Näthatets underbara värld

Ibland kan det kännas frestande att lägga ner det här med att tänka själv. Lägga ner att se flera sidor av saken; att förstå det lilla mer den kan förstå som anstränger sig att följa samtiden det allra minsta. Det måste vara befriande enkelt och bekvämt att ge efter, att sluta tänka och bara stå i en skränande flock och säga vilka dumheter som helst, ju högre desto bättre, ju enklare och fånigare budskap desto större genomslag.

Slogs av detta när jag idag på Facebook hittade följande passus: ”Löfvén var är du ditt jävla as? Folk blir slaktade till höger och vänster och av dig syns inte ett spår. Är du så jävla feg att du inte vågar se det svenska folket i ögonen? Är du så jävla feg att du inte vill ta ditt ansvar för dina egna tillkortakommanden?…”Elvis CostelloBortsett från det faktum att Löfvén till skillnad från skribenten faktiskt ser det svenska folket i ögonen ganska ofta och att han i likhet med alla andra demokratiskt valda politiker i samband med varje val tar ansvar för sina tillkortakommanden kan man inte låta bli att undra hur det är beställt med den som inte bara skriver häpnadsväckande dumheter om de nyss nämnda faktiska förhållandena utan också på något vis gör en fascinerande koppling mellan Löfvén och folk som slaktas till höger och vänster – att Löfvén dessutom tycks ligga gömd någonstans medan detta sker gör texten än mer spännande.Elvis Costello2Nu kan man lätt få för sig att skribenten bakom denna lika mystiska som fascinerande och högljudda text sitter inspärrad någonstans och att orden härrör från en vetenskaplig rapport om stackars sinnesförvirrade hjärnor, men så förefaller inte alls vara fallet och det är väl där det hela blir lätt skrämmande, för den här människan går lös mitt ibland oss och massproduceras via Facebook. Måtte Löfvén komma fram ur sitt gömställe och sätta Säpo och psykvården på denna uppenbart störda och av sjukliga fantasier ridna individen innan den börjar slakta folk till höger och vänster.

Elvis Costello talar om hur det egentligen är.

King Crimson på Olympia, Paris & musiklänkar en masse

Ni vet sådana där rock ’n’ roll-vrål? De där som inte är skrikiga pip ”iiiiiii”, kraxande ”iiiiiörrggh”, cowboyaktiga ”jiihaa” eller enkla fylletjut? De där som förenar ett manligt ”jääääääähhh!” med ett slags fyllestönvrål ”ööööh!” och ett högst personlig rock ’n’ roll-uttryck som bara står att finna i ett klassiskt rock ’n’roll-vrål av förtjusning över något synnerligen bra och musikaliskt som just då sker på scenen, där framme, framför den andäktiga skaran åhörare? Sådana kan inte jag göra. Därför brukar jag ödmjukast överlåta det där skrikande åt sådana som kan få till det.IMG_1838

Kom att tänka på det där just i inledningen av King Crimson-konserten på Olympia i Paris härförleden. Eller inledning och inledning. Det här kultförklarade bandet och dess allt annat än alldaglige och mitt i fåran-vandrande ledare, Robert Fripp, gör inget så som någon annan skulle göra det. Således äntrades scenen exakt två minuter före utsatt starttid för uppträdandet av en man som sa ”Om exakt två minuter början akt ett av dagens föreställning, den heter Soundscape” och exakt två minuter senare släcktes Olympia ner och en strålkastare riktades mot Robert Fripps tomma stol, gitarr, frippotronic och annat i ena hörnet av scenen och den ljuvliga musiken av ”Soundscape” flöt ut och fyllde både lokalen och de redan förlorade dyrkarna med välbehag.IMG_1832

