Optikern bad mig att ställa mig mitt på golvet. Så långt var allt väl, men sedan tryckte den spjuvern fast en apparat i pannan på mig och ställde sig att glo in i mina ögon från bara någon decimeters håll, från andra sidan apparaten. Bortsett från intrånget i min bekvämlighetszon på en meter var det kanske inte så farligt. Saken var dock den att han var, och förmodligen är, ungefär lika lång som jag. Med andra ord hamnade hans mun farligt nära min näsa och bara så alla vet det: ni luktar alla mer eller mindre illa ur munnen. Men, inte ens det var det mest horribla med denna morgons optikerbesök . Plötsligt, mitt i en mening, pep det liksom till i optikern. Jag anade det värsta och fick snabbt farhågorna besannade. ”Ursäkta mig, jag har väldigt ont i halsen”, säger spektaklet utan att skämmas eller sluta titta in i den löjliga, alldeles för korta, apparaten eller, för den delen, sluta andas. DN skriver idag om smittohärdar att se upp med i dessa influensatider. vinifierat kräver nu att DN till sin ofullständiga lista fogar optiker. Sparks.
Kategoriarkiv: Världen
Kulturen: civilisationsbäraren
Kulturen skiljer civilisationen från barbariet och endast barbaren missar kulturens avgörande betydelse för det civiliserade samhället.
Näthatarehatsrondeller & Iggy Pop
Visst vore det inte helt fel att istället för rondellhundar sätta näthatare i stupstock i landets centrifuger? Om utrymme finnes kunde man också tänka sig små parkeringsfickor för den som ville stanna till och låta barnen skända byfånarna en liten stund. Kanske kunde man också uppföra små glasskiosker och bekvämlighetsinrättningar i direkt anslutning till stupstocksrondellerna. Till fromma för ung och gammal. Självklart skulle det, för att tillmötesgå barnens behov av att få leka anonym och feg, finnas rånarluvor till överkomliga priser och med det aktuella landskapets blomma alternativt kommunens slogan eller, om rondellen är sponsrad, en företagslogga broderad i pannan. Detta skulle förvisso på intet vis lösa de grundläggande problemen som är upphov till näthatet – bristande bildning, ojämlikheten mellan könen och andra strukturella problem i samhällskroppen, dåliga förutsättningar i samhället, brist på kärlek, utebliven uppfostran, bristande perspektiv på tillvaron, svag närvarokänsla, bristande empati, självömkan till följd av sin livssituation, allmän frustration på grund av livliga hormoner alternativt grov självöverskattning och liknande klassiska drivkrafter för upprorstankar, överdrivet hävdelsebehov och, som här, desperat och oreflekterad ondska – men det skulle jämna ut oddsen något för hur cool är det att sparka på en försvarslös HM-Julia eller en lika försvarslös Blondinbella? För övrigt: Kan man hitta fildelare, kan man hitta näthatare… Iggy Pop!
Vinpolicy & – diplomati, Peter Gabriel, Dick Wagner, Steve Hunter, Lou Reed & Queen
Från en trogen hängruntare har vinifierat fått sig till livs följande BBC-artikel om brittiska regeringens, och hovets, syn på sina vinkällare och diplomati i största allmänhet. vinifierat tycker det mesta låter vettigt även om vinifierat i den händelse han skulle bli premiärminister eller drottning på öarna genast skulle se till att föra de finaste buteljerna till Downing Street 10, eller, i händelse av det mindre sannolika scenariot att vinifierat blir drottning av England, till Buckingham Palace, där de, i tid och otid, skulle inmundigas i ensamhet eller tillsammans med Hustrun, som, faktiskt, skulle vara gift med drottningen av England i det minst sannolika av de båda scenariorna. På det hela taget förefaller det för övrigt osannolikt, på gränsen till obegripligt, att Peter Gabriel hittills aldrig spelats på vinfierat, men bättre sent än aldrig: fina Here comes the flood med, bland annat, det finfina tandemparet Dick Wagner och Steve Hunter, som vi bonuslyssnar till här, tillsammans med Lou Reed. Given avslutning på detta inlägg.
