Skörderapport från Montagny

Publicerat 2014-10-20 av Lars Torstenson

Montagny heter den lilla men naggande goda appellation i södra Bourgogne där den strävsamma och skickliga Françoise Feuillat-Juillot gör vin med magkänsla. I år valde hon att avvakta när grannarna började plocka in sina druvor, kanske skrämda av regnen i augusti och risken för röta. Säkert gjorde den rätt som befinner sig nedanför ”Montagny-berget” och den som inte gallrat eller på annat sätt inte skött sina stockar på bästa sätt. Françoise vet att hennes vingårdar ligger perfekt, högt upp på berget, och att hon gjort allt rätt i vingården, det vill säga återhållsamhet med gödningen, ordentlig gallring under växtsäsongen och annat som har betydelse när det drar ihop sig till skörd. Därför kunde hon avvakta när de andra skördade inte helt färdiga frukter. Idag är hon översvallande lycklig. ”Den bästa skörden i min 26 år långa karriär!”utbrister hon glatt när jag idag ber henne summera året. ”Vi fick en del regn i augusti, men med september kom den för oss efterlängtade vinden från norr och torkade upp i vingårdarna och sedan var det bara en fråga om att hitta rätt ögonblick för att börja plocka.” Just ögonblicket att ta in druvorna är en av de viktigaste faktorerna för den som vill göra ett riktigt bra vin. Så lite som en dag kan göra stor skillnad på slutresultatet. Françoise har i år lyckats med det alla vi vinmakare som söker Graal drömmer om, nämligen att pricka dagen D. ”Jag har haft perfekt balans mellan syra och socker i allt jag tagit in och jäsningen har gått som en dans – inte en enda incident!” Det där sista kan låta konstigt för den som aldrig jäst ett vin, men det är mer regel än undantag att något eller några fat eller tankar ställer till problem. De åren allt flyter på smärtfritt är lätt räknade. ”Alla mina druvor höll mellan 12,5 och 13,2 volymprocent.” Ja, inte heller det är helt vanligt, oftast blir det lite för mycket socker i några druvor och för lite i andra, eller så kantrar balansen mellan socker och syra. Vi gläder oss med Françoise, som efter två besvärliga år fick lön för all sin möda, och ser fram emot att få prova hennes 2014 så småningom – något som den som tar sig till Terrific Women Winemaker’s Day 2015 (9:e mars i Stockholm) kanske kan få göra. Sina vana trogen kommer Françoise då till Sverige för att visa upp sina viner och kanske också hålla ett föredrag om sin räkmackeskörd 2014. Den som vill prova ett av Françoise välgjorda viner rekommenderas Montagny 1er cru 2012, nr 2812, 151 kr, ett vin som enligt Systembolaget har en ”nyanserad smak med fatkaraktär, inslag av gula plommon, örter, smör, nötter och grapefrukt” och en ”nyanserad doft med fatkaraktär, inslag av gula plommon, örter, smör, persika och citrus”, och här Systembolagets mattips till vinet.

