Girard, zinfandel & annat & Bobby Womack

På tal om förrgårdagens inlägg om zinfandel, primitivo och crljenak kastelanski, kan det vara på sin plats att påpeka att hur mycket vissa européer än försöker åka snålskjuts på zinfandels framgångar, finns det en tydlig skillnad mellan vinerna som produceras från de tre syskonen, ja, det finns till och med skillnad mellan de kloner som finns av var och en av dem, och detta gäller även om vinmakaren försöker aldrig så mycket att få till exempel en primitivo att smaka napa-zin, vilka för övrigt också kan vara väldigt olika varandra. Skälet till attGirard Old Vine Zinfandel många försöker är den på många håll och inte minst i Sverige ökande efterfrågan på maffig zin. Jakten på det där maffiga blir ofta för mycket, särskilt när producenten inte nöjer sig med den höga halten naturligt glycerol och den ”söta” skjuts alkoholen ger smaken och bestämmer sig för att tillsätta lite mer socker varmed vinet vanligtvis kantrar. Andra enkla misstag, som dessvärre accepteras av en skrämmande stor andel konsumenter, är felmacererad och/eller felsvavlad zin, som om äckelbeska inte utgör ett problem – vilket det väl inte gör för den som bara stjälper i sig drycken. Idag är utbudet av zin större än någonsin i Sverige, en sidovåg till appassimento-hysterin. Å andra sidan fungerar flera maffiga zin synnerligen väl till de svenska grillaftnarna, vilka kräva snudd på övermäktiga viner som kan stå emot kyla, mygg, vind och doft av gödsel, blommor och grannens grillos. vinifierat har tidigare tipsat om Girard Old Vine Zinfandel och gör det gärna igen. Tveklöst en zin av biffigt stuk, men utan att bli för mycket någonstans och dessutom osockrad, välmacererad och rättsvavlad. Vill på tal om Girard även pusha lite för deras övriga viner i Sverige. Producenten ägs av Vintage Wine Estates, som bland annat också står bakom USA:s största ”sustainable” egendom Kunde, Clos Pegase och många fler. Girard affärsidé är precis det producenten blivit känd för, att göra prisvärda, tydligt amerikanska viner från Napa och Sonoma. Vid sidan om nämnda Girard Old Vine Zinfandel finns i BS Girard Petit Sirah (kraftfull, balanserad, smakrik, inget tjafs), Girard Chardonnay (äkta Napa-chard för den som söker en smakrik chardonnay) och, från första juni, Girard Cabernet Sauvignon (samma fullödiga och välbalanserade stil som övriga Girard-viner), snyggt vinmakeri, alltid på gränsen, aldrig över den, och det, det imponerar faktiskt. Bobby Womack.

Sanningen om El Rey & Alex Fox

Redan när vinet släpptes häromåret fick jag frågan om El Rey Old Vine Garnacha verkligen kan vara moraliskt korrekt. Detta med tanke på det relativt sett låga priset, numer 69 sek, och allt jag säger om risken för omoral när priset är lågt. Jodå, undantagsvis finns det moraliskt korrektaEl Rey ny etikett viner även i den här prisklassen, men visst, det gäller att känna sina Pappenheimare – jag skulle inte chansa om jag inte hade koll på avsändaren. Vad gäller El Rey görs vinet av kooperativet Santo Cristo i Campo do Borja. Det innebär att druvorna odlas av småbönder som själva arbetar i fälten. Överuttag, vattenmissbruk och annat tillhör undantagen här. Tar den enskilde odlaren ut för stora skördar eller levererar orena druvor får hen helt enkelt mindre betalt av kooperativet, det vill säga sig själv. Således, gläd er ni som inte vill betala skjortan men ändå dricka moraliskt och utan överdrivna sockertillsatser trots ett lägre pris. El Rey Old Vine Garnacha 2012, varunr 2260, 69 sek. (ny etikett nu i veckan). Alex Fox.

Konungen är död – länge leve Konungen!

