1.Idag släpps drygt 6000 flaskor av hett efterfrågade Muga Rosado 2019, nr 92242, 119kr. Fruktigt och bärigt. Svårt att värja sig mot. Det här vinet är det sällan vi får upp till Sverige. Alltför ofta blir det nobben från producenten. Volymerna räcker helt enkelt inte till för att mätta efterfrågan. Kanske blir det nu ändring på det, kanske får vi se vinet återkomma också kommande somrar. Men i väntan på det kan det vara bra att se om sin vinkällare redan idag. Jag menar: Nu!2.På tal om Muga så släpps deras likaledes mycket populära Selección Especial 2015, nr 93047, 299kr, tisdag 2 juni. Även här talar vi om ett ”tillfälligt släpp” och en begränsad volym så sitt inte och sov om du går runt med Muga-cravings. Kraft och elegans i en vacker förening som bär både till glaset per omgående och till vinkällaren för den som vill spara vinet några år.3.För övrigt tarvar sommaren att vi alla har vinkylen full av Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne, nr 7725, 150kr och Clotilde Davenne Chablis 2018, nr 6307, 359kr (magnum, så klart), samt att vinkällaren bågnar under trycket av alla lådorna med Les Sorts 2017, nr 70217, 115kr och Les Dames de Vergy (Domaine Guyon) 2018, nr 5460, 179kr. Med de fyra vinerna hemma klarar sommarsvensken, och alla andra för den delen, varje form av utmaning på matbordet och även under det. Möjligen behövs det också några flaskor Les Lauzeraies 2019, nr 2724, 129kr, för att sommaren ska passera som en dröm i rosenrött, vitt och rosa.
Kategoriarkiv: Sport
Förbud mot lortsökande skor
Tidigare har här påtalats det ansvarslösa sätt på vilket skamlösa skotillverkare och förfärliga försäljare pådyvlar intet ont anande joggare oinkörda och därmed opålitliga skor. Av självklara skäl har vinifierat, denna den lilla människans bästa vän, både uppmanat riksdagen att snarast införa ett förbud och, utan att kräva vare sig kungamedalj eller konsultarvode, utarbetat ett förslag på lämpliga straff för den som bryter mot det nya förbudet. Tyvärr måste vi idag också kräva förbud mot lortsökande skor.
Kort sagt: skor som lurar den ouppmärksamme löparen att tro att hundlort är röksvamp och drar med sin sirensång den nyss nämnde mot lorten och får denne att med barnslig förtjusning och i ett fåfängt försök att återuppleva en kort stund barndom trampa på lorten i tron att det är en röksvamp, sådana skor ska bara förbjudas!
Nu kan någon invända att inget av det där kan vara skornas fel. Snarare sitter det i löparens omogna hjärna. Detta går inte att förneka, varför straffet för att trampa i en hundlort i den outsägligt fåniga och omogna tron att det är en röksvamp snarare ska drabba löparen själv. Då, å andra sidan, det torde vara straff nog med den olust som ligger i att inse att röksvampen är en gigantisk hundlort och den skam som kommer av att springa omkring med rejält nedlortade, nyinköpta skor, ska inte ytterligare påföljder utdömas.
Förbud & ny lag – nu!
Till och med de lömska utsläppsbedragarna på världens biltillverkare har haft vett att se till så deras motorer är inkörda innan de når konsumenten, som slipper, som förr, köra in motorn. Detta innebär att konsumenten redan på vägen hem från återförsäljaren kan ge järnet och dra iväg på högsta tänkbara varv. Av detta har skotillverkarna mycket att lära. De envisas nämligen med att sälja oinsprungna löparskor varpå oskyldiga och intet ont anandes konsumenter kan få sig den ena överraskningen värre än den andra då den i ett saligt lyckorus drar iväg i full fart över stock och sten med sina nyinköpta skor.
Ja, det har hänt igen. Er utsände i den i skogen intet ont anandes framrusande och nyskoddas skara har än en gång fått på sig sprillans nya pjuck, dragit iväg i full fart och fått upp en sådan hög fart att de oerfarna skorna inte kunde hålla honom kvar i balans. Nu återstår inget annat än att kräva förbud mot försäljning av oinsprungna löparskor! Dessutom bör snarast en paragraf läggas till i köpelagen, där det tydligt framgår att ett företag som säljer skor som får löparen på fall ska kunna ådömas att till dikesköraren utbetala ett skadestånd på högst 1000 och minst 100 basbelopp.
