Sommar, vin & litteratur

Lite tips på bra sommarläsning och -dricka och hur detta lämpligen kan kombineras för den som inte har något bättre för sig och det, låt vara att vi här killgissar lite, har knappast någon.

  1. Anakolut 2.0 och Dominio de Tares Godello 2021, nr 72451, 199kr. Boken en nyutgåva av det postmoderna verket Anakolut (mm) från 1986, nu med förord av litteraturvetaren Erik van Ooijen och flera tillskrivna för- och efterord. Vinet en pärla på druvan godello från Bierzo, har funnits i sortimentet i över tio år men upptäckts av en lite bredare nördgrupp först nu. Lär, lika lite som boken lär bli en bok för alla, blir ett vin för alla. Därmed inte sagt att inte alla med huvudet på skaft och smaklökarna i trim faller pladask både för vin och bok, och den som inte gör det får skämmas, trots att vi på intet vis vill sätta oss till doms över folks mediokra sinne för en god bok och ett gott vin.

  1. Herdedikter & Mord och El Paisano de Tares 2022, nr 52337, 125kr. Här har vi ett burleskt verk av Guds nåde och ett lika oemotståndligt och lätthinkat vin från, återigen, Dominio de Tares och Bierzo. Den här gången ett ljust och fruktdrivet rött, eller rosa, om detta tvistar de lärde, vin på druvan mencia. Då boken innehåller såväl mord som herdedikter och tokigheter å det grövsta kan kanske ytterligare ett vin tarvas, också det i den ljusa, bäriga och lätta skolan: det egenhändigt (ja, av mig alltså) vinmakade Ergo Bibamus 2022, nr 52569, 149kr.

  1. Bränna vass och ett av följande roséviner: Muga Rosé 2022, nr 92242, 125kr; Mart (Gramona) 2022, nr 56307, 159kr; Domaine Comte Peraldi Rosé 2022, nr 53178, 215kr; Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne Rosé, nr 70576, 199kr. Bränna vass är en fin liten novellsamling, som gjord för att avnjutas på balkongen, i hammocken, på terrassen, på verandan eller på stranden eller när sommarregnet sakta faller utanför fönstret, för vad passar då bättre än en burlesk bok och ett glas rosé? En burlesk bok och en flaska rosé säger kanske någon och det ska vi låta stå oemotsagt.

  1. Kronos väv och Les Sorts Seleccio 2021, nr 70217, 119kr. Kronos väv, denna rappakalja av ingående miljöskildringar blandade med historiska fakta och hitte på och en massa folk och antropofager och tokerier som ingen annan än författaren har förstått sitter ihop som en allegori över mänskligheten och dess tillkortakommanden, finns inte längre att inhandla i tryckt form, varför den, förutsatt att någon läser högt, lämpar sig synnerligen väl för avlyssning via den e-bok den fortsatt existerar som, och det gör den till den perfekta boken för den som går och sippar på grillvinet Les Sorts medan den förbereder kvällens grillfest utan att ta hänsyn till den orgie i antropofagi boken de facto är. Om det nu var Strindberg eller någon som sa det först: Det är synd om människorna.

  1. Flaubert & Brooke och Al Calieri by Chiara Condello 2021, nr 51901, 129kr. En deckare, skriven tillsammans med Bernt Danielsson. Vinet? Tja, om en italiensk kommissarie dykt upp i boken hade den nog fått heta kommissarie Condello, men inte bara därför: en deckare är som en rebus, en gåta, ett mysterium för den som inte hittat något bättre att ha för sig i livet än att slösa bort sin tid på att läsa deckare och då krävs ett vin som det går att sitta och suga på och då är Al Calieri by Chiara Condello rätt.

