Fråga Findus & Bob Hund

Kära Findus,

i Frankrike säljer Du en fryspåse med ”Poêlée Savoyarde”, en slags pytt-i-panna med den klassiska raclettens beståndsdelar: potatis, ost och skinka. På påsen står det att hemmakocken, i det här fallet tillika Gräsänklingskocken, ska hälla upp innehållet direkt i en stekpanna, sätta värmen på mittimellan och värma tio minuter, utan att tillsätta någotPôelée a la Savoyarde ister eller annat stekflott. Nu till mina frågor: Om jag nu gjort som Du säger och resultatet är att allt fastnat i stekpannans botten samtidigt som potatistärningarna fortsatt är frusna i mitten, är det så den här rätten ska vara? Om ja, ska den då ätas direkt från stekpannan? Hur gör man lämpligast för att få loss hela bitarna från stekpannans botten? Sist men inte minst: Hustrun kommer snart hem och som det är nu sitter en massa grejer kvar i stekpannans botten, trots att jag diskat och diskat, och Hustrun är inte att leka med, ersätter Du mot kvitto om jag köper en ny stekpanna innan Hustrun hinner hem (det är Dig hon kommer ge sig på när hon ser stekpannan för det är Ditt recept jag följt)? Ser fram emot ett skyndsamt svar. Hälsa Pettson. Bästa hälsningar Din utsände i gräsänklingskockarnas ömkliga värld av brända aromer, oätlig mat och förstörda stekpannor.

Bob Hund.

Förbud mot kockar i gubbhattar & dansande skidåkare

Vad som förleder unga män att ta på sig löjliga gubbhattar när de ska till att laga mat i TV under rubriken ”Kockarnas karibiska läckerheter” överlåter vinifierat till någon mer bevandrad i psykolanalysens djupa gruvgångar, däremot är det uppenbart att det här inte går för sig. En TV-tittare ska inte behöva utsättas för unga män som lagar mat iförda löjliga gubbhattar i den arla morgonstunden. vinifierat kräver: förbud mot kockar i gubbhattar!Gubbhatt

Vidare har hittills obekräftade rykten nått vinifierat om att den legendariske skidåkaren Ingemar Stenmark duperats till att delta i Let’s dance. Detta går helt enkelt inte för sig. Ingemar Stenmark ska vara bäst på att dansa nerför pisten, bära en mössa med alarmerande nördvarning och tala i stackato och med meningar som känns långa om de överskrider fyra ord. Kort sagt får inte klassiska ”Dä bar å åk” förvanskas till ”Dä bar å dans”. Det är inte okej. Det strider mot vårt kulturarv. vinifierat kräver att kulturministern agerar snarast och utfärdar förbud mot dansande skidåkare i TV.Stenmarksmössa

Foghat. Fred Astaire. Paul Young. Joe Cocker. Syd Barrett. Samt Bob Hund.

Fyndtips, Champagne H.Blin & Cream

I Champagne arbetar producenterna i huvudsak med tre druvor. De lite noblare pinot noir och chardonnay samt den mindre fina pinot meunier. Twoson-kollegan har i åratal försökt få er utsände i de bubblande vasernas värld att gå igång på ren meunier. Något som icke låtit sig göras. Kort sagt är merparten av de rena meunier-vinerna i likhet med många andra varianter där enkel meunier ingår i receptet lika rustika och oeleganta som de är ointressanta i jämförelse med de sagolika viner Champagne-producenterna till och med i sina halvdana stunder är kapabla att klämma ur sig om de får hålla sig till chardonnay och pinot noir. Nu är det dock slut med det där enkla ställningstagande att pinot meunier är en skräpdruva som ofelbart resulterar i skräpviner.

