Saker som världen behöver mer av: muslimer och judar, arm i arm, i en ring runt en synagoga.
Saker som världen behöver mindre av: samvetslösa och giriga banker, som istället för att fungera som infrastruktur och smörjmedel i samhället ser om sitt eget hus och premierar inkompetenta tjänstemän med kundernas pengar.
Saker som vi kan behöva just nu: ett guld i sprinten och höra Brigitte sjunga om en fin söndag.
Jajamen, med ett monalisiskt leende ber Sir Winston oss fara åt
Med tanke på att inte ens Winston S Churchill inledningsvis hade vett att göra V-tecknet med handflatan framåt kan man möjligen ha ett visst överseende med alla förtappade som går omkring och tror sig göra ett V-tecken trots att de tecknar med handens översida vänd framåt varmed de de facto gör ett engelskt fuck off. V-tecknet som i likhet med så mycket annat inte hittades på av Churchill kom från Belgien och politikern Victor de Laveleye som i ett radiotal 1941 uppmanade sina landsmän att använda V-tecknet som en motståndssymbol. Varför ska då det bakvända V-tecknet förbjudas i TV? Jo, därför att alldeles bortsett från att vi som TV-tittare inte ska behöva utsättas för slika förolämpningar på bästa TV-tid, som mitt i V75 Direkt, vittnar detta om en avgrundsdjup okunskap som får teckenavsändaren att framstå i rena byfånedagern och ju färre byfånar vi har som springer omkring lösa i naturen desto bättre är det. Det som i dagarna fäst vinifierats uppmärksamheten på byfånarnas senaste dumhet är TV-reklamen för Rikstravet. Se på den och låt er uppröras var gång tjejen ger er ett dubbelfinger med sina färgade naglar och ett hånfullt leende. Förbud! Kitchig Victory.
Samhället och därmed vi har ett ansvar att eliminera grogrunden för fanatism. Att ge alla ett värde.
Med det sagt kan man konstatera att de terrorister som just nu ansätter det demokratiska och öppna samhället har mycket gemensamt med nazismens förbrytare och bör ses i det
nattsvarta ljuset. De strävar efter ett odemokratiskt samhälle med censur där den enskilde icke göre sig besvär utan bara har att följa Ledarens ord, i ond antisemitisk ordning vill de utrota judarna och med dem alla andra otrogna och därmed värdelösa människor, de skapar sin egen sanning, de mördar beredvilligt och bestialiskt och de är bra på propaganda.
Till skillnad från nazismens mördarpack, som valde att sätta upp en enorm krigsmaskin och låta den rulla ut över världen, har vår samtids mördarsekter tagit intryck av krigsteoretiker som Vo Nguyen Giap, Mao Tse Tung, Sun Zi och Carlos Marighella. De vet att enda sättet att besegra en övermäktig fiende är att vara uthållig och att genom tillfälliga attacker, som kan vara och oftast också är tillfälliga förluster, skapa oro i ledet så att fler från andra sidan kommer över till dig medan åter andra till slut inte orkar och bara vill få ett slut på eländet. Ju mer ditt dåd uppmärksammas och ju fler repressiva åtgärder det leder till desto bättre har du lyckats. Terrorn som teater. I syfte att få motståndaren att ge upp.
Det är alltså också viktigt att samhället och därmed vi inte viker undan för attackerna på det öppna samhället, att vi inte låter oss skrämmas eller hetsas till ett oöverlagt agerande som att inskränka vår frihet eller skuldbelägga enskilda grupper. Att vi är uthålliga. Gasoline.
För första gången någonsin har vinkartongernas som det föreföll eviga uppgång brutits i den senaste statistiken från Systembolaget. Vad som är orsaken är svårt att veta. Kanske var taket nått för vinkartongernas möjliga marknadsandel, kanske är det en tillfällig svacka? Tänkbart skulle kunna vara att Systembolagets nya sortimentspolitik spelat en roll i sammanhanget, men det torde vara tvärtom i det avseendet, vilket möjligen ytterligare understryker att uppgången faktiskt brutits mer än bara tillfälligt. Förhoppningen är att den debatt som startade för några år sedan om vad som är ett anständigt pris på vin haft en viss effekt.
Alltfler tänker sig numer för innan de handlar misstänkt billig fläskfilé och sandaler, men få tänker efter när de köper fredagsvinet, som om vinet kan vara hur billigt som helst utan att någon annan får betala för det (läs miljön och vingårdsarbetaren). Då och då kommer invändningar mot det här med att ett högre pris också skapar bättre arbetsförhållanden, typ ”hur vet du att ditt högre pris kommer vingårdsarbetaren till del?”. Det vet man vanligtvis inte. Men du vet helt säkert att om du inte betalar ett anständigt pris så bidrar du till oanständiga förhållanden. Här skiljer sig inte vin från andra varor.
