Enminutstankar från Dalai Lama & Nina Simone

Den som deltar i livet i de sociala medierna i allmänhet och Facebook i synnerhet får med jämna mellanrum sig tillsänt en massa goda tankar och i än högre grad förnumstigheter somNina Simone vem som helst kan komma på om den bara ger sig in i leken. Testade själv igår om det skulle vara möjligt att inom loppet av tre minuter komma upp med tre möjliga citat att kabla ut i namn av Dalai Lama, Winston Churchill eller någon annan som i parti och minut tillskrivs än det ena än det andra utan att någon någonsin kollar upp varifrån det hela kommer. Mitt försök med att komma upp med tre Dalai Lama-liknande citat inom loppet av tre minuter slutade med sex citat. Således kan tre av dem strykas och då håller väl de kvarvarande för publicering på Fb, eller?

Att dina ögon är öppna innebär inte att du ser

Bara den som förstår ser

Det oförklarade förblir osett

Att du skänker din nästa din tanke betyder inget om inte du också räcker henne din hand

Du måste lyssna för att höra

Även om du inte ser vinden kan du höra den

Nina Simone.

Sommartisdag med Patti Smith

Bara för att låter vi denna sommartisdag Patti Smith underhålla oss med sin tidlösa och klassiska cover från när hon var i Stockholm en gång i tiden, sin vackra Paths that cross som hon skrev sedan Samuel J Wagstaff gått bort och, sist men inte minst, Springsteens och hennes Because the night som väl fortsatt för de flesta är synonymt med Patti Smith.Patti Smith Hirses

Zafferano, Dolceacqua & Peppino di Capri

Enligt somliga är Dolceacqua både viktigast och vackrast bland alla de medeltida byar som hänger på klippavsatserna norr om den liguriska Rivieran, och för alla er som inte tycker att just det är vare sig viktigt eller vackert, kan det kanske vara intressant att veta, att bynZafferano ligger blott tio minuters bilfärd norr om Ventimiglia, där ni kanske befinner er på den väldiga fredagsmarknaden för att snikköpa kopior och beblanda er med sådana som ni, glömska av er egen situation och apparans, betraktar som svettiga och hysteriska turister, och det gör att också ni som lurar varumärkesinnehavarna på grova pengar kan ansluta er till de mer finkulturellt lagda kollegorna i Dolceacqua och sammanstråla med dem på pizzeria Zafferano, belägen på den lilla snedgatan Via Della Liberazione, snett uppPeppino di Capri från huvudgatan längs floden, och här kan ni, utan större åthävor, få er lite antipasti till livs och så klart alla de där rätterna man sedan ska äta i tur och ordning och vi tipsar alldeles särskilt om risotton och höjer våra ögonbryna inför renheten i det enkla, lokala vitskriket på vermentino och ändå mer över renheten och personligheten i inte annars alltid oerhört imponerande firmans Santi rosévin Infinito som klarat resan från Bardolino utan vare sig punkteringar eller rövaröverfall på Po-slätten. Peppino di Capri. Peppino di Capri. Peppino di Capri.

Nick Hornby: Slam

Svågern satte mig på spåret: vi slutade läsa Hornby efter ”How to be good”, en bok som inte höll Hornby-måttet varför vi dömde ut karln som en före detta. Sådan tur då att jag mot bättre vetande flera år senare tog mig an ”A long way down” häromveckan. NågotNick Hornby Slam som gav Hornby-mersmak inför den provencalska värmebölja som sedan en tid sköljer över oss härnere (jaja, ni med era 30 +, kom igen när ni balanserar runt och strax över 40 +) och mitt i denna vattendrivande värme ögnade vi därför igenom ”Slam”. En förtjusande liten bok om hur det är att få barn när man är 16 år. Nu kanske inte alla behövt oroa sig för slika situationer i tonåren men om någon har det kan den kanske känna igen somligt och den som de facto blivit förälder i tonåren känner säkert igen ändå mer och alldeles hursomhelst är det en i vanligt god Hornby-anda underhållande bok med många skratt samtidigt som den förmår behandla ett inte helt enkelt ämne på ett trovärdigt och respektfullt sätt. Rekommenderas. Slam/Wham Bang/Bam o s v.

Förbud mot fåraherdar!

När fåraherden slog sig ner på granntomten med sina 200 får och nio hundar var det, ärligt!, urgulligt. Visst, hundarna skällde om natten och fåren bräkte och luktade både det ena och det andra men på det hela taget var det pastoralt – även om nu inte våra hundar kanske höll med om just den saken. Således var jag inte så lite godmodig när jag stegade bort till herden för att få lite medhåll om att så där kunde det ju inte vara med tanke på att han lämnat flocken vind för våg dagen innan varför denna invaderat vår trädgård och ätit upp alla buskar och länsat gräsmattan på allt grönt. Att det tog er utsände i de försåtliga fårhjordarnas oberäkneliga värld en timme att jaga får och hundar på flykten tarvade också viss medömkan.Fårskock

Hade nu Hustrun, som är en mästare på att skälla ut folk på franska, varit hemma hade nog herden fått sig ett och annat till livs, men nu stod jag där med mitt godmodiga leende och ett ”Fina får ni har där, min herre, och duktiga hundar, fast igår när ni inte var här åt de upp vår trädgård och…”. Alltså, det där är en stil som inte går hem härnere, särskilt om den frambringas med ett leende som kan uppfattas som vänligt, rent av inställsamt, och en konstig accent som skvallrar om att talaren inte är från Provence, eller Frankrike, sannolikt inte ens Paris. Mycket riktigt gick herden omedelbart till attack med sista tyngsta argument ”Det här är Provence! Och jag gör som jag vill i Provence!”. ”Men, min herre, vår trädgård är vår, även om den ligger i ert Provence…”. ”Helvete heller!, Provence är Provence, vi flyttar får som vi vill här. Fatta det!”Fårskock

I ett sådant här läge kan man köra en armbåge i näsroten på den som huvudlöst gormar eller långsamt avlägsna sig medan man ser den huvudlösa kroppen i ögonen, eller i alla fall där ögonen skulle ha suttit om kroppen haft ett huvud, och talar lugnande och, så snart tillfälle gives, kräver förbud mot fåraherdar och det gör vi nu: vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot fåraherdar!Brescou mat

Avslutar med lite musik och ett tips på bra vin till lammkorv: Domaine de Brescou ”Carisma”, nr 70921, 89 sek.

