i förväg och ni får något extra

Cannes

gott!” Vi hängde, förstås, på låset klockan åtta i fredags morse. När Vinvännen Göran i Cannes så äntligen släppte in oss när solen närmade sig zenit, var vi både uttorkade, småförbannade och redo att svepa en treliters Laurent Perrier om det skulle vara så. Det var det nu inte. Där stod istället en Dom Ruinart 1996 och väntade, i solskenet, på terrassen. Ett riktigt läckert vin med en stor, härlig, smått fantastisk doft, bra mousse, mycket god syra, sköna mognadstoner, bra husstil och ja, det var mycket bra. När vi så klarat av det fick vi… en trelitare från Laurent Perrier. Lagrad i Vinvännen Göran i Cannes källare de senaste sju åren och som det så ofta går med LP hade lagringen gjort underverk med vinet: fin mognad, härlig mineral-stil, snudd på lite animaliska toner (!), fin LP-syra, en del lie, god. Sedan ville Vinvännen Göran i Cannes att vi skulle hjälpa honom att kolla av lite gamla flaskor för att ”se om de går att dricka”. Vin-Anders – som sedan flera år flyttat tillbaka till Sverige men som är lika vingniden som jag och inte för sitt liv vill missa en Långfredagslunch i Cannes – och jag, tog oss an den digra och viktiga uppgiften, att skilja druvorna från stjälkarna och, än viktigare, hitta på trovärdiga lögner om varför de bästa vinerna inte längre skulle vara drickbara så att övriga gäster, när de strax dök upp, skulle ge sig i lag med de mindre bra pannorna. Detta lyckades vi med. Folk kastade sig över de nu väl bedagade, men en gång i tiden ytterst stiliga, vinerna från Leroy (Pommard 71, Beaune 1er Cr 72, Chambolle-Musigny 80) och vit Clos des Mouches 97 (Drouhin) samt flaska nummer två av Drouhins Meursault En Luraule 99 och flaska tre av Château Grand Puy Ducasse 95 och Château Gloria 89 (drick nu, mogen, klassisk, stall, blivit påtagligt kort i smaken), medan vi försökte dölja att vi serverade oss Meursault En Luraule 99 ur den magnifika, först öppnade buteljen (Meursault i kvadrat, ren, ny ek, fräsch, snudd på för ung, ett fåtal väl inpassade mognadstoner, härlig frukt, ändå bättre syra, strålande!), Pic Chablis 1er Cru 89 (mogen, exotisk frukt överraskar i mognaden, petroleum, fin syra, kvardröjande frukt i smak och eftersmak, bra) och butelj ett av Château Grand Puy-Ducasse 95 (klassisk, begynnande mognad, stall, integrerad ek, börjar torka lite, bra). På allmän begäran Neil Young.

Fanfar för Ferdinand Alexander Porsche

Publicerat av
Svara

Blev också påmind om att Ferdinand Alexander Porsche kört vidare utan att det hörts eller setts något om detta på vinifierat.se. Tack för påminnelsen: det är självklart att vinifierat.se ska uppmärksamma mannen bakom den klassiska 911:an. Här hedrar vi honom med en härlig flat 6-fanfar.

Jim Marshall & Jim Marshall ur tiden

Publicerat av
2

Snudd på slag i slag har såväl fotografen Jim Marshall som förstärkarbyggaren Jim

Känd Marshall-bild av Marshall-brukaren Hendrix

Marshall gått ur tiden – låt vara att det är ett tag sedan fotografen lämnade vår värld. I vilket fall som helst tackar vinifierat.se uppmärksamma hängruntare som hört av sig och ställt sig frågande till varför detta ännu inte kommenterats på bloggen. Visst borde det gjorts tidigare. Ett påskfirande kom emellan, pinsamt nog. Men bättre sent än aldrig. Här får ni en förevisning i vad Marshall, förstärkaren, är, så att ni alla förstår vad som är så unikt, och här kan ni se en patetisk figur göra precis det jag själv gjort 1000 gånger: hängt på, eller i vart fall försökt hänga på, Bill Nelson i ett solo som såvitt vi vet, och framförallt vill tro, skapats med hjälp av en Marshall på högsta volym, i bästa Eric Clapton-anda; Gibson Les Paul + Marshall + högsta volym. Om detta kan man för övrigt läsa i den fina romanen ”Skördeoffer”. Avslutningsvis, slog det mig, med tanke på nyhetsutsläppet 2:a april: En Les Paul i en Marshall och allt på högsta volym är som en Girard Old Vine Zinfandel. Tveklöst. Sänker man volymen så pass mycket att rundgången slutar tjuta hamnar man däremot i en Bem bi Bre.

 

Marshall stack

 

Bra bok