Förprogrammerad musik. I på sekunden 20 minuter. Och när den delen av ”Soundscape” var över meddelade en högtalarröst att ”nu blir det paus i 20 minuter, exakt 20 minuter” och exakt 20 minuter senare började bandets medlemmar prata ut i lokalen från alla håll och kanter. De sa saker som ”snälla ni, njut av föreställning, sitt inte och filma med era mobiler, ni missar för mycket då, men nu: let’s party!!!!!” (följt av ett litet äkta rock ’n roll-vrål). Sedan ingenting. Och det var då en sådan där som jag (notera en sådan som jag, inte jag), som inte borde försöka sig på ett offentligt rock ’n’ roll-vrål gav sig till att skrika så det hördes över hela Olympia, ”iiiööörrrggghhh”. Förfärligt. Ett luftsatt försök som kraschlandade i ett förfärligt antiklimaxkrax innan det kommit vidare från ”iii” till det där rock ’n’ rolliga. Och just som hela Olympia satt där i chocktillstånd över detta övergrepp på allt som heter god rock ’n’ roll-sed och andäktig högtidsstämning gjorde bandet entré och jublet visste inga gränser och på den vägen fortsatte det, för King Crimson hade oss alla i ett säkert grepp redan från den stunden vi fick nys om att de skulle uppträda på Olympia i Paris. Som att stjäla godis från sovande småbarn. IMG_1833

Robert Fripp har som vanligt med sig sin lika eleganta som fantastiska basist Tony Levin men i övrigt har årets uppsättning av Crimson inte mycket att göra med den senaste – den för runt tio år sedan, då de senast var ute på turné – med Adrian Belew och Bill Bruford och Tony Levin. Alldeles fantastiskt är att den makalöse Mel Collins, från ursprungsättningen, är med och tutar åt det värsta och bästa i sina lurar medan Jakko Jakszyk sjunger som en blandning av Greg Lake och John Wetton. Och Bill Bruford, ja, honom har Fripp ersatt med tre trummisar – vem annars hade kommit på den idén? Och det fungerar otroligt bra! Att ingen kommit på det förut. Konserten är en enda rytmisk orgasm.IMG_1836

Att Adrian Belew lämnat plats åt den som gitarrgud betraktat mindre begåvade Jakko Jykzyk är på gott och ont. Man kan sakna den magnifike Belew. Å andra sidan innebär det att Fripp själv tar större ansvar för ljudbilden och det, ja, det innebär i sin tur att det här var en konsert som går till historien som en av tidernas bästa, kanske den bästa. Kort sagt är karln sanslös. När Jakko Jykszyk inte klarade av alla baktakterna som Crimsons låtar kryllar av, ja, då drog ljudteknikern bara lite snyggt och diskret ned hans gitarr samtidigt som Fripp snabbt la om sitt eget körschema och lirade vanlig gitarr så det stod härliga till.21st century schozoid man

Låtlistan var en utsökt blandning av Crimsons låtar sedan starten 1969 fram till nu toppat med omöjliga versioner av Epitah, Starless, Catfood och mycket, mycket annat.IMG_1838

King Crimson drar nu vidare till Kanada och Asien och ni som är musikfreakar och inte upplevt detta har bara att packa väskan och börja jaga flygbiljetter och platser i konserthusen.

Odörförbud nu!

Det är illa nog att tågen i så vitt skilda länder som Sverige och Frankrike har för ovana att inte gå och komma i tid. Än värre är emellertid alla dessa odörer som på tok för många tågresenärer har fått för sig att de ostraffat kan ta med sig ombord på tåget. Vad som stinker värst och snabbast ger känsliga individer migrän kan diskuteras men här är några pretendenter på titel ”Värsta tågodören”.IMG_1805

1.Sur stank från kläder som inte fått torka som de ska.

2.Matodörer från medhavda påsar med äcklig snabbmat vars doftvågor snarare inbjuder till uppkast än inkast, inte sällan förekommer en slags artificiell tomatsåsstank som en avskräckande ingrediens.

3.Skrämmande odörer i olika kulörer, omöjliga att med rättvisa återge i text, sprungna ur barlagda fötter och nu tomma skodon.