  1. Vinifiktioner och Clotilde Davenne Bourgogne Aligoté 2022, nr 51929, 129kr. Vinifiktioner är en samling noveller som alla, på något vis, handlar om vin. Skriven tillsammans med Bernt Danielsson, som i likhet med medförfattaren var en förtappad vinnörd. Redan titeln, en lek med fiktion och vinifikation, ger en signal om vart det bär hän i denna lättlästa och underhållande novellsamling. En aligoté från Clotilde Davenne känns rätt som ackompanjemang, men då boken är så klart indränkt i vin på alla sätt och vis fungerar det med en rad andra viner också, till exempel något av dessa fem: Domaine Comte Peraldi 2019, nr 56610, 239 (den blå druvan sciaccarellu, eller sciacarello för att förenkla saken, känns helrätt i sammanhanget); Virginie de Valandraud blanc 2021, nr 54289, 399kr; Savigny-les-Beaune ”Les Goudelettes” (Domaine Guyon) 2020, nr 58020, 345kr; Chateau Montelena Chardonnay 2019, nr 71649, 599kr; Mullineux Granite Syrah 2018, nr 93185, 699kr.

Får någon för sig att läsa en bok annan än någon av dem som anges ovan går vårt tips till Fernanda Melchor och hennes senaste, grymt välkomponerade och väl berättade (och av Hanna Nordenhök lika fint översatta) Paradais och då sitter väl en busgrogg på billig rom, fentanyl och ett kändisvin som en smäck (ber Melchor och Nordenhök om ursäkt för detta, men man får ligga som bäddar och det är ju ingen hejd på hur folk kolkar i sig i Paradais). Den som vill ha en drogfri upplevelse av Paradais ska veta att man kan ha kul utan droger och att en flaska bubbelvatten också fungerar till den här skönheten.

Mexikansk musik!

Sthlm

Tunnelseenden

förlorade i
skärmar upplysta
av en parallell

värld med andra jag

de den det vi dom

En trygg flykt undan

vardagen och här,

och egentligen

allt det som faktiskt

betyder något,

såväl nu som snart

Allt förlorat i

en parallell värld,

bortom den egna

verkligheten och

nog också bortom

det fantastiska

 

Vintips.

Två nya ikonvinmakarviner i BS

Det finns sådana som gör vin. Och så finns det sådana som verkligen gör vin. Som kan variera sig inte bara beroende på de geografiska, klimatologiska och årsspecifika förutsättningar, utan också i rödaste rappet; som kan tänka en slutprodukt och göra den: som är skickliga nog att ha en egen stil, ett eget, omisskänneligt avtryck, som konnässören noterar ungefär som den kan höra vem som spelar den och den versionen av det klassiska stycket eller sjunger den och den arian eller spelar det och det gitarrsolot. Och precis som i så många andra världar – pugilisternas, musikernas, dansarnas… – handlar det om att antingen vara tekniskt skicklig eller att också kunna utföra sitt uppdrag med känsla och elegans.

Föga förvånande är det inte särskilt vanligt med Nacka Skoglundar och Muhammad Aliar vare sig i fotbollen, musikens eller vinets värld. Men visst finns de. Begåvningarna. De som kan joxa med trasan, dansa undan när motståndaren sluggar loss i vilda krokar och uppercutar eller spela saxofon som Jorja  Chalmers och Claes Carlsson. Exakt vilka de här spelarna varit i vinhistorien är hart när omöjligt att få koll på. Inte sällan dväljs de i skuggan av sin arbetsgivare, alltså gårdens ägare, som (alltför) ofta ensam får all ära.

Om inte Clotilde Davenne startat eget i början av 2000-talet hade hon kanske försvunnit i skuggan av sin arbetsgivare, Brocard, vars viner hon såg till att styra upp rejält under 1990-talet. Men nu köpte hon ruckelgården Les Temps Perdus i Chablis och startade sin egen verksamhet. Sannolikt mot många rådgivares kloka invändningar om den ekonomiska risken och den sannolikt lilla sannolikheten att hon skulle lyckas med sitt osannolika vågstycke.

