För sisådär 20 år sedan vägrade fortfarande majoriteten vinmänniskor i södra Frankrike inse att något måste ske om näringen inte skulle slås ut. Hemmamarknaden konsumerade allt mindre och de ofta usla vinerna var svåra att sälja på exportmarknaden, där Nya Världen drog fram som en stormvind. Ett kooperativ inte långt från mina hemtrakter avskedade sin nytillsatte VD då denne i samband med årsstämman dristade sig till att säga ”Konsumenten anpassar sig inte längre till oss, vi måste anpassa oss till konsumenten och göra viner som marknaden vill ha”. Ett halvt dussin år senare insåg så gott som alla över en natt att något måste göras. Kort sagt var vinnäringen i kris. Detta ledde till en självuppfyllande negativ spiral, där de flesta hängde med huvudet och mest gick runt och lipade om hur eländigt allt var och hur hemsk omvärlden blivit. Ur denna nödvändiga katarsis kom så den Sydfranska revolutionen. Det fanns producenter som satsat och gjort kvalitet redan för revolutionen och som gjort det med stor framgång, både på hemmamarknaden och på export. Det som hände för cirka tio år sedan då den verkliga revolutionen inleddes var att även de sömnigaste kooperativen tog sig i kragen och började ett förändringsarbete. Idag kan vi alla ta del av utvecklingen; Sydfrankrike, särskilt Languedoc-Roussillon, tillhör sedan länge världens mest intressanta och spännande vinområden. Vid sidan om alla små revolutioner på den lilla producentens nivå har flera spektakulära satsningar gjorts. En av de mest iögonfallande och spännande investeringarna är Viavino i den lilla orten Saint-Christol. Här har miljoner och åter miljoner plöjts ner i en imponerande anläggning med restaurang, vinbutik, flera provrum, konferenssalar, en ”pedagogisk” vinodling, utomhusteater och mycket mer – ni som har barn ska veta att även detta finns med i planeringen i form av en lekplats där ni kan dumpa ungarna medan ni roar er på eget håll. Läs mer här. Four Tops.