Enoteca Cangrande, Verona

Verona är på alla sätt och vis en härlig stad där besökaren kan glädja sig åt det mesta mellan arkitektur och vin, självklart via konst, musik, litteratur, historia och gastronomi, för att nu nämna något av stadens väldiga utbud. Den som tar sig för att flanera där på de gamla gatorna, sucka under Julias balkong, beundra Dante eller rusa på tok försenad mot kvällens föreställning på arenan och inser att det är lika bra att äta en bit först för jag kommer missa första akten i alla fall och hursomhelst så är det den andra akten som är bäst, den kan med fördel söka sig till Enoteca Cangrande, som ligger lätt undangömd en vinspott från arenan och Piazza Bra, mitt i staden.img_2242

Ja, det finns massor av enoteca i staden och alla som är det minsta i vinsvängen har säkert hängt på Antica Bottega del Vino eller kanske letat sig in till Enoteca Segreta eller någon av alla de andra oftast bra till utmärkta haken, och det där med att det finns så många bra ställen gör det lätt för den förvirrade turisten och stressade första akten-missaren, men nu är det Enoteca Cangrande som ska framhävas här.cangrande

Denna ligger, som sagt och såvida inget hänt precis nu, där texten ovan nyss påstod att den ligger, och den är personlig i såväl sin inredning som sitt bemötande. Lägg därtill utmärkt mat och vinlista (med som sig bör bra priser, och du kan antingen hinka på plats eller ta med dig flaskorna hem) och, dessutom, mycket bra bakgrundsmusik (där har någon verkligen ansträngt sig; musik i olika stilar som har det gemensamt att allt är bra och gör sig utmärkt i sammanhanget – hur ofta händer det att en krog inte går vilse i musikvalet i jakten på en förlorad ungdom eller instängd i ett begränsat musiksinne som sitter i den inkompetenta person som fått uppdraget att sätta musik på stället?). Rekommenderas. Varmt.bobby-solo

Musik! Och som bonus hör vi Jeff Beck & co hjälpa Lady Gaga på traven och därefter riva av en Big Block som heter duga, och så hjälper Jeff Puccini på traven också.

Kalas & Kultur & Kronos väv i Tällberg i Trettonhelgen

I Trettonhelgen arrangerar Villa Långbers i Tällberg ”Kalas & Kultur”. Under tre dagar bjuds tillresta och bofasta på föredrag och diskussioner och får tillfälle att möta ett antal kulturpersonligheter som Daniel Sjölin, Ann Victorin, Dick Harrison, Jerker Virdborg och Björn af Kleen. Som om nu inte detta skulle räcka kommer dessutom legendaren Hans Börjesson på Greenverket berätta om sitt konstsamlande och om Pablo och alla andra gamla polare, förläggarna på Printz Publishing och Novellix dyker upp och, bäst av allt, er utsände i de finkulturella salongernas skitnödiga men understundom ack så trevliga environger finns där som en gudasänd liten amorin, redo att sprida ljus över inte bara de tillresta och de bofasta utan också den nya romanen Kronos väv, andra egenförfattade alster samt kanske redo att också säga ett och annat om vinet som en fattig författares enda chans till dagligt bröd.img_2233Den som är på och har ett uns av kulturell resning i kroppen kommer så klart till Tällberg i Trettonhelgen. Ni andra nöjer er med att genast beställa min senaste roman Kronos väv och mörkar att ni inte var på plats. Då. På Trettonhelgen. Och ni skäms åtminstone fastetiden ut.nominerade-dryck-matbloggsp

Juluppladdning.

Förbud mot cirkulerade ägg!

I sanningen är det ett ofog detta att kalla saker vid sitt orätta namn! Den senaste flugan i den ängsliga staden Stockholm är cirkulerade ägg. Den tillresta lantisen, liksom den mindre ängsliga stockholmaren, måste, då den ställs inför utsikten att äta ett cirkulerat ägg, fråga sig vad som menas? Var det kanske så att några hönor stod där och tittade på en äggröra och då kom tuppen förbi och sa ”Här finns inget mer att se, cirkulera” och då la en höna i rena förskräckelsen ett ägg, som då anses vara cirkulerat? Eller är det bara ett ägg som kocken snurrat runt med ett tag, varefter det eventuellt stekts, kokats eller pocherats? Nej, ni ser, det är hart när omöjligt att förstå vad som avses och, i än högre grad, varför det skulle vara något man frivilligt vill stoppa i sig. vinifierat kräver ett omedelbart och ovillkorligt förbud mot cirkulerade ägg i allmänhet och som restaurangvara i synnerhet!nominerade-dryck-matbloggspLizzy-cover! Thin Lizzy! Lizzy-cover! Thin Lizzy!

Förbud mot barn på krogen!

