Utan att närmare gå in på några detaljer kräver vi idag ett omedelbart förbud mot schampoliknande flaskor fyllda med hudkräm och placerade på lockande platser i hotells duschutrymmen.
Förbud mot schampooliknande hudkräm i hotellduschar
Svara
Kategoriarkiv: Världen
När Hon blev nätlurad
För att inga missförstånd ska uppstå, vill vi redan här förtydliga, att för att inte på något vis peka ut Hustrun använder vi istället epitetet Hon. Detta är ett viktigt förtydligande, som läsaren måste bära med sig på det att ingen ska få för sig att personer som inte är inblandade i det nedanstående är inblandade i det nedanstående – dock, naturligtvis, med undantag för personer som de facto är inblandade.
Sent om sider upptäcker Hon Blocket, Tradera och shopping via Facebook. Via dessa forum kan Hon inhandla allt från cyklar till parksoffor och för att allt ska gå så smidigt som möjligt och för att saker och ting inte ska säljas innan Hon hunnit hämta dem, betalar Hon i förskott. Eventuella invändningar mot allt detta i allmänhet och förskottsbetalningarna i synnerhet avvisades med gester, ljud och meningar som tydligt underströk att vissa tagit steget in i samtiden medan andra satt kvar på perrongen och såg AI-tåget rusa mot framtiden lastat med försummade möjligheter och kap för den som just satt kvar på perrongen och hellre var trubbig än samtida.
Vissa dubier fick Hon emellertid i samband med att Hon skulle hämta diverse kap och inte kunde få tag i Säljaren. Kort sagt var telefonen död. Som tur var hade Hon swishat till Säljarens pojkvän och kunde ringa denne, som förklarade att Bob (fingerat namn) satt inne och att de inte var ett par och att pengarna skickats vidare till Bobs mamma. Några varor kände pojkvännen inte till men han hade numret till Bobs mamma. Bra. Hon ringde genast upp Bobs mamma som visade sig vara mellan två bostäder i en mindre ort på landsbygden någonstans mellan Stockholm och Göteborg. Då hon var mellan bostäder och rent allmänt hade det lite knepigt hade hon vara 16 kronor av de tusenlappar hon fått sig tillskickade från Bob via pojkvännen som inte var pojkvän utan bara mellanhand emedan Bob satt inne och inte kunde sköta sina affärer fullt ut på egen hand.
Då Hon försökte vädja till Bobs mammas modershjärta brast det för Bobs mamma som skrovelskrek ”Bobs mamma? Jag är väl för helvete inte hans mamma, haha, det var det dummaste jag hört, och pengarna är som sagt slut”.
Senare, när Hon kontemplerat och insett situationens allvar, tittar Hon allvarligt på sin sämre hälft och säger ”Jag har bestämt mig, jag ska inte handla på Blocket, Tradera och Facebook något mera”. Och med det lämnar vi det strävsamma paret, där de sitter på perrongen och är ganska nöjda med att inte vara med på shoppingtåget mot framtiden. Hon tänker på alla cyklar och soffor av vilka det blev ett enda stort intet och hur grymt livet kan vara. Han tänker på hur härligt livet ändå är och på Bobs mamma och vad hon sprätt iväg pengarna på.
Mina memoarer kap 2: Ukraina
Åren 2009-2011 konsultade jag för ett gigantiskt, privatiserat kooperativ i Koktebel på Krim. Odlingsmarken uppgick till 1600 hektar och jag fick, som sig bör i de trakterna, mig tilldelad en bil med chaufför så jag kunde åka runt och titta på ägorna. Sommartid var de där inspektionsrundorna ett nöje, precis som hela Koktebel – en badort som kunde legat på Rivieran på 1950-talet –, men under våren då leran gjorde vägarna svårframkomliga och på vintern då det mest bara var kallt, var de inte lika roliga.
Mindre roliga, om än ganska kul och spännande, var vintertid även byn och hotellen. Ofta var jag enda gästen i byn, där gatlamporna var pålitligt nedsläckta dygnet runt så den som var ute och famlade sig fram längs gatorna oftast inte upptäckte mötande förrän man small ihop. Brukade gå och ha små ljud för mig för att slippa stöta ihop med folk.
Sommarhotellen var stängda under de här kalla och folktomma månaderna. Blott två hotell var öppna. Ett med varma element och varmvatten men likväl kalla rum då dörrar och fönster glipade betänkligt och gav i bästa fall insynsskydd men inte lä, och ett mer modernt med stängbara dörrar, knappt ljumna element och pålitligt kallvatten.
Vid ett tillfälle då jag bodde på det moderna hotellet och hade tagit en iskall morgondusch och suttit och huttrat mig igenom frukosten som avåts i den ej alls uppvärmda matsalen, dristade jag mig till att fråga damen i receptionen, tillika frukostvärdinnan, om det fanns en möjlighet att hon kunde sätta på varmvattnet så man kunde få sig en varm dusch. Den något tunna och bleka damen med ett ändå blekare hår tittade en stund på mig. Så sa hon, med rullande r, ”Are you not a man?”. Varpå hon gick sin väg med besvikna steg. Och med det var det färdigpratat om den saken.