Gudarna, särskilt Bacchus, vet att livet inte alltid varit en dans på rosor för Clotilde. Det har frost och hagel och annat elände sett till, och så klart alla som klappat henne på huvudet istället för att ta henne på allvar. Men nu är det annat ljud i skällan. Clotilde är sedan länge en etablerad och högst respekterad producent och vinmakare, som får all cred för sina viner och sitt vinmakeri. Specialiserad på stilla och bubblande vitt gläder hon oss år efter år med alltid lika stringenta, rena och fräscha viner. Att gå och prova tankar hos henne efter skörden innebär att gå från klarhet till klarhet. Aldrig en bom, allt är bra, och med hennes tydliga avtryck. En ikonvinmakare. En av de få. Och nu i maj släpps ett nytt vin från Clotilde Davenne i beställningssortimentet, och det är inte vilket vin som helst utan en Bourgogne Aligoté (äntligen!) för ett i sammanhanget löjligt pris. Ska vi gissa att Clotilde Davenne Bourgogne Aligoté 2022, nr 51929, 129kr, kommer bli sommarens vitvin för några av er som läser detta?

Hur vet man om man alls kan göra vin? Och även om nu alla borde kunna göra vin, för grundrecepten är universella och allom bekanta, hur vet man att man är en undantagsvinmakare? Mitt tips är att den som ”har det” är medveten om det. Och vackert är det när sådana personer står kvar med fötterna på jorden – vilket för övrigt förefaller vara en förutsättning för att fortsatt kunna tillhöra undantagen. Gissningsvis fattade Chiara Condello redan första året hon fick ta sig an en liten del av famijegården Borgo Condé i Predappio att hon har det. Och hennes föräldrar förstod det också. Idag är hon överöst med fina utmärkelser och priser, har tagit över gårdens alla 70 hektar och trollar med Borgo Condés sangiovese-druvor inte bara i de dyrare skikten utan också på en, prismässigt, mer vardaglig nivå. Till lycka för oss som uppskattar en perfekt vinmakad, elegant – ja, här dansar Muhammad Ali undan från en arg och frustrerad Sonny Liston och Ronaldinho skruvar in frisparken på England VM-02 – sangiovese med fräschör, stramhet och blygt flörtande frukt till ett vardagspris, släpper nu Chiara sin Al Calieri i beställningssortimentet. Nr 51901, 129kr. Skål!

Sommardrinkar

För att låta som en av alla dessa ordbajsade introduktioner till innehållslös reklam för vin (OBS! reklamen kommer, till skillnad från en mer professionellt gjord annons, först på slutet, den som väntar på något gott…): När vinden tjuter om knutarna och snön faller över de vakande vid valborgsmässobrasorna är det hög tid att tänka sommar, sol och semester och plocka fram recepten för årets sommardrinkar! Här är årets topp-tre-sommardrinkar:

  1. Kir Royal. Den kanske mest klassiska krogaperitifen i Frankrike, och inte nog med det: en Kir Royal slinker ner också när solen eftermiddagsgassar och parasollet skuggar som bäst. Varför toppar den listan i år? Svaret är Emily in Paris. Lyckligtvis behöver ingen se denna romantiska dramaserie från staterna för att inse att oavsett vad vi tycker om saken så har Emilys parisiska eskapader satt avtryck i årets sommardrinkstrender och den som inte vill vara alldeles fel på det accepterar detta utan vidare diskussion. Kir Royal är för övrigt en bubblande variant av originalet Kir. Medan det senare är en drink gjord på aligotévin från Bourgogne toppat med en skvätt svartvinbärslikör från Dijon, är Kir Royal detsamma fast på en bas av bubblande vitt. OBS! Den som kan sin Kir Royal vet att de franska korgarna och bartendrarna tagit för vana att inte bara spetsa med svartvinbärslikör. Det kan numer lika gärna vara en skvätt björnbärslikör eller passionsfruktsessens eller något annat spetsvänligt i denna den mest franska av alla pruttare. I Sverige kan man kanske rent av tänka sig en lagom tilltagen dos hemgjord saft i kreationen. Serveras kall, men utan is i glaset.

         (PS ”Svenska” Kir, nr 2966, har inget med Kir Royal att göra.)

