Svavel & terroir

Har vid två tillfällen under de senaste veckorna blivit ombedd att tala om svavel, svavelbaserade aromer och terroir. När jag provade osvavlad chardonnay och svavlad chardonnay på Domaine de Brescou med en studieresa med kunnigt folk från Systembolaget kategoriserade de flesta det osvavlade som naturvin, varken mer eller mindre, och det svavlade som chardonnay utan solklart ursprung men med druvuttryck.

Veckan innan, i Sverige, tyckte de ambitiösa medlemmarna i svenska sommelierlandslaget att det var svårt att hitta terroir, druva och ursprung i framförallt den osvavlade chardonnayn men även den svavlade (alltså samma viner från Domaine de Brescou som nämns ovan). Chardonnay från olika delar av Bourgogne utan svavelbaserade aromer (men med tillsatt svavel) hade de lättare att identifiera medan allra enklast verkade de ha med chardonnay från Bourgogne med svavelbaserade aromer.Det osvavlade vinet

Kanske är det lite taskigt av en vinmakare att påpeka vad som kan anses vara ren druva och rent ursprung och vad som snarare är aromer byggda med hjälp av ett fokuserat jästurval och svavel (eller för den delen ek), å andra sidan tycker jag det är trist med alla de där mer svavel- än terroir-stukade vinerna: den som tittar på Sancerre för 30 år sedan och samma område idag känner knappt igen sig; idag är lejonparten viner gjorda med de jäststammar som togs fram för ändamålet under sena 1980- och hela 1990-talet (som till skillnad från den jäst som flitigt används sedan 100 år inte var ”neutrala”).

Noterbart är att de flesta har svårt att direkt förstå det här med de svavelbaserade aromerna (vilka, sorry, måste upplevas för att man ska känna/förstå vad det är), de ser däremot med lätthet att det finns viner som inte luktar svavel och sådana som bjuder på svavelstick och rent av svavelbeska i smaken, men det är en helt annan sak. Sådant förekommer till exempel i en del översvavlade viner från Tyskland och enkla boxar och flaskor där producenten måste panga på med allt vad som är tillåtet (och kanske lite till) för att hålla oxidation och rötangripna och på annat vis skadade druvor stången, samt i en del fall då producenten tillsatt sitt svavel vid fel tidpunkt och på fel sätt varför även ett lågsvavlat vin kan lukta svavel.Glasskugga

Slutsatsen av den här något ofokuserade posten är 1. Osvavlade viner uppvisar inte med självklarhet mer terroir och druvtypiskhet, oftast upplevs det tvärtom. 2. Många uppfattar svavelbaserade aromer som terroirutryck, rent av mer så än viner från samma område utan de svavelbaserade aromerna. 3. Viner gjorda med återhållna mängder svavel och utan aromsökande jäst (men eventuellt med tillsatt neutral jäst) är under förutsättning att de är välgjorda renast och mest stringenta både som vin och i sina druv- och terroirutryck, vilket dock inte med självklarhet innebär att alla ser just det.The Libertines

Nu ska jag prova det osvavlade vinet som stått öppet i ett år. Rapport på en blogg nära dig inom kort (sannolikt på söndag kväll)!

Libertines förgyller vår vardag!

