Vin, litteratur & film i Malmö

I veckan var er utsände i de sippande skribenternas understundom väldokumenterade environger och världsdelar på ett intensivt kort-besök i Malmö. Till det minst intressanta från visiten hör de utsvävningar av mer privat art som utspelade sig. Om dessa finns det egentligen inget att säga. Ja, förutom att ett fullständigt unikt vin inmundigades av ett glatt och om stundens storhet fullt införstådda vinvänner och det vill vi förstås gärna berätta om. Inte för att vara retlig eller irriterande eller för att få någon att sukta, nej inte alls. Vi gör det av ren människokärlek; vi som fick uppleva detta, vi upprepar, extremt unika vin, känner oss förpliktiga att dela med oss av hur fullständigt sanslöst bra det här unikt unika vinet var.

Vinet var en Twoson Barbaresco Starderi 2005 på magnum från ett unikt, på plats och för tio år sedan utvalt (Taransaud-)fat, ett fat som buteljerades enkom för Twoson Club The Torstenson Hanzon Collection. Ja, det är lika exklusivt som det låter. Av de knappt 130 magnum som gjordes torde mindre än hälften finnas kvar. I hela världen. Och Giorgio Rivetti, Signore La Spinetta alltså, tycker själv att den här versionen är bättre än den egna. Och han vet vad han talar om. Ville bara säga det.

Vin

I övrigt då? Jo, en dags föreläsning på Gustibus Sommelierskola. Gör detta en gång om året sedan tio år. Vad skolan och eleverna egentligen tycker om detta är svårt att mer exakt veta, men för den i den första meningen på det här inlägget nämnde har detta blivit en kär tradition, där frågvisa studenter vill veta mer och därmed får föreläsaren att tala om sådant som inte ingår i vanliga föreläsningar.

Vin & Litteratur

En premiär var det emellertid att tala om Litteratur & Vin, och mer explicit romanen Kronos väv respektive ”Ekologiskt och annat vin”, på WG Film i Malmö. Ett drygt femtiotal entusiaster infann sig för att få höra om alla kannibaler och alternativa sanningar som förekommer i Kronos väv och för att prova ett knippe viner och få sig serverade sanningar en masse om ekologiska och andra viner och få diverse fördomar komna på skam, fördomar som lätt uppkommer då vinets värld är fylld av om inte charlataner så i vart fall folk som mer än gärna uttalar sig om sådant de egentligen inte vet tillräckligt för att uttala sig och det gör de för sådana som kan för lite för att förstå att de inte borde lyssna på personen i fråga. Ungefär som att tycka någon spelar piano bra för att den kan spela Kalle Johansson aka Fröken Johansson. Vinerna som provades var Les Lauzeraies Tavel 2015, nr 2724, 115 sek (ekologiskt), Château de Brescou 2013, nr 71705, 139 sek (hållbart/Terra Vitis), ”Le Comptoir” (Brescou) 2013, säljs inte i Sverige (hållbart/Terra Vitis, natur), Robert Sinskey Vineyards (RSV) Pinot Noir 2011, nr 78814, 299 sek (biodynamiskt).

Film

Som vi var på med rätta framgångsrika WG Film passade de vakna filmmakarna där på att visa en trailer för ”Dead donkeys fear no hyenas” och berätta att de i veckan startar en Kickstarter för att dra in pengar för att kunna sprida den här viktiga filmen i världen. Ett lovansvärt initiativ, som vinifierat på alla sätt och vis vill stötta varför alla HR:are med ett perspektiv bara aningen längre än den egna näsan uppmanas att bistå med en liten slant – alla bidrag mottages enligt uppgift tacksamt, låt vara att 100 sek är bättre än 1 sek. Dead donkeys fear no hyeans (trailer här) är enligt WG Film tillsammans med uppmärksammade Bananas* den farligaste film bolaget gjort. Folk har fått leva under jorden för att kunna göra den, andra med koppling till filmen har hamnat i fängelse. Och så vidare, som det brukar vara när någon upptäckt något orätt som den som gör orätt tjänar stora pengar på och därför för nästan allt i världen vill mörka. Nej, hörni, de här dokumentärfilmarna, som är så långt från alternativa fakta och kändisreportage vi kan komma, de inte bara förtjänar att stöttas, de ska stöttas (gör du här), det är en demokrati-fråga och ett viktigt slag för det fria ordet i civilisationens kamp mot den avgrundsdjupa ignorans som dväljs i trollskogen.