Det främsta skälet till denna nedslående slutsats, att inte ens i Champagne är världen bara svart och vit, är Champagne H. Bliin. Ja, det är ett osedvanligt fånigt namn. Uttala det gärna på svenska, Hå Blin, eller på franska om ni vågar, Aasch Blääng. Oavsett vilket kommer ni att undra varför i hela fridens namn ni inte redan hade koll på den här utomordentliga producenten och hur den kan göra så eleganta meunier-viner.bild

Tja, här vilar inga hemligheter. H.Blin är stolt över att sätta meunier i främsta rummet och framförallt så anstränger sig producenten till det yttersta att göra något bra även av denna inte fantastiska druva. Kort sagt gäller det att ha råkoll på uttag, vingårdens balans, skördetillfället och vinifieringen. En ren nolldoserad meuiner är på ingående till Sverige (årgång 09) men lär inte vara här förrän kanske fram i höst. Missa inte den.

Men långt innan den där rena meunieren kommer slå er med häpnad kan ni redan nu fynda Champagne H. Blin Brut 2004, nr 77742, 381 kr (beställningsvara). Gör det. Och lägg firman på minnet. Bruten är en 50/50-blend på pinot meunier och chardonnay. Elegant, fräsch, läcker, klassisk.Cream Disraeli Years

Sist men inte minst, ett hett stalltips: den 20:e mars släpps 180 magnum-buteljer av Champagne H.Blin Brut 2002, nr 99563, 725 kr. I den mån vinskribenterna fått prova det här vinet före släppet – ett evenemang som Systembolaget håller i varför vinifierat inte vet huruvida vinet alls provas – kommer det att lyftas till skyarna och ta slut på nolltid. Det finns alltså anledning att hänga på låset avseende det vinet. Ni behöver inte tacka för tipset – det är precis så bra det ska vara att vara en trogen HR.

Cream.

Medaljregn, mousserande & Jack White x 4

Vilket fantastiskt skid-VM! Vi firar med Jack White aka John Gills aka Doc på trummor i Goober & The Peas och på trummor och delvis sång i Dead Weather och på gitarr och sång i The Raconteurs och The White Stripes. Ni som vill ha något att skåla i när

Frabçois Gagnet från Champagne H.Blin visar upp ett vin som kommer till Sverige först längre fram i år. Tidernas första 100 % pinot meunier 0 dosage 2009. Prova hans läckra 04:a i väntan på mer.

François Gagnet från Champagne H.Blin visar upp ett vin som kommer till Sverige först längre fram i år. Tidernas första 100 % pinot meunier 0 dosage 2009. Prova hans läckra 04:a i väntan på mer.

medaljnederbörden fortsätter de närmast dagarna kan fly er en Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne, nr 7725, 131 kr eller en spansk kavaljer i form av Gramona III Lustros Gran Reserva, nr 96021, 281 kr eller kanske en Champagne H.Blin 2004, nr 77742, 381 kr. Ni som ännu inte stiftat bekantskap med H. Blin bör snarast göra det. Huset lanserades i Sverige häromdagen och 2004 är inget annat än en fantastisk uppvisning i en 50/50-blend på chardonnay och pinot meunier. vinifierat kommer återkomma i ärendet H. Blin inom en inte alltför avlägsen framtid.

Förbud mot môsmöten & gångvissling!

Understundom luras vi alla, av bekvämlighetsskäl eller dumhet, handla i så kallade storköp aka snabbköp. Stora som små har de här inrättningarna det gemensamt att de består av en mängd gångar och det ställer vissa krav på vett och etikett från dem som ger sig in i dessa labyrinter av påssåser, konserverade persikor och kattsand. vinfierat vill på intet vis föregripa Magdalena Ribbings tankar i frågan men det är hög tid att kräva förbud mot môsmöten och gångvissling!Kundvagn

1. Den som tar god tid på sig och kort sagt går och môsar istället för att raskt genomföra det möte som rimligtvis alltid stundar då två vagnförsedda kunder går mot varandra i en trång gång där redan en tredje person befinner sig parkerad vid låt säga avdelningen för konserverade soppor, den personen ska omedelbart omhändertas av butikens säkerhetsvakt/er och placeras i ett för ändamålet inrett utrymme i affärens frysrum. Först i samband med stängningsdags ska môsaren släppas och då mot löfte att aldrig mer fördröja ett möte i butikens sinnrika labyrint.Kundvagn