  1. Hugo. En ganska larvig sommardrink, som dock har den fördelen att den har ett namn som minner om piptobak och att den bjuder en läcker fräschör i värmen. Tillverkas så här (på ett ungefär): Tag ett glas bubbel, tillsätt väl utprovad mängd flädersaft samt saften från ett kläm på en öppnad limefrukt. Toppa med ett myntablad. Serveras kall, gärna med is i glaset.

  1. Aperol Spritz. Jomenvisst. Denna sommarplåga har kommit för att stanna. Spelar ingen roll hur trötta vi tror oss vara på sådant som a-l-l-a andra dricker och hur mycket vi vill vara inne och hellre svepa en Kir Royal: Aperol Spritz är god och det är bara flagellanter som avstår denna mix av bubbel, aperol (eller motsvarande) och bubbelvatten, gärna toppad med en apelsinklyfta och ett par isbitar.

Så till det viktigaste av allt: reklamen. För vad, undrar säkert alla nu, ska en då använda som grund för dessa lättfotade sommargroggar? Finns det ett standardbubbel som går till rubbet? Som inte kostar skjortan? Och som är rent och fritt från skitbeska trots sitt låga pris? Hm, detta är ingen lätt fråga att svara på. Skälet är att majoriteten av de billiga bubblen inte klarar en skärskådning. Kort sagt känns de enkla druvorna, den väl tilltagna svaveldosen och den slafsiga hanteringsprocessen genom bubblorna och sockret. Nu upplever inte alla detta , mer än, kanske, en onödig huvudvärk och besvärande mage eller en utebliven vilja att tycka att vinet i fråga är gott utan att riktigt veta varför. Nåväl, dagens tips på grundbubbel till samtliga ovanstående sommardrinkar är Café de Paris, nr 59638, 89kr. Rent för sitt pris och perfekt att blanda med.

Musik.

(Självklart har jag ett finger med i spelet, det är jag som scoutat det här, Frankrikes tredje mest sålda bubbel, åt den svenska importören, Gamla Stans Vinhandel).

Rosévinsåret 2022 & LL22

Har på annan plats kommenterat årgången 2022 (i Frankrike) i allmänhet och som rosévinsårgång i synnerhet. Tar nu på allmän begäran upp saken även här.

Kort sagt är 2022 till min förvåning ett fantastiskt år på många håll, och inte minst när vi talar rosé. Förvåningen kommer sig av att året i flera områden och landsändar (inte bara i Frankrike för övrigt) var exceptionellt torrt och varmt. Samtidigt påverkades det både här och där av effekterna av frostangreppen 2020 och 2021. En årgång inrymmer alltid ”året före”, och det arbete bonden lägger ner i vingården verkar i flera fall över lång tid. Således påverkades 2022, som nämnts, av frostangreppen, men sannolikt ser vi i årets utfall också resultatet av att många odlare insett att vi nu står inför nya förutsättningar och att åtgärder därför måste vidtas för att möta detta nya. Som att plantera senare mognande sorter och kloner och att beskära och gallra snarare för att skydda mot sol och värme än för att söka detsamma.

Nog av. När vi kommer till Les Lauzeraies – ett vin jag sedan länge blendar och som flera gånger utsetts till ”Årets rosé” i Sverige, vilket jag ödmjukast vill ha sagt i sammanhanget – visade sig 2022 vara pinsamt lätt att sätta ihop. Vanligtvis står blendern inför en initial utmaning i form av att eliminera viner med avvikande kvalitet innan det egentliga blendningsarbetet kan påbörjas. Inte sällan faller fler än hälften av de till buds stående vintankarna bort  i samband med detta sållande av agnar och vete i vinets värld. Så icke 2022.

Medan 2021 var en rejäl och ytterst tilltalande utmaning, märkt av torka och överkoncentration som året var, var 2022 på tok för enkelt att sätta ihop. Allt var bra. Och det i en i min gom oerhört tilltalande, och sällsynt, blandning av frukt, djup och balans utan att, och detta är viktigt, att det blir tungt någonstans. Tror jag får gå tillbaka till 1985 för att hitta något liknande – å andra sidan var 1985 före min vinmakartid så just där, ska erkännas, killgissar jag på ett ganska onödigt men samtidigt oemotståndligt sätt.