Självklart kan detta ofredande av individen och störande av den allmänna ordningen inte få fortgå. vinifierat kräver förbud mot odörofredande på allmänna kommunikationsmedel i allmänhet och på tåg i synnerhet. Regeringen bör se till så att en del av pengarna, om nödvändigt hela budgeten, som avsatts till att komma ikapp med tåg- och tågbaneproblemen går till att installera ozonmaskiner och annat som kan krävas för att avodörifiera tågresenärerna innan de tillåts stiga på tåget.Ann-Louise Hanson

I väntan på denna för den bestående samhällsordningen nödvändiga investeringen måste samhället med kraft slå till mot dem som bryter mot det medborgerliga hänsynstagande som borde vara självklart och mot de statsunderstödda regler som förbjuder odörer på tåg. Ett billigt och effektiv sätt att med omedelbar verkan lösa den odörkris samhället just nu genomlever är att förse tågen med takräcken där stinkande resenärer kan placeras tillsammans med sitt bagage.

Ann-Louise Hanson.

Swedwatch ifrågasätter omoraliska viner

”Låga löner, långa dagar, osäkra kontrakt och hälsovådliga bekämpningsmedel… Det är några av de brister som råder för arbetarna på vinodlingar i riskländer som… visar en ny rapport från Swedwatch”, vet SvD att berätta idag. Bra. Just så är det. Extra bra är att Swedwatch också påpekar att ”Systembolaget efterfrågar aktivt etiskt eller ekologiskt odlade viner… men det finns producenter som arbetar seriöst med hållbarhet utan att ha någon certifiering och då faller ’belöningssystemet’ (i SB:s butiker med skyltar om eko o d, min anm)”. Även det bra, för det handlar inte bara om att eller hur man certifierar sig (därmed inte sagt att certifiering i sig inte är bra).

Det här är som bekant något vinifierat skrikit sig hes om i åratal och kanske, kanske kan en sådan här rapport bidra till att några konsumenter slutar köpa de billigaste vinerna, som omöjligen kan vara moraliskt korrekta hela vägen tillbaka till jorden. Intressant är att se hur SB parerar den här rapporten. Som vanligt arbetas det på och som vanligt kommer det ta tid, ett globalt ramavtal om korrekta arbetsvillkor för vingårdspersonalen ser man positivt på som ”ett komplement till vår uppförandekod”.

Systembolaget försöker göra rätt och gör mycket rätt men här visar man med andra ord att man inte fixar att öka takten, att bli tydligare eller att ens styra upp skräpsegmentet (och, för att förtydliga, vi talar inte smak här utan moral och mänskliga arbetsvillkor). Detta visas tydligt i en kommentar om att arbetsgivaren kan dra in på t ex logi om lönen höjs varmed allt är status quo för den utnyttjade arbetaren. Som om det inte går att komma åt det beteendet med piska och morot.

SB menar också i sin kommentar att mycket åligger importörerna samtidigt som man noterat att de här frågorna blir allt viktigare för företagets kunder. Och här kommer vi till pudelns kärna. Det är som bekant monopolet som bestämmer vilka produkter som ska säljas i dess butiker, det är Systembolaget självt som gång efter gång efterfrågar viner till omoraliskt låga priser.

En Ica-handlare kan vägra sälja omoraliskt billigt kött. På samma sätt kan Systembolaget vägra sälja omoraliskt billigt vin.

Tveklöst kommer några importörer fortsätta försöka trycka in omoraliskt billiga viner via beställningssortimentet om SB självt slutar efterfråga de billigaste vinerna, men i samma stund som SB ändrar sitt beteende och föregår med gott exempel kommer de omoraliska vinernas marknadsandel i Sverige att minska och SB har gjort ett verksamt och rejält slag för moral och anständighet, och kanske till och med för en bättre dryckeskultur i vårt land.