Förbud mot det agila buzzwordet agil!
När ett ord som agil blivit agilt att använda med tämligen omfattande agilitet, har samhället gått vilse i den agilitybana mumbojumbopannkakan utgör för vilsna och ängsliga själar som vill endast ett: att tillhöra! Om detta nyss nämnda hoppas nu er utsände i de mindre språkligt begåvade språkimportörernas exkluderande tillika förvirrande labyrinter nu sätta P, och väl medveten om den sisyfoskamp och omfattande kostnad för samhället det innebär att efterfölja ett totalt förbud mot buzzwordsinfiltrering, mumbojumbojoller och ord tillkomna efter 1945, nöjer vi oss med att av våra folkvalda endast kräva ett omedelbart förbud mot det fulaste och mest missbrukade buzzwordet, nämligen agil!
I samband med att våra folkvalda nu inför chatkontroller, övervakningskameror och snart installerar avlyssningsmekanismer i våra hem skall dessa också tillse att alla i Sverige bokförda invånare på lämplig, smärtsam plats på kroppen får en liten, ettrig vibrator, en så kallad buzz, inopererad. Så länge medborgaren vårdar sitt språk förblir buzzern inaktiv, men ve den som får för sig att säga agil! Denne olycklige skall då få känna på buzzerns vrede och kraft på det att den nyss nämnde ettrigt skall vibrera till dess den språkovårdande marodören gråtande faller till marken och ångrar sig så bittert att den aldrig mer tar ordet agil i sin mun!
Domaine Rabiega, Anitra Steen & Göran Persson
“Kolla aldrig en bra story” är ett påstående som gemene man och kvinna slentrianmässigt menar gäller journalister. Det är förvisso ett kul påstående men medan det inte alls gäller seriösa journalister – med vilka det tvärtom förhåller sig så att de är oerhört noga med att kolla sin story – är det snarare just gemene man och kvinna som inte kollar en bra story.
Jag blir fortsatt, 15 år efter att jag lämnade jobbet som platschef och gården såldes, påmind om detta när det gäller Domaine Rabiega. ”Ja just det, Systembolagets gård, där, hehe, Anitra Steen och Göran Persson höll på,” vet mer än en att berätta för mig. När jag förklarar att detaljistmonopolet Systembolaget aldrig hade med saken att göra – ägare var monopolet för import, produktion och distribution, AB Vin&Sprit (tidigare AB Vin-& Spritcentralen), senare sålt till franska Pernod Ricard – ser de lite konfunderade ut men skakar snart av sig denna obetydliga korrigeringen av storyn. För det där med Anitra Steen och Göran Persson är ju det som egentligen är så kul. Och det är nu allt ställs på sin spets.
Eftersom jag tycker, kanske därför att jag är gammal journalist, att rätt ska vara rätt i en story, känner jag mig nödgad att mot bättre vetande förklara, att 1. Såvitt jag kan komma ihåg var Anitra Steen på Domaine Rabiega två gånger under de där 18 åren och då i samband med konferenser för ledningarna för de nordiska alkoholmonopolen, vid inget av de båda tillfällena var Göran Persson på plats, 2. Göran Persson var också på gården vid två tillfällen, framförallt tillsammans med andra höga höns inom politiken, vid inget av dessa var Anitra Steen med.
Det där vill i stort sett ingen höra. För det förstör storyn. Och mycket riktigt: Nio av tio som hört, eller själva tänkt ut, att Anitra Steen och Göran Persson ”hållit på” på Systembolagets gård, svarar med att le lite snett och humma något ohörbart för de vet att det är sant för annars finns ingen story.
Zlatan
Mitt i den kokande kastrullen
med den bruna sörjan dyker
plötsligt Zlatans huvud upp. Med
sina oseende ögon och
hopskrynklade panna, vickande
ögonbryn och hånleende mun,
guppar det hemvant runt i den
gråsiktiga geggamojan.
En aningslös hjärna fylld av
djävlar anamma, fokus och
målmedvetenhet och självömkan;
behagligt fri från störande
självkritik och besvärande
perspektiv och tankegångar.
Hurra för diktatur, Hurra
för förtryck, ofrihet och censur,
kvinnan bakom slöja, lås och bom,
i köket, mannens trygga förvar.
Hurra för arbete som dödar
och god mat och gott värdskap, Hurra
för en nation med mördande
effektiv ordning och reda,
Hurra för det egna jaget!
Hurra för ogenerad narcissism,
brist på empati och självinsikt.
Hurra för självinbillade
övermänniskor med självpåtagen
rätt att mobba, håna och roffa
åt sig av gemensamma resurser
och sätta sig på höga stolar
och utnyttja medmänniskor.
Hurra för en framtid på
Gud Fader Den Allsmäktige
Infantinos högra sida!
Förbud mot hipsterkaffe!