Vad gäller straffet för den som återförsäljer oinsprungna skor ska expediten som sålt skon dömas till tio minuter i en för ändamålet uppfunnen skadegörarmaskin, där bedragaren ska få sina handflator skrapade mot ett underlag av smågrus samtidigt som dens ena armbåge gnids mot en plastmatta med utmärkt friktion. Skulle expediten, eller reklam från skotillverkaren, ha påstått saker i stil med ”det här är rätt sko för dig” och ”ja men då ska du ha en sådan här sko” ska tidsrymden i skadegörarmaskinen kunna utökas till det dubbla.
Förbud mot fula löparljud
Efter den traumatiska händelse som härförleden fick vinifierat att med fog kräva förbud mot uppstickande stubbar som kan få den fallande att låta, har fler händelser timat vilka alla pekar mot ett inom kort kommande förbud mot fula ljud ur löpare. I den bästa av världar finns inga uppstickande stubbar eller något annat i löparens väg som kan få löparen att låta fult och ofrivilligt. Men nu lever vi dessvärre inte i denna den bästa av världar, varför det inte bara finns uppstickande stubbar och rötter utan också nedhängande understundom dyblöta grangrenar, och via empiriska studier har det på senare tid letts i bevis att en i omfång rejält tilltagen nedhängande grangren med många väldigt stickiga och efter regnet blöta barr med lätthet penetrerar en oskyldig löpares tunna träningstshirt och sänder en ytterst obehaglig iskall dusch över löparens rygg med följd att löparen kanske utbrister ett ”Huuuuuh!” så det står härliga till.
Impulsen rättssamhället får av sådana här historier är naturligtvis att hugga ner alla granar och prygla alla skogsägare. Det är förvisso en framkomlig väg att gå men vinifierat undrar vid närmare eftertanke om inte dessa stubbar, rötter, skogsägare och grangrenar bara är toppen på skogens isberg av elaka spratt den kan spela flanörer och joggare varför ett förbud mot fula ljud ur löpare snarare är att föredra. Således kräver vinifierat ett omedelbart förbud för joggare att låta fult.
Då det är allmänt känt hur illa insiktsfulla löpare tar vid sig av slika händelser och då den skam de känner både i den stund ljudet stöts ut samt så länge det finns kvar i hens minne, kommer emellertid inga andra påföljder att utdömas och vinifierat vill rent av gå så långt som att kräva av riksdagens partier att de snarast på respektive partiprogram tar upp frågan om rikliga penningbidrag till joggare som behöver skickas till Maldiverna på dyksemester för att kunna komma över det trauma som skogen åsamkat dem.
Förbud mot uppstickande stubbar som får den fallande att låta!
Vi har tidigare krävt förbud mot rötter och annat elände som kan få den idoge motionären på fall. Efter att dumdristigt och obetänksamt och i samband med en löprunda låtit hjärtat tala och därför hjälpt en dum hundägare med lösa hundar leta efter sina bortsprungna djur i skogen under en timmes springande tid, kom vi på att det finns det som är värre än rötter i löparens väg. Ja, vi talar om rejält uppstickande stubbar. Sådana som får joggaren på fall och, oerhört mycket värre, får denne, uttröttad som han är efter det dåraktiga tilltaget att förlänga sin löptur genom att vara en korkad och oansvarig hundägare behjälplig, att i fallet och framförallt vid landningen utstöta ett högt och ljudligt ”Uuuääähh!!!” så det rungar bland trädkronorna och ekar vida omkring och skrämmer små fåglar på flykt, får vildsvinen att lägga benen på ryggen och den i närheten övande franska armén att packa ihop och åka hem till kasernen. Kort sagt ett fruktansvärt pinsamt ljud i största allmänhet och intill det obegripliga retfullt då det kommer ur en själv. Och allt på grund av den uppstickande stubben.
Förbud!
vinifierat kräver förbud mot uppstickande stubbar som dels kan få en uttröttad löpare på fall, dels, och framförallt, kan få denne att utstöta pinsamma ljud i fallet. Då det är svårt att straffa en stubbe ska den oansvariga ägaren till marken där stubben finns, och därmed också ägaren till stubben, med brådska föras till närmaste offentliga plats där den ska tvingas utstöta pinsamma ljud under en tid som inte får understiga två dygn och tre timmar, och skolklasser och närliggande arbetsplatser ska alla få ledigt för att kunna lyssna och hånle åt den eländige och, sist men inte minst, ska ljuden spelas in och sändas på en för ändamålet avsedd pod för fulljud från oansvariga markägare utan minsta koll på sina uppstickande stubbar.
