Montagnymumma

Publicerat 2016-02-17 av Lars Torstenson

Skrev i samband med skörden 2014 om att Françoise Feuillat-Juillot gick i taket av lycka över sin inte närmast utan alltigenom perfekta årgång (läs här). Er utsände i de översvallande vinmakarna vidlyftiga värld fylld av pinsamma glädjeskutt och andra osofistikerade rus av lycka var inne på samma spår: 2014 var på många håll i Frankrike unikt för vitvinerna. Samtidigt ställer ett sådant år stora krav på vinmakaren: ve den som inte levererar seklets vin! Françoise, hon lever upp till de högt ställda förväntningar, kan vi konstatera nu när det är dags att i Sverige lansera årgången 2014 av Montagny 1 er Cru ”Les Coères”. Finns inte så mycket mer att tillägga. Upplev vinet istället. Ett fynd för sina i sammanhanget fjuttiga 169 kr: Montagny Premier Cru ”Les Coères” 2014, nr 2812. I en butik nära dig (och i ett beställningssortiment i din dator) gissningsvis nästa vecka (i skrivande stund finns några flaskor från 2013 kvar i butikerna).

Klassiker med Jeff Beck.

Clotilde Davenne

Publicerat 2016-02-05 av Lars Torstenson

För många år sedan presenterade min Twoson-kollega en galet bra Chablis Grand Cru Les Clos för mig. Vinet var ungt, makalöst rent och exakt, perfekt balans och ett påfallande tydligt uttryck av druva och ursprung. Detta ledde till att vi köpte in vinet på magnum till Twoson Club som då fortfarande befann sig på planeringsstadiet och det ledde till att jag lärde känna kvinnan bakom konstverket, Clotilde Davenne. 10408107_1583495841887410_6044310098715347245_n

Det där var ett av de första vinerna hon gjorde sedan hon smugit igång sin egen verksamhet i Chablis. Tidigare hade hon arbetat för en större firma och gjort sig ett namn i de inre kretsarna. Den som hade koll visste mycket väl vem hon var men på det stora hela taget var hon en av de där vinmakarna som står bakom varje stor vinproducent.

Långsamt och med hjälp av skramlande släktingar byggde hon sin egen verksamhet vid sidan om genom att köpa på sig små jordlotter i Chablis med omnejd. 2004 var hon redo att kapa banden med den tidigare arbetsgivaren och ge sig hän med sin egen verksamhet. En verksamhet hon med tålamod och med två ögon på vad som varit ekonomiskt möjligt i sakta mak baxat från noll till en position som en av de bästa producenterna i Chablis.

Det som utmärker Clotildes vinmakeri är en sällan sedd precision och renhet. Hennes viner är alltid i perfekt balans, de är eleganta och stramt snygga. Inget för den som söker största möjliga flabbighet för en bred publik men desto mer för den som vill finna vinmakeriets hjärta: de rena aromerna. Hennes Bourgogne Blanc är trots sitt låga pris år efter år en stilstudie i ren chardonnay utan störande aromer som baserats på svavel eller något som inte är druva eller ursprung. Borde användas som skolboksexempel i varje druvkurs värd sitt namn.

Att Clotildes Chablis spöar både Premier Cru- och Grand Cru-vinerna från andra producenter överraskar inte. Åter denna precision och renhet. Ingen fruktätande ek, ingen svavelbyggd krutrök, flinta eller krydda. Bara renhet och ett tydligt avtryck av ursprunget. Den som går vidare i hierarkin och provar Clotildes Premier Cru- och Grand Cru-viner blir inte besviken. Å andra sidan börjar hon här få konkurrens från många andra vinproducenter som kanske inte alltid får till det i de nedre prislägena men som kan vara med och leka då priserna sticker iväg över 300 och kanske rent av 500 kronor.

I Sverige hittar vi även Clotildes strama och knastrande crémant. Ett bevis gott som något på att en talangfull vinmakare kan föra över sina konster till den mousserande världen om så krävs – lite grann som en bra instrumentalist kan följa med när musiken i ett slag ändrar stil och inriktning och på tal om det: nu lyssnar vi på Steven Wilson och Porcupine Tree.

