En av de tunga nyhetsförmedlarna från min barndom, Skövde Nyheter, slog, ödmjukast och utan att vinvärlden, vad det verkar, tog någon som helst notis om världssensationen, i torsdags och i en artikel om Champagne och champagne, till med följande, smått häpnadsväckande, avslöjande, om hur man odlar och behandlar sina druvor i Champagne: ”Nu behandlas druvorna mot insektsangrepp. Det sker var 14:e dag. De behandlar insekterna med medel som gör dem homosexuella så att de inte utvecklas och förökar sig.”
Kategoriarkiv: Världen
Om internet vore alkohol
Idag debatterades på den franska radiokanalen France Info nya beroendeframkallande företeelser och vad man kan göra åt dem. Förbjuda dem rent av. Bland de saker som diskuterades var internet. Det slog mig då, att om man såg på internet som på alkohol skulle nykteristerna vägra internet och det statliga monopolets internetutbud skulle fokusera på massmarknaden och dess efterfrågan på porr, våld och poker.
Bibliotekets Dag idag
Tveklöst har flera av landets bibliotek haft svårt att ta steget i samtiden, men det innebär på intet vis att de inte fortsatt har en ytterst viktig roll i samhället, kulturbärare som de är och hur många stabila sådana har vi, egentligen? Skälet till att vissa bibliotek hamnat vid sidan om utvecklingen kan bara delvis skyllas på den ansvarige bibliotekarien: den stora skulden sitter kommunpolitikerna med. vinfierat tar dagens dag ”Bibliotekets Dag” som avstamp för ett upprop till landets kommunpolitiker, skolväsendet och bildade och i största allmänhet humanistiskt lagda medborgare, att slå vakt om sitt bibliotek, att, om så behövs, hjälpa det att hitta in i samtiden, att ge det en, självklar, central roll för kommunens/kommundelens kulturella liv och kort sagt få bli en aktiv del i bygget av människor med sundare sinnen.
Se upp: vi får vad vi betalar för!
Ja, det är en självklarhet, att vi får vad vi betalar för. Likväl förefaller inköparna på IKEA, Findus, Coop med flera förvånade över att köttet de köpt för ingenting innehåller annat än nötkött. Överhuvudtaget förefaller alla ansvariga i liknande lägen förvånade över att de får skräp när de betalar skräppengar. Slutsatsen du och jag och andra konsumenter kan dra av detta är att lita på vårt eget omdöme. Är det misstänkt billigt är det sannolikt klokt att avstå från köp såvida inte en tillförlitlig innehållsdeklaration presenteras. Och det gäller alla varor och tjänster. Kan här inte låta bli att sticka in att svensk sjukvård redan år 2000, då WHO gjorde sin senaste/sista stora undersökning av all världens sjukvård, låg på plats 23 i världen. En plats som, bortsett för ett litet fåtal utvalda svenskar, torde vara ändå lägre idag. Toppade gjorde Frankrike – sjukvården här är verkligen sjukt bra och du som sjuk är i alla lägen en patient som omedelbart hamnar i centrum bara du säger aj – före Italien, San Marino, Andorra och Malta. Det tål att tänka på. Nu är detta, förstås, bara till viss del en pekuniär fråga, för nog betalar svensken så mycket i skatt att det borde räcka till en sjukvård tio-i-topp? Med andra ord är det här, möjligen bortsett från frågan om hur skattemedlen används, snarare en fråga om bristande organisation och, ytterst, attityd och det går här inte komma ifrån en kvardröjande känsla av att den sjuke i det av Luther märkta Sverige i alla fall i någon form av utsträckning har sig själv att skylla. Om den nu alls är sjuk vill säga.
Den opålitlige optikern & Smittan & Sparks
Optikern bad mig att ställa mig mitt på golvet. Så långt var allt väl, men sedan tryckte den spjuvern fast en apparat i pannan på mig och ställde sig att glo in i mina ögon från bara någon decimeters håll, från andra sidan apparaten. Bortsett från intrånget i min bekvämlighetszon på en meter var det kanske inte så farligt. Saken var dock den att han var, och förmodligen är, ungefär lika lång som jag. Med andra ord hamnade hans mun farligt nära min näsa och bara så alla vet det: ni luktar alla mer eller mindre illa ur munnen. Men, inte ens det var det mest horribla med denna morgons optikerbesök . Plötsligt, mitt i en mening, pep det liksom till i optikern. Jag anade det värsta och fick snabbt farhågorna besannade. ”Ursäkta mig, jag har väldigt ont i halsen”, säger spektaklet utan att skämmas eller sluta titta in i den löjliga, alldeles för korta, apparaten eller, för den delen, sluta andas. DN skriver idag om smittohärdar att se upp med i dessa influensatider. vinifierat kräver nu att DN till sin ofullständiga lista fogar optiker. Sparks.
