Dvärgtax kass jogginghund

Det är möjligt att det finns någon chow chow-variant eller så som är sämre men tillsvidare får dvärgtaxen dras med titeln världens sämsta jogginghund. Kort sagt är en löprunda med en kopplad dvärgtax både förenad med överhängande snubbel- och stukfara och lika ofrivillig som högintensiv intervallträning.IMG_0010Rent teoretiskt kan man tänka sig att springa med hunden lös vid sin sida, men det gör man bara en gång med en tax, den gången då den fick korn på något och försvann fyra timmar bortåt tjottahejti till. Således är det i praktiken koppel som gäller och man ska då veta att dvärgtaxen oavbrutet varierar sitt tempo mellan stillasittande och full galopp, vanligtvis på så vis att den kommer i en svindlande fart förbi joggaren, tar täten, drar i fem sekunder för att sedan går ner i trav och, slutligen, ungefär då husse är i höjd med hunden, sätta sig ner, eller i vart fall ställa sig att nosa intensivt på en plätt i marken. Och där står den till dess joggaren tvingas göra något mellan en tvärbromsning och ett ryck i kopplet, varpå dvärgtaxen återigen ger sig av i rasande galopp. Och så vidare.IMG_0011Det enda som kan få dvärgtaxen att avbryta det där beteendet är en rejäl uppförsbacke eller om/när den får vittring på någon halvrutten skank ett par hundra meter ut i skogen. Vid det sistnämnda tillfället kan dvärgtaxen låta sig släpas ett hundratal meter innan den ger upp, inser att skanken är förlorad och att det är bättre att sätta av i rasande galopp igen. I händelse av (alltför) kraftigt uppförslut använder sig dvärgtaxen av samma taktik, alltså sätter sig på baken och ser omedgörlig ut, varför joggaren har att välja på att kämpa sig uppför backen med hunden släpandes efter eller så får hen lyfta upp dvärgtaxen i famnen och joggbära den till dess marken planar ut igen. Överflödigt tillägga att det alltid blir som dvärgtaxen vill.IMG_0014The Hounds. Led Zeppelin. Pink Floyd. Bob Hund.

6 svar på ”Dvärgtax kass jogginghund

  1. Kommer kallad men ej strax
    ty född till slav är ingen tax.. :)

    Min f.d. granne hade en äkta grönlandshund. En riktigt stor best till spets. Vägde väl bortåt 50 kilo. Den stora begivenheten i byn vintertid var när hunden bogserade runt ett halvt dussin barn sittande i ett tefat (barnen inte hunden).

    En tanke som därför slog mig vore att Mr T inköpte en slädhund speciellt som joggingkompis. Ovanstående hunds husse brukade lägga kopplet runt styrstången på sin cykel a la militär cykeltolkning. På det enkla viset fick han, och för all del hunden också, se stora delar av västskånes natur utan onödigt trampande.

    • Oerhört träffande poem!

      Jo, men vi har även en bjässe som heter duga, eller rättare sagt Davidoff. Han är en jätte till hovawart och har både dödat ett vildsvin och nedlagt med blodvite utan dödlig utgång två pitbullar, en rhodesian ridgeback, två fox terrier (nära döden upplevelse för båda), en schäfer samt ett par för oss okända men veterinärreparerade strykhundar och andra fyrbenta ovänner och problemet med honom är snarare detsamma som med grannens vapendragare att löprundan lätt blir ett enda högintensivt intervall som pågår från start till mål och där husse brukar bli släpad i mål.

  2. Aha!
    Hovawart!!
    Good Shit, som Ozzy Osbourne plägade säga, när han tog sig en rök. Ett utmärkt val av gårdvar tycker jag. Även i joggingspåret, faktiskt. Dock synes det mig som om ytterligare tyngd i bogserlinan kan vara ett sätt att sänka ekipagets medelhastighet. En betongsugga i halvformat torde göra den s.k. susen! För visst finns det väl sådana även i La Belle France?

    Vilket vin fick ledsaga det hädangångna vildsvinet?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *