Mer TV4 & reklamavbrott för budget-Pinot noir

Något annat, verkligen outhärdligt med TV4 är de där som sitter och skrapar till sig trisslottsmiljoner dagarna i ända. Det är den värsta sortens dokusåpa när folk måste sitta där, upprymda och förväntansfulla, bara för att snart återfinna sig i en annan sinnesstämning, dominerad av nedslagenhet och besvikelse, ity de har precis skrapat hem minimisumman 50 000 sek, som de redan var säkra på, och gått miste om miljonerna och nu måste de likväl se ut som goda förlorare, på bästa sändningstid, i direktsändning. Och tänk på stackarna som ska skrapa både summa och antal månader! Först får deCartlidge & Browne minimisumman, sedan minimitiden och lik förbannat ska de sitta där och se ut som om de är nöjda. Å andra sidan kan vi andra, vi ogina, gotta oss åt att de i alla fall inte fick mer. Nog av. Nu gör vi ett litet avbrott för reklam: Det är, om ni tänker efter, och varför skulle ni inte göra det?, länge sedan det kom ett vinifierat-tips på ett rykande färskt debutantvin i det svenska sortimentet, men nu är det dags igen och vinet vi talar om är Cartlidge & Browne Pinot Noir. Sedan nu finns vinet att köpa via Systembolagets beställningssortiment. Men, undrar nu ni som läst så här långt, vad är så speciellt med det vinet för att vi ska anstränga oss att beställa hem det? Jo, det här är inget annat än en äkta budget-Pinot noir från Kalifornien och något för er som gillar antingen amerikansk Pinot noir eller Kaliforniska viner eller både och. Med andra ord är det måhända aningen lite för mycket av det mesta för den som söker stil och elegans. Å andra sidan bjuder Cartlidge & Browne oss på den där härliga, okomplicerade, överdådiga Kalifornien-frukten i tillräckligt väl förpackad form för att vi ska tycka, att priset är budget, för även om ni nu inte tänder på vintypen så inser de flesta vid sina sinnes fulla bruk, att 115 pengar är så billigt för ett sådant här vin att bara en åsna har råd att inte prova det.

Khemiri & motbildsbärarnas ljusa framtid

Jonas Hassen Khemiris öppna brev till justitieministern har blivit rekordklickat rekordsnabbt och därmed inte bara startat en debatt om ämnet i sig utan också om vad som är kvalitet i dagens journalistik och skriftställeri. Många klick, menar vissa, innebär kvalitet. Alltså i grunden den gamla visan om att, styrd eller inte, massan – som, oss emellan, i historiens bakåtblick oftast har/ft fel – har rätt. Få klick betyder omvänt, attMartin Luther King Jr intresset och därmed kvaliteten var lägre. Om vinifierat sedan förstått saken rätt är då den stora frågan huruvida framtidens publicistiska alster bara kommer innehålla texter som får många klick eller, även om så inte är fallet, i vilken utsträckning klickandet likväl kommer styra redaktionernas funderingar när de arbetsplanerar och nyhetsvärderar. vinifierat har svårt att se något som i grunden är nytt dock, bortsett från det faktum att opinionsbildare, i och med de sociala mediernas intåg och på gott och ont, fått flera nya verktyg att arbeta med; kort sagt kan den som vill, om den, som Khemiri, gör ett bra jobb och får till rätt text i rätt stund, rekordsnabbt skapa opinion på ett sätt som vi inte sett maken till. Vad det gäller texter i övrigt har det, såvitt går bedöma, alltid varit så att vissa typer av texter och tidningssidor läses i stor utsträckning medan andra knappt blir uppmärksammade, kanske blott av en liten esoterisk krets. Och, vilken tidning har inte, sedan länge, morgondagens löpsedel i huvudet när den gör sin planering, alltså ett sökande efter slagkraftiga nyheter, som lockar till köp och samtal i fikarummet? När vinifierat intog sina journalistiska kunskaper i början av 1980-talet var, om minnet inte sviker, tidningarnas mest lästa avdelningar, alltså massans val, TV-tablåerna och serierna. Därefter följde i de flesta fall familjesidan och sporten. Synnerligen intresserade och upplysta läsare, sades det, läste alla rubriker på sidan ett. Endast en liten skara studerade ledaren och kulturen. Samtidigt var (nästan) alla överens om att en tung artikel på kulturen eller en avslöjande artikel efter lång tids grävande, kvalitativt stod över ett referat av gårdagens matcher i Elitserien och ett skandalluktande ”avslöjande” om prinsessan Madeleine på kvällstidningens nöjessidor. Vid sidan om denna den, så att säga, mer vardagliga sidan av nyhetsförmedlingen och tidningsvärlden, fanns mängder med mindre lästa tidningar och magasin, sådana somSpeakers' corner genast skulle snappa upp en text som den Khemiri skrev. Gissningsvis är det den typen av publikationers läsare eller presumtiva läsare som i stor utsträckning ligger bakom de många klicken i just det här fallet. Om det antagandet stämmer är slutsatsen av ”klick-debatten”, att texter som förr oftast stannade vid att vara artiklar i mindre spridda, ofta opinionsbildande, eller i vart fall ideologiskt drivna, publikationer, nu kan få en enorm spridning och därmed också påverka debatten på ett tidigare otänkbart vis. Samma sak gäller de texter som publiceras på dagstidningarnas debattsidor: sidor som förr och med intill visshet gränsande sannolikhet lästes i liten utsträckning, kan nu få stor spridning om ”rätt” personer klickar ut dem i sociala medier. På det stora hela inget som är jättenytt och ändå så är det det och framförallt känns det som att demokratin, den öppna debatten och motbildernas bärare är de stora vinnarna.