Rosévin året runt – så här fungerar det

Publicerat 2014-10-18 av Lars Torstenson

Svara

Vi i Sverige har de senaste åren hängt på en internationell rosévinstrend som vi tror startade här fast den inte gjorde det och nu dricker vi rosévin som aldrig förr. Vi har dessutom tio över tolv lärt oss att dricka ljusa roséviner, en del tror numer rent av att färgen gör vinets kvalitet. Nu är det inte så utan som vanligt är ett bra vin bra och ett dåligt vin dåligt. Oavsett färg eller färgnyans. I världens bästa rosévinsdistrikt, Tavel, en sydfransk appellation bara för rosévin, där producenterna på armslängdsavstånd från Avignon tävlar om att göra världens bästa rosévin, kräver regelverket att vinet har en viss miniminivå på färgintensiteten. Alltför ljusa viner göre sig icke besvär. Skälet till detta är att man vill ha en kontinuitet och att man menar att riktigt bra, koncentrerade roséviner som håller året runt kräver en längre tids skalkontakt, vilket i sin tur kan utläsas som hög färgintensitet – såvida nu inte producenten vill fuska och avfärga med aktivt kol, men så gemen är väl ingen?Hursomhelst, nu när vi i Sverige väl tagit rosévinerna till våra hjärtan är det hög tid att inte stanna vid att bara vara rosévinsdrickare utan att gå vidare och bli sofistikerade rosévinsnjutare, sådana som visar att de förstår sig på den här vintypen, som finns i några grundläggande varianter, av vilka aperitif-rosén och mat-rosén är de största och viktigaste. Den senare lämpar sig, som namnet antyder, väl till mat. Och det året runt. Att det blir höst innebär inte att vinet inte längre fungerar med maträtten det gick så bra ihop med i juli. Och det är här vi i Sverige har lite att jobba med innan vi kommit upp i låt säga fransk rosévinsnivå. Hur gör man då, hur fungerar det? Tja, det här är inte konstigare än någon annan matchning av mat och vin. Här finns en uppsjö recept Systembolaget tipsar om till det utmärkta mat- och året runt-rosévinet Les Lauzeraies, nr 2724, 109 kr. vinifierat menar att Les Lauzeraies inte minst ackompanjerar bouillabaisse och grillad och stekt fisk synnerligen väl ity i dessa rätter, som förvisso kan konstras till med märkliga såser och kryddor, finns i grunden många smaker som rosévinet har vett att matcha på ett för människan och mänskligheten angenämt vis. Våga nu prova detta istället för att slököpa vitt till dessa rätter som på intet vis kräva vitt vin. Eller rött för den delen. Välj ut något av recepten och sätt lite Les Lauzeraies till och njut. Året runt.

Vintips: Pinot Noir & Finch

Publicerat 2014-10-09 av Lars Torstenson

Skrev för en tid sedan att det var slut med vintips på vinifierat och att den som ville få sig till livs slika från undertecknad fick kolla in Lars Gustaf Torstenson på Facebook. Nu har det visat sig att det finns en inte helt oansenlig mängd Facebook-vägrare bland vinifierats hängruntare (HR). Detta gläder så klart vinifierat som också vägrat i det längsta och som även fortsatt tycker att övervakningen både från myndigheter och företag redan är överväldigande som det är och att vardagen redan i alltför stor utsträckning fylls av meningslösa erbjudande riktade till mig sådan jag kartlagts av företaget som sålde informationen. Således kryper vinifierat mer än gärna till korset och låter vintipsen återuppstå. Som vanligt gäller för den som läser dessa att hålla i minnet att vinifierat är kopplad till den svenska importören Terrific Wines, vinklubben Twoson och producenterna Domaine de Brescou (Languedoc), Domaine d’Escapat (Minervois), Hedges Family Estate (Red Mountain), Bodegas Miguel Merino (MDLVX-projektet) (Rioja), Leon Dormido (Rioja), Ästad Vingård (Sverige, Varberg), Abdyika Vinyeard (Strimona Valley) och Jivankin Vineyard (Strimona Valley) samt tillfälliga uppdrag som konsulterande vinmakare även på annat håll. Dagens tips är två pinot noir-viner.

Domaine de Brescou ”Pinot Noir” 2011 (det står 2009 på SB:s sajt, men det är 2011 som finns i lager), nr 70587, 98 kr är ett pinot-vin till ett överkomligt pris och det hör inte precis till vanligheterna; lågt pris på ett pinot-vin brukar innebära noll druvkaraktär. Här utlovas tydlig druvkaraktär, samtidigt som det så klart är en viss klasskillnad mellan den här kusinen från landet och stjärnorna i Bourgogne. Har arbetat med att utveckla pinot-vinet vid Brescou sedan 2006 och tycker att vi hittat ganska rätt här – efter fem år… Côtes de Nuits Village Clos de Magny (Dom Jean Féry & Fils), nr 78527, 249 kr, är en riktig goding som jag stötte på i samband med att jag provade vin åt Twoson i Bourgogne i somras. Bra Bourgogne-pinot till ett överkomligt pris. Bra nu, ändå bättre om ett år. Vill i sammanhanget bibringa HR:arna den fascinerande upplysningen att den helsvarta innebandyklubba vinifierat före Frankrike-flytten understundom plägade svinga hette Pinot Noir. Frid över den klubbans minne. Finch.