Kulturen: civilisationsbäraren
Kulturen skiljer civilisationen från barbariet och endast barbaren missar kulturens avgörande betydelse för det civiliserade samhället.
Näthatarehatsrondeller & Iggy Pop
Visst vore det inte helt fel att istället för rondellhundar sätta näthatare i stupstock i landets centrifuger? Om utrymme finnes kunde man också tänka sig små parkeringsfickor för den som ville stanna till och låta barnen skända byfånarna en liten stund. Kanske kunde man också uppföra små glasskiosker och bekvämlighetsinrättningar i direkt anslutning till stupstocksrondellerna. Till fromma för ung och gammal. Självklart skulle det, för att tillmötesgå barnens behov av att få leka anonym och feg, finnas rånarluvor till överkomliga priser och med det aktuella landskapets blomma alternativt kommunens slogan eller, om rondellen är sponsrad, en företagslogga broderad i pannan. Detta skulle förvisso på intet vis lösa de grundläggande problemen som är upphov till näthatet – bristande bildning, ojämlikheten mellan könen och andra strukturella problem i samhällskroppen, dåliga förutsättningar i samhället, brist på kärlek, utebliven uppfostran, bristande perspektiv på tillvaron, svag närvarokänsla, bristande empati, självömkan till följd av sin livssituation, allmän frustration på grund av livliga hormoner alternativt grov självöverskattning och liknande klassiska drivkrafter för upprorstankar, överdrivet hävdelsebehov och, som här, desperat och oreflekterad ondska – men det skulle jämna ut oddsen något för hur cool är det att sparka på en försvarslös HM-Julia eller en lika försvarslös Blondinbella? För övrigt: Kan man hitta fildelare, kan man hitta näthatare… Iggy Pop!
Vinpolicy & – diplomati, Peter Gabriel, Dick Wagner, Steve Hunter, Lou Reed & Queen
Från en trogen hängruntare har vinifierat fått sig till livs följande BBC-artikel om brittiska regeringens, och hovets, syn på sina vinkällare och diplomati i största allmänhet. vinifierat tycker det mesta låter vettigt även om vinifierat i den händelse han skulle bli premiärminister eller drottning på öarna genast skulle se till att föra de finaste buteljerna till Downing Street 10, eller, i händelse av det mindre sannolika scenariot att vinifierat blir drottning av England, till Buckingham Palace, där de, i tid och otid, skulle inmundigas i ensamhet eller tillsammans med Hustrun, som, faktiskt, skulle vara gift med drottningen av England i det minst sannolika av de båda scenariorna. På det hela taget förefaller det för övrigt osannolikt, på gränsen till obegripligt, att Peter Gabriel hittills aldrig spelats på vinfierat, men bättre sent än aldrig: fina Here comes the flood med, bland annat, det finfina tandemparet Dick Wagner och Steve Hunter, som vi bonuslyssnar till här, tillsammans med Lou Reed. Given avslutning på detta inlägg.