Aprioriskt reseutfall & Håkan Hellström

Efter sin CSR-resa till Sydafrika kan Systembolagets styrelse konstatera, att ”de flesta producenter är väl medvetna om vikten av hållbarhet” (citerat frånHåkan Hellström WOW News idag). Detta torde förvåna ingen och styrelsen kan väl, med all respekt, inte heller ha trott att den i sitt vällovliga men, med förlov sagt, patetiska, undersökande grävande under denna belöningsreseartade utflykt till den afrikanska kontinenten skulle komma fram till något annat? På enträgen begäran från en hängruntare finns här en länk till Håkan Hellströms rykande färska singel – ute imorgon.

Champagne & homosexuella insekter

En av de tunga nyhetsförmedlarna från min barndom, Skövde Nyheter, slog, ödmjukast och utan att vinvärlden, vad det verkar, tog någon som helst notis om världssensationen, i torsdags och i en artikel om Champagne och champagne, till med följande, smått häpnadsväckande, avslöjande, om hur man odlar och behandlar sina druvor i Champagne: ”Nu behandlas druvorna mot insektsangrepp. Det sker var 14:e dag. De behandlar insekterna med medel som gör dem homosexuella så att de inte utvecklas och förökar sig.”

Om internet vore alkohol

Idag debatterades på den franska radiokanalen France Info nyaFrance Info beroendeframkallande företeelser och vad man kan göra åt dem. Förbjuda dem rent av. Bland de saker som diskuterades var internet. Det slog mig då, att om man såg på internet som på alkohol skulle nykteristerna vägra internet och det statliga monopolets internetutbud skulle fokusera på massmarknaden och dess efterfrågan på porr, våld och poker.

Bibliotekets Dag idag

Carolina Rediviva

Bibliotek som heter duga

Tveklöst har flera av landets bibliotek haft svårt att ta steget i samtiden, men det innebär på intet vis att de inte fortsatt har en ytterst viktig roll i samhället, kulturbärare som de är och hur många stabila sådana har vi, egentligen? Skälet till att vissa bibliotek hamnat vid sidan om utvecklingen kan bara delvis skyllas på den ansvarige bibliotekarien: den stora skulden sitter kommunpolitikerna med. vinfierat tar dagens dag ”Bibliotekets Dag” som avstamp för ett upprop till landets kommunpolitiker, skolväsendet och bildade och i största allmänhet humanistiskt lagda medborgare, att slå vakt om sitt bibliotek, att, om så behövs, hjälpa det att hitta in i samtiden, att ge det en, självklar, central roll för kommunens/kommundelens kulturella liv och kort sagt få bli en aktiv del i bygget av människor med sundare sinnen.

Se upp: vi får vad vi betalar för!