Grekland, kapitalförstöring, notan, duktiga idioter & Chris Squire

Bland alla fakta som presenteras i Thomas Pikettys ”Kapitalet i det tjugoförsta århundradet” hittar vi den kapitalförstöring som skedde under 1900-talet första hälft, främst genom världskrigen, och den ekonomiska omfördelning detta innebar, och indirekt den ekonomiska drivkraft detta bidrog till. Framförallt minskade då den rikaste procentens del av kakan och samhällena blev mer jämlika och fler fick del av välståndet när allt s a s började om efter 1945.

Om vi utgår från att Grekland är bankrutt och att övriga världen kommer att få skriva av stora delar eller rent av hela skulden kan vi tala om en hyggligt stor kapitalförstöring i mer modern tid – låt vara ej alls jämförbar med ett världskrig. Frågan är då vem som utöver greken på gatan kommer drabbas av denna. Hade man följt fullt liberala principer hadeJesper Roine Grekland gått i konkurs redan då allt kollapsade för några år sedan med följden att flera banker och enskilda långivare och investorer fått ta den stora smällen, och i spåren av de problem detta förde med sig skulle enskilda företag, skattebetalare och en del andra i en relativt sett begränsad omfattning råka illa ut. När nu skulderna istället via politiska beslut flyttades över på skattebetalarna och i mindre mån belastar bankerna med flera är det istället just skattebetalarna som får ta smällen varmed det också är deras/vårt kapital som går i stöpet och vi lär knappast se någon utjämnande fördelningseffekt av den här kapitalförstöringen, istället kan det rent av bli så att bankerna och enskilda intressenter kommer att berika sig själva på skattebetalarnas, alltså majoritetens, bekostnad och vi får då se en hyggligt omfattande kapitalförstöring som till skillnad från de tidigare stora krascherna överför kapital uppåt istället för neråt.

Just detta att en alltför liten del blir alltför rik varnar Piketty (med flera) för eftersom det leder samhället närmare ett monopolförhållande, där kapitalet de facto går hand i hand med staten varmed de fria marknadskrafterna sätts ur spel samtidigt som den politiska makten riskerar gå medborgarna ur händerna. Ofta har Pikettys bok debatterats utifrån ett rent vänster-höger-perspektiv. Det är ett sömnigt sätt att ta sig an boken och framförallt de fakta den lägger upp framför oss. Det här handlar i grunden om frihet, broderskap och jämlikhet – med andra ord något de flesta skriver under på – och det är rimligtvis bara duktiga idioter som springer den rikaste procentens ärenden.Rickenbakker

En av historiens bästa basister tillika en fantastisk sångare och gedigen låtskrivare, arrangör och producent har gått ur tiden och vi lyssnar på Fragile.Fragile

Jesper Roine: Thomas Pikettys Kapitalet i det tjugoförsta århundradet & Capital Inicial

Fransmannens Thomas Piketty bok ”Kapitalet i det tjugoförsta århundradet” är de senaste årens mest omdebatterade bok och förmodligen den text som kommer ha störst inflytande på den kommande generationens fördelningspolitik – oavsett hur man väljer att tolka och värdera Pikettys forskning, slutsatser och tankar. Boken kom ut på svenska först i år och i samband med det släppte förlaget Volante påpassligt en sammanfattning gjord av svensken Jesper Roine. Denne är docent i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Han forskar bland annat om inkomst- och förmögenhetsfördelning och långsiktig ekonomisk utveckling och är tillsammans med Daniel Waldenström den som bidragit med svenska fakta till Pikettys bok.

Skälet till att läsa en sammanfattning av det här slaget torde vara uppenbart: istället för attJesper Roine harva 970 sidor – som i sin tur är en sammanfattning av tusentals sidor forskningsrapporter – kan man få sig det väsentligaste till livs på drygt 100 sidor. Det säger självt att en så kort summering inte är heltäckande men Roine, som är väl insatt i frågeställningarna, har lyckats koka ner den omfattande informationen till en reduktion bestående av det du behöver veta för att kunna låta som om du har koll på Piketty och det senaste inom nationalekonomin.

Den debatt som uppstått kring ”Kapitalet i det tjugoförsta århundradet” är synnerligen välkommen både på ett mer individuellt och nationellt plan som i ett bredare, globalt perspektiv. Möjligen känns delar av den debatt som förts mer färgad av ideologiska skygglappar än sann vilja att gå i clinch med de svåra och extremt viktiga samtids- och, inte minst, framtids-frågor Piketty bollar upp åt oss och uppmanar oss att diskutera och föra framåt.

Jesper Roines bok är varken dyrare, längre eller mer komplicerad än att alla kan ta sig an den. Gör det. Och fundera vidare utifrån de frågeställningar både Piketty och Roine serverar i slutet av boken. Nu över till Brasilien.

PS Den som är intresserad kan följa en del av debatten och lära mer på www.ekonomistas.se