Hursomhelst: Les Lauzeraies 2022, nr 2724, 139kr, som i dagarna anlöper landets Systembolag – och kan beställas till de butiker som inte får upp varan på hyllan – bjuder på allt det där – frukt, djup och balans – och går åtminstone rakt in i mitt vinhjärta. Tack vare årets uttryck är LL 22 dessutom mer färdigt att dricka tidigare på säsongen (den som vill ha fullt ös i ”mineraliteten” uppmanas att lagra något år).

Rosa musik. Ändå mera rosa.

Påskvin 2023

Förvisso finns det både vildsvin och påsvin, idag ska vi emellertid göra en mer ingående studie av påskvin, och detta på förekommen anledning då oroliga påskfirare (inte att förväxla med påskviner) hört av sig till ni vet vem och undrat varför de inte fått någon vägledning i år. Kort sagt känner de att de gått vilse i påskpannkakan och varken vet in eller ut. Sådan tur då att ni vet vem finns där och räcker ut en hjälpande hand i form av ett knippe goda råd. Å andra sidan, ska villigt erkännas, är det hart när omöjligt att ge ordentliga tips så här fem minuter i klockan påsk. Detta av den enkla anledningen att majoriteten av de svenska vin- och spritbutikerna har ett begränsat utbud fokuserat på den lokala fredagsfyllans krav. Inte så mycket att säga om. Vi talar ju business och breda och därmed stora och stillastående lager till glädje för ett fåtal vinintresserade, som, kanske, har sitt fokus över 129kr och utanför Italien, känns olönsamt lång väg. Å tredje sidan har vi det förträffliga beställningssortimentet, där vi hittar massvis av spännande godis som lagerhålls av landets många duktiga importörer tillika underleverantörer till Systembolaget.

Nog av. Till tipsen, som, som den som förstått det ovanstående förstått, är inriktade på vad konsumenten kan komma över de sista skälvande minuterna före påsk, det vill säga utan att behöva beställa. Har då tips på ett rött och ett vitt som går till det mesta av det som kan tänkas hamna på påskbuffén och som finns hos de flesta vin- och sprithandlarna: Les Sorts Seleccio 2020, nr 70217, 119kr (”Kryddig, nyanserad smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, svartpeppar, plommon, ceder, skogshallon, örter, viol och vanilj. Serveras vid 16-18°C till rätter av lamm- eller nötkött.”) och La Désirée Chardonnay 2021, nr 6321, 99kr (”Fruktig, ungdomlig smak med inslag av päron, honungsmelon, örter, persika och citrus. Serveras vid 8-10°C till vegetariskt eller till rätter av fisk eller skaldjur.”) Finns dessutom Tavel Les Lauzeraies 2021, nr 2724, 139kr (”Fruktig smak med inslag av granatäpple, körsbär, persika, jordgubbar, hibiskus och blodapelsin. Serveras vid 8-10°C till vegetariska rätter, till grillade fiskrätter, eller till rätter av ljust kött.”) lokalt är lyckan fullkomlig ity då täcks även alla eventuella mellanregister mellan de båda tidigare tipsen upp samtidigt som det här smakrika rosévinet klarar både biffen och fisken på egen hand.

Det perfekta påskvinet, som det är försent att få tag i i år men som Du kan beställa i god tid till Påsken 2024? Tveklöst detta: Prado Enea 2015, nr 92247, 580kr (1178kr magnum). Passa på, lagret är begränsat.

Musik.

El Rey 2.0

Att vara konsulterande vinmakare innebär, åtminstone i mitt fall, ett synnerligen omväxlande arbete. Uppdragen kan handla om ”totalen”, dvs att hjälpa till med att skapa affärsidén för en gård/producent, och i nästa skede de av affärsidén följande strategierna och planerna och, inte minst, att genomföra detta i praktiken. Eller så är det någon som vill ha hjälp med att sätta en blend eller att få tips på hur den ska förändra sitt arbete för att få till mer rena och fruktdrivna viner eller så vill uppdragsgivaren ha hjälp med att anpassa sin produktportfölj till samtiden.. Till exempel.