Ristorante Antico Arco, Peppino di Capri & Valpolicella

En fransk kompis tyckte absolut att vi skulle gå till Antico Arco och finäta en kväll i Rom. Sagt och gjort. Med Peppino di Capri ringande i öronen och nynnande Mala Femmena, Speedy Gonzales, Roberta och andra Peppino-slagdängor intog vid krogen vid pass en halvtimme för tidigt ity så åpna var vi att vi inte kunde vänta tills klockan var slagen.IMG_1739 Trots den tidiga stunden och att vissa av oss inte kunde sluta nynna Mala Femmena i högst tvivelaktiga tonarter blev vi mottagna på bästa sätt, placerade och vips hade vi finfin Franciacorta i glasen. När vi så stillat både smörsångarådran och törsten tog vi oss an risottoar, köttbitar, skaldjur och annat som vi i varierande grad beställde in och allt var delikat. För att inte göra en redan alltför lång historia ändå mycket mer för lång avrundar vi här med att varmt rekommendera Antico Arco till envar som vill bli behandlad väl och äta och dricka bra. Vintips till köttbiten, en klassisk Valpolicella, så som den ska smaka:IMG_1740La Corte del Pozzo Valpolicella, nr 72121, 125 kr.bild

Peppino di Capri

Fiammetta, Lowgold & Borgoletto

Du går där på Piazza Navona i Rom och funderar över, att visst, det är fint och så, men var ska man äta utan att bli pungslagen och det är då du kommer ihåg att du är en sann HR och att vinifierat har en hjälpande hand att räcka ut varhelst i världen du befinner dig och hur hungrig och trött du än är, och du drar dig då tillminnes en post om Ristroante-Pizzeria Fiammetta, Piazza Fiammetta, ett par kvarter från Piazza Navona, på andra sidan gathörnet med hotell Genio, och du vet att dit kan du gå och få dig ett rejält skrovmål, vällagat, gott, hygglig prisnivå, fantastisk spaghetti vongole, bra service och ja, då minns du att du även fick musiktipset Lowgold – We Don’t Have Much Time och när den väl satt sig i ditt huvud kan du spela upp den om och om igen utan att det kostar ett öre, kort sagt en mycket prisvärd musik. Vintips:IMG_1674Spaghetti vongole-vin på halvpava: Fasoli Gino Soave Borgoletto, nr 12502, 59 sek (375 ml).Soave Borgoletto

Autojäsning: hot eller möjlighet?

Ni vet naturvin, ekologisk odling och närproducerat, allt det där kan slänga sig i väggen när man kommer till insikt i hur kroppens auto-jäsning fungerar. Enkelt uttryckt går somliga omkring med jäst som kan fermentera socker till alkohol i kroppen. Nu har inte er utsände i de gastroskopiska djupen tagit sig före att studera frågan tillräckligt ingående för att veta allt men det förefaller som att, enkelt uttryckt, en del på ett eller annat sätt fått i sig kapabel jäst och var gång den personen äter kolhydratrik mat som pasta eller potatis sätter kroppen eller rättare sagt den där jästen igång en jäsningsprocess varmed magen fylls av gaser, tarmen blir nervös och individen eventuellt blir yr/påverkad/full eller bara bakis dagen därpå, kanske förlorar hen också orientationsförmågan och blir kroniskt trött. Högt blodtryck kan det också leda till – och, vid upprepat kolhydratmissbruk, skrumplever.IMG_1647

Särskilt trevligt låter nu inte det där, låt vara att det är närproducerat och ekologiskt, under förutsättning att maten som inmundigades var det, och rent av naturvin, eller i vart fall måste det kunna sägas vara naturalkohol då varken jäst eller svavel eller annat tillsatts (förutsatt att individen inte går på medikamenter eller stoppar i sig annat som inte är acceptabelt för den som vill gå naturligaste vägen). En del har skyllt på sådan här auto-jäsning i kroppen då de haffats bakom ratten med för mycket alkohol i blodet. Ibland har det gått vägen, ibland inte.IMG_1664

Autojäsningen kan ses både som en möjlighet och ett hot i vårt samhälle: Ett hot mot den som säljer skräpvin och liknande berusningsprodukter för här räcker det med att konsumenten förser sina tarmar med rätt jäst och sedan kan den ta sig en rejäl fylla på ett halvt kilo potatis; en möjlighet för absolutisten som inte rör en droppe alkohol eller andra droger men som ändå vill bli på örat någon gång då och då – här kan hen äta lite jäst och i lugn och ro fyllna till på närmaste trattoria eller en egentillverkad Carbonara.Beyoncé

Beyoncé.