Zlatan-dyrkaren i Dubrovnik
När hotellets bell boy hörde att jag var svensk sa han bara en sak, ”Zlatan”. ”Ja, fantastisk spelare,” sa jag. ”Gud,” sa han och berättade med stolthet i rösten och på mycket bruten engelska att Zlatans mamma är kroatiska och att han sett filmen ”Becoming Zlatan” och älskade den. I det läget kände jag att det kunde vara på sin plats att berätta att jag känner bröderna Gertten som gjort filmen. Detta fick den vuxne mannens ögon att tåras och han höll ut sina armar och jag ångrade mig genast för detta utvecklade sig i sanningen till ett udda ögonblick i bådas våra liv. Till slut bestämde han sig för att inte krama mannen som känner bröderna som gjort filmen om Gud och nöjde sig med att be om en autograf.
Krav: liptesta juniorkronor!
Vi har, till exempel, det skrattande landslaget och det dansande landslaget. Nu har vi också det lipande landslaget. Omöjligt att öppna en tidning eller en tv-kanal eller slå på radion utan att höra en hulkande småkrona idag. Man kunde gråta för mindre. Det här är det fånigaste i idrottsvärlden sedan två landslagsspelare i herrlandslaget först gjorde mål, sedan fattade varandras händer och sprang med sina vippande hårflätor och yviga skägg och tillbad Zlatan. vinifierat kräver att herrjuniorer från och med nu liptestas innan de får ikläda sig landslagsdräkten!
Nää, fotbollsintervjun vi vill höra
– Hur känns det så här inför EM?
– Nää, det känns bra i kroppen.
– Så din bra-känsla kan också vara utomkroppslig?
– Nää, hur menar du nu?
– Kan du svara på en fråga utan att säga nää först?
– Nää, det är klart jag kan!
Musik: Takagi & Ketra bakar in nästan hela den lättrallade delen av 60-talet i L’esercito del selfie.
De bästa EM-vinerna!
Vi befinner oss mitt i ett brinnande EM och har redan dragit några slutsatser – Belgien fungerar inte som lag, Italien som vanligt bra, Sverige kanske EM:s sämsta lag hittills, Island har vi inte sett än men räknar kallt med att de kommer göra ett strålande mästerskap, huliganerna särskilt de ryska en skam för fotbollen i allmänhet och respektive land i synnerhet, vi älskar svenska och irländska fans, Kroatien som alltid starka liksom Tyskland, och bäst är Frankrike – samtidigt som vi vet att vi bara sett början och att från och nu blir det bara bättre och bättre och då krävs det både vin till er som menar att EM och grillning hör ihop och till alla er andra som kanske bara vill ha ett pratvin eller rent av något att slå klackarna i taket med.
1.Pratvin: Motzenbäcker Marie, nr 75997, 139 sek. Går till det mesta, och håller sig lätt en vecka i öppnat skick. Friskt och fruktigt.
2.Rosa grill- och pratvin: Les Lauzeraies, nr 2724, 109 sek. Är måhända en aning tjatig om det här vinet, men faktum är att det trots alla lovord överallt inte sitter särskilt säkert på Systembolaget. Många konkurrenter som har stora marknadsföringsbudgetar försöker slå sig in i det lilla segmentet som Systembolaget lämnat för rosévin i den här prisklassen (att vinet är ekologiskt tar man till skillnad från många andra fall ingen hänsyn till). Hursom är Les Lauzeraies utmärkt till mycket av det du kan få för dig att slänga upp på grillen och trots att det i första hand är ett uttalat matvin går det utmärkt att prata med det också. Kraftfullt, fruktigt, smakrikt, gott – ett rejält rosévin från norra Provence med en kraft som får kusinerna från södra Provence att rodna.
3.Rött grill- och pratvin: El Rey, nr 2260, 79 sek. Innevarande årgången (i beställningssortimentet) börjar mogna till sig, öppet och finfint nu, fungerar som ett lättare alternativ till grillen och som pratvin för den som vill sippa rödtjut till matchen.
4.Röd klassiker: Rioja Bordón Reserva, nr 2726, 95 sek. Ett fynd. Mycket upplevelse i den klassiska skolan för en i sammanhanget billig peng. Fungerar till grillen och en massa annat. Bra bjudvin. Ingen brukar protestera. (Du som vill invända och påpeka att vinet på bilden är Gran Reserva och inte Reserva, kan jag upplysa om att maten i bakgrunden är paella och inte grillat samt ge dig det goda rådet att du ska skaffa dig ett liv.)
5.Röd hästspark: Girard Artistry, nr 99659, 349 sek. Tro det eller ej, det här är billigt för det här vinet. Kraftfullt så det förslår. Även den som varit hos tandläkaren och fått sig en bedövning kan njuta av det, och den som tycker vinet är för mycket kanske har en tandläkarkompis som kan trycka in en bedövningsspruta före maten? Våga prova.