Mersmak från Girard i februari

Publicerat 2016-02-01 av Lars Torstenson

Ni som redan har koll på Girard Old Vine Zinfandel, nr 22337, 189 sek (se mer nedan), vet att det smakar mycket av det mesta samtidigt som det aldrig går över den där gränsen där det blir flabbigt. Kort sagt: just som vinet är på väg att halka ner i ett lika utslätat som kletigt Intet kommer där en snygg syra och en tanninanstruken strävhet och baxar allt rätt igen. Ni må tro vad ni vill om den saken, men det är riktigt snyggt vinmakeri det. Just det där med att balansera på gränsen är något av ett adelsmärke för Marco di Giulio, Glenn Hugo och de andra i teamet bakom Girards framgångar. Nu i februari har vi chansen att prova ytterligare ett par viner som köpts in i det tillfälliga sortimentet av Systembolaget.Först ut på fredag femte februari är Girard Artistry Red Blend 2012, nr 99659, 349 sek. Den här blenden är något av ett flaggskepp för vineriet. 59% cabernet sauvignon, 13% petit verdot, 11% malbec, 9% cabernet franc och 8% merlot. Samma sköna balans på gränsen till vad som inte går för sig och en rejäl munfyllare. Eller som Girard-folket själva säger ”De senaste 40 åren har vi framförallt fokuserat på balansen i våra viner. Vi försöker skörda vid exakt rätt tidpunkt och vi försöker alltid få till den perfekta ek-hanteringen för varje liten del i våra viner. Inte minst arbetar vi väldigt detaljerat i våra odlingar.” Druvorna i Artistry kommer flera olika lägen i Napa Valley (cab från St Helena, Oakville och Pope Valley, merlot och malbec från Yountville, Carneros och Rutherford, cab franc och petit verdot Pope Valley) och smakar precis så mycket som en äkta Girard ska göra utan att tappa fattningen. Den femte februari släpps 900 flaskor av Artistry som tillfällig lansering så passa på då.Längre fram i februari, närmare bestämt den tjugofemte, släpps 120 flaskor Girard Diamond Mountain Cabernet Sauvignon 2013, nr 90239, 499 sek. Ett annat vin från Napa Valley som heter duga, eller nåja, de flesta säger nog Diamond Mountain Cab och inte duga, men i alla fall, det här är ett annat fullödigt vin med en osviklig förmåga att fylla munnen och näsborrarna och sinnet och att tränga igenom båda vinterförkylningar och oväsen och andra störande inslag i vardagen. Om vi får tro avsändaren fungerar det här fruktpaketet bra med ”chipotle honey barbecue ribs” och med tanke på Girard-folkets genomgående oskuldsfulla och väna uppenbarelser finns det ingen anledning att inte tro på det. Napa-Vallay Ovan utlovades lite mer om Girard Old Vine Zinfandel och det som ska tilläggas är att nämnda vin de facto är det enda vinet i Systembolagets sortiment som är en zinfandel från Napa Valley! Detta tänker man nog mer sällan på men övriga listade produkter kommer från andra delar av Kalifornien eller rent av från Italien. Det finns ett par zinfandel från Napa Valley i beställningssortimentet och de kostar ungefär det dubbla och där har vi ytterligare två saker som gör Girard spännande: det är Napa Valley och även om det inte är direkt billigt är priserna humana för sitt ursprung. Och på tal om det, sist men inte minst ett ord om läckra Girard Mount Veeder Cabernet Sauvignon 2012, nr 74864, 499 sek: Finns i BS. Oops, det blev visst tre ord plus den här meningen.

Kalifornienmusik: 1,2, 3, 4, 5.

Hustrun vintipsar!