Husvinernas slottsvin, Allroundvinernas kung, El Rey, har fått nya kläder! Se så stilig han är. Måhända mer klassisk än tidigare, måhända mer förutsägbar och mindre subkulturell, så som sig bör när en gentlehenEl Rey ny etikett växer ur de bekymmersfria tonåren, blir vuxen och inser att hen har ett tungt ansvar för mänsklighetens väl och ve. Så, vi Alla, låt oss hylla Konungens nya kläder och digga hans ansvarsfulla anletes åldersfåror vackert sprungna ur gamla vinstockar och spansk mylla. Enligt uppgift levereras de första, nya flaskorna med en neckhanger, eller nackhängare för er som hatar engelska ord, med en fiffig QR-kod som den som är lagd åt det hållet kan läsa av med sin med den nödvändiga appen försedda telefon och, vilket är betydligt mer komplicerat, sedan tillaga och, nu är det enkelt igen, äta till vinet. Bilder nedan på den gamla etiketten vid sidan om den nya samt på en av de rätter som QR-koden sägs hysa i sitt mönster. En del har haft lite svårt att veta huruvida den senaste tidens El Rey-flaskor varit från den nya, hottade batchen eller den tidigare inte heller så tokiga – med den nya etiketten råder det inte längre några tvivel: nu talar vi den tunade batchen. Lite kungamusik.El Rey tapasEl rey, gammal och ny

En kärleksförklaring till Châteauneuf-du-Pape & fler klassiker

När jag häromdagen sög i mig en snart 20 år gammal Châteauneuf-du-Pape slog det mig än en gång hur vansinnigt goda de här vinerna kan vara och vanligtvis är – och vi talar då både rött och vitt om än i det följande rött. Visst, det finns varianter som dumsenskördats eller ekatsChâteau9 sönder och ryggradslösa fruktbomber som snarast ska drickas och det finns andra som är så späckade av vad gemene man kallar brett att en bråkdel av orenheterna kunde räcka, men på det hela taget wow! Grenache är en druva att utan förbehåll älska och som folket i château9 förstått att den alltid vill ha sällskap, kommer den bättre till uttryck här än någon annanstans. Kort sagt kan mer än en producent i château9 konsten att få fram grenaches innersta väsen. Detta känns väldigt angeläget att få sagt och nu när det är sagt lyssnar vi på en klassiker från Evis Costello, en annan från Pretenders och slutligen en klassisk Audrey inspelad hos Henri Salvador. Costello-bonus.

Het El Rey & Elvis

vinifierat har tidigare hintat om att något är på väg att ske med det perfekta husvinet El Rey, vinet som går till allt från tacos till getostsallad. För att göra en lång historia kort lät producenten Santo Cristo mig använda en räcka ekfat när jag i vintras var på plats för att se till denelrey2011 sista tappningsbatchen av 2012 och för att förblenda årgången 2013.  Varför, vet jag inte, men kan gissa att de gillar vinet och gärna låter oss vidareutveckla det – det är inte alls otänkbart att Santo Cristo själva säljer närliggande varianter till den här blenden på andra marknader. Nog av. Finfina ekfat fanns att tillgå och självklart tog jag dem. Det innebär att den sista batchen El Rey från 2012 är upphottad med lite  Garnacha som ekfatslagrats. Nu har jag inte velat ändra stuket på vinet utan har istället använt fatkomponenterna till att bygga på och bredda. Således bör ”nya” El Rey vara lika allround som förut samtidigt som du och jag får en liten större upplevelse av det. Den sista, upphottade, batchen 2012 släpptes i butikerna igår och är alltså den som gäller till dess den nya årgången släpps på fram i sommar. Förhandsinfo till HR:en: El Rey kommer snart att byta kläder. I mitten av april dyker vinet upp med en ny etikett, som vi får anledning att återkomma till då. En annan kung.

