Det hårda politiska klimatet är hårt inom ett begränsat område, där extremister, främmande makt och nyttiga idioter styr. Den som okritiskt släpper in de här aktörerna i sina sociala medier och därmed sin vardag ställer sig på deras sida. Alltså den sidan som har som mål att slå sönder vårt nuvarande, öppna och demokratiska samhällssystem med mänskliga fri- och rättigheter åt alla. Inte bara dem som jamsar med och slickar maktens stövlar.

Vi har alla stött på dem, idioterna som sitter och rapar upp dumheter vid middagsbordet. Intellektuellt begränsade individer som dels tror på det de säger, dels inte förstår att de är brickor i ett spel. För utan de här vardagsoratorerna  får inte hatarna, både de obetalda och de betalda, luft under vingarna.

Vill man på allvar ha ett slutet samhälle lett av ett parti och en stor ledare, ett samhälle där den fria pressen är ett minne blott och med den de stora avslöjandena av korruption och maktmissbruk, vilket innebär carte blanche för makten att berika sig själv, vill man ha det samhället, kanske därför att man tror att man själv kommer att få en upphöjd position i det samhället, ja, då ska man gå all in på de sociala medierna och ansluta till hatarna och vid middagsbordet ska man vara oratorn som sprider odemokratisk dynga.

Vi andra däremot måste – särskilt i en tid då hatarna skrämmer demokratiskt valda politiker till tystnad, som vore vi redan en diktatur – sätta ner foten. Det innebär att lämna de hatiska flödena i de sociala medierna, att förstå att den fria pressen, som för övrigt också kan kritiseras i det öppna samhället, är en förutsättning för de stora avslöjandena och en det fria samhällets utpost mot diktatur och ofrihet, att aldrig mer bjuda in den destruktive middagsoratorn, att inte sitta tyst när demokratin hotas, att av våra politiska partier kräva att de på intet vis stöttar trollfabriker och underjordisk smutskastning (såvida, förstås, inte deras yttersta mål är en enpartistat, då är de rätt på det med sin smutsiga verksamhet).

Det har i dagarna uppdagats att våra livsmedelsbutiker saluför kladdkakan Lingongrova – vilken vi tidigare varnat för då den har en obehaglig egenhet att nytinad suga sig fast i underlaget när den ska bredas efter en varm och lugn stund i mikron – utan socker! Ja, det är en fullständigt befängd idé för vad är Lingongrovan utan sitt socker annat än en torr kavring light med kladdfunktionen intakt och sitt enda glädjeämne förutan. Behöver vi ens nämna att sockerfri Lingongrova ska förbjudas i det lingonrödaste rappet?

För övrigt upprörs vi rent allmänt av samtidens osympatiska vilja att strippa våra livsmedel på det som är varans själva essens och raison d’être. Ta vin till exempel. Vad är poängen med ett alkoholfritt vin? Alkoholen är som bekant en arombärare och vad vore Château Cheval Blanc utan sin alkohol? ( Frågan är att betrakta som retorisk men rätt svar är, förstås, ”En fadd och blek och falsk imitatör!”)

Nu kan någon invända, att då är det väl bra om det är låg alkoholhalt eller helst ingen alkohol alls i skräpvinerna, alltså de här enkla, profillösa och ointressanta produkterna som är så populära trots att de knappast har en arombild värd att uppbära. Det är förvisso sant, att de här vinerna knappast skulle förlora särskilt mycket på att få en sänkt alkoholhalt då det inte finns så många kul aromer för alkoholen att kånka runt på. Men. Man glömmer då vinets unika ställning i samhället och dess roll som kulturbärare. Kort sagt är vinet det som massmarknadens konsumenter kan bjuda på och ha med som gå bort-present utan att någon höjer på ögonbrynen trots att alla vet att de här vinerna inte konsumeras för sin goda smak och sina enastående aromprofilers skull utan i rent berusningssyfte. Onekligen är det skillnad på att bjuda över någon på en bit mat och ett glas vin på fredag och att be någon komma över på en fika med mintte och haschkakor eller ett pyjamasparty med kvällsmat och opium . Med andra ord finner vi oss också nödgade att kräva ett omedelbart förbud även mot alkoholfria viner. Kort sagt kräver konvenansen och vi med den dessa drycker.

Musik.