Publicerat 2016-01-21 av Lars Torstenson

Svara

Hustrun fick syn på Marie Menger-Krugs vin Motzenbäcker Marie. Ett vin precis så som Marie ville ha det. Blenden på riesling och weissburgunder. Sättet att odla och vinifiera på. Doften. Smaken. Till och med etiketten är precis som Marie ville ha det. Och det har resulterat i ett tämligen inställsamt vitvin med ganska stor och frisk doft och en ren, behaglig smak med en upplevd liten sötma.Hustrun gick i spinn. ”Det ska jag ha!” skrek hon och såg till att införskaffa ett gäng. Er utsände i de seriösa vindrickarnas allvarliga korridorer skruvade vid detta utrop på sig och kände ett obehag växa från tårna och uppåt. Inte blev det bättre av att Hustrun gick på i ullstrumporna. ”Det här är precis ett sådant vin jag letat efter, ett vin att ha hemma i kylen, ett vin för varje tillfälle, men sådant förstår du dig inte riktigt på eftersom du i likhet med andra allvarliga vindissekerare inte kan njuta av vin!” sa Hustrun så övertygande att er utsände i de utsatta och hånade vinälskarnas sorgliga skara fann för gott att ligga lågt. I förbifarten undslapp sig Hustrun också ett ”Om det här vinet finns bara gott att säga och storyn är alldeles för vacker för att ni”… (ni?! här klumpades ni vet vem ihop med en massa andra förmodat trista och navelskådande företrädesvis män med en stor oförmåga att njuta av livet)…”ska bevärdiga er med att erkänna att så är fallet”. bild

”Men,” försökte vi då, ”det är ju spännande att druvorna kommer från ett fält med träfigurer som talar med kosmos, klart vi kan tala om det här!”. ”Gör dig inte dummare än du är, du hånar träfigurerna men du kan inte håna det strikt genomförda ekologiska jordbruket, grisarna som plöjer marken och den biologiska mångfalden som är fulländad i Maries vingårdar”. Eftersom vi nu hånar träfigurerna fanns inte så mycket att tillägga och vi for hemåt med vinerna och i hopp om att de inte alls skulle fungera som någon slags universallösning.

Efter att Hustrun med framgång, stor framgång, serverat Marie till så vitt skilda rätter som choucroute – eller kanske ska det heta sauerkraut till det här vinet – och pasta med chorizo, tomat, parmesan och broccoli och till och med serverat det som aperitif till sina vänner – inte mina vänner, de får moscatel som stått öppen i 25 år och sådant – måste er utsände i de lättillgängliga vinernas lättsvalda värld fylld av klunkar och välbehagligt smackande medge att Motzenbäcker Marie är ett oerhört allround vin och att det är… gott… och etiketten är inte mesig och gullig den är vacker, oerhört vacker. Skit också.

Motzenbäcker Marie, nr 75997, 139 sek. Passande musik.

Méthode Rurale för LOHAS & veganer & alla andra

Publicerat 2016-01-10 av Lars Torstenson

-Marie gör vin för LOHAS, säger mamma Regina Menger-Krug och tillägger: så våra viner är vegan.

Månne kräver nu det där påståendet sin förklaring så här kommer den: 1. ”Marie” är skickliga vinmakaren Marie Menger-Krug med bas i Pfalz och Rheinhessen i Tyskland. 2. ”LOHAS” står för Lifestyles of Health and Sustainability och avser ett marknadssegment och en konsument inriktad på hälsosammast möjliga mat och leverene. 3. ”Vegan” betyder i det här fallet att Maries viner görs utan de processhjälpmedel som veganer och en del andra inte vill ha haft i närheten av det de äter och dricker – i vinsammanhang innebär det framförallt att inga klarningsmedel med ursprung i djurriket används (äggvita till exempel).

Med det sagt är det ingen överraskning för någon att Marie också sett till att certifiera familjens alla 75 hektar vingårdar ekologiskt – marken är framförallt samlad kring släktgårdarna Krug’scher Hof och Motzenbäcker – eller att hon satt upp insektshus lite varstans och planterat blommor överallt i syfte att nå större ekologisk mångfald. Möjligen är det lite oväntat att hon använder grisar för att plöja i vingårdarna under hösten och vintern.

