Kategoriarkiv: Vinproduktion

Jussi & Dorothy, vin & syre igen

Publicerat av
2

Vin och syre igen. Nu kom frågan upp om hur mycket syre påsarna i vinlådorna egentligen släpper igenom och hur mycket mer man måste svavla – detta frågat i skenet av att så många nu slentrianmässigt säger, att boxarna måste svalas mer på grund av det omfattande genomsläppet av syre. Tro det eller ej, här kommer svar på frågan: Hur mycket syre lådorna släpper igenom beror på påsens kvalitet och exakta material. Dåliga påsar, läs billigt boxmaterial, läs billigt vin, släpper igenom mer. Men, och det är viktigt, precis som med flaskorna beror oxideringstakten på hur vinet behandlas från skörden fram till buteljeringen och, inte minst, på själva buteljeringen. Fyllning av påsar medför så gott som alltid en mer eller mindre rejäl omgång med syre för vinet, varför produkten behöver mer svavel redan av det skälet, äsch, vad spelar det för roll? Skit i att köpa skräpvinerna bara. Öppna ett bra vin istället och lyss till ett perfekt par.

Om vinsten & stensäkert vinmakeri

Publicerat av
Svara

Enligt Foodwire har en brittisk vinmakare vid namn Ian Hutcheon gjort ett vin smaksatt med

VInsten på väg mot Jorden

en 4,5 mijarder år gammal meteorit från asteroidbältet. Påpassligt har han kallat vinet ”Meteorite”. Såväl storslaget som smågulligt är syftet med hans vin: ”När man dricker det här vinet, dricker man element från solsystemets födelse,” säger han enligt Foodwire. För egen del har jag vid ett tillfälle begått misstaget att lägga in en flintasten i en tank för att hålla marc-filtret på plats. Trots upprepade försök att övertyga ett knippe väl utvalda vinhandlare, kända för sin dumhet, gick det inte bättre än att det vinet fick säljas, billigt, som bulkvara.

Naturvinerna & historiens vingslag

Publicerat av
Svara

Tillsatser en masse, förfalskningar, drufsjuka, två gram kaliumsulfat per liter vin,  kyprade och petiotiserade viner, olika jästsorter för olika vin… var allt verkligen bättre förr? Ta dig tid att läsa den här artikeln från 1893 och ta reda på hur det i själva verket förhöll sig på den gamla goda tiden och, passa på att lära dig vad, till exempel, dräggbrännvin är för något.

Alain Bouquet: En virustålig rot

Publicerat av
Svara

Måhända är det bekant, att nematoder, små rundmaskar, sprider virus till vinstockens rötter. Hursomhelst är det skälet till att man måste ”tvätta” en jord, alternativt lägga den i träda i sju år eller så, för att kunna omplantera en vingård. Numer är merparten av de kemiska ”tvättmedlen” förbjudna, varför träda är det som ligger närmast tillhands. Sju års tappad produktion är dock en lång tid. Redan för över 35 år sedan siade franska forskningsinstitutet INRA rätt om framtiden och satte därför forskaren Alain Bouquet på att ta fram en virusresistent (resistens mot court-noué) stock. 2009 gick Alain Bouquet bort, men han hann få fram en resistent rot och nu i år godkändes den så slutligen som en officiell ympbärare. Tämligen passande heter den Nemadex Alain Bouquet.

På-av-system guld på SITEVI

Publicerat av
Svara

Den månne något dunkla rubriken försöker säga, att schweiziska Avidorhightechs konsoll Greenseeker FmX fick en guldmedalj för bästa innovation på årets SITEVI. Javisst är detta ett synnerligen värdelöst vetande. Kommer inte ens att dyka upp i TP-sammanhang. Däremot kan det för den sanne nörden vara bra att veta, att SITEVI i Montpellier är en gigantisk mässa för vinbranschens tillbehör och den arrangeras vartannat år (vartannat år heter den Vinitech, är något mindre och då förlagd till Bordeaux). Här finner besökaren allt från traktorer, vinplantor och plogar till tappningsmaskiner, jästsorter och böcker. Mer värdelöst vetande om Greenseeker FmX: poängen med denna mojäng är att den med hjälp av ett GPS-system känner av när vinraden tar slut varpå den stänger av sprutan, som bonden, för att det hela ska fungera, måste antas vara ute och bespruta sina vinrader med. När samme person vänt traktorn och kört in i en ny rad sätter så Greenseeker på sprutan igen.

Äggvita, allergiker & vin

Publicerat av
Svara

Fick en fråga av allmänt intresse om huruvida äggallergiker ska våga dricka vin klarat med äggvita. Till att börja med är de flesta viner som klarats med ”äggvita” klarade med pulver baserat på äggvita. Färsk äggvita är det få som arbetar med. Det är förvisso kanske det bästa klarningsmedlet som finns, i alla fall avseende röda viner, men det är bökigt att använda: det går åt ett par ägg per hektoliter. Om man nu ändå använder den äkta varan är själva idén att inga rester ska finnas kvar i vinet – det är, enkelt uttryckt, hela idén med att klara ett vin: klarningsmedlet tar med sig diverse ämnen och partiklar på sin väg mot tankens botten, där det lägger sig som en tunn matta. Vinbonden pumpar sedan försiktigt över vinet på en annan tank och eliminerar på så vis sedimentet. Om vätskan sedan dessutom filtreras kan äggallergikern sova lugnt. Tilläggas ska att ingen vettig producent slarvar med det här; rester av äggvita, och andra proteiner, kan lätt som en plätt ge upphov till proteinslöjor och som drycken då ser direkt äcklig ut – låt vara att slöjorna är i högsta grad naturliga – brukar flaskorna snabbt returneras till producenten.