Skörden 2015 närmare sanningen

Har tidigare siat om att 2015 blir ett nytt 2003, har också nämnt att 2015 högst sannolikt i likhet med många andra årgångar utropas som exceptionell i alla fall under en tid i syfte att trycka på priser och försäljning. Gissningsvis kommer dessutom 2015 på många håll uppfattas som mycket lovande vid de primörprovningar som kommer anordnas. Skälet är enkelt: många kan leka med övermognad i år och sådant gillar den som inte är helt van att prova råa primörer – efter en tid då allt fallit på plats kommer inte helt osannolikt samma runda primör att uppfattas som lite för mycket och i avsaknad av djup, balans och komplexitet, kanske rent av platt, låt vara att vinet likväl kan vara mycket mumsigt i rätt sammanhang och roligare än ett snipigt vin gjort på druvor som aldrig mötte mognaden innan de plockades in av allt för ivriga händer.IMG_1663Hur är då året, nu när skörden sparkat igång lite varstans? Såvitt er utsände i de dignande klasarnas förlovade värld kan bedöma så stämmer alla gjorda antaganden. Vitt och rosé kommer förvisso begåvas rikligt med aromer, mindre med balans, syra och fräschör – med intill visshet gränsande sannolikhet påstår vi att mer än en vinbonde kommer vara frikostig med vinsyran i år. Områden som lever på just syra och fräschör, som Champagne, kommer inte att få se sitt bästa år i mannaminne. I likhet med 2003, eller på sina håll 2009, kommer en del mumsiga och tillgängliga rödtjut att fermenteras. Inte direkt något för den som förlorar förståndet och får för sig att den vill lägga vinet 30 år i källaren, men trevliga viner för den som vill dricka nu och kanske till en rejäl köttbit.IMG_1651Har precis landat in från en sejour på Domaine de Brescou där skörden hållit på ett par veckor. Vitt och rosé har skördats i omgångar. Först en del tidigt i syfte att få med ovan nämnda syra och fräschör, sedan för att bygga på med aromer i doft och smak. Medan 2014 var ett oerhört lätt år att hantera på Brescou, ett år med för området massvis av fräschör och syra, är det tuffare i år. Även om vi satt skördetillfällena bra finns det en smärtgräns för hur tidigt man kan skörda utan att få med omogna/gröna/kartiga toner i slutprodukten. Ingen risk för det, men en begränsning i hur pass fräscha viner vi kan åstadkomma i år. Bortsett från att de vita och kanske också det rosa i år blir lite mer baktungt än vi vill ser det bra ut. Rena, friska druvor, härliga aromer.IMG_1662

Ett vitvin återstår att ta in, det nya ”Château Brescou” – gjort på roussanne, marsanne, grenache blanc, clairette och bourbolenc. Första året druvorna kan skördas – spännande. Plockas med start natten som gick (vitt körs in nattetid för att behålla den låga temperaturen i druvorna och på så vis spara energi i samband med att musten ska kylas ner för klarningen före jäsningen samt om möjligt bevara druvornas fräschör).IMG_1658Avseende de röda har vi inte börjat plocka ännu. Räknar med hårdkörning från och med nästa vecka. Den här posten är redan väl lång så vi får återkomma till de röda senare i höst när druvorna är bärgade och jäsningen avklarad. Dock som nämnts ovan är 2015 mer av ett rödvinsår än en skörd då vinbönderna dansar hulahula, slår kullerbyttor, visslar ”Bron över floden Kwai” och även skämmer ut sig på andra vis därför att de sitter med en gudasänd syra och fräschör i tankarna.IMG_1647Colonel Bogey March

Violette Ailhaud: Såningsmannen

Vad säger ni om en liten text som om allt stämmer skrevs ned av en 84 år gammal Violette Ailhaud år 1919, lades i ett förslutet kuvert som testamenterades till den äldsta av hennes kvinnliga ättlingar att öppnas sommaren 1952, för att 2007 ges ut som bok och som nu erövrar världen och till och med blivit film? Det som talar för att textens påstådda ursprung är med sanningen överensstämmande är att den är så kort och ofärdig, som ett utkast till en roman. Allt som allt orkar den upp i 50 sidor stor text inklusive för- och efterord.