TWWD2014: slutkläm & Tiger Lillies

På måndag i nästa vecka är det så äntligen dags för Terrific Women Winemaker’s DaySheraton Hotel i Stockholm. Den sanne HR:en har redan koll på detta, men vad som inte varit helt tydligt hittills är följande: 1. Seminarier anordnas varje heltimme med start 10.00, dessa är öppna för den som på ett eller annat vis är knuten till branschen, anmälan görs till info@terrificwines.se. 2. Vid sidan om seminarierna kan hugade provaRosie The Riveter de närvarande vinmakarnas och andra kvinnliga vinmakares viner i en för ändamålet avsedd och uppdukad lokal. Anmälan till nyss nämnda mailadress. 3. Mellan 17.00 och 18.30 är alla medlemmar i Terrific Wines Club välkomna att prova vinerna. Anmälan till mailadressen ovan, där kan du även bli klubbmedlem om du nu är så för- och borttappad att du inte redan är det. 4. Dagen därpå, torsdag 11 mars, kommer några av vinmakarna gästspela på olika håll i landet, evenmang som är öppna för alla: Clotilde Davenne (Chablis) leder en provning och dinerar sedan med gästerna, Sheratons restaurang, anmälan till mailadressen ovan. Françoise Feuillat-Juillot (Montagny) bjuder på sig själv i samband med en vinmakarmiddag på Restaurang Upstairs i Östersund, anmälan till upstairs@sirwinston.se. Paula Fernández Trabanco (Dominio de Tares, Bierzo) gästar Ästad Gård utanför Varberg och den vinmakarmiddag som arrangeras där, anmälan via www.astadgard.se. Sarah Goedhart (Hedges, Red Mountain) leder en vinmakarmiddag på Restaurang Torggatan 1 i Västerås, anmälan via telefon 021-305500. Bara så ni vet ni som har vett att pallra er iväg till något av allt detta.Thousand Violins. Gypsy Lament. Souvenirs.

Ducru-Beaucaillou 93 vs Cos d’Estournel 93: slutstriden! & Backyard Babies

Den vakna HR:en har, såklart!, följt den tänkta, och inledningsvis så lovande och spännande, maratonprovningen av St-Julien vs St-Estèphe och, närmare bestämt, Ducru-Beaucaillou 93 vs Cos d’Estournel 93. Först i samband med den vidriga middagen. Sedan en vecka senare. Tanken var att återkomma efter ytterligare en vecka. Och så vidare. Så långt lagret räckte. Till min förvåning fick jag mig dock följande upplevelse serverad till lunch idag: Jag: ”Mm, vilken god köttfärssås!” Hustrun: ”Ja, den är riktigt bra, men du vet, färska, bra råvaror och så vidare… Och så körde jag i resten av Cosen i såsen, du tyckte väl den var bäst?, så jag tänkte att den gör nog susen, susen i såsen fniss, och det verkar den ju ha gjort, varför tittar du på mig så där?” Backyard Babies.

Ducru-Beaucaillou 93 & Cos d’Estournel 93 efter en vecka & Isley Brothers

En vecka senare, efter den vidriga middagen, har de båda vinerna som ställdes mot varandra utvecklats betydligt. Nu råder det inget tvivel om att Cos d’Estournel är att föredra. Förvisso har frukten försvunnit samtidigt som allt fritt svavel förbrukats och en flyktig syra smugit sig inDucru & Cos både i doft och smak. Visst var det här vinet bra mycket bättre när det öppnades för en vecka sedan, men det är fortsatt drickbart. Definitivt något för den som gillar osvavlade naturviner. Här blir effekten den samma – låt vara att det finns en del bundet svavel i flaskan, men det är ju inget som märks i städade viner. Med Ducru-Beaucaillou är det sämre ställt. Vid dagens omtest drabbades näsan av en slående doft av tomatjuice och tom och ursköljd gammal Felix ketchupflaska och den som luktat i en sådan vet att det inte är någon höjdare, särskilt inte då luft pumpas ur tomflaskan mot näsan. Smaken återkommer i smakupplevelsen tillsammans med en nytillkommen flyktig syra. Nej, inget vidare för människan, men väl för vasken. Isley Brothers.