Vin & Litteratur i Malmö

Måndagen den13:e mars är er utsände i de missionerande vin- och litteraturapostlarnas bokstavligt bubblande jäs- och läskar på plats i Malmö. Dels för att undervisa på Gustibus Sommelierskola, dels för att delta i evenemanget Vin & LitteraturWG Film (Västergatan 22a), kl 17.15 – ca 19.00. För att vara med på lektionen på Gustibus krävs av den hugade att den studerar där. För att få vara med på kvällen krävs inget annat än 100 pix, vassa armbågar och närvaro. Evenemanget blir en mix av ett minglande AW och ett seriöst snack om vin och litteratur och då mer precist ”Ekologiskt och annat vin” (på vinsidan) och ”Kronos väv” (på litteratursidan). Malmö kommer gå kvinna och man ur huse så var ute i tid. Vin och bok ingår i priset! (anmäl dig genom att swisha 100 kr till 0703747197)

TWWD 2017

Nu är det äntligen dags för en ny TWWD, alltså Terrific Wines Wine Day. Det här evenemanget hette ursprungligen Terrific Women Winemaker’s Day. En heldag med föreläsningar och provningar ledda av kvinnliga vinmakare. Så var det därför att importören Terrific Wines upptäckte att en klar majoritet av vinerna i företagets portfölj gjordes av kvinnor, och det, tänkte man, lite omoget, kunde det kanske vara kul att göra en grej av.Samtidigt bestämdes att den typen av evenemang bara skulle göras tre gånger. Skälen till detta var två: 1. Inom tre år skulle själva idén börja kopieras (heldag med föreläsningar av tillresta producenter… detta har mycket riktigt skett), 2. Egentligen är det oerhört unket och förlegat att tala om ”kvinnliga” vinmakare.Således: när de tre åren var över stod importören inför frågan ”lägga ner eller göra om konceptet?”. Det blev det sistnämnda. TWWD i sin nya form utläses alltså Terrific Wines Wine Day och även om själva grundkonceptet är det samma – föreläsningar av tillresta vinmakare och en mini-vinmässa i anslutning till det – hittar vi nu, som sig bör, vinmakare av varierande kön bland föreläsarna.I år arrangeras två TWWD: 1. På Ästad Vingård nu på lördag, 4 mars (öppet för allmänheten, kontakta Ästad direkt för mer info), 2. På hotell Sheraton, på måndag 6 mars (öppet för branschen under dagen, för allmänheten 17.00-19.30). Bland föreläsarna hittar vi bland andra Etienne Sipp (Louis Sipp, Alsace), Simone Rings (Weingut Rings, Pfalz), Clotilde Davenne (Chablis) och Xavier Gramona (Cava Gramona). För er som åker till Ästad, eller tillhör ”bransch” i Stockholm, vill jag särskilt puffa för Xavier. Ingen stå upp-komiker men, boy!, kan han sin sak!? Missa inte honom.(Bilderna som illustrerar den här posten kommer från tidigare TWWD.)