-LOHAS är miljoner och åter miljoner idag, fortsätter Regina och menar att även om inte alla förstår varför ett vin måste vara ”vegan” är det inte svårt att förstå den kommersiella sidan av saken. Sant. Skulle vi å andra sidan tala ”vegan” med vegetarianen Marie Menger-Krug skulle hon bli upprörd över att den kommersiella aspekten alls nämns, hon lever som hon lär och det känns också i hennes viner: balanserade, personliga, lågmälda men med djup och komplexitet för den som tar sig tid att tala med vinet. Om man så vill är Maries viner som Marie själv. Just det, att viner verkligen blir som sina upphovshen, händer bara undantagsvis i Vinets värld och det är lika fascinerande varje gång det inträffar.

Den som nu vill lära känna Marie och hennes viner måste gå försiktigt till väga. Här talar vi om personligheter som knappast dansar på bordet och som inte höjer rösten bara för att höras. Med andra ord måste du ha ett uppriktigt intresse för att kunna tillgodogöra dig umgänget med Marie och hennes viner. Den som tar sig den tid som krävs blir inte besviken. Marie är en synnerligen sympatisk person och hennes viner är sinnebilden av renhet och balans. Kanske kan vi kalla henne en tysk Clotilde Davenne.

I Sverige hittar vi ett flertal viner från Marie Menger-Krug. Mest spännande och det som freaken bör börja med i sitt närmande av de här vätskorna är Maries ”Méthode Rurale”, alltså bubbel gjort enligt det ursprungliga viset med en enda jäsning som börjar i en tank och slutar i flaskan. Detta brukar resultera i lite mindre alkohol och mousse samt mycket komplexa viner – där många inte alls är bra. Det kräver sin vinmakare för att få till en méthode rurale och frågan är vem som gör det bättre än Marie Menger-Krug. Hon gör tre olika endruvsviner på chardonnay, riesling och sauvignon blanc. Av de båda förstnämnda brukar det bli upp emot 10 000 av varje medan den sistnämnda sällan kommer över 500 flaskor. I Sverige hittar vi Menger-Krug Méthode Rurale Chardonnay 2012, nr 77559 , 299 sek, och Menger-Krug Méthode Rurale Riesling 2011, nr 77456, 299 sek.

Den som vill testa stilla stordåd från Marie i Pfalz och Rheinhessen kan till exempel ge sig i lag med Krug’scher Hof Riesling Trocken Kabinett, nr 72449, 119 sek, eller Marie 2014, nr 75997, 139 sek, eller Keltic Terre Weissburgunder 2012, nr 79879, 169 sek, eller Krug’Scher Hof Herrgottspfad Riesling 2012, nr 79873, 199 sek.

Nytt från Jarre, och det är bra.

(Damerna på bilderna ovan är Marie, högst upp, och Regina Menger-Krug)

Lysande appassimentoBiBreklam!

Publicerat 2015-12-23 av Lars Torstenson

Svara

Huruvida importören i en stor tidningsannons bland flera andra citat lägger upp ett citat som nedanstående beror på att importören driver med varans, en appassimento-BiB för 169 kr, tilltänkta kunder eller om den, eller dess reklambyrå, försöker tala till bönder på bönders vis är oklart, mer tydligt är, att citatet är iögonfallande och därför synnerligen lyckat. Hatten av!

”Imponerande gott. Bla dem bästa boxar på länge!”Rykande färsk Bowie: Lazarus! Samt Blackstar!

Sista chansen före Jul!

