Kan man göra dokusåpa av vinmakar-villbliare? Det tror amerikanska PBS, som tidigare har gjort ”reality show” i Napa Valley. Nu är turen kommen till Rhône-dalen. Eller rättare, om jag förstått saken rätt, är PBS på plats med sina amerikanska villbliare och filmar i Rhône-dalen under årets skörd. Själv tycker jag att det vore bättre med en serie mitt mellan Idol och Bonde söker fru, där målet är att hitta vår tids Bertil, eller möjligen Betty, Boo – den sjungande vinbonden.
Kryddig syra
Det här med vinspråket kommer då och då upp på tapeten. Problemet, om det nu alls finns något problem, är att alla inte förstår allt och att vinmänniskor ägnar sig åt ett esoteriskt hittepå – språk.
Det här har en del ambitiösa personer försökt lösa med hjälp av sensorisk tematik, smaksymboler och annat. Kvarstår gör då, förstås, problemet att alla måste ha samma utbildning i sensorik och sensorisk tematik, symboler och annat för att detta nya inte ska bli samma mumbo jumbo i gemene mans öron.
Vara hur det vill med detta, den som vill sälja sitt vin förstår snart att klä sig i en språkdräkt som säljer vinet och konsumenten tror på de orden som förför bäst och mest och vi vinmakare, ja vi pratar ett oerhört torftigt vinspråk, ett språk som är så basalt att helst ingen utanförstående ska höra det. I alla fall inte om vi ska kunna sitta kvar på våra höga hästar.
Läste häromdagen en vinskribent som använde uttrycket ”höstmulliga smaker” (tror jag det var). Ett utomordentligt uttryck, tycker jag. Eller, jag tror att jag förstod precis. Dessutom låter det verkligen bra. Jag ska anamma det.
Däremot undrar jag vad som avses med ”kryddig syra”. En importör beskrev själv ett vin i oktober-släppet just så: ”… och kryddig syra”. Öh?
Avbruten jäsning
Hemma i Provence igen stod idag Château L´Arnaude på programmet. Alla druvorna är nu inne och allt förlöper väl. Eller ja, det är klart att det alltid är något som strular till under en skörd. I år har alla maskiner fungerat och vi har haft tur med vädret – det blev lite regn innan vi tog in Carignan- och Rolle-druvorna, men det förändrade inte direkt något.
Det som strulat lite i år är ett fall av avbruten alkoholisk jäsning. Som tur var skedde detta med ganska mycket socker (närmare 40 g/l) kvar så det var lätt att starta om processen.
I ett annat fall hade det kunna gå illa, men även det löste sig på bästa sätt. Den malolaktiska jäsningen satte nämligen igång mitt under den alkoholiska jäsningen. Oftast bara det här sker och så är det inte mer med det, men man kan få en galopperande utvecklingen av den flyktiga syran när sådant här händer och om det inträffar kan vinet förstöras på mycket kor tid (ett dygn kan räcka!). Nu har vi mest bara kunnat konstatera att det var skönt att ha den malolaktiska jäsningen avklarad i den tanken.
Vi pustar således ut, inväntar att de sista tankarna och faten ska jäsa klart och funderar nu som bäst på hur vi ska blenda och lagra de här vinerna. Javisst ja, året verkar utomordentligt lovande, vilket jag förmodligen skulle säga även om det inte var sant, men i år verkar det vara sant.
Frescobaldis vinbarer
Har den här veckan gjort Italien runt på fyra dagar. Detta innebar bland annat att jag vid fyra tillfällen mellanlandade i Rom (på väg till eller från Nice, Verona, Brindisi eller Palermo). Som tur är finns där på Roms flygplats ett flertal Wine bar dei Frescobaldi.
Personalen är trevlig och proffsig och man brukar inte behöva vänta länge på en plats vid bardisken. Maten är okej med carpaccion, breasolan och den marinerade fisken som huvudnummer för mig.
