Enligt uppgift fanns det långt tillbaka i historien någon form av system för att utmärka exceptionellt bra växtplatser för vin och angivelser för vilken stil man kunde förvänta sig från ett visst område. Egypterna sägs till och med ha balsamerat sina vinmakare i guld – en fin tradition som nu tycks vara övergiven i dessa tider då civilisationen regredierar snart sagt dagligdags. Vi vet också att munkarna – ja, vi säger så, ”munkarna”, och det tycks alla vara nöjda med – under sekler gjorde sitt bästa i vinåkrarna, där de kom på sensationellt bra saker, som att pinot noir och Bourgogne är som ler och långhalm.
Ska vi se ut ett enda år i historien som betytt särskilt mycket för utvecklandet av kvalitetsvin och vinutbudets mångfald är det 1936. Det var då fransoserna sjösatte sitt appellationssystem, som alltså firar jämnt i år! Först ut var rosévinsappellationen (!) Tavel, Châteauneuf-du-Pape, Arbois och Monbazillac och innan någon visste ordet av hade de fått sällskap av appellationer som Bordeaux och Bourgogne. Sedan ett flertal så kallade VDQS uppgraderats på 70- och 80-talen ökade antalet appellationer snabbt. Idag finns det fler än 300 AOC, eller AOP, som det numer ska heta (Appellation d’Origine Controlée vs Appellation d’Origine Protégée) för vin (alltså skyddat ursprung, kopior göre sig icke besvär). Vid sidan om vin finns det mängder med andra appellationer, till exempel för ost.
vinifierat tipsar om två viner från områden som suttit i högsätet alltsedan 1936: 1. Les Lauzeraies 2015 (Tavel), nr 2724, 109 sek. 2. Domaine de Nalys 2011 (Châteauneuf-du-Pape), nr 71813, 249 sek (finns även på magnum, nr 75 645, 499 sek). Båda utmärkta att dricka i sommar.