Fordson Major & Trabant-avgaser: Naturvin i Zürich 3.0

Publicerat av
2

I samband med konferensen i Zürich gavs tillfälle, i form av en minimässa, att prova en uppsjö naturviner, av vilka flera gjorts utan tillsatser av svavel. Det är uppenbart, att samtidigt som det svavellösa vinmakeriet ökar såväl odlarens risk som spännvidden i utfallet, ger det också konsumenten tillfälle att bli kastad mellan hopp och förtvivlan, alltmedan denne förflyttar sig från producentbord till producentbord för att få en sniff och en munfull av vinerna som ställs ut till allmän beskådan. Upptäckte några riktigt spännande och bra producenter, som Luca Orsini på Podere Le Cinciole (Chianti), Marino Colleoni på Podere Santa Maria (Toskana) och Sébastien Riffault (Sancerre), samt några häpnadsväckande stolpskott. Mest uppseendeväckande var en producent vars namn naturligtvis ska skyddas, när jag anlände till hans bord stod där en kvinna och ojade sig något alldeles förskräckligt över den fantastiska kvaliteten. Man blir nyfiken! Stoppar snoken i glaset och upptäcker en härlig mix av en gammal Fordson Major, oljig och otvättad, och en Trabant som kör förbi på gatan, lämnandes efter sig ett blågrått, doftrikt moln. Tar en sipp av vinet och… nej, min själ, omöjligt att snurra runt i munnen, ut med det snarast! Utan tvekan det äckligaste vin jag någonsin stött på. Obeskrivligt otäckt! Men kanske blir det bättre av att ligga fem år till i producentens källare – i vilket fall som helst berättade denne nöjt, sedan jag i likhet med den ojande damen livligt berömt hans vin, att han inte tänkte börja sälja vinet förrän om fem år då det legat till sig.

Terroir: Naturvin i Zürich 2.0

Publicerat av
Svara

Ytterst, menar många med Isabelle Legeron MW i spetsen, och med kraftigt eldunderstöd från Lydia och Claude Bourguignon, handlar naturvin om att fånga terroiren och då i ordet mest ursprungliga betydelse, den som användes innan man för vid det här laget ganska länge sedan kom på att ”utan människa ingen terroir” och raskt infogade denna nödvändiga faktor i begreppet. De gamla munkarna, säger Claud B, tittade dessutom mer på berggrunden, jordmånen och topografin än klimatet när de planterade sina vingårdar och till exempel kom fram till lysande lösningar som Pinot Noir i Bourgogne och Grenache och Syrah i Rhône-dalen. När man idag anlägger nya appellationer genom att utgå från klimatet är man helt fel på det och den som anstränger sig till det yttersta med utvald jäst, ekspån och tannin och annat gör inget annat än skyler över det faktum att vinet i fråga saknar såväl av- som uttryck från sin terroir, eller så gör man vad man kan för att undvika att ta hänsyn till naturens påverkan på druvan och vinet.

Naturvin i Zürich

Publicerat av
1

Har varit i Zürich på en utmärkt konferens om naturviner. Vad är då naturvin? Av konferensen att döma finns ingen precis och allena rådande definition, och, underströks det flera gånger, den här typen av odlare tycker inte om att fångas i snäva regler. Självaste Jonathan Nossiter var på plats för att förklara, att om man satt snäva regler på den italienska filmen på 1950-talet hade vi inte fått se ett av filmhistoriens mest spännande skeenden äga rum och, fortsatte han sitt resonemang, sätter vi för snäva regler på de här kreativa människorna inom naturvågen riskerar vi att passivisera en Rossellini. Dock kan man säga, att naturvin bör vara småskalig produktion och med en odlingsfilosofi som tangerar de ekologiska och biodynamiska regelverken och man ska, i likhet med alla seriösa odlare, sträva efter att tillsätta så lite svavel som möjligt till musten och vinet. Flera tillverkare av naturviner går till och med så långt att de inte tillsätter något svavel alls. Helst ska man inte heller tillsätta jäst för att få musten av jäsa. Somliga menar dock att det är ungefär som att få en deg att spontanjäsa, varför de har egenodlad jäst som de tillsätter, jäst som ”fångats” i den egna vinkällaren eller vinodlingen.

Etiopiskt vin tar höjd

Publicerat av
2

Enligt e-lettre de vitisphere planterade italienarna vin i, det de facto avseende klimatet ganska mångfacetterade, Etiopien, när de ockuperade landet, 1936 – 41. För några år sedan köpte den gigantiska, franska firman Castel 300 ha i landet, av dessa planterade man snart 125, belägna inte långt från sjön Ziway, nära Rift Valley och på 1600 meters höjd över havet – m.a.o. en av världens högst belägna vinodlingar (påminner här om att självaste Mount Kenya, förvisso i Kenya, men snudd på rakt under Ekvatorn, har en snöklädd topp, breddgraden till trots). Druvorna man valt att satsa på är Merlot, Syrah, Cabernet sauvignon och Chardonnay (10 %). För att optimera kvaliteten avstår företaget från att skörda två gånger per år, vilket annars är möjlighet så här nära Ekvatorn.750 (!) personer har anställts för att sköta egendomen och totalt ligger investeringsplanen på 8,4 miljoner dollar. Målet är att göra ganska lätta och fruktiga viner. Första skörden har skett nu i början av november och vinerna kommer att lanseras under nästa år och säljas dels i Etiopien, dels till den enligt uppgift stora etiopiska populationen i USA.