Clos Dière på auktion

Fick tips av en HR om att några flaskor från min tid på Domaine Rabiega/Clos Dière (februari 1988 – februari 2006) är med på Systembolagets dryckesauktion just nu. Klicka in här för att få mer info (och lägga ett bud). För er som är hugade att buda:Rabiega Vin Toussaint kostade på sin tid 100 € ut från gården. Har glömt hur många flaskor vi gjorde totalt, men det var väldigt få, jag tror det var runt 1000 st 50-cl:are, och de bestod/består av kraftigt botrytiserade druvor, eller snarare russin, från tre skördar (91, 92, 93 – som alltså blandats till en årgångslös blend, klassad som bordsvin i brist på annat). Året vi tog i som värst var 91, vill jag minnas, det tog då en vecka att skörda tillräckligt för att klämma fram ett par hundra liter, som i sin tur tog ett år att jäsa (i ny, fransk ek). Restsocker-halten i vinet ligger >200 g/l! Syran är därefter och det påminner mer om ett Eiswein än till exempel en sauternes. Oerhört koncentrerat. Fick till och med backa tillbaka lite på koncentrationen 92 och 93 för att göra blandningen drickbar. Vinet fick sedan åratal på ny ek, men det märks inte (!). Bara det vinet, Rabiega Vin Toussaint (Toussaint, alltså All Helgona, därför att det skördades runt den helgen varje år) skulle jag säga är värt de 1500 sek säljaren vill ha för samtliga vinerna.

Clos Dière ”cuvée I” då? årgång 2000 är den som landade in topp tre när Allt om Mat för något decennium sedan utsåg världens bästa syrah-viner, fick 98+. Dessförinnan har det fått Gold Award i Decanter, 19/20 (eller motsvarande) av Wine Magazine, Vine och Revue du Vin de France med flera. Högst vital idag och mår inte illa av ytterligare ett par års lagring (förutsatt lagringen skett korrekt hittills).

Årgången 98 är unik såtillvida att det är den ”vekaste” och kanske också elegantaste av cuvée I. Franska sommeliererna gav det i sin dåvarande guide 19,5/20 och öste lovord över det. Har inte provat på några år, har kanske haft lite svårt att ta åren, men hänger det fortsatt ihop är det ingen dum fredagskväll, eller varför inte outsider i en provning?

Slutligen 95. Det här vinet var mycket imponerande inledningsvis och fick, precis som syskonen ovan, massvis med goda noteringar och medaljer. Bland annat tre stjärnor i Bettane & Dessauve. Länge sedan jag provade. Bör vara både vid god vigör och gott idag.

OBS! Notera att Clos Dière ”cuvée I”, möjligen med undantag för mina båda sista årgångar, 03 och 04 (då vinet hette ”Clos Dière”), är gjorda med druvor som inte fått nå övermognad och även i övrig tillverkats för att drickas 10-20 år efter skörden, eller senare (1990 är fortsatt i god form). Priserna på cuvée I de olika årgångarna, beroende på när de köpts in, bör ha varit någonstans i häradet 25 (1995) – 35 € (2000). Teror inte att 95 någonsin såldes av SB, möjligen 98 och 00, i så fall låg de på ca 300 sek i butik då.

Fotnot: Första årgången av Clos Dire (I och II) var 1988. Enligt uppgift återlanserar nu den sedan två år nya ägaren till Domaine Rabiega etiketterna Clos Dière I och II, men idag är II ett andravin till I. På min tid var de olika blend (I=syrah på franska och slovenska fat, II=carignan, grenache och cab på franska och amerikanska fat). Hejhopp, så här såg vi ut när vi, mycket allvarliga, njöt de där vinerna från fat:

Besök på Ästad Vingård

En period som spänner över åren 2011 till 2017 kan tyckas lång. Eller väldigt kort. Sett som en del i etablerandet av ett nytt vinområde är det en kort mycket tid. Ändå har Ästad Vingård redan hunnit gå från den ena klarheten till den andra, och även om det förmodligen återstår en generation, eller möjligen två, innan det mesta fallit på plats lär ingen annan sexårs-period framöver kunna visa upp en lika dramatisk utvecklingskurva som de här första åren i projektets liv.

Mousserande tar tid

Innebär då det att det kommer välla ut en massa färdiga viner från producenten? Nej, långt ifrån. Rent allmänt tar det tid att skapa nya viner när allt ska ske från plantering till buteljering. När projektet dessutom är inriktat på mousserande tar det ändå längre tid. Bara för att ge er en uppfattning om detta: Min teori, som rådgivare, är att toppvinet ska ligga minst tre år, kanske fyra, på sin jästfällning innan det är redo att degorgeras. Hm, fyra år, och projektet är bara drygt sex år. Klart vi är långt, väldigt långt, från projektets fulla potential.