Dagens nyheter, pinsamheter, Pussy Riot, Mpho Tutu, Denis Mukwege, Stéphane Grappeli, Django Reinhardt & The Irrepressibles, kort sagt: Fredagsmix
En rejäl pinsamhet är Gerard Depardieus underdåniga stövelslickande i Ryssland. En viktig och modig röst och yttring i den ryska samtiden är Pussy Riot.Vid det välbevakade mötet i Davos uttryckte man redan den första dagen och i, får man förmoda, egna ögon insiktsfullt, att krisen fortsätter under 2013. En sensationell upplysning vi tackar ödmjukast för och en sanning vi snabbt
inordnar oss i. Vad skulle vi göra utan alla dessa kloka uttalanden från Davos och skulle man inte kunna göra Davos-mötet ständigt så vi fick sådana här klokheter oss utkablade mest varje dag. Det skulle kunna vara något i stil med vad ”Goldman Sachs-vd”, en, enligt SvD, riktig tungviktare på Wall Street varmed vi måste inse att det han säger är oerhört insiktsfullt, kanske på en för oss obegripligt insiktsfull nivå, sa igår, att man kan förvisso diskutera de höga bonusarna i bankvärlden, men utan dem kan man inte locka till sig de bästa talangerna. Med tanke på Goldman Sachs resultat häromåret är det bara att inse att han har rätt: de måste faktiskt öka bonusarna för hittills har de, uppenbarligen och, om uttrycket tillåtes, kapitalt,
misslyckats med att locka till sig de bästa. Logiken av det sagda är, förstås, också att Lloyd Blakfein, som tungviktaren heter, snart skulle bytas ut om inte hans lön var så löjligt låg. Vi lär knappast få se Pussy Riot, Mpho Tutu, Denis Mukwege och andra som faktiskt försöker göra världen bättre i Davos, men en intressant tanke är det medan vi lyssnar på Lloyd Blakfeins pleonasmer och puerila insikter och påståenden. Ett ord också om Eden Hazards spark på liggande bollkalle (ni kanske såg att en bollkalle vägrade lämna från sig bollen i syfte att maska, Hazard sparkade då loss bollen): Hazard borde förstås inte ha sparkat, men det är bollkallen som går ur det hela med byfånestämpeln i pannen. Avslutningsvis en annan pinsamhet: för många år sedan undrade min kompis Absolut-gurun, mecenaten, jazzfreaken med mera Michel Roux om inte jag ville hänga med till en av hans polare i St Tropez och musicera och festa. Som det rörde sig om en för mig okänd jazzmusiker sa jag som jag tyckte, att hela idén sög, varför Michel fick åka dit själv. Dock hade han med sig en signerad skiva tillbaka till mig och först flera år senare insåg jag att gubbstrutten jag vägrat umgås med var ingen mindre än Stéphane Grapelli. Suck. Vi lyssnar på Stéphane, som hade kunnat vara min kompis, och Django när de jazzar samt, avslutnings, lite The Irrepressibles.
Utflyttningsplan i kras
Tidigare har vinifierat berättat om att nya, vackra B787 Dreamliner spricker. Igår började ett plan brinna. Idag kom beskedet att USA ger planet flygförbud. För några år sedan började Boeing flytta ut sin produktion från Seattle och övriga USA till lågprisländer. Detta, menar man, är orsaken till de problem som nu uppstått. Många av de i utlandet gjorda delprodukterna håller inte måttet och Boeing har haft svårt att kontrollera och kvalitetssäkra. Redan för över ett år sedan meddelade amerikanska konglomeratet General Electric, att man flyttar hem all till utlandet flyttad tillverkning på grund av bristande kvalitet och svårigheter att kontrollera produktionen. Listan på dem som ångrar sina, som det ofta
visat sig, kortsiktiga beslut kan göras lång. Dessvärre verkar de flesta fortfarande ha svårt att se helheten av sitt agerande och VD:n som fattar ”tuffa”, kortsiktiga beslut om nedläggning och utlandsflytt har, i rådande lednings- och företagsklimat, medvind. Självklart finns det också exempel på när flytten varit genomtänkt, berättigad och framgångsrik – i de fallen förtjänar ledning och styrelse beröm för att de kanske rent av säkrat företagets fortlevnad. Problemet är att Sveriges, som så många andra länders, företag, trots att majoriteten ledamöter oftast är män som ska finnas där på grund av sin påstådda kompetens, alltsomoftast leds av inkompetenta styrelser – räcker väl att nämna skandia, Telia och Vattenfall, där inte allt ansvar för det moraliska sammanbrottet kan skyllas på VD, övriga ledningen och stövelslickare och, i förekommande fall, inte självständigt tänkande individer därunder? – och att vi därför inte sett den sista inte fullt genomlysta och därför inte sällan misslyckade utlandsflytten av svensk produktion. Bortsett från kravet på lika många kvinnor som män i börsföretagens styrelser vore det på sin plats med ett krav på att minst 50 procent av ledamöterna ska vara självständigt tänkande, kompetenta individer som inte imponeras av sig själva när de får en styrelseplats. Och varför kommer man att tänka på utförsäljningen av vårdapparaten i Stockholm när man skriver om detta?