Vintips!

Publicerat 2014-09-25 av Lars Torstenson

Sedan i somras finns vinifierat under pseudonymen Lars Gustaf Torstenson på Facebook och sedan dess kanaliserar vinifierat sina vintips den vägen. Nu har dock fler än ett par HR hört av sig och bett om vintips även på vinifierat och så får det bli då, men det kommer inte att bli en vana, vintipsen här kommer även fortsatt att vara färre, vilket samtidigt får bli en ursäkt för att göra dagens tipslista extra lång. Först lite spännande nyheter som er utsände i de druvtrampande böndernas cykliska värld hittade i somras och som nu lanseras i beställningssortimentet från och med 1 oktober: 1. Apud Sariacum 2013 från Philippe Raimbault i Saury, en Sancerre med ett tydligt terroir-avtryck från ”terre blanche-delen” av Sancerre, långt från de urtrista, grapefruktstinna sauvignon blanc som det numer går tretton på dussinet av. Kort sagt ett bra vin, kostar 175 sek och heter 78501 för er som tycker att Apud Sariacum är ett urbota dumt namn. 2. Det har sannolikt inte gått Clotilde Davenne-vännen förbi att hennes viner gått upp i pris i september. Orsaken är katastrofskörden 2013, som förvisso gav fantastiska viner men samtidigt blev extremt liten, något som alltid pressar priserna uppåt och som försatt många framförallt mindre producenter som Clotilde i en svår situation där högre pris är enda vägen framåt. vinifierat har alltid tyckt att Clotildes viner varit väl värda sina pengar och tycker att de fortsatt är det. Vid sidan om de stående tipsen på Bourgogne Blanc (nr 5562, 125 sek), Chablis (nr 6307, 159 sek) och Crémant de Bourgogne (nr 7725, 129 sek), vill vinifierat passa på att pusha för Clotildes Chablis, nr 78522, 329 sek, på magnum, årgång 2012, som släpps 1 oktober i BS. 3. I oktober släpps i BS även en Meursault från Domaine Pernot Bellicard, nr 78528, 375 sek. Det här är en ung, ny, liten producent med sin bas i Puligny Montrachet. Målet är att göra finstämda och mineralstinna viner med tydlig terroir, långt från de mer uppblåsta Bourgogner vi då och då stöter på, inte minst från Meursault. Ja, jag gillar det i alla fall. 4. Ett dubbeltips på vitt och rött från samma producent, har inte så mycket att tillägga om de här vinerna annat än att jag rekommenderar var HR som tycker det är klokt att spendera ett par hundra på en flaska vin att prova dessa godbitar. Fortsatt lite för unga, men redan ack så goda: Bourgogne Chardonnay 2012, nr 78518, 199 sek och Côtes de Nuits Village ”Clos de Magny” 2011, nr 78527, 249 sek. Båda från Jean Féry & Fils. 5. När vi nu ändå är inne på dubbeltips så kommer här ett bra hösttips för den som vill ha mer rejäla hästsparkar i glaset – vinerna ovan är genomgående mer finstämda. – och vi går då till USA: Girard Chardonnay 2012, nr 74963, 169 sek och Girard Old Vine Zinfandel 2012, nr 22337, 179 sek. Smakrika och mumsiga så det förslår. Jaja, det här är inget jag hittade i somras eller ens nytt, men det är rejäla och bra höstviner så därför är de med här – dessutom hör Girard till de Napa-källare som drabbades hårdast i samband med jordbävningen i augusti och det, menar vinifierat, är ytterligare ett skäl till att köpa Girard den närmaste tiden. 6. Avslutar med att A påminna om att El Rey Old Vine Garnacha, nr 2260, 79 sek, kommer i en ny årgång , 2013, i oktober någon gång, och att det då handlar om en lätt ekfatsekad version, som kan behöva ytterligare någon månad i flaskan innan den öppnar upp sig, men den lär förhoppningsvis vara värd att vänta på, däremot lär HR:en var tvungen att beställa hem den framöver då den sannolikt avslistas inom en snar framtid; B den nya årgången, 2012, finns nu av Perez Cruz Reserva Cabernet Sauvignon, nr 6000, pris 85 sek, ett vin som är 100 % rödtjut från Chile och som nyligen blev bästa pulled pork-vinet i ett synnerligen seriöst test och den som vill ha lite mer drag under tungan går på storasyskonet Perez Cruz Limited Edition Canernet Franc, nr 73338, 129 sek; C det har kommit en ny årgång Chateau Montelena Cabernet Sauvignon 2011, nr 71926, 299 sek; D. i oktober kommer nya årgången av Torre Muga, nr 99093, pris 499 sek (som sk TSE, kommer alltså finnas i ett fåtal butiker och i liten upplaga, bra julklappsvin för er som har kontrollbehov).

