Rötangrepp på druvan sker inte bara av Botrytis cinerea och när den slår till kan angreppen yttra sig på olika vis – kort sagt är det inte alltid det blir ädelröta och ett sött finvin. Vid sidan om Botrytis förekommer på druvan svampar av olika typ och inte minst varianter av Penicillium. ”ACF” står för Arômes Champignons Frais, alltså färsk svamp, och upplevs som nyplockad svamp (särskilt champinjon) eller, för er som är kemiskt bevandrade, 1-octen-3-one, 1-nonen-3-one och 1-octen-3-ol (vad det nu heter översatt till kemisk svenska). Nu är problemet för forskarna att man, vid sidan om B. Cinerea och Penicillium – varianter, hittat ett flertal svampar som kan ge upphov till 1-octen och så vidare (bland annat, för er som inte har något bättre för er än att bli insnöade vinnördar, Clonostachys rosea och Trichothecium roseum), men man vet inte vilka som faktiskt påverkar vinet. Forskarnas slutsats är smått patetisk: sköt era vingårdar, vinbönder, och undvik svampangrepp. För er konsumenter gäller: undvik billiga viner. Mer om svamp- och jordsmak i kommande inlägg, alldeles strax.
Nike & jag
Det är inte för att jag är sur, fast jag är det (jag menar: var är sponsringen? och nu nämner jag Nike igen utan att få betalt, det tär på tålamodet och i värsta fall, understryker jag för Nike, börjar jag snart springa för Adidas eller Asics istället), men nu har jag till min mail fått det hittills mest skumma meddelandet från Nike+: ”Now your Facebook friends can cheer you on in real time during your run.” Holy Moses! Vem vill bli ”cheered on” via en iphone-app när man har fullt upp med att hitta hem, undvika hundar och inte stuka fötterna. Jag är hellre med i ”Bonde söker fru” fast jag är gift.
Jan Guillou, Lill-Babs & rödtjut
Att Jan Guillou så ofta blir påhoppad för sina ”korta, feta överarmar” torde bero på att den som för ordet har så svårt att få rätt i sak mot Guillou. Trots att denne har svurit i kyrkan. En gång till. Det enda problemet jag har med Guillou är att han ägnar för mycket tid åt skönlitteratur och för lite åt journalistik och krönikor. Läs hans krönikor i urval i ”Kolumnisten”. Ni behöver inte hålla med honom i allt, eller ens något, men håll med om att det är skönt, och viktigt, med så tydliga, pålästa och självständiga krönikörer – vi har dessvärre väldigt få av dem i Sverige.
En glad trudilutt till Jan Guillou och ett vardagsvin till älgsteken med gelé och brunsås. Bonus-Babs.
Segt vin klart
Har tidigare nämnt en enveten Cabernet-tank från 2009 som inte ville jäsa färdigt på Château L´Arnaude. Före skörden i år delade vi upp vinet i två separata volymer. Nu har den ena, tro det eller ej, äntligen jäst klart – ett år efter skörden! Således har vi kunnat slutblenda (idag) vinet Château L´Arnaude rouge 2009 och om några månader går det på butelj och… det blir bra.
Värdefullt vetande: russin
År 1981 svarade Afghanistan för tio procent av världens russinproduktion. Idag är den siffran tre procent. De största russinproducenterna i världen? USA, Turkiet, Kina och Iran. De svarar för cirka 75 procent av världsproduktionen. Klart ni visste det redan. Och skulle nu det sagda inte stämma beror det på International Herald Tribune. Annars är det jag som har rätt.
