Etikettarkiv: FRank Zappa

Förbud mot offentligt vitlöksstinkande

Publicerat av
2

Vitlök är, i civiliserade mängder, förvisso gott. Samtidigt följer med ett vitlöksintag ett ansvar, och om intaget är av sådan art att det kan kallas missbruk följer ett ansvar som, om det inte tas, kan och bör medföra kraftiga sanktioner och straff utfärdade av rättssamhället.

Nämnda ansvar innebär till exempel att vitlöksmissbrukaren måste hålla sig borta från andra människor under minst 48 timmar efter missbrukstillfället. Den som bryter mot detta, och trots att individen i fråga stinker både ur mun och läckande porer, ger sig ut bland civiliserade människor, kort sagt lämnar sitt bohag, skall snarast möjligt infångas av onödigt brutala ordningsvakter alternativt för ändamålet ansatta kommunala vitlöksjägare, kända för sin brutalitet och dåliga luktsinne, och skickas till närmaste reningsverk, där det kriminella elementet skall tillbringa de närmaste månaderna i nämnda verks fekalieavdelning.

Om vitlöksmissbrukaren visar extra stor hänsynslöshet och om brottet är att betrakta som särdeles grovt – om exempelvis stinkomanen nästlar sig in i en fullsatt och aningen för varm tunnelbanetågsvagn, där den ställer sig att andas med öppen mun – skall en av anhängare till gatans lag hastigt ihopsatt lynchmobb gå skade- och strafflös ur en urspårad situation.

Musik.

Be för Lund

Publicerat av
Svara

I skrivande stund står det och väger om huruvida kommunalrådet Sandberg i Lund är ett geni eller en samhällsfara som omedelbart borde spärras in. Karln har kommit på den vanvettiga, eller om man så vill synnerligen vettiga, idén att fylla Stadsparken i Lund med hönsskit i syfte att hindra festglada ungdomar, och liknande element, från att ge sig ut och låta sig coronasmittas medan de fyller sig med alkohol och mer eller mindre välartikulerat och tonsäkert framför vårvisor och glatt viftar med inledningsvis tämligen vita mössor.Till Sveriges Radio säger kommunalrådet att ”lukten försvinner inom ett par dagar”. Så är det. Förmodligen. Problemet kan vara att Lunds befolkning också hunnit försvinna på den tiden och att kommunalrådet, om han själv är kvar i staden som en annan lundensisk Bagdad Bob (”Cirkulera, här finns inget att lukta på! Och våren är här!”), är ensam i en öde stad fylld av olukt.

En annan hemsk tanke som kan bli verklighet enär veterligt ingen annan någonsin genomfört en sådan här drastisk åtgärd i ett modernt samhälle och särskilt inte mot den egna befolkningen är, att doften sätter sig i allt som kommer i dess närhet. Kort sagt kan Lund för alltid komma att lukta hönsskit och alla Lundabor och -studenter och andra som dristar sig till att närma sig denna oas av fasansfulla odörer drabbas på samma vis så att också de kommer lukta fan och hans moster under kanske oöverskådlig tid, varför de, då de försöker lämna Lunds kommun, stoppas vid kommungränsen och skickas tillbaka in i de djävulusiska ångorna för att där en dag sluta sina dagar.

Sverige ber för Lund.

Glad Valborg.

Musik.Musik. Musik. Musik. Musik. Valborgsspecialmusik. Valborgsspecialmedspecialsmedvän.

Saker som sänker allmänhetens förtroende för det högre akademiska ståndet

Publicerat av
Svara

Det är inget bra för allmänhetens tilltro till det högre akademiska ståndet när en professor vid SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) i en tidningsintervju drar till med en så kvalificerad tjejgissning att den inte står ens de mest väl tilltagna killgissningarna efter. Hon tokdissar allt ekologiskt vin och säger saker som ”…Om man vill ha mindre tillsatser ska man i stället satsa på österrikiska viner. De har en väldigt hård lagstiftning och superkoll på sin produktion…”

Jo, det finns en viss humor i att världen är så absurd att en professor vid SLU kan undslippa sig slikt dravel, och det i en av våra större dagstidningar dessutom , men tänk på det här: Professorn är de facto professor vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Med sådana professorer behövs vare sig teve eller alternativa nyhetsmedier eller sekter för att fördumma mänskligheten.

Självklart ska vi ifrågasätta den ekologiska odlingen och föra en seriös diskussion om hur vi bäst odlar idag och i morgon. Dock förutsätter en seriös diskussion seriösa debattörer och dito sakkunniga. Svartvita uttalanden och kill- och tjejgissande professorer passar inte riktigt in då.

Nu kan professorn för all del ha blivit felciterad för på annat håll i den synnerligen haltande artikeln i gårdagens SvD sägs saker som ”Målet var inte bara att producera ekologiskt vin – en dryck utan kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel men där kopparsulfat och svaveldioxid får användas för att göra vinet mer hållbart…”. Ooops! I ett slag bestämde skribenten att det är tillåtet att tillsätta det i vinkällaren absolut förbjudna ämnet koppar till vinet. Och, ska kanske också tilläggas, i samma andetag bestämde hon att det är möjligt att odla vin utan kemiska bekämpningsmedel (som kopparsulfat och svavel).