Bästa vinet till pulled pork, Roger Waters & en briljant Jeff Beck

Publicerat 2014-09-21 av Lars Torstenson

Eller nja, bästa vinet till pulled pork, det kräver en rejäl provning och vin från alla håll och kanter. Nu var det lilla Terrific Wines som fick för sig att göra det här testet och som av en händelse blev det då tre viner ur den egna portföljen som gick direkt till final. Å andra sidan har testet ändå sin betydelse då stilen på de tre vinerna var och är tämligen olika. Baltos, ett snarast kraftfullt och mencia-märkt vin från Bierzo, Perez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva, typiskt rödtjut från Chile med rejäl cassis-skjuts i doft och smak, El Rey Old Vine Garnacha, tacosvinernas tacosvin som skriker höghöjdsgarnacha så decibelmätaren i Konserthuset först blinkar, sedan lyser rött för att så småningom explodera i ett lika rött som krasande moln. Bortsett från att skillnaden är stor, vilket gör att resultatet ger en färdriktning för alla som ska inhandla sitt fredagsvin, är de tre vinerna vad som torde gå att betrakta som ”vardagsviner”, det vill säga inte svindyra och sådant som många kan tänka sig ha hemma till fredagens pulled pork. Resultatet, för bövelen! skriker nu, irriterande nog, några hetsiga och otåliga HR:are och, ja, här är vinnaren och vi citerar nu Terrific Wines: ” … Efter en lång, krävande och framförallt god provning så står det nu klart att även om El Rey och Baltos bjöd upp till hård kamp så fick de till slut vika ner sig för sin överman Perez Cruz Cabernet Roger waers Amused to the death Sauvignon. Trots att det var internationella Grenache/Garnacha dagen igår och att flera av deltagarna på förhand tippade El Rey som den solklara vinnaren så upplevdes den som lite eldig till den heta salsan som serverade som tillbehör. För den som däremot håller sig undan de allra hetaste tillbehören så är El Rey ett ypperligt val. Baltos föll i från något tidigare av lite samma anledning som El Rey. Nej, kvällens vinnare var som sagt Perez Cruz Cabernet. Den generösa frukten, balanserade ekfatskaraktären och den spänstiga syran satt som en keps till såväl själva pulled porken som till dess tillbehör. Vi gratulerar oss själva till resultatet och ber att få önska alla andra en trevlig helg!” Jaja, tjöta, det där sista är ju lite sent påtänk nu. Roger Waters med hjälp av en, som alltid, briljant Jeff Beck, som får oss hobbygitarrister att rodna så vi antar nyanser i höjd med Konserthusets decibelmätares just då den brast vid doften av El Rey (se ovan).