Ja, det är en självklarhet, att vi får vad vi betalar för. Likväl förefaller inköparna på IKEA, Findus, Coop med flera förvånade över att köttet de köpt för ingenting innehåller annat än nötkött. Överhuvudtaget förefaller alla ansvariga i liknande lägen förvånade över att de får skräp när de betalar skräppengar. Slutsatsen du och jag och andra konsumenter kan dra av detta är att lita på vårt eget omdöme. Är det misstänkt billigt är det sannolikt klokt att avstå från köp såvida inte en tillförlitlig innehållsdeklaration presenteras. Och det gäller allaWHO logga varor och tjänster. Kan här inte låta bli att sticka in att svensk sjukvård redan år 2000, då WHO gjorde sin senaste/sista stora undersökning av all världens sjukvård, låg på plats 23 i världen. En plats som, bortsett för ett litet fåtal utvalda svenskar, torde vara ändå lägre idag. Toppade gjorde Frankrike – sjukvården här är verkligen sjukt bra och du som sjuk är i alla lägen en patient som omedelbart hamnar i centrum bara du säger aj – före Italien, San Marino, Andorra och Malta. Det tål att tänka på. Nu är detta, förstås, bara till viss del en pekuniär fråga, för nog betalar svensken så mycket i skatt att det borde räcka till en sjukvård tio-i-topp? Med andra ord är det här, möjligen bortsett från frågan om hur skattemedlen används, snarare en fråga om bristande organisation och, ytterst, attityd och det går här inte komma ifrån en kvardröjande känsla av att den sjuke i det av Luther märkta Sverige i alla fall i någon form av utsträckning har sig själv att skylla. Om den nu alls är sjuk vill säga.

Den opålitlige optikern & Smittan & Sparks

Sparks

Glasögonormar

Optikern bad mig att ställa mig mitt på golvet. Så långt var allt väl, men sedan tryckte den spjuvern fast en apparat i pannan på mig och ställde sig att glo in i mina ögon från bara någon decimeters håll, från andra sidan apparaten. Bortsett från intrånget i min bekvämlighetszon på en meter var det kanske inte så farligt. Saken var dock den att han var, och förmodligen är, ungefär lika lång som jag. Med andra ord hamnade hans mun farligt nära min näsa och bara så alla vet det: ni luktar alla mer eller mindre illa ur munnen. Men, inte ens det var det mest horribla med denna morgons optikerbesök . Plötsligt, mitt i en mening, pep det liksom till i optikern. Jag anade det värsta och fick snabbt farhågorna besannade. ”Ursäkta mig, jag har väldigt ont i halsen”, säger spektaklet utan att skämmas eller sluta titta in i den löjliga, alldeles för korta, apparaten eller, för den delen, sluta andas. DN skriver idag om smittohärdar att se upp med i dessa influensatider. vinifierat kräver nu att DN till sin ofullständiga lista fogar optiker. Sparks.

Näthatarehatsrondeller & Iggy Pop

stupstock

Nya tidens rondellhund?

Visst vore det inte helt fel att istället för rondellhundar sätta näthatare i stupstock i landets centrifuger? Om utrymme finnes kunde man också tänka sig små parkeringsfickor för den som ville stanna till och låta barnen skända byfånarna en liten stund. Kanske kunde man också uppföra små glasskiosker och bekvämlighetsinrättningar i direkt anslutning till stupstocksrondellerna. Till fromma för ung och gammal. Självklart skulle det, för att tillmötesgå barnens behov av att få leka anonym och feg, finnas rånarluvor till överkomliga priser och med det aktuella landskapets blomma alternativt kommunens slogan eller, om rondellen är sponsrad, en företagslogga broderad i pannan. Detta skulle förvisso på intet vis lösa de grundläggande problemen som är upphov till näthatet – bristande bildning, ojämlikheten mellan könen och andra strukturella problem i samhällskroppen, dåliga förutsättningar i samhället, brist på kärlek, utebliven uppfostran, bristande perspektiv på tillvaron, svag närvarokänsla, bristande empati, självömkan till följd av sin livssituation, allmän frustration på grund av livliga hormoner alternativt grov självöverskattning och liknande klassiska drivkrafter för upprorstankar, överdrivet hävdelsebehov och, som här, desperat och oreflekterad ondska – men det skulle jämna ut oddsen något för hur cool är det att sparka på en försvarslös HM-Julia eller en lika försvarslös Blondinbella? För övrigt: Kan man hitta fildelare, kan man hitta näthatare… Iggy Pop!