Tveklöst måste en beundra och imponeras av folk som lyckas ta en gammal, äcklig produkt och inte bara göra den som ny utan också till en trend bland de ängsliga trendsökarna, de som är livrädda för att inte ligga mitt i mittfåran när denna förefaller ändra riktning; (notera semikolonet idag på semikolonets dag) icke desto mindre förty tvingas vi i detta nådens år, 2023, se oss tvingade att kräva ett förbud mot det förvisso geniala marknadsdraget men likväl äckliga kejsarens-nya-kläder-hipster-kaffet!
Bakgrund: Någon har kommit på att det går att sälja surt och fruktigt kaffe som smakar som Cirkels kokkaffe på omkokad sump anno 1965. Omöjligt, säger någon, icke då, säger vi, ity detta nyansfattiga, enkla, klorogensyrerika och surmageframkallande elände är inte sällan det enda kaffe som går att få också på vad som fram till kaffet-på-maten-stunden föreföll vara en anständig krog.
För de nyss nämnda krogarnas bästa, för kaffets fortlevnads bästa, för mänsklighetens bästa, och då inkluderar vi de ömkansvärda och ängsliga trendsökarna och de på grönt kaffe bantande hollywoodnissarna, kräver vi ett omedelbart förbud mot hipsterkaffe! Den som producerar, transporterar, säljer eller brukar hipsterkaffe skall utan tidsödande rättsliga processer förpassas till för ändamålet uppförda omskolningsläger förlagda till permafrostens Gulag, där de skall sättas på på gammal sump på orostade böner omkokat kaffe och bröd till dess de inser det tidigare i meningen nämnda kaffets inneboende och djupa brist på vettig kaffekaraktär och gör offentlig avbön i ett nyinrättat prata-ut-program på TV4 lett av Malou von Sivers.
Förbud mot dunkaihuvudethotellbekvämlighetsinrättningar
I dessa moderna tider med byggplaner, bygglov, kontroller och bara lite korruption, måste samhället vara moget att sätta ner foten, och en gång för alla förbjuda bekvämlighetsinrättningar anrättade så, att användaren ofrånkomligen slår huvudet i väggen mitt emot den för bekvämlighetsinrättningens funktion så nödvändiga och, i de här fallen, alltför nära väggen mitt emot placerade stolen, då användaren lyfter från densamma, vilket den nyss nämnda gör om inte förr så efter välförrättat värv, varvid den intet ont anande användaren ofrivilligt och inte sällan under stor häpnad, kommer dunka sitt huvudet i den tidigare i meningen nämnda väggen. Det kan inte nog understrykas vilken nära döden upplevelse det är att dunka i huvudet på det här viset, särskilt då det sker vid ett nattligt besök. Lämpligt är, att lagstiftaren slår fast kännbara straff för alla som är inblandade i att en felkonstruerad bekvämlighetsinrättning uppförs och används, alltså allt från kommunens byggnadsnämnd via byggnadsarbetarna och fastighetsägaren till hotellets personal, där artighetsglada receptionister med kvittrande ursäkter för hotellets dunkaihuvudetbekvämlighetsinrättningar skall straffas särskilt hårt.
Vårt ansvar för sanningen
När en anhängare till partiet X korrekt påpekar att företrädare för partiet Y far med osanning, svarar anhängare till partiet Y korrekt med att påpeka att företrädare för partiet X minsann också ljugit. Man försvarar en lögn med en annan lögn. Och gör därmed lögnen legitim. Att den ene har ljugit kan aldrig vara en ursäkt för den andre att ljuga. Kort sagt måste vi, alla, sluta oss samman mot ljugande politiker; vi måste ställa oss upp och gemensamt försvara sanningen, för den är alldeles för värdefull för att ljugande och därmed mot oss väljare och demokratin respektlösa politiker ska få ta den från oss.
Förbud mot offentligt vitlöksstinkande
Vitlök är, i civiliserade mängder, förvisso gott. Samtidigt följer med ett vitlöksintag ett ansvar, och om intaget är av sådan art att det kan kallas missbruk följer ett ansvar som, om det inte tas, kan och bör medföra kraftiga sanktioner och straff utfärdade av rättssamhället.
Nämnda ansvar innebär till exempel att vitlöksmissbrukaren måste hålla sig borta från andra människor under minst 48 timmar efter missbrukstillfället. Den som bryter mot detta, och trots att individen i fråga stinker både ur mun och läckande porer, ger sig ut bland civiliserade människor, kort sagt lämnar sitt bohag, skall snarast möjligt infångas av onödigt brutala ordningsvakter alternativt för ändamålet ansatta kommunala vitlöksjägare, kända för sin brutalitet och dåliga luktsinne, och skickas till närmaste reningsverk, där det kriminella elementet skall tillbringa de närmaste månaderna i nämnda verks fekalieavdelning.
Om vitlöksmissbrukaren visar extra stor hänsynslöshet och om brottet är att betrakta som särdeles grovt – om exempelvis stinkomanen nästlar sig in i en fullsatt och aningen för varm tunnelbanetågsvagn, där den ställer sig att andas med öppen mun – skall en av anhängare till gatans lag hastigt ihopsatt lynchmobb gå skade- och strafflös ur en urspårad situation.