Morgondagens rosévin & Guns n’ Roses

Publicerat 2014-07-22 av Lars Torstenson

Svara

Den rosévåg som sköljer över snart sagt hela den vindrickande världen startade för några år sedan och växer i styrka för varje år. De modeväxlingar som sker internationellt sker följsamt också i Sverige – att många svenskar tror att såväl våg som mode leds från vårt avlånga land är en tanke lika svindlande korkad som att det BiB-kramande Sverige på något vis skulle bidra till att utveckla den sofistikerade delen av den internationella vinmarknaden. Det vi sett ske de senaste två-tre åren är att konsumentens och Systembolagets fokus efter lite hjälp från vinkommentatorer och framförallt early adaptors och andra som påverkar vad vi ska tycka och tänka modeföljsamt vänts mot ”provencalska” roséviner, det vill säga ljusa viner med inte alltför uttalad frukt och smak och, när allt är välgjort, balans mellan doft och smak. Redan för runt tio år sedan började ett fåtal framsynta producenter göra den här typen av roséviner även i områden som traditionellt dominerats av mer kraftfulla viner med mer röd nyans och högre färgintensitet. Var själv med och utvecklade sådana viner på så vitt skilda platser som USA (Hedges), Bulgarien (Damianitza) och Languedoc (Domaine de Brescou). Kort sagt var det bra att ha lång erfarenhet av ”provencalska” roséviner då (ett av vinerna som skapades vid den här tiden finns att beställa via Systembolaget i Sverige, Domaine de Brescou ”Fleur d’Eté”, nr 70323, pris 79 sek (OBS! det är årgången 2013 som säljs, inte 2010, som det står på SB:s sajt)). Vågen med ljust, rosa viner är långt ifrån över och de här vinerna kommer med all rätt att fortsätta vara populära flera år framöver (den som vill prova vad jag menar är det yttersta uttrycket för den här stilen kan testa Château Henri Bonnaud, eller ”Palette”, som det kallas i Sverige, nr 99241, pris 169 sek – ett utmärkt tillfälle att inte bara smaka på det ultimata uttrycket för ”Provence-rosé” utan också testa hjärtat av Côtes-de-Provence, nämligen mini-appellationen Palette, dessutom dominerat av den i rosévinssammanhang tämligen utmanande druvan mourvèdre, ett måste för freaken). Det som dock redan börjat hända längst fram i rosévärlden, långt framför vardagskonsumenterna, är att budskapet ”kvaliteten sitter inte i färgen” dominerar i kombination med ett ökat intresse för mer komplexa, välstrukturerade och kraftfulla roséviner, alltså rosévin med tydligt fokus på mat. Inte minst arbetar alltfler i framkanten med roséviner i ”clairet”-stil, den i Bordeaux dominerande, ganska kraftfulla och färgrika stilen, inte sällan gjord på en bas av cabernet sauvignon. De här vinerna är ofta klumpiga och obalanserade, men när de ”sitter”, sitter de mycket snyggt och blir otroligt allround – låt vara att de inte är perfekta för bersån, balkongen och stranden. Oavsett vad vi nu tycker om den saken kommer vi att få se betydligt fler sådana roséviner om låt säga två år, även i Sverige. Eftersom vintipsen ovan har en tydlig inriktning på viner jag själv har ett eller annat intresse i avslutar jag med att tipsa om det som oavsett hur modet nycker alltid står sig, nämligen Tavel, rosévinernas rosévin, vanligtvis ganska mycket färg (måste enligt appellations-reglerna vara ganska kraftigt färgat – om någon undrar om detta faktiskt kollas så ja, det kollas, är vinet för ljust blir det inte godkänt som AOP Tavel) och rejält med doft, smak och struktur utan att luta åt clairet: Les Lauzeraies Tavel, nr 2724, pris 99 sek. Guns n’ Roses.