Artikeln ”Professor sågar ekovin: ’Det är skit samma’” är pinsam för SvD, skribenten, professorn och SLU och den spär på fördomarna och okunskapen kring vin och vintillverkningen. En eloge dock till  Systembolagets Staffan Adin som finns med på ett hörn och försöker bredda diskussionen och föra ett sansat resonemang – dessvärre döljs hans goda ansats av dumheterna som omger denna.

Musik.

Capitain-Gagnerot – ryttmästaren från Bourgogne

Publicerat av
2

Ett bra vin är naturen fångad i en flaska på ett rent och balanserat vis. Det där sista är inte oväsentligt. Ett otal producenter, de som nästan är riktigt bra (och inte sällan för dyra), förmår fånga sina druvor och deras förutsättningar i flaskan men utan att det blir rent och balanserat. Det är alltid något som skaver någonstans. Nu bryr sig många vinkonsumenter, bevisligen, inte om det där som skaver, och lyckliga äro dessa ity de har tillgång till ett betydligt större utbud.

Bull’s eye

Vi som istället blir irriterade, besvikna och rent av förbannade på det där skavet av orenhet eller obalans, vi får ödmjukt finna oss i att världen inte kryllar av känsliga vinmakare med förmågan att pricka bull’s eye. Å andra sidan vet vi att de där som ”har det”, ja de ”har det” och är därför alltid att lita på, och när vi hittar sådana producenter så gäller det att hålla fast vid dem. En av de där med känsla för feeling som ofta omhuldas här på vinifierat är Clotilde Davenne. Häromveckan handlade en text om Chiara Condello och strax för det Giulia Negri. Idag är turen kommen till Maison Capitain-Gagnerot och familjen Capitain i Ladoix-Serrigny vid Corton-kullen i Bourgogne.

Västgötens sanna väsen

Den som besöker Capitain-Gagnerot lär, med lite tur, möta pappa Patrice. En synnerligen sympatisk herre som mer än gärna och med en mysfarbrors leende och blicken hos den som vet att vara stolt över sitt närmast fulländade verk förevisar gårdens viner och berättar om husets historia och de nuvarande 16 hektaren. Blir det affärer av lär det vara dotter Delphine som tar hand om det. Sonen, Pierre-François, som förmodligen ser ut som pappsen gjorde för sisådär 35 år sedan och redan utvecklat samma sympatiska leende och sätt (jajo, Delphine är också sympatisk och schysst, men det är ju hon som sköter pengarna och då ligger det i sakens natur att det blir mindre sympatiskt och tur är det för det enda som tar emot mer för en västgöte än att betala är att betala till någon som står och ler förnöjsamt), honom lär besökaren inte få träffa då han som sig bör är upptagen med att plöja mark, vårda druvor eller jäsa vin.

Begravd psykopat

Nog av. Alla är trevliga, alltså, nästan så det känns som att det måste ligga en psykopat begravd någonstans. Är det så? Det är gott att inte veta, som västgöten säger, men det tror vi då rakt inte. Däremot är vinerna precis så där som de är hos den som kan det här med att fånga naturen på ett rent, balanserat och tilltalande vis. Bäst av allt: det verkar som att Pierre-François gör det lika bra som pappa Patrice. En vertikal av diverse viner ger vid handen en genomgående renhet och balans, och för varje ursprung som provas, vi är ju i Bourgogne och det ändrar sig snabbt, känner vi av förändringen i ursprunget. En Ladoix är en Ladoix, en Corton en Corton. Ja, ni fattar (eller så gör ni inte det och då ska jag be att få rekommendera något av Systembolagets Appassimento-viner för 99 sek).

Vintips – äntligen!

Hursomhelst: jag är oerhört förtjust! Älskar att springa på de här vinmakarna som ”har det” – det händer, som sagt, inte jätteofta. Så, lite vintips då, och då tycker jag att ni ska prova allt ni kommer över från Maison Capitain-Gagnerot (svårt med namnet? tänk kapten Gagnerot, låter som en ryttmästare på Livregementets husarer), dock här blott ett litet urval: Ladoix 2016, nr 74398, 249 sek (superung, bra år, nu för den som gillar ung, oförlöst pinot, lagra något år annars); Ladoix 1er Cru ”La Micaude Monopole” 2016, nr 74614, 399 sek (same same men mer av allt, imponerande precision för er som vill nörda till det på vinmakeri-sidan och förstå vad hantverket handlar om, spar några år om du vill maxa vinet, mycket ungt idag), Corton GC ”Les Garndes Lolières” 2016, nr 76518, 750 sek (ojoj, men lagra); Corton GC ”Les Garndes Lolières 2013, nr 71717, 699 sek (sist men inte minst ett vin som nästan är drickfärdigt idag och i övrigt kan vi bara tillägga att det är rasande gott).

Captain Beefhart. Från kapten till Beefhart och från Beefhart till klassikern Hot Rats.

Förbud!