Blommor & bin & pesticider
Överraskningarnas Merlot och Traminer
Tålmodiga och hängivna vinifierat.se-fans följer med samma spänning som jag skörden på Krim i år. Vem hade trott det för bara något år sedan? Då var detta oss lika likgiltigt som huruvida övergångsställena i Turkmenistan är utmärkta med vita streck i gatan eller ej. Men nu brinner vi av iver: låt oss så få veta vad som hänt! Nåväl, chansningen med Saperavi gick hem och nu ligger ett synnerligen kompakt och potent vin i tankarna (en rejäl duvning med ek som hade kunnat ha ihjäl vilket vin som helst märks knappt här). Syra så det nästan går hål på tanken, men en stor del av denna syra är äpplesyra. Huruvida vi kan genomföra den malolaktiska jäsningen nu, och därmed runda av syran, är däremot osäkert. Eftersom jag vägrar använda de gamla bakteriehärdarna till ekliggare finns ingen tempererad lokal för ändamålet (ståltankarna har bara tak över sig). I värsta fall får vi invänta våren (de flinka ukrainarna har dock förstått problemet och en ”malo-källare” ska byggas). Annat som gått bra är bland annat druvan som jag egentligen inte tycker om att arbeta med, Merlot. Överraskande bra. Men roligast är, också till min förvåning, Traminer och, för all del, Pinot Gris. Idel druvor jag inte direkt omfamnar som vinmakare. Därför extra kul. Pinot Noir gick åt skogen. Vi skördade då analysen visade full mognad, men med druvorna väl i tanken hade någon gjort en gruvlig felmätning och Pinot noir skördade vid 10,5 % gör ingen glad. Aligoté, Rkatsateli och Cabernet sauvignon är inte så tokiga. Cabernet franc ännu för oklar för att man ska kunna dra en slutsats, men mycket lovande, eventuellt bäst av de blå. Nu återstår bara att skörda ett styvt ton druvor på stäppen och de används för brandy och basvin för mousserande. Inget jag behöver beblanda mig med så nu åker jag hem till Frankrike igen.
Liu Xiaobo, norsk mänsklighet & kinesiskt förtryck
Mot en livsfilosofi enbart baserad på att den starke överlever, har människan försökt skapa Civilisationen. Och sedan länge har kampen stått mellan Civilisationen och Barbariet. Då och då, sedan industrisamhällets början sisådär, har det funnits länder som är den hänsynslöse kapitalistens våta dröm och därför närmar sig Barbariet, samtidigt som de undergräver förtroendet för och solkar ner den civiliserade kapitalismen. Länder där regimen håller den sociala oro som alltid uppstår när orättvisorna blir oacceptabelt stora i schack så man slipper dela med sig eller ta hänsyn ens då man exploaterar naturresurserna. Samhällen där framstegen blir imponerande och rekordsnabba, men till ett högt pris av mänskligt lidande, stora orättvisor och total ofrihet. Vår samtids mest korporativistiska – och ett av de mest förtryckande – samhälle är det kinesiska, som felaktigt ibland kallas ”kommunistiskt”. Det har det knappast någonsin varit även om tanken kanske fanns där för 61 år sedan. Däremot har det varit en utpräglad förtryckarstat och militärdiktatur. Och är så i minst lika hög grad idag som någonsin – även om färre människor dödas nu än under Maos m fl terrorstyre och sociala experiment. Om militärdiktaturen i Kina vilar på någon ideologisk bas är det snarast, som i Nordkorea, konfucianismen. Inför denna svinaktiga regim svassar än den ene än den andre eftersom de ser att det finns två kronor att tjäna. I sådana tider är det skönt med den självständigt tänkande och modiga Norska Nobelkommittén, som tar ställning för civilisationens fredsbudskap i kampen mot Barbariet och gör det genom att ge Fredspriset till Liu Xiaobo.
Dela “Liu Xiaobo, norsk mänsklighet & kinesiskt förtryck” på Twitter
Havandeskap och alkohol
Enligt dagens upplaga av det franska nyhetsbrevet Vitisphere presenterar i sitt senaste nummer Journal of Epidemiology and community health bevis för att även havande kan dricka vin med moderation. Beroende på hur man väljer att läsa den engelska forskarrapporten kan man även, som Vitisphere gör, komma till slutsatsen att havande bör dricka något glas vin då och då och framförallt inte helt avstå alkohol, vilket Diréction Générale de la Santé i Frankrike förespråkar.
Bikt, tack!
Insåg i natt att jag igår gjorde något förskräckligt. När jag som vanligt var på Koktebel Café – ett av den lilla stadens få året runt-öppna näringsställen – gick jag på toaletten. Jag tände lyset på knappen på väggen utanför och öppnade dörren och där tog det stopp ety dörren var låst. Olättad och något nedslagen gick jag därifrån. Någonstans i det bedrövade töcken som i sådana här stunder kan sänka sig över en, hörde jag en kvinna säga något på ukrainska. När jag lämnade korridoren mellan toaletten och matsalen skrek nämnda kvinna lätt hysteriskt och mycket aggressivt, vilket, måste jag erkänna, kändes något obehagligt. Först inatt insåg jag att jag med mitt knapptryckande försatt en stackars medmänniska i en onödigt svår sits och jag vill inte tänka på vilka problem detta kan ha medfört eller vilka men det kan ha gett. Vore jag katolik skulle jag gå och bikta mig idag. En sak är säker: jag ska inte gå till Koktebel Café.