Undrar om Norwegian fullt ut insett den ordagranna betydelsen av sitt politiskt korrekta påfund att kalla sig ”The businesshen´s airline” och att detta inte bara kommer att spridas i Sverige? Här kan man för övrigt läsa mer om The Business Hen.
Take off
På tal om olfaktorisk överkänslighet behöver man inte vara hypersensitiv för att känna av besvärande ångor från obytta underkläder alternativt bristande intimhygien, i alla fall inte i vissa givna lägen och avstånd. Ett talande exempel är resenärer som, trots att de inte behandlat vare sig underliv eller underkläder på rätt sätt de senaste dygnen, under pågående flygning ställer sig upp i mittgången, med sitt doftcentrum i höjd med på motsvarande gångstol sittande personers luktorgan och ger sig till att, till synes sorglöst och utan brådska, rota runt i ”the overhead compartment” – särskilt besvärande blir sådana här situationer då resan redan är migränframkallande på grund av skrikiga barn och hostande passagerare. vinifierat kräver nu att resenärer av ovan nämnda kategori förbjuds på flighter andra än sådana som sköts av Ryanair; det torde vara enkelt att med hjälp av en tränad hund sortera bort dem redan i säkerhetskontrollen.
Nattportieren avslöjade inte med en min vad det handlade om. Eller var jag egentligen var. Eller vem han var. Istället log han och var förledande trevlig. Så trevlig att jag villigt, som det slaktlamm jag var, lät mig föras till mitt rum på våning ett. Inte heller verkade saker och ting annat än normala då jag en stund senare slöt ögonen och föll i djup sömn. Bara för att efter några timmar vakna upp till en obeskrivlig stank och en av odören framkallad huvudvärk. Ve och fasa! Rummet stank avlopp och fekalier. Jag gömde huvudet, särskilt näsan, i kudden och försökte fortsätta sova, detta dofthelvete till trots. Då börjar någon banka, ihärdigt, på dörren samt dra något ut och in i dörrens nyckelhåll. Kanske en nyckel, men det låter mer som en olaglig dyrk. Omtöcknad av sömn och fekaliska ångor sätter jag mig därför upp i sängen och stirrar plötsligt en obekant man i ögonen. Efter ett snabbt utrop, ”Okej!” (okej???), slänger han igen dörren, som han precis lyckats dyrka upp. Trots denna surrealistiska upplevelse gosar jag åter, stoiskt, ner näsan i kudden och försöker somna om. Då ringer telefonen. Argt och synnerligen störande. Det är hotellets manager som ber om ursäkt men skulle jag vilja vara så snäll att per omgående samla ihop mina tillhörigheter och gå ut i korridoren och invänta vidare transport till ett nytt rum. Han svarar inte på frågan ”varför?”, han bara lägger på luren med, tror jag mig uppfatta, ett litet kvidande. Jag öppnar nu på allvar ögonen och inser att doften kommer sig av att hotellets avloppssystem, kort sagt, gått åt helvete. Rummet är fyllt av äckel, som jag vadar genom med uppkavlade byxor och mina ägodelar paniskt hållna högt upp i luften. I chock låter jag mig föras till ett nytt rum, högre upp i huset, där jag duschar sjukligt länge, och hoppas att mitt avloppsvatten rinner ner i repan. En förhoppning jag snart straffas för ity då jag trots morgonens äckelupplevelser ämnar tvinga i mig lite frukost, visar det sig att det fekaliska vattnet också sipprar ner genom taket i frukostmatsalen.
Det är verkligen ingen nyhet när Daily Mirror, Aftonbladet med flera slår upp att Ryanairs VD Michael O´Leary kallar sina resenärer för idioter. En nyhet vore det om karlen påstod att Ryanair älskar sina kunder och alltid vill resenärens bästa.
Under förutsättning att du befinner dig i Stellenbosch, eller dess omedelbara
närhet, är Java Café, på Church Street, mer eller mindre mitt i Stellenbosch, stället för dig som är i skriande behov av en Illy-espresso eller en rejäl frukost, till exempel Javas ”Traditional Breakfast” med boer-korv och annat godis.
Läste häromdagen, på ett SAS-plan, att SAS nu sitter lösare än någonsin och att risken finns för att flygbolaget är nästa på tur att försvinna. Någon spekulant finns, enligt artikeln, inte heller just nu. Även om vinifierat ibland kan låta grumpy avseende SAS ska inga missförstånds föreligga: vinifierat hoppas av hela sitt hjärta att SAS flyger vidare; vinifierat älskar SAS. Och det här är inte skrivet med baktanken att bli sponsrad (däremot är det hög tid för Nike att höra av sig i den frågan).
Hur är egentligen vädret därnere i Kap-området? undrar ni spänt så här i mitten av augusti. Precis lika dåligt som alla larmande rapporter ni får om saken, kan vinifierat avslöja.
Om man ledsnar på marknader i södra Provence och får för sig att styra kosan österut, finns det ett flertal trevliga marknader även där, just efter man passerat gränsen, till
exempel: Torsdag: Bordighera. Fredag: Ventimiglia. Lördag: San Remo. Passa vid ett dylikt besök även på att äta på någon av de allt som oftast utmärkta plage-restaurangerna, som New Paloma Beach i Bordighera, som, bland annat, har en osviklig förmåga att få till en utmärkt skaldjurspasta, vilken bärs fram en trevlig och avspänd servis. Nico Fidenco. Drupi. Nico Dei Gabbani. Fausto Leali.
Söndagar i Frankrike. Ni har säkert svårt att tro det, men vägarna förstoppas då av cyklande män i töntiga hjälmar och suspekta trikåer. En trafikfara värre än de allestädes närvarande och innerligt avskydda vildsvinen. vinifierat kräver nu ett stopp för de förstnämnda figurerna, vilka får ET att verka normal vilken dag som helst i köpcentrumet, och att de per omgående förpassas ut i skogen till för ändamålet avsedda pister. Cykelsång.
Ryanair, som redan står på vinifierats pestlista, har enligt DN (läs här) dummat sig
igen. Nu har de empatistörda drumlarna bråkat med Nile Rodgers, som producerat åt husgudar som Bowie och Beck. Hallååå?