Lite speciella är uppdragen jag får inom ramen för den svenska importfirman Terrific Wines, som jag var med och startade för ett drygt decennium sedan (och fortsatt är delägare i). Jobben i sig är som alla andra, men det är kul att efter själva uppdraget kunna följa händelseutvecklingen på nära håll. Hur går lanseringen? Vilken feedback får vi på vinet? Och blir det några återköp? Vilka marknadsåtgärder vidtar mina kollegor?

I dagarna lanseras i Systembolagets beställningssortiment vinet El Rey (Loco) 2022, nr 59616, 99kr. Det är ett lätt och fruktdrivet vin på druvan garnatxa (eller garnacha eller grenache). Den här stilen med lätta och fruktdrivna, ofta ljusa, rödviner, som med fördel kan drickas lite svala, har till mångas lycka, inte minst min, blivit riktigt populär de senaste två-tre åren. Det är nu inte så att stilen inte haft tillskyndare även förr, men på det stora hela har det varit svårt att på en bredare bas få gehör för sådana här lättviktare.

Idén till El Rey (Loco) kom för flera år sedan i samband med att Terrifickollegan och jag var på plats hos Celler Masroig i Montsant och blandade till grunden till Les Sorts (nr 70217, 121kr). I samband med det stötte vi på några tankar med en fantastisk garnatxa. Ren och med skönt sjungande frukt utan falska toner i epilogen. Då bedömde vi att det inte fanns tillräckligt med intresse för stilen, men vi bokförde båda i minnets del för framtida projekt ett tänkt garnatxa-vin, drivet av frukt och inkvalat i en lättare viktklass.

Sedan kom coviden och innan vi hann blinka hade två år försvunnit ut i tomma intet. Det kom att dröja ända till hösten 2022 innan vi var tillbaka för att sätta blenden. Och som den satt (obs! kraftig varning för subjektivitet här… å andra sidan är det dagens sanning): mumsigt, fruktigt och lätt som en fläkt i vårsolen.

Någon kanske känner igen namnet El Rey. Det kan bero på att jag för ett tiotal år sedan gjorde ett vin med det namnet i Campo de Borja. Sedan en spanskägd svensk importkollega gjort en exakt kopia i samma prisklass på det vinet och tryckt in det på Systembolaget, slutade den historien med att båda vinerna avlistades eftersom inget av dem på egen hand uppnådde tillräckligt stor försäljning för att få hänga kvar i monopolets fasta sortiment.

När nu det här nya garnatxa-vinet, med flera gemensamma faktorer med första El Rey, skulle lanseras, tyckte vi på Terrific Wines att det var kul att plocka fram det för oss betydelsefulla namnet. För säkerhets skull har vi för oss själva lagt till ett (Loco) efter själva namnet. Dels för att skilja version 2.0 från version 1.0, dels för att vinet känns, ja, aningen om inte fullständigt galet så i vart fall uppsluppet och, förlåt förlåt, carpe diem.

El Rey Loco som musik.

La Bourbe & därefter på Domaine Rabiega

Voilà! Första vinet från årgången 2022 på Domaine Rabiega är sedan några dagar på flaska! Snabba ryck, kan tyckas, och för det mesta brukar vi inte buteljera förrän tidigast i februari året efter skörden. Skälet till detta snudd på nouveau-vin är att det handlar om en liten volym, som dels kändes klar, dels var svår att lagra på ett korrekt vis – ju mindre volymen är, desto knepigare är det där med att hålla behållaren syrefri, och det gäller särskilt om det är en tank med så kallat mobilt tak, alltså en överdel som kan höjas respektive sänkas beroende på kärlets exakta volym. Inte sällan krävs det mycket svavel för att klara av ett sådant lagerförfarande, och likväl finns en risk att vinet oxideras eller på annat vis tar stryk av kontakten med syre. Således: för att undvika både svavel och oxidationsrisk buteljerade vi.