Publicerat av
Svara

Har redan tidigare krävt förbud mot nationaldagar den sjätte juni – ett krav som idag upprepas. Förutom att det tar fokus från oss Gustafar och vår stora dag har det förstört pingsthelgen och ingen har en aning om varför sjätte juni ska vara svensk nationaldag – alla vet att den självklara nationaldagen är midsommarafton.

Bortsett från det ovan upprepade kravet passar vi på att fästa strålkastarljuset på den hemska upplevelse det är att ge sig ut på ett sydprovencalskt snabbköp en lördag i början av juni. Trots 35-gradig värme söker sig de nyss ankomna turisterna en masse till varulådorna, där de trängs och hysteriska, borttappade och svettiga bidrar de till att det tarFrank Zappa 2 en evighet att göra ett inköp som annars skulle gå på ett huj. vinfierat ser sig nödsakat att kräva förbud mot snabbköpsbesök i Sydfrankrike lördagar i juni. Någon kanske vill mena på, att då kommer ju inte förbudsivraren heller att kunna handla där de förbjudna handelsdagarna. Det är rätt och riktigt och en smäll man får ta för den goda saken ity den som upplevt att fastna där i den hysteriska röran samtidigt som någon uppenbarar sig som förvisso förefaller ha tvättat sina kläder men därefter lämnat dem att långsamtorka i tvättmaskinen alternativt lämnat de blöta plaggen ihoptufsade i det gassande solskenet varmed mikroorganismer av oönskad och stinkande art snabbt funnit sig väl till rätta och satt igång med vad de nu gör för att lukta surt och illa, den som hamnat i närheten av en slik person och som omtöcknad och med en begynnande migrän stapplat mot kassan och den friska luften därutanför den vet att här kan ingen pardon lämnas, slika situationer måste till varje pris undvikas, förbud!

Sist men inte minst har vinifierat på Facebook tagit del av en Fb-väns rättmätiga klagan över hur han denna förmiddag störts av ett barnkalas arrangerat på hans innergård och med vad han misstänker både fritt amfetamin och kokain till de små telningarna. Nu går det såklart inte att förbjuda barnen eller ens straffa dem, omyndigförklarade som de med all rätt är. Däremot borde man kunna jämställa finansiering av barnkalas i det fria med finansiering av terrorism. Frank Zappa!

1975: Vin & Sång

Publicerat av
12

I anslutning till ett par inlägg något inlägg bakåt förekommer en viktig djupdykning i vad som bör höra till allmänbildningen, nämligen vilka album som är att betrakta som milstolpar, eller åtminstone epokgörare, i musikhistorien och som har ett konvolut dominerat av vitt eller åtminstone ljust. Detta har lett oss till många fina återseenden och, i förekommande fall, självklarheter och lite så där på egen hand har er utsände iKing Crimson Live USA musikhistoriens vindelgångar kommit fram till att 1975, i likhet med så gott som alla år på 70-talet, var ett fantastsikt skivutgivningsår, inte nödvändigtvis därför att Thorleifs gav ut ”Gråt inga tårar” och gick upp i topp på Norge-toppen eller därför att Kiss gav ut klassiska ”Alive” eller för att Ulf Lundell, tro det eller ej, gjorde en svensk epokgörare i och med ”Vargmåne”, utgiven till och med före romandebuten ”Jack”, utan därför att Queen gav ut ”A night at the opera” (vitdominerat omslag), Bruce Springsteen gav ut sin hittills bästa skiva ”Born to run” (också vitdominerat omslag), King Crimson gav ut sin makalösa ”Live USA”, Pink Floyd ”Wish you were here” (också vitdominerat konvolut), Led Zeppelin ”Physical graffiti” och David Bowie ”Young Americans”. I övrigt kan man, bland mycket annat, notera att album som Kebnekajse III, AC/DC ”TNT” och ”High Voltage” och Frank Zappas ”One size fits all” också såg stereoanläggningarnas ljus detta år. Och i Bordeaux gjorde man viner som, med få undantag, skulle komma att tokhajpas för att sedan, när även den mest lättledde tokfransen började ana ugglor i sin dyrt inhandlade vinflaska, dissas rejält då de fortsatte vara ”lovande” och stenhårda år efter år efter år.

Klimatförändringarna & vinodlingen & The Chiffons & Zappa & Vai

Publicerat av
4

DN och SvD skriver idag om att framtidens Sverige blir regnigare, att uppvärmningen blir störst i norra Sverige, att vi får fler is- och snöfria ytor och perioder i och med att uppvärmningen blir störst under vinterhalvåret och, slutligen, att de extrema uttrycken i klimatet kommer att bli vanligare och mer påtagliga, till exempel ”äkta” värmeböljor och orkanliknande stormar. Med andra ord inget nytt under solen. Det här är vad SMHI med flera sagt i åratal. Och vad säger det den svenska vinnäringen? Jo, att det kanske inte blir så mycket enklare att odla vin i de södra delarna av landet, det svala klimatets utmaningar byts mot andra utmaningar, som ökad nederbörd och fler extrema klimatologiska uttryck; samtidigt öppnar förändringarna för odling lite längre norrut. The Chiffons. Frank Zappa med Steve Vai.