Ny vinklubbslåda för sommarens alla ögonblick & Sommar

Publicerat 2014-06-30 av Lars Torstenson

Lagom till sommaren 2014 passar den vinifierat närstående importören Terrific Wines påpassligt och med en oöverträffad känsla för tajming på att släppa sin senaste vinklubbslåda ”Sommar 2014”. Här finns en chardonnay från Russian River och Girard, så full av kraft att vi vågar tro på en sommar också i år trots att Sverige ligger närmre Arktis mittpunkt än så gott som samtliga världens övriga länder och de som ligger närmre, ja, ni vet, Sibirien och ett obeboeligt Nordkanada och så, hur kul är väl det? Men visst, Girard Chard kanske fixar den saken också och vinifierat ställer sig inte alls avigt till att publicera en reseberättelse från den som får för sig att utföra lite empirisk forskning avseende frågeställningen som nyss dryftades. Här finns också en rar, liten sak från Provence, en superäkta, klassisk ”Rosé de Provence”. Kort sagt är ”L’Annonciade” från Cellier des Archers ett spännande vin på många vis. Bortsett från att det är bra och som ett ”Rosé de Provence” ska vara, till och med till sin utstyrsel – en så kallad ”Flûte a Corset” – använder producenten här sina bästa druvor, medan övriga skörden säljs och, hör och häpna, används i många andra, dyrare, Provence-roséer, som i svenska bedömningar inte sällan får bättre betyg än L’Annonciade därför att kritikerna i förekommande fall rimligtvis ser mer till etiketten – L’Annonciade är så gott som okänd i Sverige – än innehållet, samtidigt som de gissar att högre pris alltid = bättre kvalitet. Dock: ni som nu är så lyckligt lottade att ni läser vinifierat vet vad som gäller avseende klassisk Provence-rosé och ni som fortfarande inte fattat, ity även bland HR:arna finns det väl ett och annat pucko, ska veta att vi här, eller snarare alldeles nyss, avser/såg vinet L’Annonciade. Som om det nu inte räckte med allt det ovanstående har lådan dessutom späckats med en cabernet franc från Chile. Chile? Kan det vara något? Jamen, fråga inte mig! Prova själva! Finns vinet där i lådan så gör det väl det därför att German Lyon är en riktig överdängare till vinmakare och därför att Perez Cruz ligger på Andernas temperaturvarierade sluttningar och därför att cabernet franc är en favoritdruva för alla verkliga vinentusiaster – jag menar, hur kan man inte vilja prova det? Så. Här kan man bli medlem i klubben (gratis, inga köpkrav eller annat tjafs, bara fri information och möjligheter) och här kan man beställa (kostar en slant, förstås). Emellanåt tar de här populära lådorna tillfälligt slut men då får ni väl ge er till tåls – om ni nu inte är så på att ni hinner beställa innan de just nu färdigpackade lådorna försvinner iväg till folk som är lite mer snabbtänkta och beslutsföra än just ni. Varunummer 78207, tre viner (se ovan), två flaskor av varje, inalles sex buteljer för 774 sek. Sommar.

Tavel & vägen till Sanningen

Publicerat 2014-06-20 av Lars Torstenson

Hamnade bara så där apropå på en Tavel-vertikal i veckan. Uppdraget var att undersöka om påståendet – inte minst utbasunerat av er utsände i roséträsket – stämmer, att Tavel i allmänhet och Les Lauzeraies/kalkstensvarianterna i synnerhet inte bara håller utan rent av blir bättre med lagring. Utgångsvinet var inte så uppmuntrande. Cuvée Tableau (sandjordsdelen i Tavel) från det hållbara året 2010 var förvisso drickbart men inget du bjuder någon annan än ovänner på. Inte heller Les Lauzeraies 2008 var en höjdare, i likhet med Cuvée Tableau inte dött på något vis men knappast något att jubla över. Trött, kort sagt. Med de senare årgångarna Les Lauzeraies förhöll det sig annorlunda. Samtliga var fullt vitala och vid en direkt jämförelse slår 2012 för dagen 2013 – trots att 2013 i mina ögon är den bästa Les Lauzeraies jag provat, däremot är den ung och för dagen mer driven av frukt än av den för ursprunget typiska ”mineraliteten” och den som vill ha lite mer elegans och nedtonad frukt får ge sig till tåls. Vill här passa på att lösa Hans Artberg, som i sitt senaste Vinbrev menar att 2013 är mindre bra än de tidigare årgångarna, från den bannbulla ett sådant beteende skulle åtföljas av – vinifierat uppmanade HR:arna att byta vinspalt om hens vinspalt inte skriver upp Les Lauzeraies 2013. Nu råkar artbergomvin.nu vara en av de få vinbloggar/vinspalter vinifierat följer, varför vinifierat bestämt sig för att ge artbergomvin.nu dispens från bannbullan samtidigt som vinifierat vill uppmana Herr Artberg att prova Les Lauzeraies 2012, 2013 och 2014 tillsammans om ett år. Det är aldrig försent att finna den rätta vägen.