Bäst är vinerna. Man kan få alla möjliga (italienska) viner på glas. Själv hann jag den här gången med lite Gosset (hm, champagne är undantaget som bekräftar den italienska regeln), Le Volte (gör mig sällan besviken), Ammipaglia (Frescobaldi – syrah, som jag hade satt som en Shiraz från Nya världen) och Castello di Pomino (kul Frescobaldi – blend på Pinot noir, Sangiovese och Merlot).
De här vinbarerna är väl inte något skäl att åka till Rom, men när man ändå är där är de fantastiskt bra att ha. Ungefär som Caviar House (mest för matens skull) på Heathrow och Vino Vole (mest för vinets skull) på Seattles med flera amerikanska flygplatser.
Skörderapport Italien
Det fina och soliga vädret har fortsatt i norra och mellersta Italien. Däremot har det varit en hel del regn och rusk i de sydligare delarna. Alla säger sig dock vara nöjda. Att döma av den druvmust och de viner från 2009 jag provat så verkar det verkligen lovande. Dock är det för tidigt att säga något mer bestämt om kvaliteten i stort. Avseende volymen gissar jag att den blir som eller strax under snittet de senaste tio åren.
Jorge Luis Borges – Fiktioner
Har precis börjat läsa Borges ”Fiktioner” (pocket, Bonniers), som bl a innehåller underbara ”Trädgården med gångar som förgrenar sig”. Det som slår mig när jag nu läser om ” Tlön, Uqbar, Orbis Tertius” är hur ljuvligt galen Borges är i sitt fantiserande. Någonstans hade jag väl koll på det, men det är så länge sedan jag läste honom att man nog också måste ta med i beräkningen att det på den tiden krävdes mycket galenskap för att jag skulle tycka att det var galet.
Hursomhelst berättar Gabriella Håkansson i förordet, att ” samma år som hans far dog (1938), sprang Borges in i en nymålad fönsterkarm och ådrog sig en allvarlig blodförgiftning. I flera veckor blev han liggande till sängs med feberhallucinationer och akut sömnbrist, svävande på gränsen – som det heter – mellan liv och död. Efter att han tillfrisknat kände han sig orolig för att skadan skulle ha lämnat bestående men, ja, rent av nedsatt hans intellektuella förmåga. För att kontrollera att så inte var fallet satte han sig ner och skrev ’Pierre Menard, författare till Don Quijote’, tätt följd av ’Tlön, Uqbar, Orbis Tertius’…. Om den fatala skallskadan han råkade ut för verkligen lämnade några men – hans mor menar bestämt det – så var det definitivt av det positiva slaget…”
Så kan det gå, för att citera Kurt Vonnegut.
Carignan 2009
Det har blivit något av en vandringshistoria att Carignan bara blir bra om man har tillräckligt gamla stockar. Min erfarenhet är att man kan göra bra Carignan även av yngre stockar. Att äldre stockar sedan är att föredra, som alltid, är en annan sak. Däremot har skötseln av stocken, växtplatsen och inte minst skördeuttaget avgörande betydelse för hur bra Carignan kan bli. Få druvor är så känsliga för volym.
När vi nu – idag är det f ö strålande solsken igen – skördar Carignan på Château L´Arnaude är det, som vanligt, frapperande hur stor skillnad det är i mognadsgraden på stockarna som gallrats under sommaren och de ogallrade. Sockerhalten är förvisso en grov indikator för mognad, men den kan i ett sådan här sammanhang tjäna som belysande exempel. Man kan då konstatera att druvorna som körs in (från ogallrade stockar) till rosévin håller runt 11,5 vol % potentiell alkoholhalt, medan druvorna som skördas (från gallrade stockar) för rödvin håller mellan 13,5 och 14 vol % potentiell alkoholhalt.
Hur Carignan-druvorna ser ut i år? Utmärkt.
På torsdag åker jag till Domaine de Brescou för att se till skörden där. Vi är redo att ta in Carignan – druvorna även där och enligt de rapporter jag fått ser allt bra ut.
Det tredje Carignan- eller Mazuelovinet jag gör, gör jag i Spanien hos Bodegas Merino (Mazuelo de la Quinta Cruz). Som det ser ut i dagsläget tar vi druvorna där i vecka 41 och själv åker jag dit veckan efter.