Flera parametrar

Bortsett från att det tar tid att göra de här vinerna ska i framtiden flera parametrar utvärderas. Till exempel är druvan solaris det alla springer på i Sverige idag, inklusive vi på Ästad, men det är förmodligen så att det inte är det bästa valet. Kanske just nu, men eventuellt inte om 25 år. Eller är det så att solaris visst är den stora druvan för Sverige, vi ska bara lära oss att tygla den bättre och att blanda den på rätt vis (och då gäller det att hitta druvan/orna den ska mixas med)? Hm, vi vet idag inte hur vi bäst gör ett mousserande vin i Sverige.

”Vet vad vi gör”

Det där sista innebär nu inte att Ästad Vingård och dess rådgivare inte vet vad de sysslar med. Vi är fullständigt på det klara med vad vi gör, var vi står och vart vi vill, och det är det där sista som gör oss ödmjuka inför situationen och projektet. Vore det inte så skulle vi jubla i högan sky över allt som gått så fullständigt spikrakt in i bull’s eye hittills. Vi vet till exempel att våra antaganden om hur man sannolikt bäst hanterar solaris för att få den så snygg som möjligt stämmer; vi vet vilken ek som sitter som hand i handske oavsett om vi talar ekstavar eller 225 liters-fat med inriktning på mousserande respektive stilla vin på solaris i Sverige; vi vet att toppvinet måste ligga lääänge på magen innan det är klart; vi vet att för standardcuvéen räcker det med 18-24 månader; vi vet att vi kommer kunna göra ett ganska snyggt och elegant stilla vin; med mera.

Höjer ribban

Vi har till och med hunnit göra ett halvtorrt tredjevin tre år i rad bara för att nu efter vårt senaste möte (häromveckan) bestämma oss för att lägga ner den produkten. Varför? Jo, den är nu så svag i förhållande till gårdens riktiga viner att det känns fel att ens fundera på att göra den. Det där sista kan säkert förvåna en och annan som på gården provat det här vinet (Ästad Vingård solaris halvtorrt), eller som kommer prova sista (sista, inte senaste) årgången 2016 i sommar – de flesta har blivit positivt överraskade. Jodå, vinet är inte urkass på något vis, det är bara det att, som sagt, de andra är mycket bättre. Vi höjer helt enkelt ribban, till glädje för oss själva och, hoppas jag, Vinsverige.

Årgången 2016

Årgången 2016, som vi har att arbeta med nu, är, nästan, den första riktiga skörden på gården – så känns det, nästan alltså, jag är övertygad om att vi kommer få se en hel del förändringar de kommande åren allteftersom stockarna blir äldre och rutinerna i källaren sitter som klippan i berggrunden (och, ska tilläggas, precisionen i vingården och skördetillfället förbättras ytterligare). Förhoppningsvis blir årets skörd också hyggligt stor, det gör det så mycket lättare att arbeta vidare – dessutom måste projektet nu också börja producera lite fler flaskor som kan säljas på gården(s restaurang) så att underskottet i vårt glädjefyllda famlande efter framtidens svenska vin blir något mindre.

PS

PS Den som är nyfiken på Ästad Vingård och vinerna där är alltid välkommen dit på besök – det finns till och med utmärkt restaurang, hotell och spa på plats, och den fjärde mars i år arrangeas dessutom #TWWD2017 där, en dag fylld av spännande seminarier under ledning av etablerade vinmakare och producenter som Clotilde Davenne, Simone Rings, Louis Sipp och Giovanni Folonari.

Musik

Manic Street Preachers.