Vinet? Jo, det är så kallad ”bourbe” som vi jäst. När druvorna till de vita och rosa vinerna pressats eller som i vårt fall fottrampats, dras musten till ett kärl, där allt kyls ner. Efter några dagar har rester av skal och druvkött fallit till kärlets botten. Denna bottensats kallas på franska ”la bourbe”. Så snart sedimenteringen är klar kan bonden flytta den rena musten till ett nytt kärl och låta jäsningen starta. Skälet till att producenten strävar efter en mer eller mindre klar must är att det kan finnas/oftast finns orenheter i det som faller ner till botten, orenheter som skulle kunna påverka arombilden negativt.

För egen del har jag, i likhet med flera andra vinmakare, inte sällan valt att göra en andra sedimentering av den där första bottensatsen. Resultatet blir nämligen vanligtvis en väldigt aromatisk must. Nu ska sägas att det inte alltid är möjligt att göra detta. Ibland är bottensatsen alltför oren och ibland börjar den jäsa innan den andra sedimenteringen är klar. I år, då vi hade en otroligt fin bottensats och väntade på att den andra sedimenteringen skulle bli klar, satte jäsningen igång. Vi hade då valet att blåsa av allt eller så kunde vi chansa på att det skulle bli bra i alla fall. Min bedömning utifrån bottensatsen kvalitet var att vi skulle köra på.

Tur var det, för de cirka 100 liter vin vi kunde rädda från bottensatsen var tveklöst värda att rädda. Det är inte så att vi skapat en stort vin. Snarare ett ganska (alkohol)lätt och friskt rosévin – bottensatsen vi jäste kom från både vit och rosa must och som vi inte försökt påverka färgen, eller något annat, har vinet en mycket ljust rosa nyans. Men även om vinet inte är ”stort” är det synnerligen spännande och tämligen gott, och i den mån någon tänker att det låter måttligt intressant vill jag påminna om att det bara finns 100 flaskor ”La Bourbe”.

Vad gäller gårdens övriga viner från årgången 2022 kommer de buteljeras planenligt en bit in på 2023 och senare (beroende på vilken tid de tarvar i betongägg och ekfat). Närmast på tur står de två roséviner vi gjort i år, Domaine Rabiega rosé och r Rabiega Rosé, samt ett av de båda vitvinerna, Domaine Rabiega blanc, och röda Ergo Bibamus. Clos Dière, Domaine Rabiega rouge och Fleur de Lys är långt ifrån klara så dem får vi återkomma till när dimman lättat.

Ny bok: Anakolut 2.0

”Anakolut 2.0” är en nyutgåva av ”Anakolut /-/ mänsklighetens berg- och dalbana och/eller/med intelligenstestet”, som utkom 1986. Version 2.0 har försiktigt utökats med lite fler musikhänvisningar, som nu är kopplade till en spellista på Spotify (se nedan), samt ett förord av litteraturvetaren Erik van Ooijen (Karlstads Universitet).

Skälet till att boken alls kommer ut igen är att van Ooijen för några år sedan stötte på den i sitt forskningsarbete och gjorde ett ”paper” på den för McGill University i Montreal. I sitt förord skriver han bland annat ”Ändå framstår Anakolut, så här 35 år efter sin första materialisering, som ett av 80-talets mest tidstypiska alster – mer postmodern än Stig Larssons ’Autisterna’ (1979) och Lars Gustafssons ’Bernard Foys tredje rockad’ (1986) tillsammans. Det vill säga: ytligare, öppnare, mer ironisk, mer parodisk, mer upplöst i fråga om genre, stil och medium, tydligare emanciperad i gestaltningens och de Stora Berättelsernas betryggande meningskrav, mer textuellt underminerande, med språket satt i friare spel. Kort sagt, mer ’charmigt osammanhängande’, för att tala med Horace Engdahl.”

 

Och han fortsätter ”Torstens* roman excellerar verkligen i åtminstone tre för sammanhanget typiska avseenden: genom att skjuta fokus från textens centrum till dess marginaler, genom att veckla ut sig själv över verkets yttre gränser; och genom att ersätta intrigens sammankopplade enhetsstruktur av början, mitt och slut med ett svåröverskådligt kopplingsschema där läsaren lite på måfå måste gå in och reglera berättelsens många flöden.”