Marsviner: Mullineux & Prado Enea & Arcade Fire

Mullineux är en liten, kvalitetsfokuserad och familjeägd producent i hjärtat av Swartland i Sydafrika. Gården är känd för sina strama, eleganta och komplexa viner och har bland annat av den sydafrikanska vinbibeln Platter (2014) förärats titeln ”Winery of the Year”. I senaste upplagan av Platter utsågs också Mullineux Syrah till ”Red Wine of the Year”. Jaja, vi talar sydafrikansk vinnobless här och nu är det oss så väl förunnat att vi kommer att kunna köpa flera av Mullineuxs viner i SverigeMullineux-Syrah framöver. Tre stycken släpps i små mängder på Systembolaget i mars och den första april lanseras ytterligare två i beställningssortimentet. 1 mars(så kallad T6:a): Mullineux Syrah 2012, varunr 99215, 189 sek. 13 mars (så kallade T8:or): Mullineux Schist Syrah 2011, varunr 99333, 599 sek och Mullineux Granite Syrah 2011, varunr 74963, 599 sek. 1 april (i BS): Mullineux White, varunr xxxxx, 179 sek och Mullineux Straw Wine 2012, varunr xxxxx, 199 sek. Tycker ni att de båda jordmånsspecifika vinerna (”Schist” och ”Granite”) är för dyra så passa åtminstone på att prova Mullineux Syrah. Vad det för övrigt gäller de ”jordmånsspecifika”: ta dig råd eller gå ihop med några kompisar och gör en provning där du jämför de båda jordmånerna – en lika god som lärorik och kul provning. Passar också på att tipsa om den alltid lika bra och pålitliga Rioja-klassikern Prado Enea, som släpps i årgången 2005 dem första mars (T 6 = begränsad mängd, 360 but, i litet antal butiker), varunr 95347, 351 sek. Slutligen: den första april lanseras som T 6 Kunde Reserve Century Vines Zinfandel 2011, varunr 99081, 299 sek, ett vin från Sonoma Valley och gården där filmen Bottle Shock, om Chateau Montelena, till stora delar spelades in, en otroligt vacker plats från vilken vi nu får tillfälle att prova det här kraftfulla Zinfandel-vinet gjort på stockar som planterades 1882. Arcade Fire i mars. Arcade Fire i april.

Ansikts-, doft & smaklyft: El Rey Old Vin Garnacha & Vincente Fernández

Ytterligare ett sådant där trevligt vinblandaruppdrag: ”Åk till Santo Cristo i Campo do Borja och hjälp dem sätta nya årgången av El Rey Old Vine Garnacha”. Sagt och gjort och väl på plats säger Roberto (Perez), vinmakare på stället, ”du får blanda lite som du vill i år”,”jaså, (dyrare) ek-komponenter också?” frågsvarade jag, ”ja, jag tror det,” nästansvarade han. Okej, labbade hit och dit med ekfatslagradelrey2011 Garnacha från innevarande årgången 2012 för att se hur vi möjligen skulle kunna göra 2013 om vi får ha med ekfatslagrat vin. Ha! Det blev så lyckat att Roberto talade med bossen Juan som sa ”Den blenden ska vi ha!” och på den vägen är det. De är inte så skickliga på att räkna och även om priset kommer gå upp lite är det ni konsumenter som är vinnare på det här, kort sagt borde vi, även om andelen är liten, inte få med vin från nya ekfat i det här priset. Å andra sidan har de, förstås, inte heller helt lätt att omsätta sina ekade viner på marknaden. Ingen efterfrågan. Och så länge det är så kan vi alla passa på att njuta av deras FoU-arbete. Kommer El Rey att bli ett ekat vin nu? Nej, inte alls, eken används bäst i blandningsarbetet när du har med den utan att den är uppenbar. Den kanske stöttar frukten – vanligare är, ska ni veta, att folk idiotblendar och dödar frukten med eken och sedan säger ”det här vinet om några år (blink-blink)”, men då kommer det bara att vara ändå mer uttorkat – eller ger smaken en extra dimension utan att orena gammalfatstoner eller överdrivet bittra nyfatssmaker kommer med i slutprodukten. Eller både och. Frågar ni mig så är nya El Rey både breddad och lyft i doften och såväl breddad som förlängd i smaken. För att fira denna förändring passar importören och producenten på att förse flaskan med en ny etikett. Har tyvärr ingen bild att illustrera med ännu, men återkommer med en sådan om någon månad när den nya ansikts-, doft- och smaklyfta versionen av El Rey finns i butikerna. Till dess får vi nöja oss med dagens version, som inte är så dum den heller, om jag får tycka det själv; Garncaha i 180. Vicente Fernández.