Chilenskt toppvin till Sverige

Sprang för några år sedan på Patrick Valette hos Jean Bouchon i Chile. Han var där för att ge lite råd om vingårdsskötseln och vinifieringen, jag för att blenda ett vin. Vi hade väl lite löst koll på varandra, jag mest på honom. Han tillhörde ägarkretsen och var den som gjorde vinerna på Château Pavie till dess slottet såldes och kom att göra viner så koncentrerade och maffiga att Parker gick i spinn av lycka och Jancis Robinson tog sig för pannan. Själv tyckte jag ”nya” Pavie var bra, låt vara att det tappat personligheten och blivit ett i raden av power-viner. Däremot rådde ingen tvekan om vilken vinmakare jag tyckte gjort det styvaste jobbet: vem som helst kan maka kraft, få kan skapa elegans. Patrick kan det där sista, och han, som tillhör en fransk-chilensk familj och stoltserar med dubbelt medborgarskap, berättade att han nu bland annat arbetade med ett oerhört spännande projekt med skandinavisk anknytning, ett projekt jag bara var tvungen att besöka och lära mig mer om.Sagt och gjort och det ledde i nästa steg till att en svensk importör kopplades in och för att göra en lång historia kort har nu, några år senare, Systembolaget köpt in två av vinerna från det där ”måste-projektet”.Viña Vik och dess ägare Alexander Vik har som mål att göra Sydamerikas bästa vin. Det tog norrmannen två år, med start 2004, att hitta rätt plats, som visade sig vara en hel dal (!) i Cachapoal ett par timmar söder om Santiago.”Platsen”, Millahue (betyder ”plats med guld”), är gigantisk och när den väl var utvald vidtog det dryga arbetet med att studera de geologiska och klimatologiska skillnaderna och förutsättningar och att välja ut rätt rotstockar och druvsorter med mera för varje fält/förutsättning. Till sin hjälp för det här arbetet hade Alexander Vik inte bara Patrick Valette utan också Jean-Pierre Mercier (känd druvgubbe för er som har nollkoll på livets väsentligheter). Idag är cirka 500 hektar planterade med Bordeaux-druvorna cabernet sauvignon, cabernet franc, merlot och carmenere (ursprungligen från Bordeaux) samt syrah. Svala havsbrisar som drar fram genom den egna dalens raviner bidrar till att ge vinerna fräschör och det holistiska synsättet som gården drivs efter bidrar till en rik fauna i den lilla sjö och skog som finns på anläggningen. Cirka 300 personer sysselsätts här.

Det är ingen överdrift att Viña Vik är en fransk, ja rent Bordeauxsk vingård i Chile. Druvsorterna är de samma, odlingsdensiteten likaså (mellan 7000 och 10 000 stockar/ha, ofta beskurna i Guyot) och man arbetar med grönskörd och annat och avseende vinmakeriet bär det också sina spår av Bordeaux. Handskörd, nogsamt urval vid skörden, fem-sex dagars kallmacering vid 8+, fem överpumpningar per dag under jäsningen och därefter en till två veckors macerering. Ekfaten kommer från Frankrike och Bordeaux (Séguin-Moreau, Demptos, Sylvain…) och vinerna lagras mellan 18 och 24 månader på ek, med omdragning var tredje månad.

Nu är inte Viña Vik bara en gigantisk och ambitiös vingård, det är också en förstklassig restaurang och ett finfint hotell, och utöver vin, mat och sömn erbjuder gården promenader på hästryggen, cykelturer med mountain bike, vandringar med mera.

Den som nu inte kan åka till Chile och förlusta sig på Viña Vik kommer i höst åtminstone få chansen att prova ett par av gårdens omtalade och alltmer hyllade viner (nu senast 95 p för Millahue 12 och 91 p för ”lill-vinet” Milla Cala av James Suckling (Milla Cala fick nyligen också guld i Concours Mondiale i Bryssel) och precis före årsskiftet fick årgången 11 av samma vin 96 p av Michael Franz). I september släpps drygt 300 flaskor av ”lill-vinet” Milla Cala 2011 för runt 300 sek och i november kommer fin-vinet Millahue 2011 för 900 pix. Häng på låset.

Susana Saez y Los Peñis de Cecil Gonzalez. Nationalskalden Neruda tolkad i Bogota. Hoola Bandola Band sjunger om Victor Jara. En liten latinsk kick med Cal Tjader. Los Kjarkas hörs ända till Chile när de stampar igång Munasquech. Och här dyker en lätt paranoid klassiker med Mikael Ramel upp utan att ha ett dugg med posten att göra: Artificiell Prana.