Ingen har för övrigt sagt att moral är billigt. Frank Zappa.
PS Den som äger sig vara beredd betala en krona extra per liter mjölk för att stötta bonden kan rimligtvis också tänka sig att betala en tia extra för sin flaska vin.
En gång i tiden var det skamligt och rent av omöjligt att öppet tillstå att Sverige verkade i diktaturer och samarbetade med förtryckarregimer. Låt vara att så i alla fall skedde, men det låg något av ett anständighetens skimmer över de där offentliga lögnerna, och det var omöjligt för ett företag att öppet säga att det, till exempel, verkade i apartheidens Sydafrika. Idag är vi långt från det scenariot. Nu försöker ingen dölja vad de håller på med och svenska företag mutar mer än på mycket länge samtidigt som regeringarna tyst, eller som nu öppet, ger sitt stöd.
I dagens DN kan vi dels läsa om läkaren och krönikören Patrick Pelloux, dels om Mikael Damberg. Pelloux är okänd i Sverige, men desto mer känd i Frankrike. Under den bokstavligen mördande värmeböljan 2003 slog han larm och fick upp fransmännens ögon för hur illa det var ställt inom åldringsvården, där gamlingar dog en masse i värmen. Han intervjuas i dagens DN med anledning av att flera av hans vänner dog i attacken på Charlie Hebdo och att han var en av de första som var på plats efter attacken (läs gärna den intervjun, finns här). Han säger bland annat ”Ta Qatar till exempel. Nu får det vara nog! Länder som Qatar kan inte fortsätta att å ena sidan ordna sportevenemang och köpa klubbar och å den andra sidan ge pengar till terrorism – eller åtminstone tolerera terrorism bland grupper där de har inflytande. Och vi i Europa måste sätta ned foten. Olje- och gaspengar är inte allt. Vi har värderingar att försvara,”
Ställ mot detta intervjun med Damberg (läs här). Han försvarar att regeringen nu lägger om sin exportstrategi (”sin”?). Flera av länderna som ska prioriteras är ökända diktaturer som Saudiarabien och Qatar. I likhet med alla andra som tjänar pengar på förtryck eller att handla med förtryckare säger Damberg att ”vi ser handel och kontakter som ett sätt att lyfta frågor som brott mot de mänskliga rättigheterna”. Han tillägger att ”för många svenska företag som vill vara på de här svåra marknaderna är det en förutsättning att de faktiskt får hjälp och stöd med hur de ska agera för att inte hamna fel.”
Intressant vore att höra Damberg eller någon av hans företrädare ge ett enda exempel där det går att påvisa att handel med låt säga Saudiarabien eller Qatar medfört något gott. En enda sak. Bortsett från klirr i den egna kassan.
Möjligen resonerar man som så att export till Saudiarabien skapar arbetstillfällen och välstånd i Sverige. Det kan stämma. Möjligen känner sig dock någon obekväm med att ta ett jobb som i grunden bygger på att medmänniskor förtrycks eller att ta del av ett välstånd baserat på en regim som pryglar, stenar och hugger händerna av folk?
Sanningen är att Sveriges nuvarande regering i likhet med så många andra regeringar och oppositionspartier och företag och ekorrar i företagens hjul rapar upp det där med att ”det sämsta vi kan göra nu är att dra oss ur” och liknande trams samtidigt som de i själv verket snarast bidrar till att de förtryckande mekanismerna sitter kvar vid makten och att enskilda familjer ännu år 2015 kan driva länder som vore de deras personliga egendom och folket deras trälar, folk de har rätt att prygla om de uttrycker tvivel över furstens gudsgivna makt. Helt klart kommer inte Damberg & kompanis insatser att hjälpa Raif Badawi eller hindra prinsfamiljernas dubbelspel och pengatransfereringar till terroristerna och deras vänner.
Men det har väl alltid varit så att den som tror sig kunna bli rik på kuppen lätt slänger alla frihetliga och solidariska värderingar över bord i sin jakt på den egna lyckan. Freedom.
Töntigast på Twitter? Utan tvekan vintwittrarna, vilka drar ett löjets skimmer över Vinets värld med mängder av stupida korttexter som ”Wine improves with age, I improve with wine” och ”Save the Earth it’s the only planet with good wine” och lika seriöst menade som skandalöst usla fulrim som ”Roses are red, So is my wine, Refill my glass, And I’ll be fine”. vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot fånvintwitter och att den som ertappas med slikt beteende, alltså fånvintwittrande, sätts på sur BiB-diet kompletterad med nyttigt bröd i tre dagar per fånvintwitter hen skapat, delat eller likat. På allmän begäran lite mer Orianthi.
