Nyår för alltid med sig en storartad vinfrossa. Alldenstund merparten av gästerna är mat- och vinintresserade, som det brukar heta, har de med sig vin av alla de slag. Huruvida nu detta kan hysa en tillstymmelse till allmänt intresse eller huruvida det i någon mån alls ens än bloggvärdigt torde vara en fråga av närmast retorisk art ity det förefaller vara uppenbart att så inte är fallet. Därför kan jag berätta att vi som var på plats i tid värmde upp med följande viner, som jag inte bara räknar upp på grund av det nyss sagda utan också därför att jag redan på årets första dag vill fylla min blogg med så pass mycket vin att den kan fortsätta passera som en vinblogg ett tag till trots att den inte alls handlar om vin: Jacques Selosse 1998 (bra mognad på doften, nästan väl mycket, lite dåligt med syra, dock bra och god om än ”typiskt Selosse, alltså, sådär liljekonvaljig, typ”, som Barndomsvännen sammanfattade sin uppfattning om vinet när han fick det blint under näsan, ett på det hela taget ganska grisigt omdöme, i vilket fall som helst tyckte vi alla att Selosse 98 gick bra till en förrätt av mango, avokado, räkor och lime), Clotilde Davenne Saint Bris 2009 (Sauvignon Blanc i sin prydo, wow, punkt slut), Domaine Michel (jomenvisst en Viré – Clessé, ganska stor, mogen doft med, tro det eller ej, inslag av tropiska frukter, lite för mig besvärande thioler med mer svavel än något annat (fast det tyckte de andra var bra, lätt korkskadade som de är), stor, fyllig smak, dålig syra och lite störande alkoholbeska, året? hm, den delen av etiketten var förstörd och det stod inget på korken, dock vet jag att den kom till källaren redan på 90-talet), Robert Sinskey Cabernet Franc 2007 (stor, amerikansk Cab Franc, ganska stram och snyggt balanserad, integrerad ek, stor, mäktig och god), Moulin-a-Vent 1985 (Labouré-Roi, gammal Beaujolais är alltid spännande så också denna, (väl) mogen (i alla fall för en vinmakare), dock fortsatt vital i smaken, fungerade finfint till lamm och rotfruker), Melipal Reserva 2007 (Argentinas snyggast vin (vid sidan om Vistalba)?, hursomhelst disciplinerat, stramt, rent och snyggt, lite för mycket av ännu ej integrerad ek (behöver något år till i källaren), men i övrigt utmärkt, klart bättre dag 2 än dag 1), Lemelson Thea´s Selection Pinot Noir 2006 (elegant Oregon-Pinot med ena benet i Beaune).
Mellandagsmusik: Shugo Tokumaru
Jag är en av dem som fortfarande vill ha, och som får, musik – CD i julklapp. En av årets CD var Port Entropy med Shugo Tokumaru. Finfin musik som helst ska avlyssnas i stora sjok och inte i lösryckta stycken. Dock får ni här nöja er med ett lösaktigt stycke.
God Jul
Vinifierat.se önskar sina trogna läsare God Jul och sina otrogna läsare en Fridfull Helg. Julklappsklipp till fransktalande. Julklappsklipp till övriga.
Julstämning i Alsace
Var i vinvärlden hittar man mest och bäst julstämning? Ett hett tips är Alsace i decemberskrud. Särskilt ett år som detta då de små byarna ligger mjukt inbäddade i vitt och röken från de muntra julståndsinnehavarnas godjulönskande munnar drar fram över nejden som dimman en gång i Lützen och den som smakat av tillräckligt mycket glühwein kan samla allt sitt mod och be att få vara med de käcka vinodlarna som åker kälke i Grand Cru-backarna, dag som natt, alltmedan en härlig julstämning som inte ens den suraste Grinchen kan stå emot strålar från tusen och åter tusen juldekorationer och vänliga människors av jul fyllda ögon och sinnen. Julsång.
Ny bankskandal avslöjad!
Den schweiziska banken UBS stödjer knästrumpan så till den milda grad att man kräver att all manlig personal alltid bär knästrumpor. En på samma gång skrämmande och pinsam insikt som man inte ville ha.
Walk don´t run
Johnny Smiths gamla budskap måste ha varit menat till dem som joggar i knästrumpor. Johnny Smith uppdaterad av The Ventures uppdaterade av Steve Howe.
Australien ödelagt!
Jag vill egentligen inte kommentera vad andra skriver om vintillverkning, men ibland blir det så fel att det är svårt att låta bli. Läste nyligen en grej om att Australien drabbats av bladmögel/mjöldagg. Synnerligen illa skulle detta vara därför att det endast går att behandla de här angreppen med ett enda (systemiskt) medel (vars namn f ö är felstavat i texten) och det medlet var nu slut i hela Australien! Sådana här skribenter är, minns jag sedan jag själv en kort tid på 80-talet hade till uppgift att skriva texter som andra förhoppningsvis skulle planka i sina tidningar, drömmen för den som vill sprida ett påstående. För det första är detta långt ifrån första gången Australien (som f ö är ett stort land) har att tampas med mögel, för det andra finns det en uppsjö behandlingsmetoder och – medel att ta till, också i Australien, trots att det ligger långt bort. Det jag nu ska säga är livsfarligt – det där med att kasta sten i glashus, ni vet – men det är faktiskt så att en skribent, i alla fall en seriös, har ett ansvar för att den rapporterar någorlunda korrekta saker till sin läsare och man får inte var hur lat och okunnig som helst om man skriver för andra. Hör Australien rocka så möglet dammar om bladen. Cover från det snart ödelagda Australien.
Champagne till Nyår & Höge Farao
Inte bara dags att beställa Jul-vin utan även Nyårs-champagne. En del vill bara ha en champagne på Nyår och då är det denna Blanc de Blancs för löjliga 299 sek som gäller. Andra vill ha en apertif-skumpa, en hummer-skumpa och en tolvslags-skumpa och det fick ni precis tips på om ni, vilket ni väl ändå för höge farao har fattat vid det här laget?, klickar på orden med streck under. Nyårsuppladdningsmusik.
La Poisse!
Ska i slutet av veckan än en gång utmana Den franska vinterns Bermudatriangel och självklart är det en ny snöovädersvarning utfärdad. Jag samlar mod med något från The Book Of Taliesyn.
Aram Khachaturian, Sonya Kahn, Toccata, António Lobo Antunes, José Saramago & Alla namnen
Tidigare i år gick José Saramago bort. Strålande författare. Avslutade igår genomläsningen av romanen ”Alla namnen”. Utmärkt som allt annat han skrivit. Årets julklappstips på litteratursidan blir José Saramago. Och varför inte komplettera med en António Lobo Antunes? A.L.A. är hur otroligt det än kan låta ett nummer större än sin nobelprisvinnande landsman. Vill passa på att säga att varken Saramago eller A.L.A. är för den som är van vid förutsägbara texter med korta meningar och överdrivet inställsamma viner. Detta är däremot lämpliga viner för Saramago- och A.L.A.–läsare. Och, just det: Aram Khachaturian, Sonya Kahn och Toccata.