Väskor och jävelskap
Fredagen den 11e september köpte jag en ny resväska i mellanstorlek (min förra lämnade definitivt in i samband med Argentina – resan häromveckan). Den här nya väskan var inte särskilt vinmakaraktig och med det menar jag anpassad för väder och vind och leriga skor. Å andra sidan var den av högsta kvalitet och hade bra expanderfunktion, vilket behövs de gånger en massa prover eller överraskande bra, “nyupptäckta” viner ska köras med hem.
Dagen därpå, alltså förra lördagen, bar det av till Sydafrika.
Mitt ressällskap i Sydafrika var mäkta imponerat av min nya, fina väska, även om de båda gentlemännen som utgjorde ressällskapet nog funderade över hur en vinmakare kunde hålla sig med en så, låt oss kalla det salongsfäig väska. Nu behöver de inte fundera mer på den saken. När min väska (redan som baggage nummer tre) kom ut på baggagebandet på flygplatsen i Nice (min hemmabas) var den i ett sådant skick att jag väntade med att ta den av bandet tills merparten av medresenärerna skrattat färdigt, tagit sina väskor och gått därifrån.
Åker nu ner till Draguignan för att köpa en ny väska. Igen. Och jag kan inte låta bli att tro att någon med vilje lagt väskan på marken och sedan släppt ett piano på den.
Skörd i Bordeaux
Kan inte säga hur skörden blir i Bordeaux i år (det ser emellertid bra ut så här just före skördestarten), men jag kan meddela att det är varmt i skrivande stund. + 34 igår, + 30 idag.
Skörd i Provence
Under förra veckan, då jag var i Sydafrika, brakade regnet loss här hemma i Provence (vilket var påpassligt, men varken gjorde till eller från för mig, eftersom det regnade i Sydafrika också). Dessförinnan har ”vi” på Château L´Arnaude haft ett riktigt bra år. Mycket regn under vintern och våren och sedan torrt och fint (ett litet regn mellan midsommar och nu). Det sistnämnda kan man få för mycket av, men även de väl dränerade delarna av gården har klarat torkan bra.
Skördevolymen har gått ner något på de mest väldränerade parcellerna, men på det hela taget ser volymen ut att bli ungefär som ifjol. Kvalitets- och stilmässigt ser det ut att bli mycket komplexitet och elegans, så som det oftast blir när man har två år som 08 och 09 i följd.
Själva skörden: vi började redan för några veckor sedan med att ta in Cinsaut för rosévinet och hann före regnen med att ta in det mesta: Cinsaut, Grenache, Syrah och Cabernet sauvignon. Det som hängde kvar fram till regnen var den inte helt mogna Carignan och Rolle (och lite Mourvèdre och små mängder Syrah och Cabernet sauvignon som vi medvetet avvaktat med).
Idag började vi köra in Carignan för rosé och det ser riktigt bra ut. Rötan har ännu inte hunnit sätta klorna i druvorna och det ser ut som att all Carignan, både för rosa och rött, hinns med utan att problem uppstår.
Kvar hänger sedan Rolle – vitvinsdruvan härnere. Man kan fundera över varför vi tar in vitvinet sist, borde det inte vara tvärtom? Tja, på den tiden jag skördade Sauvignon blanc, Chardonnay och Viognier i Provence, brukade skörden börja med dessa. Med Rolle förhåller det sig annorlunda. För det mesta måste man vänta ut den riktiga mognaden – i alla fall om man vill få till den där spännande komplexiteten som Rolle kan bjuda på, men så sällan gör.
För övrigt har skördevolymen blivit betydligt mindre för många producenter i trakten. Många skyller på torkan, som förstås har sitt finger med i spelet, men oftare beror det nog på att man inte klarat att hålla oidiumet stången i år (andra året med hårt tryck). På Château L´Arnaude har detta klarats av på ett galant vis tack vare den superskicklige vingårdsmannen Fabrice. Be gärna om hans autograf om ni har vägarna förbi. Jag har aldrig sett en bättre yrkesman än han.