Onekligen står hund och människa understundom långt ifrån varandra. Inte minst gäller detta för vissa hundar och majoriteten av människor när det kommer till hundens förkärlek för att tugga på kadaver och äta allehanda högar av spillning, även från artfränder, i naturen. Aldrig är avståndet mellan hund och människa så långt som då hunden försöker slicka husse i ansiktet efter en framgångsrik fekalieraid i naturen. Hendrix.
I oktober 2014 krävde vinifierat förbud mot tvålbehållare med spene. Snart ett halvår senare kan vi konstatera att riksdag och regering fortfarande inte agerat i frågan varför
kravet på förbud här upprepas! Vid sidan om detta ytterst angelägna förbud vill vinifierat passa på att kräva ett än viktigare förbud, nämligen det mot toalettpappersdispensrar. Bortsett från ett omedelbart stopp för denna spottloska i mänsklighetens oskyldiga ansikte bör Interpol snarast ta itu med uppgiften att finna den ondsinta människohatare som uppfunnit toalettpappersdispensern och ställa den inför krigsrätt. Viktigt att poängtera är, att ingen hotellägare eller – manager ska gå fri från kännbara straff om hens hotell är utrustat med toalettpappersdispensrar, men om själva dispensern dessutom är fylld med glättiga smörpappersbitar är det ingen hejd på vilken typ av straff som ska kunna utmätas. Dispenserlämplig musik.
Emedan vinifierat, som den moderna röst i tidsflödet den är, kan tänka sig att bejaka alla käcka små upptåg som påstortelliniwraps, marängsuissepizzor och algbullar, måste er utsände i köksenvirongernas lugubra skrymslen och tankesmedjor protestera och kräva ett förbud när den gamla hederliga fastlagsbullen, understundom även kallad fettisdagsbulle,
Fastlagsbulle i sitt rätta element samt konsument redo att göra processen kort med nyss nämnda föremål.
säljs under ett så nedsättande epitet som semla – att kaféer i delar av Värmland dessutom säljer bullen som Semla Lagerlöf gör verkligen inte saken mindre upprörande, tvärtom visar det på en okunnighet och en okänslighet både inför en av vårt lands främsta författare någonsin och generationer av skickliga konditormästare. Vid sidan av denna förklenande devalvering av fastlagsbullens namn och status till ”semla”, ett ofog som med förbud måste stoppas så snart Riksdagen öppnar i morgon, måndag, är det i sanningen hög tid för att sätta P för de alltmer accepterade övergreppen på rättsstaten som det innebär att fordomens säsongsvaror plötsligt säljs året runt, vilket gör att du kan äta kräftor och lussekatter på påsk, surströmming på Alla hjärtans dag och fastlagsbullar i samband med valvakan i september. Som rättsmedvetna medborgare måste vi kräva ett förbud. Nu! Var sak har sin tid. Så har det alltid varit och därför ska det fortsätta vara så. Det vet alla moderna människor.Tidlös musik sedan över 40 år.
”Je suis Charlie” är en spontan yttring för det öppna samhället, det fria ordet och demokratin. Punkt slut.
Den som stödjer ”Je suis Charlie” tycker nödvändigtvis inte att det är okej att på ett smaklöst och respektlöst vis driva med allt och det är fullständigt onödigt att försöka framställa det på det viset. Faktum är att det inte ens innebär att den som står bakom parollen tycker om, eller ens läser, Charlie Hebdo. Inte heller har den spontana yttringen ”Je suis Charlie” något att göra med den allt annat än spontana elefanternas dans i främsta ledet på den spontana folkmarschen i Paris – nämnda dans förtar för övrigt inte heller kraften i folkets manifestation.
I sociala medier förekommer vredesutbrott i stil med att attacken på Charie Hedbo inget hade att göra med det öppna samhället utan alla krig som ”Väst” för på olika håll i världen. De utbrotten hade kunnat tillmätas visst värde om attacken varit riktad mot en militärförläggning.
Direkt destruktivt är att förringa massakern i Paris genom att hänvisa till att fler har dödats i Nigeria, Kongo och både här och där inte bara i år utan också idag, i skrivande stund; att merparten av världens nyhetsförmedlare i allmänhet och ”våra” i synnerhet inte ger det ständigt pågående barbariet i världen mer uppmärksamhet gör inte det som skedde i Paris mindre upprörande och ytterst är det allra mest upprörande från det här perspektivet att nyhetskonsumenten i gemen i ”Väst” är måttligt intresserad av situationen i Nigeria och Kongo och det är skälet till att så lite rapporteras om detta.