Rudolf Rens korta Twitter-karriär

Åkte på en ofrivillig övernattning på Fiucimino, Roms flygplats, sedan ett sent plan ställts in. I brist på bättre fick jag då för mig att starta ett nytt Twitter-konto i namnet Rudolf Ren alias @vanligren. Exakt varför det blev just så är inte lätt att förklara men så blev det.

Följde ett 40-tal personer och kunde inte låta bli att göra några små Twitter-kommentarer till vad några av dem skrev. Nedan kan hugade HR:are läsa mer om dessa synnerligen oskyldiga kommentarer. Emellertid föranledde kommentarerna Twitter att blockera Rudolf Rens konto på grund av att ”Ditt konto verkar ha uppvisat automatiserat beteende vilket strider mot reglerna på Twitter”. För att komma igång igen måste den blockerade tweetaren be om en kod via SMS och lägga in denna kod i en avsedd ruta och skicka rubbet till Twitter. Gjorde så. Hände något? Jadå, fem försök med flera olika koder, alla skickade från Twitter, resulterade i en upplysning om att koden var felaktig.

Av allt detta kan vi dra slutsatsen att Twitter är synnerligen automatiserat och när Twitter anklagar sina användare för att vara automatiserade är det för att det känner andra genom sig själv. Nog av. Hur bär man sig då åt för att bli betraktad som automatiserad av Twitter. Tja, så här gick det till när er utsände bland de automatiserade kvittrarna arbetade ihop till sin blockering. Åtta tweet hann det bli, förvisso i snabb följd men iallafall.

1. Retweet av @Tomtemoderns tweet om att Santa Claus inte räknar så bra (påstod det var 100 dagar till Julafton när det i själva verket var 99, vilket måste anses vara riktigt uselt av den som påstås ha hand om Julen).

2. Anders Timell tweetade ”Vilken morgon hos Viktor i Jönköping. Alla var där” och till det en bild på fem personer. Kommenterade detta med ”Härligt! Minst fem-sex stycken var där! Attans att jag missade det!”

3. Retweetade av misstag Expressens Niklas Svensson när han skrev ”Hög tid att önska er alla en god natt, var ni än är”. (Detta ledde dock till att Niklas Svensson skickade ett personlig meddelande via Twitter och menade att det var kul att jag följde honom och så bad han mig höra av mig med tips om något dök upp. För övrigt ett meddelande som verkade gå ut per automatik)

4. Niklas Wikegård skrev ”Så ska en utvecklingskurva se ut!” och till det en bild på en kurva. Jag skrev då ”Önskar han kunde utveckla det!”

5. Aftonbladets Jan Helin skrev ”Medan du sov. Stadsgudens tempel, Shanghai.” och till det en bild på Stadsgudens tempel, Shanghai. Jag kommenterade detta med ”Visste det! Så fort man vänder ryggen till eller sluter ögonen så händer det! Sjuttsingen också!”

6. Anders Timell igen, nu skriver han ”Ensamlunch nu.”. Jag kommenterade ”Satt just här och klurade över vem Anders lunchar med idag. Skönt att veta.”

7. Expressen tweetar ut en bild på delar av regeringen och rubriken ”SOLSATSNING. Regeringen vill investera stort i solenergi nästa år.”. Kommenterade detta med ”Bra! Årets sommar var inte mycket att hurra för #göromgörrätt ”.