Publicerat 2015-12-18 av Lars Torstenson

Svara

Ni som inte vad ni ska köpa för vin till julhelgen eller som inte vill stå och trängas runt de onåbara hyllorna då hysterin når sitt klimax i butiken, ni, ni har nu en sista chans att beställa lite viner som ni sedan enkelt hämtar ut på närmaste bolag alternativt ser till att få hemskickat. Sista minuten-tipset i år går till:

Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 2014, nr 5562, 127 sek. Drottningen av Chablis slår till med sin bästa årgång någonsin och bjuder oss på en nordlig burgund som både doftar och smakar Chablis. Friskt, fräscht, mineraligt, disciplinerat och imponerande.Les Lauzeraies Tavel 2014, nr 2724, 109 sek. Rosé till jul? Ja, varför inte? Hur skulle det vara om du växte upp och såg smakrik rosé som ett året runt-vin? Har du tänkt på det, va? Kraftfullt rosévin som inte har något gemensamt med mesiga poproséer utan doft och smak.Rioja Bordón Gran Reserva 2006, nr 86815, 155 sek. Ren och klassisk Gran Reserva från Rioja till vrakpris. Fynd i Munskänken och på andra håll. Återupplev den gamla goda tiden, eller, för den yngre, upptäck klassisk Gran Reserva! Notera för övrigt att det här vinet kommer att ses som tio år gammalt redan en sekund över midnatt den första januari.

Sherry

Publicerat 2015-12-13 av Lars Torstenson

Vintypen sherry kom att hamna i vanrykte på grund av att det sades att det var en dryck som damer på Östermalm serverade andra damer på Östermalm och tydligen räckte det för att övriga Sverige skulle vända de ädla dropparna ryggen. Detta var och är djupt orättvist mot sherry-vinerna. Det damerna eventuellt drack var en typ som kallas cream och som är söt och inte har särskilt mycket gemensamt med de ädla droppar som säljs som Sherry Fino, Sherry Amontillado, Sherry Oloroso och Sherry Paolo Cortado.

Samtidigt var det så att svensken utsattes för sherry cream så snart hen tog planet eller båten på sin resa. Alla tax free-shopar värd sitt namn hade en cream i sitt utbud, men ingen annan, mer seriös sherry. Sist men inte minst var det högst sällan någon tipsade om sherry som måltidsdryck i samband med att det skrevs om vin eller bjöds på recept. Det sistnämnda innebär inte att ingen försökt lyfta fram sherryn genom åren. Det sker allt som oftast att vinskribenter och förtappade vinnördar skriker sig hesa om sherryns evangelium, dock utan större framgång.

Sherryns förbisedda ställning i det moderna Vinsverige är ytterst beklaglig. Å andra sidan har tiden sannolikt aldrig var mer rätt än nu för sherry. I takt med att vi blir alltmer intresserade av mat och tillreder den ena måltiden mer avancerad än den andra och då snart sagt alla varit och ätit tapas i Spanien. En elegant Fino är en utmärkt aperitif och den går också bra till en uppsjö smårätter med spanskt och rent av sydspanskt ursprung, en Amontillado eller rent av en Oloroso kan vara en smaksensation till hummersoppan och en Palo Cortado får finskinkan från iberiska halvön att sjunga.

En mig närstående importfirma i Sverige har länge letat efter en sherry-producent att arbeta med och när den nu äntligen funnit sin graal i södra Spanien slår importören på stort och lanserar inte mindre än fem sherry. Dels ett par lite dyrare, äldre, dels ett par yngre, löjligt billiga för vad detta är ity det är inte billigt att göra bra sherry. Producenten det handlar om heter Díez-Mérito. Firman grundades 1876 och tillverkar idag alla typer av sherry samt, för säkerhets skull, likörer och vinäger.

Nedan följer de fem vinerna och var sann vinälskare bör åtminstone ha de tre billiga halvflaskorna hemma jämt. Den hugade ordnar dessutom snarast möjligt en provning där de tre jämförs med varandra och där de tre stilarna, fino, amontillado och oloroso diskuteras sedan mer fakta i ämnet inhämtats på annat håll (den här texten är redan väl lång, eller hur…). Avseende de lite dyrare 30 años-grejerna ska Oloroson njutas i långa, djupa och lika eftertänksamma som lycksaliga inhaleringar i timme efter timme, medan PX:en sitter fint som kvällens dessert som den är: komplexiteten, längden och djupet i den drycken är minst sagt imponerande och det till den grad att den fungerar bäst som dessert på egen hand. Samtliga drycker nedan med undantag för PX:en ska dessutom absolut testas till finskinka från Spanien medan finon ska användas som ackompanjemang till ett gäng tapas av varierande slag. Vinerna:

Victoria Regina Oloroso (30 años), nr 76430, 399 sek. Vieja Solera PX (30 años), nr 76475, 449 sek. Bertola Fino (37,5 cl), nr 76162, 79 sek. Bertola Amontillado (37,5 cl), nr 76696, 85 sek. Bertola Oloroso (37,5 cl), nr 76699, 85 sek.