Dagens nyheter, pinsamheter, Pussy Riot, Mpho Tutu, Denis Mukwege, Stéphane Grappeli, Django Reinhardt & The Irrepressibles, kort sagt: Fredagsmix
En rejäl pinsamhet är Gerard Depardieus underdåniga stövelslickande i Ryssland. En viktig och modig röst och yttring i den ryska samtiden är Pussy Riot.Vid det välbevakade mötet i Davos uttryckte man redan den första dagen och i, får man förmoda, egna ögon insiktsfullt, att krisen fortsätter under 2013. En sensationell upplysning vi tackar ödmjukast för och en sanning vi snabbt
inordnar oss i. Vad skulle vi göra utan alla dessa kloka uttalanden från Davos och skulle man inte kunna göra Davos-mötet ständigt så vi fick sådana här klokheter oss utkablade mest varje dag. Det skulle kunna vara något i stil med vad ”Goldman Sachs-vd”, en, enligt SvD, riktig tungviktare på Wall Street varmed vi måste inse att det han säger är oerhört insiktsfullt, kanske på en för oss obegripligt insiktsfull nivå, sa igår, att man kan förvisso diskutera de höga bonusarna i bankvärlden, men utan dem kan man inte locka till sig de bästa talangerna. Med tanke på Goldman Sachs resultat häromåret är det bara att inse att han har rätt: de måste faktiskt öka bonusarna för hittills har de, uppenbarligen och, om uttrycket tillåtes, kapitalt,
misslyckats med att locka till sig de bästa. Logiken av det sagda är, förstås, också att Lloyd Blakfein, som tungviktaren heter, snart skulle bytas ut om inte hans lön var så löjligt låg. Vi lär knappast få se Pussy Riot, Mpho Tutu, Denis Mukwege och andra som faktiskt försöker göra världen bättre i Davos, men en intressant tanke är det medan vi lyssnar på Lloyd Blakfeins pleonasmer och puerila insikter och påståenden. Ett ord också om Eden Hazards spark på liggande bollkalle (ni kanske såg att en bollkalle vägrade lämna från sig bollen i syfte att maska, Hazard sparkade då loss bollen): Hazard borde förstås inte ha sparkat, men det är bollkallen som går ur det hela med byfånestämpeln i pannen. Avslutningsvis en annan pinsamhet: för många år sedan undrade min kompis Absolut-gurun, mecenaten, jazzfreaken med mera Michel Roux om inte jag ville hänga med till en av hans polare i St Tropez och musicera och festa. Som det rörde sig om en för mig okänd jazzmusiker sa jag som jag tyckte, att hela idén sög, varför Michel fick åka dit själv. Dock hade han med sig en signerad skiva tillbaka till mig och först flera år senare insåg jag att gubbstrutten jag vägrat umgås med var ingen mindre än Stéphane Grapelli. Suck. Vi lyssnar på Stéphane, som hade kunnat vara min kompis, och Django när de jazzar samt, avslutnings, lite The Irrepressibles.
Utflyttningsplan i kras
Tidigare har vinifierat berättat om att nya, vackra B787 Dreamliner spricker. Igår började ett plan brinna. Idag kom beskedet att USA ger planet flygförbud. För några år sedan började Boeing flytta ut sin produktion från Seattle och övriga USA till lågprisländer. Detta, menar man, är orsaken till de problem som nu uppstått. Många av de i utlandet gjorda delprodukterna håller inte måttet och Boeing har haft svårt att kontrollera och kvalitetssäkra. Redan för över ett år sedan meddelade amerikanska konglomeratet General Electric, att man flyttar hem all till utlandet flyttad tillverkning på grund av bristande kvalitet och svårigheter att kontrollera produktionen. Listan på dem som ångrar sina, som det ofta
visat sig, kortsiktiga beslut kan göras lång. Dessvärre verkar de flesta fortfarande ha svårt att se helheten av sitt agerande och VD:n som fattar ”tuffa”, kortsiktiga beslut om nedläggning och utlandsflytt har, i rådande lednings- och företagsklimat, medvind. Självklart finns det också exempel på när flytten varit genomtänkt, berättigad och framgångsrik – i de fallen förtjänar ledning och styrelse beröm för att de kanske rent av säkrat företagets fortlevnad. Problemet är att Sveriges, som så många andra länders, företag, trots att majoriteten ledamöter oftast är män som ska finnas där på grund av sin påstådda kompetens, alltsomoftast leds av inkompetenta styrelser – räcker väl att nämna skandia, Telia och Vattenfall, där inte allt ansvar för det moraliska sammanbrottet kan skyllas på VD, övriga ledningen och stövelslickare och, i förekommande fall, inte självständigt tänkande individer därunder? – och att vi därför inte sett den sista inte fullt genomlysta och därför inte sällan misslyckade utlandsflytten av svensk produktion. Bortsett från kravet på lika många kvinnor som män i börsföretagens styrelser vore det på sin plats med ett krav på att minst 50 procent av ledamöterna ska vara självständigt tänkande, kompetenta individer som inte imponeras av sig själva när de får en styrelseplats. Och varför kommer man att tänka på utförsäljningen av vårdapparaten i Stockholm när man skriver om detta?