2. Den som tar sig före att vissla i det att den vandrar i snabbköpets gångar ska betraktas som fredslös och den som kastar tomater, helst i konserverad form, på gångvisslaren ska belönas med fem procents rabatt på dagens inköpsrunda emedan butikens säkerhetspersonal har att snarast ta hand om gångvisslaren och förse den med munkavle och handfängsel varefter visselförbrytaren ska placeras i det under paragraf ett nämnda utrymmet.

Vissellåt.

Franska rosé-medaljer

Fick idag besked om att båda mina franska uppdragsgivare Domaine de Brescou ochConcours Général Agricole Domaine d’Escapat fått medaljer för sina roséviner i Frankrikes största och viktigaste vintävling, Concours Général Agricole. Guld till Brescou, silver till Escapat. Båda vinerna, årgång 2014, kommer i Sverige (BS) under 2015. Till dess kan den som vill prova på föregående årgång 2013. I Sverige finns både Domaine de Brescou rosé, nr 70323, 86 kr, och Domaine d’Escapat rosé, nr 75179, 83 kr att beställa.

Musik.

Bengt Liljegren: Winston Churchill (del 2. 1939 – 1965)

Winston Churchills över 4000 sidor långa memoarer är kända för författarens stilistiska ekvilibrism. Dessvärre befinner sig inte den här tämligen ihopklippta boken på samma drivna nivå. Detta hindrar nu inte att den likväl är läsvärd. Den blandar högt och lågt och visar inte bara den där typiska Churchill-bilden: den beslutsamma minen, cigarren, hatten, flugan, v-tecknet. Den orubbliga mannen med de många knivskarpa citaten. Mannen som vann Andra världskriget.

Faktum är att det bestående intrycket av Sir Winston efter genomläsningen av den härChurchill boken boken är bilden av en allt som oftast badande svammelpelle med alkoholproblem. En man som skäller på folk och är otrevlig i största allmänhet samtidigt som han pådyvlar sina skickliga generaler och amiraler en massa tokiga militära äventyr som inte kan gå annat än fel. Som att bygga hangarfartyg av is. Jo, det var en av idéerna han trodde på. Projekt Habbakuk kallades det.

Vid flera tillfällen får vi ta del av citat ur de höga militärernas dagböcker. Där förfasar de sig över premiär- tillika försvarsministerns okunskap, farliga projekt och allmänna tokigheter samtidigt som mer än en funderar över det flitiga drickandet och de stunder då premiärministern bokstavligen talat trillar av stolen. Roosevelt orkade inte med Churchills eviga pladder och än värre blev det när Truman tog över rodret i USA. För att nu inte tala om när Eisenhower blev president – denne försökte såvitt man kan bedöma undvika möten med Churchill så gott han kunde.

Finns det då ingen sanning alls i efterkrigstidens bild av Churchill som en av historiens största – en bild som för övrigt formats av huvudpersonens egna memoarer, skrivna medChurchill Tommy Gun hjälp av en enorm stab medarbetare, historiker och andra, och ersatt med motsvarande 100 miljoner kronor i förskott redan innan texten var klar? Jo, han var trots allt den där figuren som gick runt och såg bestämd ut, gjorde v-tecknet (i början felvänt!) och rökte cigarr och han blev Symbolen för motståndet, för alla som inte gav upp och det är förstås mycket värt i sig.

Hans vältalighet då? Jodå, den bedyras gång på gång i texten och visst finns det många äkta, och en del falska, citat att gotta sig åt och visst höll han några viktiga och väl genomförda tal både i parlamentet och i mindre utsträckning i radio, men lika ofta lyfts här i boken halvdana tal och framträdanden fram. Bland annat torde hans tal under valkampanjen direkt efter kriget ha bidragit till att Tories mot alla odds förlorade. Till exempel jämförde han då Labour och sin fram till nyss duglige minister Atlee med Gestapo.