Det faller utom ramarna för det här inlägget att gå till botten med vad som rör sig i de oansvariga småbarnsföräldrarnas dunkla och grumliga och inte helt osannolikt i obalans satta sinnen då de tar med sig sina skräniga och stinkande ättelägg på krogen, däremot är det uppenbart att någon måste sätta ner foten om vi ska få bukt med ofoget att ta med sanitära olägenheter till offentliga näringsställen. När ansvariga myndigheter som Folkhälsoinstitutet, lokala hälsovårdsmyndigheter och Miljödepartementet inte tar sitt ansvar måste någon annan gå i bräschen för att få till de lagar som uppenbarligen måste till för att återställa ordningen och lugnet på våra stadshotell, pubar, finkrogar och pizzerior: vinifierat kräver förbud mot småbarn på offentliga näringsinrättningar!bild

Bortsett från så kallade hamburgerbarer med clowner och ballonger finns det särskilda barnbespisningar snart sagt överallt; på förskolor, daghem och skolor, platser där barnen får äta ute flera dagar i veckan och om föräldrarna prompt ska vara med sina avkommor då de äter ute är ett land som Sverige fullt av lämpliga picknick-platser. Skulle nu en förälder med barn trots de här utmärkta möjligheterna som samhället bistår med få för sig att gå på krogen i strid med det nya förbudet ska den, föräldern, sedan barnet omhändertagits av samhället, tvingas äta sina måltider under månaden som närmast följer på brottets datum till ljudet av förinspelade hungerbarnskrik, skrän och lyckoskrik från datorspelande ynglingar, allmänna protestljud från obstinata ungar och till doften av nyuppkastat barnkräks och otömda blöjor.nominerade-dryck-matbloggsp

Musik för barnen och deras hängivna föräldrar. Och musik på tal om clowner. Och musik bara. Butthole Surfers. Cat Food.

Bob Dylan, Nobelpriset, covers & vin

The rolling stone har understundom gett mer uttryck för stening än vinintag. Emellertid antar vi att denne numer nobelprisade rockochpoppoet med tiden kommit att hänge sig åt upplyst vinande – att Cheap Wine gjort Dylan covers ser vi inte som ett ont omen – och att bob-dylanhan då, vilket bland annat hans italienska vinsamarbete avseende gamla albumtiteln numer vinetiketten Planet Waves antyder, gärna vänder gommen mot Italien till och vi tar därför tillfället i akt att introducera Bob för Giuila Negri och hennes La Tartufaia Pinot Noir 2012, vilken även den hängivne HR:en tillika Dylan-fanet kan inhandla via Systembolagets beställningssortiment i Sverige, nr 78893, 179 sek. Men vi nöjer oss nu inte med det ity vi vet att Dylan rimligtvis inte har en aning om vad han ska göra med sina prisengar, detta då han redan, förmodar och hoppas vi, är rik som ett troll. Vi vill därför ge honom lite hjälp på vägen mot att bli en framgångsrik investerare och tipsar honom om den lika säkra som utvecklingsbara investeringen Cabreo il Borgo 2013, nr 74166, 325 sek. Avslutningsvis vill vi bistå den gode pristagaren med lite lämplig musik då han njuter både sitt otium och sitt vin: Ballad Of A Thin Man, All Along The Watchtower, Changing The Guards, It Ain’t Me Babe, The Times They Are A Changin, Blowing In The WindKnockin’ on Heaven’s Door.

Nääs fabriker

Vad som förefaller vara i alla tider har textilfabriken och dess tegelbyggnad legat där vid E20 (gamla E3) mellan Alingsås och Göteborg. Ganska sant är nu det nyss sagda i och med att fabriken verkligen legat där i hundratals år, och vi kan väl gissa att vägen gått ungefär där den går under lika lång tid.IMG_1684

Sedan några år är dock fabriken ingen fabriken längre, låt vara att det fortsatt heter Nääs fabriker. Nu är det ett utmärkt, trevligt och väl fungerande konferenshotell, som passar lika bra för den som vill ha en tuttinuttveckända eller kanske tillbringa morgondagen på Liseberg som för den som är ute på tjänsteuppdrag och vill genomföra det i en tilltalande miljö med bastu, kallbad och bra krog. (Den intilliggande ”outleten” är inte mycket till outlet och inte lika mycket att yvas över som resten av konceptet Nääs fabriker.)IMG_1685

Nez!

Världens bästa glass!

Den trogne HR:en vet att er utsände i de ständigt sökande glasskonnässörernas kylslagna och emellanåt kladdiga kiosker och andra utskänkningsställen med mer eller mindre klass och glass är ständig i sitt sökande efter glassens graal och nu, nu!, tror sig den nyss tämligen omständligt nämnde ha funnit glasscoupernas glasscoup, glasstrutarnas glasstrut, glassbägarnas glassbägare med allt från en till massvis med kulor och smaker, kort sagt Glassgraalen själv!IMG_1571Om den ärade HR:en klickar in här på länken och tittar så ser det ut som om glassarnas glass verkligen tar plats här i världen. Den som besökt Gelateria I Mannari vet att vi talar om ett hål i väggen i en slags förort mellan Roms centrum och flygplatsen Fiucimino. Mer bestämt är adressen Via di Grotta Perfetta 125 och telefonnumret 06 5420448 – om ni går vilse och vill att Signor Mannari, denne Mâitre Chocolatière OCH Mâitre Glacière (!), kommer till er undsättning med en kylväska hängande runt halsen kan det vara bra att ha, fast ändå bättre är att bara fråga hur ni ska ta er ur er eländiga benägenhet och snarast hitta till Hans himmelrike, där glassen får tungan att smälta och chokladen ögonen att tåras och hjärtat att brinna. Gör er omaket att hitta dit. Det är en order från den som sökt glassens Graal under en livstid.IMG_1572

Icecream utan ice. Icecream utan cream. Talking Heads 1, 2 och 3.