Vinets Dag

Det bästa Svenska Vinakademien har gjort är att den instiftade Vinets Dag. Idén uppkom vid en sammankomst på Kanelbullens Dag, 2012 om jag inte missminner mig, och frågan blev då ”Varför inte en Vinets dag?”. Datumet var självskrivet. Ledamoten och folklivsforskaren med mera Bengt af Klintberg föreläste kort om Sankt Vincent, vinodlarnas skyddshelgon som egentligen inte var det kanske men som ändå blivit det, och som 22 januari är Sankt Vincents dag var datumet skrivet i sten redan innan vi hunnit fundera på saken.Vinets Dag logga

Nu är Vinakademien en förvisso illuster men tämligen kraftlös grupp – jo, vi var definitivt delaktiga i att få igång diskussionerna på allvar om det omoraliska i alltför låga vinpriser och en del annat men ändå, medel saknas, liksom tid – så för att se till att Vinets dag verkligen blev något att räkna med och den samling kring vinet som kulturbärare vi ville se dagen som, tog vi kontakt med andra vin-grupperingar, som sommelierföreningarna, Systembolaget och Munskänkarna. Att kroniskt trötta Sprit & Vinleverantörsföreningen inte skulle vara att räkna med, trots att detta borde vara deras mammas gata, var givet. Men de andra?St Vincent

Jodå, de hängde på, allihop. Systembolaget i något mindre mån, vilket är förståeligt, och allra mest Munskänkarna som sett till att Vinets Dag verkligen blivit den manifestation som tänkt var. Nu arrangeras en underhållande och spännande, nationell tävling i att prova vin dagen till ära (bland annat deltar lag från Munskänkarna, Systembolaget, vinskribenterna, vinskolorna och sommeliererna), Munskänkarnas olika sektioner ute i landet arrangerar provningar och i förekommande fall middagar. Sommelierföreningarna och dess försänkningar med flera har sett till att landets restauranger och vinbarer presenterar flotta erbjudanden för sina gäster och allt detta har gjort att gemene hen inte sällan följer uppmaningen att spola boxen den här dagen för att istället satsa på ett lite bättre vin.Vinprovning

vinifierat vill å det bestämdaste uppmana sina HR att slå på stort på söndag, på Vinets Dag. Gå ihop ett gäng och införskaffa något riktigt dyrt och fint och njut under den självklara devisen ”Hellre bra än för mycket”.

Lim Kek Chiang ger sig på Mascagni och det slutar med ett intermezzo!

 

Innehållsförteckning på vin?

Understundom efterfrågas en innehållsförteckning på vin. Sannolikt vet den som efterfrågar inte riktigt vad den talar om, för vad kan väl en innehållsförteckning tänkas innehålla? ”Innehåll: jäst druvmust och sulfit”?languedoc-kvallEftersom vin per europeisk (mm) legal definition måste vara gjort på jäst druvmust – i annat fall måste produkten kallas något annat, som ”fruktvin” eller ”dryck gjord på vinbas” – blir det en pleonasm att än en gång förtydliga saken i en innehållsförteckning, och vad svavlet anbelangar ska det enligt lag också framgå av etiketten att produkten innehåller just det, med andra ord en pleonasm även det.

Tillsatser

Nu kan någon invända ”men alla andra tillsatser då???”. Ja, vilka tillsatser? svarar vi då med en motfråga. Lagligt gjorda kvalitetsviner innehåller just jäst druvmust och sulfit. De kan även innehålla tillsatt syra eller till exempel koncentrerad druvmust som används för att ge vinet mer fräschör (syran) eller sötma (druvmusten). Det är alltså fortsatt naturliga tillsatser, men förvisso likväl tillsatser, och det kan man för all del tycka ska framgå av etiketten, vilket det inte gör idag. Där kan vi hoppas på en ändring.craignan-host

I övrigt då? Kanske har jag missat något här men jag tror inte det. Det finns förvisso en del saker man kan tillsätta ett vin, som färg- och aromämnen, men då är produkten enligt europeisk lag inte längre legal och vi kan väl ana oss till att den som gör en illegal produkt knappast frivilligt skyltar med det på sin etikett, varför en mer detaljerad varudeklaration inte gör någon större skillnad där heller.