Tydligt är att Winston Churchill var en fullfjädrad imperialist och att hans mål alltid var att främja det brittiska imperiet. Något han misslyckades kapitalt med. Dels genom att vara Churchill cigarrmed och hetsa in landet i Första världskriget. Dels genom att missbedöma Hitlers basala syn på att Brittiska imperiet var något denne kunde leva med medan huvudfienden var Stalin och Sovjetunionen. Med andra ord körde Churchill sitt eget imperium i diket och la grunden till Kalla kriget. Om man vill vara elak. Vill man vara snäll offrade han sitt eget imperium för att befria en stor del av världen från Hitler och hans mördarkadrer. Att det innebar att Stalin tog ett grepp om Östeuropa kan knappast Churchill lastas för. Han försökte nog mer än någon annan att stoppa den utvecklingen.

En annan god sak att säga om den här mannen som de facto godkände den huvudlösa terrorbombningen av det civila Tyskland i krigets slutskede är att han å andra sidan hadeChurchill nära till känslorna och mitt i sina hänsynslösa beslut kunde se det elände som människan ställdes inför. Å tredje sidan är det också mannen som så sent som på 1950-talet svarade Eisenhower, när denne föreslog att Churchill skulle avsluta sin långa politiska karriär – vid det här laget försökte även det egna partiet bli av med honom – med att fasa ut den omoderna kolonialismen, ”Jag är lite tveksam till att ge hottentotter allmän rösträtt”.

Musik.

Söndag

Saker som världen behöver mer av: muslimer och judar, arm i arm, i en ring runt en synagoga.

Saker som världen behöver mindre av: samvetslösa och giriga banker, som istället för att fungera som infrastruktur och smörjmedel i samhället ser om sitt eget hus och premierar inkompetenta tjänstemän med kundernas pengar.

Saker som vi kan behöva just nu: ett guld i sprinten och höra Brigitte sjunga om en fin söndag.Brigitte

Bag-in-Box inte bara en svensk succé & BiB-tips!

vinifierat hänger sig ofta och vällustigt åt att baktala och förlöjliga bag-in-boxen och understundom också åt att håna vinkartongens tillbedjare. Nu är det egentligen inget större fel på de där lådorna. I alla fall inte om man ser till vardagsviner som ska konsumeras mer eller mindre per omgående och då vinpåsen töms inom ett par veckor. Problemet är att det ligger i sakens natur att BiB = enkelt vin. Ingen seriös producent kan tänka sig att översvavla sitt kvalitetsvin och tappa det på en behållare som läcker syre i sådan omfattning som Bag-in-Boxen. Med andra ord finns det en klar kvalitetsbegränsning för vinkartongen.BiB Raps

Ett annat problem för den som är lite om sig och kring sig är att de mest utstuderade och cyniska marknadskoncepten tycks drabba BiB-kunderna, som om dessa skulle vara mer lättlurade än andra, vilket de kanske också är om de på fullt allvar köper de där koncepten utan att förstå att de egentligen köper något annat.BiB

Nåväl, om nu den enskilde tycker att vinet i fråga duger gott så gör det så klart det. Undviker dessutom den glada kartongdrickaren de billigaste boxarna – de som är så billiga att misstanken finns att någon annan, bakåt i ledet, betalar istället, med sin hälsa eller den omgivande miljön – och om den serverar sitt vin från en karaff istället för lådan, ja, då finns det inte direkt något att gnälla om.Alice in Chains2

Oavsett vad vi nu tycker om boxen förtjänar det att nämnas att det på intet vis är så att Sverige är unikt i sitt kopiösa boxdrickande. Sedan urminnes tider har de flesta fria vinmarknader, särskilt runt Medelhavet, dominerats av storpack. Förr var det de synnerligen miljövänliga plastdunkarna man tog med sig för återfyllning direkt hos producenten. Sedan länge är det boxarna som i ganska snabb takt ersätter dunkarna. Kort sagt närmar sig BiB:en 50 procent av marknader som den franska (en nivå som ligger ungefär fem år bort). USA, Tyskland, UK… överallt drar vinlådan fram som de gamla vandalerna en gång sköljde över Europa.Plastdunk

Som utlovat i rubriken avslutar vinifierat med att tipsa om de BiB vinfierat gärna köper: Inga.