Julmusik!

I sista stund: beställ nu!

Publicerat 2015-12-07 av Lars Torstenson

Svara

Okej, ni som ännu inte ordnat vinerna till de stundande helgerna, det brinner i knutarna nu, ska ni hinna få hem vinet är det hög tid att lägga beställningen och för att hjälpa er på traven följer här några tips på viner som jag tveklöst är knuten till på ett eller annat sätt, inte minst emotionellt:

Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne Extra Brut, finns på halvflaska (nr 77741, 89 sek), helflaska (nr 7725, 135 sek) och magnum (nr 77741, 299 sek). Utmärkt bubbel med fräschör och fokus.

Clotilde Davenne Chablis 2014, finns på helflaska (nr 6307, 159 sek) och magnum (nr 6307, 329 sek). Clotildes bästa årgång hittills. Mycket bra nu och ändå bättre om ett år (planera i tid). Perfekt till havskräftor och ostron men går till det mesta som du som läser detta kan tänka dig att hinka vitt till.

Montagny Premier Cru ”Les Coères” 2013, nr 2812, 169 sek. Lite rundare än Chablis ovan. Sitter som en smäck till torskryggen med brynt smör eller hummern för den som mer är inne på skaldjur. Oerhört gott bara. (OBS! sitter som berget i Systembolagets ställ i de butiker ni hittar vinet i finvinsstället, men det är bara att ta i så får man loss buteljerna, låt vara med skadade etiketter, men, det är som bekant innehållet som räknas).

Les Lauzeraies Tavel 2014, nr 2724, 109 sek. Vågar du dra till med ett rosévin på Nyår så dra till med detta utmärkta året runt-dricka från rosévinernas kultplats Tavel. I en vinbedömning för någon vecka sedan såg jag att skribenten fick associationer till fruktsoda och Fanta av det här vinet. Detta är komiskt med tanke på att skribenten faktiskt får betalt för att bedöma vin och säger väl mer om var hens håg står. Systembolaget träffar betydligt mer rätt med sin beskrivning ”Ungdomlig, fruktig smak med inslag av granatäpple, mogna jordgubbar, örter och blodapelsin. Serveras vid cirka 10°C till grillade fiskrätter eller till rätter av ljust kött”.

Rioja Bordón Reserva 2009, nr 2726, 95 sek, och Rioja Bordón Gran Reserva 2006, nr 86815, 155 kr. Höstens succévin, så ofta fyndade i pressen att de tenderat att ta slut med jämna mellanrum. Nu ska dock ett rejält lager finnas på plats i Sverige och då ska det bara vara att lägga sin beställning för att få hem de här klassiska riojorna i tid till helgernas begivenheter.

Sist men inte minst upprepas tipset Girard Old Vine Zinfandel 2012, nr 22337, 189 sek. Det finns så många konstiga och oäkta zinfandel på Systembolaget att det kan vara svårt att få klart för sig hur druvan egentligen smakar. Lyckligtvis finns det ett fåtal viner som står upp för den äkta varan. Billigast bland essa är utmärkta Girard, som ligger på gränsen till att vara way too much men som hejdas av en stringens och uppstramande syra just som den ska ta steget över i de flabbiga amerikanernas sliskiga värld.

Julklassiker.