Massmediernas vinbasarer hot mot demokratin
Medielandskapet är statt i hastig förändring. Samtidigt som alltfler kanaler växer fram och emellanåt tangerar avslöjanden av gigantiska mått, som wikileaks, monteras den traditionella journalistiken och de bärande medierna långsamt ner. Om de båda sistnämnda sakerna skedde genom att de undan för undan försvann vore det en sak, men som det nu är finns de kvar med fortsatt fullt förtroende trots att journalisterna försvinner eller sätts att massproducera med negativa följder för kvaliteten på det för demokratin så betydelsefulla journalistiska arbetet. En vid en ytlig betraktelse inte särskilt viktig del av allt detta är, att massmedierna börjat saluföra produkter, antingen rakt av eller via klubbar av olika slag. Det är inte svårt att förstå den på kort sikt framgångsrika ekonomiska sidan av saken, men i grunden rör vi här vid något så viktigt som pressens trovärdighet och därmed en av demokratins grundvalar. Kort sagt: hur seriöst är det att å läsarnas vägnar bedöma produkter, till exempel vin, samtidigt som man säljer vin via en egen klubb? I alla tider har den som försökt göra annonsblad av seriösa medier hävdat, att ”det är fråga om helt separat avdelningar”. Detta har varit och är fortsatt kvalificerat struntprat. Men om nu tidningsutgivarna inte har vett att inse sakens i grunden allvarliga natur är det upp till envar att inse att varje massmedium som säljer produkter det samtidigt är satt att kritisera saknar trovärdighet. Musik på det.
Ugandisk kraka söker maka
I dessa juletider, då vi ska rannsaka oss själva och det gångna årets göranden och havanden, har vinifierat drabbats av insikten om den orättvisa som begicks i samband med inlägget ”Rysk krake söker make”, för hur exkluderande mot kvinnor som söker kvinnor var inte det? Visst, den ryske garderobiärens desperata rop på en likasinnad man
och övertydliga vilja att komma ut ur garderoben förtjänade att tas på allvar, men vad så med kvinnorna: finns det ingen desperat kraka som söker maka? Jovisst, gör det det. vinifierat har funnit ett riktigt klipp i Rebecca Kadaga. Hon har ett bra jobb, talesman, bara en sådan sak, i det ugandiska parlamentet, där hon använder sin position till att skrika ut sin desperation och vilja att komma ut med sitt rätta jag, som hon för närvarande döljer bakom en homofobisk retorik som på intet vis står den ryske kraken i St Petersburg efter. Här är hon på film, en riktig godbit med schvung i retoriken och en uppenbart självtänkande åhörarskara, här kan man läsa lite mer om när hon härförleden var och ropade på hjälp i Kanada och här, slutligen, får hon välförtjänt uppmärksamhet i Qx, som håller koll på alla de rop om hjälp som ständigt strömmar in från Jordens alla hörn. Och precis som med Peter Griffin-dubbegångaren i St Petersburg är det först till kvarn som gäller tjejer!
Närodlad skolmat & TSOOL
I Frankrike håller vi oss med regionala styren. Dessa kallar vi, mest beroende på att vi talar franska, Conseil Général. Nu har mitt regionalstyre bestämt att 20 % av maten som
serveras områdets högstadieelever ska komma från lokala, gärna ekologiska, odlare och producenter. I senaste numret av den lokala bondeblaskan, ”En Pays Varois”, söker styret nu ändå fler lokala producenter av ost, grönsaker, kött och annat som man kan tänka sig att högstadieeleverna petar i sig. Vet inte hur det är i Sverige, men det här känns väldigt rätt. Snart är det färdigspelat för TSOOL så vi tar tillfället i akt att hylla dem här och nu.
Snuskigt om snuskrig & en intressant husmäklare
När handelsminister Ewa Björling historie- och aningslöst och på en iögonfallande naiv jakt efter lösummerväljare hotar Europa med ”fullskaligt” krig är det illa; när man inser att krigsförklaringen gäller det, i ett större perspektiv inte särskilt viktiga, exportförbudet för
snus blir uttalandet på ett imponerande vis smaklöst. Inga pepparkakor till henne i år… För övrigt: EU ska, naturligtvis, inte lägga sig i snusförsäljningen i Sverige. Däremot måste det vara EU:s rätt att skydda sina barns för närvarande oberoende överläppar mot de svenska snuskapitalisternas hänsynslösa försök att exploatera sina europeiska medmänniskors munnar. Sist men inte minst: i en annons i dagens SvD berättar mäklarfirman Erik Olsson att den ”enligt en undersökning fick… i genomsnitt 6,3 % bättre betalt än snittet på marknaden”. vinifierats tips till hugade spekulanter är följaktligen, att inte arbeta med Erik Olsson och spara 6,3 % på köpeskillingen. Snusfilm.