Så är vi blåsta? Det har faktiskt ingen betydelse. Även om det här är skrivet i nutid bär det med sig mycket av intresse, och med tanke på att det är övervägande sannolikt att textens ursprung är på riktigt har vi framför oss ett litet, unikt stycke frihetligt, demokratiskt och kvinnligt tänkande från mitten av 1800-talet (låt vara att det skrevs ner 1919, men inte ens då, eller när författaren dog, 1925, ansåg hon tiden mogen för texten, väl medveten om hur lätt det skulle vara att slå ihjäl den, skriven av en kvinna som den var).Såningsmannen

Vi befinner oss i Provence ett par år efter det europeiska revolutionsåret 1848. Louis-Napoléon Bonaparte har precis genomfört sin statskupp och upproret i södern har slagits ner. För Violettes by innebär det att samtliga män hämtas av Makten och placeras i Franska Guyana, Nordafrika eller bara försvinner. Några dödas förstås på direkten när de försöker fly eller göra motstånd.Såningsmannen

I denna by utan män sluter kvinnorna en pakt om att dela första bästa man som dyker upp. Om detta skriver så Violette när hon 1919 för andra gången på 70 år fått se sin by berövas alla sina män – den här gången är det Republiken och Makten som kallat männen till fronten i norr, där samtliga stupat eller i vart fall hamnat i omständigheter som tömt byn på maskulint inslag.

Boken ger tillsammans med förordet och inte minst efterordet av historikern vid Université de Provence Jean-Marie Guillon en kort men upplysande bild av situationen i Provence i mitten av 1800-talet – en landsända där franskan ännu inte fått ordentligt fotfäste då. Violettes egen text ger en unik bild av kvinnligt tänkande, åtminstone i byn Le Saul Mort i mitten av 1800-talet. Den korta kortromanen består genomgående av en vackert skriven text som går från en beskrivning av eländet via kvinnornas pakt till ett erotiskt klimax, där Violette skriker sig hes.

Nick Cave and The Bad Seeds.

Jennifer Clement: En bön för de stulna

Vissa böcker är viktigare än andra. Så här skriver Jennifer Clement själv i ett efterord till sin ”En bön för de stulna”: ” I dagens Mexico blir kvinnor stulna på gatan och bortförda från sina hem under vapenhot. En del kvinnor kommer inte hem från arbetet, eller från en fest eller från ett ärende på gathörnet. Alla är de unga och fattiga och vackra.”En bön för de stulna

För att lära sig mer om hur allt det där går till och hur det kan vara så intervjuade under tio års tid Jennifer Clement en rad mexikanska kvinnor; fruar till kartellmedlemmar, kvinnliga fångar och gömda kvinnor med skyddad identitet. Resultatet blev, som förlaget korrekt skriver, ”en gripande berättelse om några oförglömliga kvinnoöden och kampen för ett människovärdigt liv i de laglösa mexikanska bergen”.Jennifer Clement

”En bön för de stulna” skulle vara en bra bok även om allt vore lögn och förbannad dikt, alltså som en skönlitterär roman betraktat, men nu boken mer än så. Vi får genom en smått fasansfull inblick i det laglösa Mexico, alldeles utanför och till och med i Acapulco, några fina personporträtt, en miljöbeskrivning som heter duga och, faktiskt, en del skratt. Att sedan, som någon gjorde på The Guardian, påstå att varje mening i boken är direkt, kraftfull, oväntad och – milda pekoral! – vrider sig på sidan som en kniv i magen, är både att ta i och komma med avskräckande marknadsföring. Boken är bättre så.

Hart & Bonamassa.

Förgrämelsens evangelium

Egentligen är det hela mycket enkelt. Alla som gillar ”vi som hatar journalister och politiker” och som tycker att politiker per definition är förljugna och inkompetenta mutkolvar, alla som gillar IS, alla som kastar sten på ambulanser, alla som är oerhört förgrämda över att leva i en demokrati med förvisso de brister som finns i alla system men också de friheter och valmöjligheter och relativa trygghet det innebär, alla dessa och några till har alla möjligheter i världen att fly detta så innerligt avskydda, förstörda, orättvisa, pjåskiga och ogudaktiga Sverige och söka sig till länder där deras önskan om ordning och reda genom förtryck och avsaknad av yttrandefrihet och valmöjligheter tillmötesgås.