6.Segerns sötma: Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne, nr 7725, 139 sek. Segerns sötma avsmakas bäst av genom ett kruttorrt skumvin. Vi vet alla dels vilken mästerlig vinmakare Clotilde är och vi vet att hon i likhet med de flesta andra i Chablis i år drabbats svårt av hagel och frost och att odlarna där behöver vårt stöd mer än någonsin. Förslagsvis ska Munskänkarna utropa 2017 till ett ”Stöd-Chablis-år”. Vi börjar vårt stöd-år med att fira segrar och dränka bedrövelser under EM med Clotildes fina bubbel.
Inner Circle-bonus.
Allt om twistskålen!
Efter gårdagens inlägg om ”Twist, Marie Menger-Krug & Mark Knopfler” har minst en HR hört av sig och bett er utsände på de dansanta kännarnas välvalsade och välsteppade parkettgolv och dess doft av nyligen genomförd boning skapa klarhet kring den rituella twistskålen. Denna enkla förfrågan är för den hörsamme detsamma som en allmän begäran och en sådan kräver konvenansen att man besvarar artigt och i positiv anda. Således, kära HR:are och ni andra stackare som hamnat här av något outgrundligt skäl (ni kanske googlat ”twistskål”?), här kommer en lapidarisk inkörsport till den rituella twistskålen:
1.Förse framförallt dig själv och i förekommande fall även dina gäster med ett glas bubbel, gärna från Marie Menger-Krug eller Clotilde Davenne.
2.Starta grammofonen och sätt på ett vax som får det att spritta i benen. Vi föreslår här twistskålstwisternas twist ”Pop opp i topp” med Lill-Babs och Tore Skogman.
3.Höj volymen.
4.Höj volymen.
5.Börja twista vilt med det fyllda glaset i ett fast grepp.
6.Efter en liten stunds vilt twistande ska twistskålens stormästare utropa ett högt och ljudligt ”Skål!”, varpå alla dansande svarar ”Skål!” innan de höjer sina glas och tar en lite smutt utan att för den skulle göra avkall på rytm och tempo.
7.Börja om från punkt 4 och repetera till dess vinet eller sången tar slut.
8.När låten tagit slut, börja om från punkt 1 till dess sällskapet utmattat och lyckligt sjunker ner i de för ändamålet i förväg förberedda fåtöljerna, stolarna, sofforna och annat sittbart med ett ljudligt ”åh, det måste vi göra om någon gång!”.
Twistskålens historia
Många tror att twistskålen är ett modepåhitt från Sam Cookes och Chubby Checkers dagar eller att det skulle vara något som bara dansades på Lyckliga gatan. Inget kunde vara mer fel. Till att börja med blir gatan lycklig då det twistskålas och twistskålens historia går mycket långt tillbaka i historien. Till Alexander den Store närmare bestämt. Som bekant var denne en glad gamäng och den som uppfann twisten i samband med ett besök i sin hemstad Pella 341 f. Kr. Så när Tony Irving talade om detta på Let’s dance tidigare i år återgav han historien korrekt – ni minns kanske att David Hellenius gjorde narr av Irving då denne talade om ”Alexander Twist & Step” i samband med Thomas Wassbergs misslyckade försök att twista och ropa ”Twist and step!” samtidigt, men Irving hade alltså rätt.
På 1700-talet blev ”Yé-yé twist d’Alexandre le Grand” en mycket populär dans vid det franska hovet och det var där drottning Marie (Lesczynska), Ludvig XV:s gemål, kom på den briljanta idén att skänka ”un peu de mousseux” (”lite skumvin”) i glasen och att dansa med dessa i ett fast grepp. Det har talats mycket om hur mycket Katarina den Stora och hovet i Sankt Petersburg betytt för utvecklingen av de mousserande vinerna i allmänhet och champagnen i synnerhet, men det är intet mot den betydelse som drottning Maries vilda ravepartajer haft för skumvinerna.
För att göra en lång historia kort är det alltså Alexander den Store, drottning Marie och Tony Irving vi ska ha i åtanke då vi kastar oss ut i en vildsint twistskål (eller skåltwist som Churchill kallade det, precis som han inledningsvis gjorde v-tecknet på fel håll varmed han sig själv ovetandes gav världen fingret på klassiskt brittisk vis med inte en utan två fingrar; Churchill lär f ö ha varit en hejare på att twistskåla, eller i hans fall skåltwista, något han själv berättar om i volym 4 i sina memoarer, sidan 345, kapitlet ”Twist and shout!”).