Livsberättelse

Nu ska sägas att det de flesta sannolikt egentligen efterfrågar i sitt krav på innehållsförteckning snarare är en livsberättelse för vinet i fråga. Alltså ungefär som om man avseende ICA:s saft (som vanligtvis innehåller bland annat färg- och aromämnen och socker och andra tillsatser) eller dito morotsjuice (som vanligen innehåller morotsjuice) skulle kräva information om varifrån vattnet i saften kommer och en analys av detta (alltmer vatten innehåller spår av mediciner och bekämpningsmedel) eller en förteckning över hur fältet där moroten vuxit behandlats det senaste året avseende gödnings- och bekämpningsmedel samt om några processhjälpmedel används i förädlingsprocessen, till exempel klarningsmedel eller filter.IMG_1852

Det där är rimligt att man som konsument ska få veta. Dock är det viktigt att understryka att det är just en livsförteckning över produkten vi talar om, eller möjligen ett historiskt produktionsschema, och inte en innehållsförteckning i sig. Det där med att vin kan innehålla vad som helst för det finns inga regler eller kontroller är desinformation som kan leva vidare enbart därför att en massa femtekolonnare i vinvärlden springer benen av sig för att sprida någon annans agenda.

Maria McKee. Libertines. Tanya Donelly.

 

Andrea Mullineux Winemaker of the Year

Kollegan Andrea Mullineux har av amerikanska Wine Enthusiast utsetts till ”Winemaker of the Year”. Detta för de fantastiska viner hon gör och därför att hon tillsammans med maken Chris varit med och förvandlat bulkvinsområdet Swartland till hetaste hett i Sydfafrika, och det på bara ett drygt decennium.andrea-mullineuxNär Andrea nu får det här amerikanska priset är det ett uttryck för att hennes rykte idag vida nått utanför (nya) hemlandets gränser – noterbart är kanske att Andrea föddes, växte upp och utbildade sig i Kalifornien; i Sydafrika hamnade hon sedan hon och Chris träffats i franska Rhônedalen, där båda befann sig för förkovrans skull – och att sydafrikanska vinbibeln Platter’s Guide varit rätt på det då den vid ett flertal tillfällen på senare år utsett Mullineux till Sydafrikas bästa producent och flera av Andreas viner till bäst i sin klass. vinifierat faller in i hyllningskören: Grattis, Andrea!

Klicka här så hittar du Andreas viner i Sverige!

Mad about Madeira Årets dryckesblogg!

Ni har sett kravallerna i Portland och på andra håll i USA? Ni trodde kanske att de handlade om det amerikanska valet? Det gör de inte alls, kan vinifierat avslöja, de handlar om det upprörande resultatet av ”Årets dryckesblogg 2016” i Sverige, där den manipulerade juryn i ett riggat val gick vilse i pannkakan och utsåg ”Mad about Madeira” till vinnare. Trots det vill vinfierat gratulerar den synnerligen väl värda vinnaren. Med tanke på11906096_553224148165329_2037302605_a att Niklas Jörgensen år ut och år in strävsamt fortsätter trycka ur sig initierade texter med stark nördvarning om Madeira, alltså bara Madeira (fattar ni?), måste man utgå från att uppmuntran av det här slaget är välkommen, och i övrigt gäller att ni snarast ska surfa in på Niklas utomordentligt utomordentliga och underhållande sida och ta reda på varför han fick priset och inte vinifierat – kanske hade juryn ändå en poäng i sitt val, surt men sant. Sist men inte minst: Stort grattis till vår högt värderade kollega, Niklas Jörgensen och Mad about Madeira, den synnerligen välförtjänta vinnaren av ”Årets dryckesblogg” 2016!

At Vance!