8. Jan Helin igen, nu med en bild på Chinaccelerator och texten ”Kinas startup scen är sinnesutvidgande.”. Kommenterade detta med ” Alla dessa droger…”. Och där, där fick Twitter nog av det enligt Twitter automatiserade beteendet från Rudolf Ren som nu går i graven som en levande Twitter-legendar. Dödad av Twitter.

Going underground.

Förbud mot hipsterskägg!

Den som är Jultomten, en jultomtevillbliare eller är övertygad om att det gör Gud glad om hen inte rakar sig är så klart undantagen från förbudet men i övrigt måste regeringen ochDarwin FN snarast införa ett förbud mot hipster-skägg! Det värsta med denna tretton-på-dussinet-styggelse är inte att den som bär den tror att den är originell, än mindre att den är ful, nej, det värsta är att den snart sitter i var ung svensk mans feja, ungefär som bockskägget över en sommar intog de svenska hakorna och alla fjunfjantar i Stockholm trippade runt i orange och bockskägg och trodde de var inne, egna och inte alls framstod som lättledda byfånar på väg till mys med sekten. Förbud för bövelen!

Vi lyssnar på vad Gilette har att sjunga.

Hårvattenhål i Rom

Er utsände i de välfriserade varelsernas värld har för ovana att inte kunna motstå en gammaldags frisersalong med rutigt golv, fotpumpade stolar, hårvatten och en barberare så gammal att han K-märktes redan på 1960-talet. Vid ett besök i Rom hamnade häromdagen den i posten först nämnde i en salong av för inte särskilt länge sedan beskriven typ. Brunos Barbershop på Via del Bufalo mitt i Rom ser ut som en frisersalong och den låter som en frisersalong och den luktar som en frisersalong ska och Bruno, ja, han inleder sin behandling med att kleta något mystiskt på en megastor sådan där borste man borstar ut rakkräm med, därefter kletar ut det mystiska i nacken på kunden. Först därefter är han redo att ta fram saxen med vilken han geschwint ordnar till den kalufs som just då befinner sig i hans sikte.IMG_1719Något besviken inser man som kund att det där gick lite väl snabbt, men då, då fäster Bruno ögonen i sin kund, sträcker ut ena armen, drar upp en förtunningssax ur en låda och, fortsatt med ögonen stint stirrandes in i offret i stolen, gör han två snabba klipp framför ögonen på både sig själv och kunden och ger sig till att förtunna så det står härliga till och lockarna flyger och far.IMG_1718Lite mer nöjd efter denna all-in-förtunning är den nyklippte redo att följa Brunos instruktioner ”Båda fötterna i golvet!”, ”Sitt kvar i stolen, men båda fötterna i golvet!” och efter dessa uppmaningar pekar Bruno på ett handfat som finns där strax framför den med fötterna i golvet sittande kunden och det är alldeles uppenbart att man ska inta någon slags överlutande ställning så Bruno kan tvätta håret på en. När så detta är gjort hastar Bruno på krumma ben iväg mot ett värmeskåp, sliter ut ett par heta handdukar och virar in kunden i dessa.IMG_1717

Vid det här laget är man som kund ganska nöjd men då, då, frågar Bruno med en blinkning om det inte skulle sitta fint med lite hårvatten från Portugal. Ja, jo, självklart!IMG_1717

Såja, klart! Man är en ny människa och Bruno trippar bort till prislistan som man så klart inte sett eller efterfrågat och det visar sig att man gjort livets dyraste klipp. Bara det portugisiska hårvattnet går i runda slängar på 20 €/ml. Tillkommer gör så klippningen (40 €), tvätten, handdukarna och så vidare (”vi är i Rom, signor, det kostar så här i Rom, signor, var det inte bra, signor? Ni verkade tycka om både förtunningssaxen och det portugisiska hårvattnet, signor”)…IMG_1720

Så, var det värt det? Tveklöst – Brunos Barbershop på Via del Bufalo i Rom är inget annat än ett fynd!Ragtime Gals

 

Barbershop!