Musik.Alice in Chains

 

Clos Dière Blanc 2004

När vi sommaren 2005 släppte vita Clos Dière från 2004 var rekommendationen att konsumenten skulle spara vinet tio år. Få tog detta på allvar och stjälpte i sig flaskans innehåll mer eller mindre per omgående, som om det inte fanns någon morgondag. För någon månad sedan hörde min danske förläggare (jojomensan) av sig och berättade att han öppnat den första av sina vita 04:or och den var strålande. Han tackade för tipset att låta flaskorna ligga. Här vore det lite lustigt och klädsamt ödmjukt att säga att ingen var mer förvånad än jag, men det var jag inte. Öppnade igår själv en 04 och kunde konstatera att den var i toppform. Alla beståndsdelarna har nu fallit på plats och vinet utgör en enhet. Inte som när det släpptes fyra-fem olika vin i en och samma flaska. CBLbild

Bakgrunden till Clos Dière Blanc är att vi ville göra ett riktigt bra, lagringsbart vitvin på Domaine Rabiega. Vid sidan om det enklare ugni blanc-baserade vitskriket, som vi i första hand utsatte för diverse experiment med olika jäststammar (ganska nytt i trakten då), med eller utan svavel, hyperoxidering, macération pelliculaire och så vidare. Utvecklingen av nya vitvinet började med att vi planterade dåtidens nyaste nytt i trakten, chardonnay och sauvignon blanc. Inte vad jag hade valt tio år senare då det var det lika självklart att plantera de båda som det idag skulle vara att sätta till exempel roussanne. Tanken var också att snarast komplettera de två första druvorna med viognier, som vid den här tiden, runt 1990, var på utdöende, tro det eller ej. Som tur var gjorde jag mig omaket att ta reda på vilka kloner som fanns och vi planterade den svårodlade ursprungsklonen, inte den persikostinna och alltför avrundade kitchklonen som kom att dominera det sena 90-talets och framförallt 00-talets modevåg.CBLbild

Medan ugni blanc-vinet aldrig lades på ek, annat än i experimentsyfte, både jästes och lagrades Clos Dière på fat, nya dessutom.CBLbild

Clos Dière 2004, var det andra vita Clos Dière som försågs med min oläsliga vita etikett (svart för det röda). Sammanlagt kom den udda etiketten att användas för de vita årgångarna 03, 04 och 05. 04:an är en blend av sauvignon blanc (60%), chardonnay (30%) och viognier. Jäst på nya barrique och sedan lagrad 6-9 månader (beroende på fatet) i samma kärl, med fat-remuage. Kort macération pelliculaire på chardonnay-druvorna. Lång debourbage-tid på chardonnay och sauvignon blanc, kort för viognier. Ingen hyperoxidering, utvald jäst eller annat. Buteljerad och lanserad 2005. Utmärkt att dricka nu med en stor, komplex doft där de tre druvorna fortsätter slåss om herraväldet och turas om att vara hen på täppan, mycket smakrikt, runt, lång, ren eftersmak. Saknar dessvärre lite syra, vilket kan göra mig synnerligen irriterad , men det var uppenbart redan under skörden 04 att det var så och valet var att acidifera eller inte. Jag gjorde inte det i enlighet med min basala hands off-filosofi, ”skyll dig själv om du inte satte skörden till 100%”, men visst hade vinet blivit bättre med lite syra (eller att vi fått in chardonnayn lite tidigare). Hursomhelst: ni som spar, ni har, ni äger. Ny musik 2004.Franz Ferdinand