Flyktat fynd finns åter

Publicerat 2015-12-06 av Lars Torstenson

Svara

Förr i världen, kanske särskilt för sisådär mellan 15 och 25 år sedan, fyndade ofta de olika vinskribenterna samma viner. Då, och föralldel även senare än så, publicerade de sina spalter ungefär samtidigt. Dels var det på den tiden lättare att följa en skribent i ett alster, dels var allt mer gemensamt, till exempel vilka viner som provades och när och tillfället då kritiken publicerades. Sedan några år har vinkritikernas betydelse minskat och samtidigheten till stora delar försvunnit.Skälen till detta är många. Systembolaget släpper ut sina viner vid fler tillfällen och på ett mindre överskådligt vis. Många tidningar/skribenter har släppt nyhetsfokus och skriver om vin mer allmänt. Vissa skribenter/alster har en direkt koppling mellan payback och text, varför det mer blir en fråga om att förmedla ett vin åt importören än att de facto hjälpa konsumenten med ostyrda köpråd. Vidare finns det fler importörer som bearbetar marknaden och förser kritikerna med provningstillfällen och ett urval viner som vi inte sett maken till historiskt. Lägg till detta en begynnande näthandel, bloggare, nättidningar, mer självgående sommelierer och en hel del annat.Då, när allt var mer gemensamt, ledde kritiken inte sällan till att viner sålde slut på nolltid såvida de inte fanns i stora mängder. Detta ser vi alltmer sällan och när vi ser det brukar det handla om dyrare viner. För den som ivrar för ett bättre konsumtionsmönster för vin är detta goda nyheter då det rimligtvis visar att kritiken fortsatt har betydelse bland de mer initierade medan en fynd-stämpel på ett billigt, enkelt vin inte längre spelar så stor roll. Den som köper sådana viner är inte tillräckligt intresserad för att anstränga sig att läsa vintips såvida de inte körs ner i halsen via en löpsedel eller så. Låt vara att de där fyndstämplarna för skräpviner kan användas i annonser och annan marknadsföring och därför likväl har sitt värde för avsändaren.Vilka skribenter och tidningar kan fortfarande via en fyndstämpel sälja slut på ett vin??? undrar nu ivrigt och otåligt de mest vetgiriga bland de i största allmänhet synnerligen vetgiriga HR:arna. Ja, säg det, men ett genomgående drag för kritiker med stort genomslag verkar vara att skribenten/tidningen/bloggen/sajten/vad-det-nu-är är sparsam med fyndstämpeln i allmänhet och i synnerhet avseende viner som är så billiga att de kan ifrågasättas från moralisk synpunkt samt då konsumenten med rätta frågar sig hur ett vin med så ”enkel” prislapp faktiskt kan vara ett fynd – låt vara att det är mindre dåligt, om än kanske inte mindre omoraliskt, än andra viner i samma prisklass, vilket, såklart, är ursäkten för att detta enkla vin fynd-märks.”Åter till ordningen!” ropar nu ordningsmänniskorna bland HR:arna, ”se till att knyta ihop rubriken med den här texten nu, eller har du satt en rubrik som inte har med saken att göra och därmed lurat oss att läsa det som är att betrakta som gallimatias utan informativ målgång för fyndjägaren?! Vilket flyktat fynd finns åter???!”. Jo, för en tid sedan tipsade er utsände på de köpvärda vinernas böljande ocean där flaskpost guppar glädjefullt vid sidan om dansande delfiner och där vattenskidåkande vettvillingar sprider svallvågor vida omkring om vinet Rioja Bordón Gran Reserva 2006, nr 86815, 155 kr. Detta gjorde nu också ett antal andra, mer inflytelserika skribenter – till exempel tidningen Munskänken för att nämna en tung spelare med få fyndmärkta viner per bedömningstillfälle – vid ungefär samma tidpunkt. Resultat blev att vinet tog slut! Medan nostalgikerns öga fuktades vid denna insikt om kritikens slutsäljande inverkan på vinälskarens vardag var andra förbannade på att det tipsades om slutsålda viner. Lugn, bara lugn. Er utsände i de glädjespridande guttarnas glatta gäng kan meddela, att Rioja Bordón Gran Reserva 2006, nr 86815, 155 kr åter finns i lager och därmed ånyo är beställningsbar.Alex Fox!