Tre melankolidödare till Midsommar

Publicerat 2014-06-13 av Lars Torstenson

Svara

Alla vet, egentligen, att Midsommar ska firas med sång, grodhoppande, sill och nubbe. Trots detta är det samhällsomstörtande vanligt förekommande, att det ska sittas ute i kvällen och natten och regnet eller i bästa fall nattfukten och låtsas som att knotten och myggen inte alls är ett störande inslag i den redan eländiga tillvaron och då!, som om inte allt detta elände vore nog, dyker värden, eller, i mindre vanligen förekommande fall, värdinnan, upp med en vidbränd flintastek som inte bara är skådebröd. I just den skogstokiga stunden, då flintan ligger där och undrar hur det egentligen gick till när den packades och märktes om i butiken för att huxflux hamna här, gäller det att vara förberedd ity risken är överhängande att det nu också vankas sockerboostad appassimento, italiensk hittepåzinfandel eller omoraliskt skräpvin på budgetbox; smörja som du förväntas fylla dina sinnen med så till den milda grad att allt detta eländes elände verkar vara en god idé. Det är då bra att inte bara ha läst följande vintips utan också köpt på sig de melankolidödare som där nämns, melankolidödare i tre utföranden, vilket gör att det finns en färg och en smak för alla och till alla upptänkliga produkter som kan ha misshandlats på grillen vid sidan om flintan, kanske en fisk eller en sallad, låt vara att den sistnämnda mer undantagsvis hamnar på grillen, även i svenska midsommarsammanhang, och skulle det vara så att någon, till exempel en extrem tillskyndare av svenskheten, får för sig att hedra de riktigt gamla traditionerna genom att själv smågrilla sina fötter via en promenad på glödande kol ska den veta, att de skräpviner som blir över då alla, egentligen, helst dricker något av de följande tipsen, de skräpvinerna är utmärkta att smörja in fötterna med både före och efter promenaden ity som smörja göre sig skräpvinerna väldigt väl. Nog av. Här är de tre melankolidödarna som klarar av att nå genom såväl midsommarnatten som grillångorna och de trubbiga sinnena, notera att de i förekommande fall måste beställas så var gärna ute i god tid, idag till exempel: Girard Old VIne Zinfandel, nr 22337, pris 165 sek; Girard Chardonnay, nr 74963, pris 169 kr, Les lauzeraies, nr 2724, pris 99 kr.

Petit verdot-hottad Cab & Van Morrison

Publicerat 2014-06-01 av Lars Torstenson

Svara

I dagarna skiftar Pérez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva årgång. Från 2011 till 2012. Har tidigare berättat om den nya årgången – den som jag fick äran att vara med och tuna. Kort sagt innebar det att de där procenten andra druvor, bland annat carmenere, som tidigare i liten mängd fanns med i blenden byttes ut mot en dos petit verdot. Resultatet är, enligt mina smaklökars återkopplingar, ett väldoftande, mer uttrycksfullt och mer komplett vin, som har en annan rondör, pondus och djup både i doft och smak. ”Komplett, pondus, djup”? Ja, smaka själv. Varunummer 6000, pris 85 sek. Finns inte vinet i din butik beställer den gärna hem det. PS Hittar du i dessa årgångsbytestider en 11:a i just din butik, slå till och spar det tills 12:an kommer hem (om några dagar), jämför dem sedan. Van Morrison.