…”Här finns material till en novellsamling med berättelser som pendlar mellan 70-talets engagerade samhällsskildring, 80-talets ironiska pastischestetik och den ömsom kitschiga, ömsom höglitterära våldsgestaltningen som kom att föranleda 90-talets skräckeldebatt”

…”Här närmar vi oss återigen det utmärkande för Torstens poetik. Anakolut präglas, kort sagt, av parergonal och paratextuell estetik där textuella randfenomen görs centrala. Med en proustiansk hänvisning benämner Genette varje fall där paratexten överskrider sin givna funktion och börjar ’spela sin egen roll på textens bekostnad’ för ’Jupieneffekten’. Anakolut kan ses som ett extremt uttryck för denna effekt.”

…”Till Anakoluts paratextuella överflöd hör också ett originellt inslag i form av en lista med ’musikhänvisningar’. Berättelsens episoder förbinds alltså med ett antal musikstycken som ska ackompanjera läsningen.”

…”En löpsedel huvudpersonen går förbi ger exempelvis förevändning för en Frankenstein-variation om en övergiven artificiell intelligens i människogestalt. Utstött, bespottad och oförmögen att passa in i mänsklighetens diskotekskultur utvecklas han till en terrorist som tar gruvlig hämnd på det samhälle som skapat honom. Det är en liten pärla som förtjänar sin plats i svenskans visserligen begränsade science fiction-kanon.”

Länk till bokens spellista: https://open.spotify.com/playlist/5b0s3HYHV9APmcjcvG64qv?si=749a1d14382049b0

*Torstens (Gustaf Torstens), min dåvarande författarpseudonym (Lars Gustaf Torstenson – Larson = Gustaf Torstens)

Domaine Rabiega: rosé 2022

Domaine Rabiegas rödviner från 2022 har redan avhandlats, låt vara att de säkert snart kommer dyka upp igen i flödet. Men nu handlar det om den rosa vätskan från den nya årgången.

Förra året gjorde vi ingen rosé på Domaine Rabiega. Min bedömning var att druvorna var alltför koncentrerade och att vi skulle få fel balans i slutprodukten. I år ser det desto bättre ut och vi gör två roséviner. Dels en ny version av den exklusiva lagringsrosén ”r Rabiega rosé” (nr 54454, 1050 sek), dels en nygammal version av ”Domaine Rabiega rosé”.

Det förstnämnda vinet görs som alltid i liten volym, max 500 flaskor, och förmodligen blir det färre buteljer än så. Till skillnad från majoriteten roséviner kan ”r Rabiega rosé” lagras några år. I skrivande stund är första årgången, 2020, bättre än någonsin och vinet fortsätter utvecklas åt rätt håll. Gissningsvis toppar det om ett par år och håller betydligt längre. Merparten av det här vinet har jäst på ny ek, vilket ger en karaktär som avviker från de traditionella rosévinerna.

”Domaine Rabiega rosé” är comeback för ett vin som jag gjorde mellan 1990 (om jag minns rätt) och 2005. Vi var tidiga, först tror jag, att låta en mindre del av vinet jäsa på ek, och att dels jäsa en del av musten utan jäst medan den andra delen tillsattes en jästcocktail. Allt i syfte att skapa ett bättre rosévin, som stod ut och helst också över sina kusiner. Om vi lyckades är svårt att svara på och i den mån jag tror att vi gjorde det förbjuder mig min falska blygsamhet att säga det. Å andra sidan är det många roséviner både i Provence och på annat håll som görs på det viset idag.

Vårt nya ”Domaine Rabiega rosé” består också till (mycket liten) del av must som jäst på ny ek, men vi har inte jobbat med någon jästcocktail, utan snarare ägnat oss åt hands off-ande. Det vill säga, vinet har fått sköta sig självt, med undantag för temperaturen som vi kontrollerat så det blivande vinet mått bra under sin tillblivelse.

Går allt planenligt släpps båda roséviner någon gång fram på senvåren 2023.