Vi talar om länder där urgamla lagar får styra genom religiösa företrädare, ungefär som det kunde vara i Sverige på den gamla goda tiden då Konungen, Gud och Fosterlandet högaktades. Vi talar om länder där en enväldig ledare eller möjligen en junta styr och ställer och håller ordning och reda medan folket håller käften och njuter av att ingen frihet finns. Ingen kommer, ingen går. Inga politiker kan lura väljarna för det förekommer inga politiska val. Inga journalister kan luras och vinkla för det förekommer ingen nyhetsrapportering, bara furstespegling.

Någonstans känns det som det är enklare för de här individerna som hatar demokrati att söka sig till länder där det fortfarande fungerar på det där viset med Konungen, Gud och Fosterlandet än att försöka vrida klockan oerhört långt tillbaka här.

Vid närmare eftertanke är det verkligen mysko att diktaturkramarna – de som diggar Mao, Stalin och Hitler och tycker militärjuntorna i Sydamerika var hippa eller som menar att uråldriga religiösa levnadsregler är det enda rättesnöre mänskligheten behöver – skriker sig hesa och hatar i demokratierna, placerar bomber och drar ut i religiösa krig för sin rätt att få leva i ofrihet och utan valmöjligheter och med ledare som inte väljs utan bara tillsätts så det inte blir en massa politisk och annat tjafs, att alla dessa just gör det där, skriker sig hesa och hatar, placerar bomber och krigar i syfte att pådyvla dem som inte riktigt delar deras åsikt sin åsikt istället för att bara flytta till ett av de där förlovade länderna där de kan njuta sitt otium. De skulle få ha det precis som de drömmer om och den fria världen skulle slippa dessa demokratins självömkande dödgrävare och hatets ambassadörer.

För övrigt är det anmärkningsvärt att demokratihatarna tänker så lika från så olika utgångspunkter. Ett förgrämelsens evangelium.

Free.

Viña Soledad Tete de Cuvee 2005

Att dricka vin ska vara en upplevelse – inte bara doft och smak. Ett bra vin är en upplevelse – inte bara doft och smak.

Utan överdrift kan man säga att det finns en förfärlig massa vin därute. Mycket är skräp men en anmärkningsvärt stor mängd flaskor är sådant en vinälskare vill prova och rent av njuta. Och ett tillfredsställande stort antal viner är en upplevelse – inte bara doft och smak. De här upplevelserna kan vara av olika art. Vinet kan helt enkelt bara vara fantastiskt gott, det kan vara så snyggt komponerat av vinmakaren att det bara är att lyfta på den hatt man inte har och ödmjukast utbrista i ett lågmäld hurra mellan hulkattackerna och det kan, till exempel, vara så personligt att man bara måste prova det gång på gång.bildTill den där sista typen av viner hör bland annat ett mycket litet antal spanska vitviner. I Sverige har vi väl sedan länge koll på både Ygay från Marqués de Murrieta och Viña Tondonia från Lopez de Heredia. Färre har koll på den tredje Riojan i samma stil, Viña Soledad Tete de Cuvee. Skälet är enkelt. Veterligt har vinet till skillnad från sina kusiner aldrig sålts i Sverige. Varför det är så kan vi bara sia om. Det gäller att komma ihåg att sådana här viner överhuvudtaget var omöjliga att sälja i Sverige under lång tid. Totalt ute. Sedan vände vinden och terroir och Jura och rent av naturviner blev i ropet. Plötsligt blev åtminstone Viña Tondonia, med all rätt, ett innevin. Kort sagt skulle man ha koll på det här dunderekade, gamla vitvinet som lanseras på marknaden så långt efter skörden att alla tror att vinet måste vara stendött (vilket det så klart inte är).bildViña Soledad Tete de Cuvee reserva 2005, nr 75639, 149 sek, har precis släppts i Sverige. Tio år gammalt. Och, ja, det är nu den här årgången anses vara redo att möta konsumenten. Med tanke på den långa lagringstiden måste priset anses oförskämt lågt – som vinälskare är det bara att tacka och ta emot. De 18 månaderna eller så på fat av vitek från Ohio har gjort sitt men likväl finns där en angenäm frukt och de mest fascinerande toner av allt från nötter till gula äpplen. En upplevelse.Are you expreienced

Musikupplevelse.