Château de Berne

Numer säljs det vin från Château de Berne i Sverige, eller i vart fall från slottets negociant-firma – det är vanligt att producenterna härnere, precis som en gång i tiden Domaine Rabiega, sätter upp vinhandelshus och säljer inköpt och omblendat vin med ett namn snarlikt en fysisk plats. Gissningsvis köper många Berne-flaskorna för den fyrkantiga buteljen, precis som de köper andra Provence-producenters konceptviner och tror att de dricker egendomsproducerat. Inget ont i det. För egen del måste jag dock erkänna att det är få Provence-producenter som övertygar mig med sina roséviner idag – att kategorin gått från noll till att totalt dominera rosémarknaden i Sverige är en gåta vars svar möjligen kan hittas i en följa strömmen-mentalitet och en förmåga att inte ledsna på jästboostad grapefrukt och svavel. Med det sagt ska vi nu hylla Château de Berne.IMG_2588

Château de Berne köptes för ett 30-tal år sedan av en tät investerare och snart började ett resmål värt sitt namn växa fram, men det var först sedan den nuvarande, likaledes täta, ägaren för ett decennium sedan tog över som saker började hända på allvar. Den tidigare hyggligt skötta vinverksamheten fick en ny skjuts och massvis med både mark och andra gårdar – som Domaine des Bertrands och Château des Launes – köptes in. Idag är ”Château de Berne” en av de största producenterna i Provence och med en verksamhet som via slottsproduktionen, andra egendomars produktion och vinhandelshusets produkter säljer över hela världen. Och allt är mycket bra gjort (utom möjligen då vinerna, där kvalitetskraven inte alltid är där de bör vara i en så pass här omfattande satsning). Allra bäst är det lyxhotell, det spa och den stjärnkrog som etablerats på själva Château de Berne.IMG_2587

Det finns många gårdar värda att besöka i Provence idag. De senaste åren har allt fler spektakulära anläggningar byggts upp och även om vinerna sällan står i paritet till de nya byggnaderna, konsten i parkerna och maten på restaurangerna är flera av dem mer än väl värda att besöka. Och kanske är Berne allra mest värt att besöka. Den som tycker att Benjamin Collombats stjärnkök blir för dyrt – allt är relativt, dyrt är det för den som inte har råd, priserna i sig finns inget att säga om – kan prova på hans lite enklare kreationer i bistron/bakfickan och den som i likhet med vinifierat kanske inte går igång i 180 på gårdens viner har en hygglig vinlista att välja från. Rekommenderas.FullSizeRender-4

Käck sommarsång!

Hela vinifierat bakar!

Ni vet den där muzaken som brukar porla fram som vore det en porrfilm (har jag hört sägas) så snart någon lagar mat på TV? Precis så mysigt försöker jag alltid ordna det i köket när jag skapar.IMG_2520

1.Jag tar fram tortellinipåsen och grytan och startar vattenkranen. 2. Och just som jag ska till att börja skapa, sätter jag på lite muzak och ett förkläde.3. Genast infinner sig den där goa känslan som alltid infinner sig när jag står där med grytan i handen och fyller den med vatten samtidigt som muzaken får höfterna att röra sig erotiskt och jag får för mig att le avspänt in i kameran och säga, på bruten svenska, vackra matfraser som ”och gryta fyllar jag med liten härlig, frisk vattnet…”. Men inte nog med det, allt det där myset får mig att vilja börja baka. Saker som den här smarriga godingen på bilden. Hur det ska gå till har jag ingen aning om så tillsvidare köper jag dem hos confiseuren och låtsas att jag bakar dem själv.IMG_2520

1.Jag sätter på lite muzak och ett förkläde med mjöl på. 2. Rör på höfterna, ler in i kameran och säger så sensuellt jag kan, med fransk brytning med italienskt inslag, ”och ny, ny tar jeg de obakkade och rååa bakkverk-en och sätter på dem i ygnen”. 3. Medan jag pratar lägger jag upp de inhandlade godsakerna på en plåt och skjuter in dem i den ostartade ugnen. 4. Eter tio minuter ler jag in i kameran, stannar upp som om jag känt något i luften, ”vad är det somm lyktar”, säger jag och sniffar övertydligt i luften alltmedan höfterna rullar och juckar för fulla spjäll, ”jo, jag tror bistämmt att mina kakkor är färdiga, det lyktar zå”, och så tar jag ut de små bakverken och äter upp dem sedan jag släckt ner kamerorna och skippat muzaken till förmån för Darlene Love, som ackompanjerar confiseurens bakverk på bästa vis.