Svenska Vinakademiens pris 2015 till Ia Orre!

Ära den som äras bör. Med undantag för Svenska Vinakademiens grundare (och Munskänkarnas grundare, vinimportören m m, m m) Nils-Bertil Philipson är det frågan om någon är eller varit mer värd akademiens pris än årets pristagare Ia Orre Montan.bild

Sverige hade knappt hunnit börja tala om sommelierer på 1980-talet förrän Ia var där och blev en av Sveriges bästa vinkypare och knappt hade hon etablerat sig i den världen förrän hon blev en av Sveriges första kvinnliga vinskribenter, kanske rent av den första, i alla fall den första som blev rikskändis genom att skriva i den tidningen som då hade högst upplaga i Sverige, Expressen. Därifrån svingade sig Ia ut i den internationella sommelier-världen och var en av de pionjärer som lärde världen att även svenska sommelierer är att räkna med. 25 år gammal blev hon hovmästare på Clas på Hörnet, med tidvis så många som 40 pax under sina vingar. Hon var med och byggde upp vinkällaren på redan då legendariska Grands Franska.

Ia har också varit studierektor på Restaurangakademien och är nu adjungerad lektor på restauranghögskolan vid Umeå Universitet, hon var med och startade Sommelierföreningen och hon är sedan länge Elles vinskribent. Vid sidan om allt detta konsultar hon i vin och ost och dryckeslistor och restaurangkoncept.

Självklart har hon redan tilldelats ett flertal utmärkelser som Ordre du Mérite Agricole och lika självklart är hon en Dame Commandeur en Ordre du Champagne. Det enda som inte är självklart är att hon inte redan fått Svenska Vinakademiens pris. Grattis Ia – en mer värdig pristagare får vi leta efter!

Queen.

Absolut!

Vad ska en amerikan, som av hävd och tradition utsatts för ett övermått av reklam sedan födseln, tro om Sverige och Pernot Ricards förmåga att få ett helt folk att delta i en gigantisk kampanj för svensk vodka?

På hotellet:

”Mr Walker, Kit Walker, jag har ett rum reserverat.”

”Absolut!”

”Behöver du dra mitt kreditkort?”

”Absolut!”

”Finns wifi på rummet?”

”Absolut!”

”Kan jag beställa väckning i morgon bitti?”

”Absolut!”

 

I taxin:

”Till Operan, tack.”

”Absolut!”

”Kan jag betala med kort?”

”Absolut!”

 

På krogen:

”Ett glas champagne att börja med, tack.”

”Absolut!”

”Nej, inte sprit, champagne, ett vin, från Frankrike, med bubblor.”

”Absolut! Champagne!”

 

Lätt psykedelia? Absolut!

Vinskribent gör vin

Vinskribenten Erica Landin gav sig för något år sedan av till Kalifornien i syfte att prova på livet som vinmakare. Under några svettiga veckor fick hon, ömfotingen från stan, bekänna färg – något som för övrigt är ofrånkomligt för den som sig i leken ger ety händerna färgas snart både blå och svarta av de blå druvornas färgämnen, smuts och annat.bildResultatet av hennes vedermödor har nu manifesterats i vinet ”Landin – pas petite”. En petite sirah med ett litet inslag zinfandel tillverkat enligt Ericas filosofi om hur ett vin ska göras, i det här fallet innebärande att man ska göra så lite som möjligt varmed vinet ska anta en så självvald och naturlig form som möjligt.bild

Den som vill läsa mer om projektet och vinet hänvisas till det kommande numret av Allt om Vin där Erica själv berättar, i anslutning till hennes text kommer också vinets beställningsnummer och pris att framgå (gissningsvis upp emot 200 sek). Diana Krall.bild