Det osvavlade vinets grymma öde!, Hustrun (?) & Berlioz

Publicerat av
8

Det är inte utan en djup smärta er utsände i nobelpristagarelitens utforskande värld tvingas konstatera, att Det osvavlade vinet, som blivit en kär vän till oss alla, en trogen följeslagare på livets vinstänkta stigar, inte längre finns i sin glasupphällda form, den som omtalades i förra inlägget om denna stolta Bacchus-ättling. Vad som hänt låter sig inte klargöras utan att vissa äktenskapliga förbindelser riskerar fnurrifieras. Det osvavlade vinetvinifierat överlåter till sina trogna HR att själva döma utifrån kända fakta, vilka är dessa: Det osvavlade vinet hälldes upp i ett glas för det ultimata testet, nu eller aldrig, och lämnades att åldras på en bänk i köket, tydliga instruktioner utdelades till husets alla invånare, att glaset ingick i ett mycket viktigt test, följt av hundratals människor, varför det absolut inte fick röras, än mindre hällas ut, er utsände i forskningens undan för undan alltmer upplysta värld gav sig efter detta ut på vinmakarresa till Languedoc bara för att vid sin hemkomst inte direkt finna en naken man i garderoben men väl ett bortkommet glas, eller, alltså, glaset fanns inte varför det inte gick att finna, och med det inte heller vår vän Det osvavlade vinet. vinifierat misstänker, utan att på något vis vilja peka ut någon enskild, att någon av de fyra invånarna i huset är skyldig och särskilt faller, självklart, misstankarna på någon av de tre hundarna för det känns otänkbart att Hustrun skulle ha med saken att göra. Requiem.

Kritiken & vinet & BB

Publicerat av
6

Den som skapar något – lyrik, prosa, musik, teater, vin, fotboll eller annat – vet att den alltid måste vara beredd att ta såväl ris som ros. På annat sätt kan det inte vara eftersom ingen är vare sig perfekt eller presterar alltid på topp, dessutom är smaken subjektiv och därmed delad som baken. Detta ställer samtidigt enorma krav på den som ger sig till att bedöma de som skapar.

Så länge det rosas går det mesta an, även om det också i de fallen är pinsamt när den som uttalar sig de facto inte vet vad den talar om eller då skräp upphöjs till epokgörande konst eller, i lilla vinvärlden, då fulviner framställs som Fynd, trots att det inte finns annat än dyra och i grunden ofta kvalitetsmässigt diskutabla lågprisviner – för att citera Brigitte Bardot finns det inga dyra viner förutom de billiga.

När bedömaren, av vara det må, däremot dissar ett alster eller en produkt, gäller det att den håller sig inom snäva ramar eller att den är oerhört säker på sin sak om hen mer i detalj gör tvärsäkra påståenden om produktens beskaffenhet. Nu är det dessvärre mer sällan som kritiker sätts under lupp, särskilt i vinvärlden. Det gör att direkt inkompetenta figurer och egentligen kompetenta figurer som fallit för frestelsen att tro att de vet mer än de gör eller att formulera sig mer vasst än de har på fötterna för att göra, kommer undan med det mesta, även då det är direkta felaktigheter eller rent av stolligheter de formulerar; medan ifrågasättanden av kritiken och, ibland, efterföljande debatter trots allt inträffar inom andra kulturområden sker detta aldrig i den svenska vinvärlden.

Visst, det förekommer att enskilda skribenter och tyckare kastar, ofta förnumstiga, pekpinnar på varandra i en patetisk klubb för inbördes beundran och självhävdelse, eller att det mer allmänt tycks saker typ ”gubbmaffia”, ”naturvinshipsters” och andra svepande formuleringar som är så löst sammanfogade att de inte betyder någonting. Seriös kritik och artiga påpekanden från producenter och, framförallt, importörer lyser med sin frånvaro. Skälet torde vara så enkelt som rädsla för att utsätta sig för kritikerns framtida ogillande och rent av hämnd.

En högst begriplig rädsla sprungen ur samma omtanke om sitt eget väl och ve som gör att så få, inga, importörer vågar gå ut och kritisera Systembolaget. Detta är ytterst beklagligt, därför att en av lättförklarliga skäl tämligen självgod organisation som SB rimligtvis blir bättre av extern, konstruktiv kritik, precis som alla vi andra förhoppningsvis blir det och detta gäller förstås även för landets vinskribenter. Kort sagt mår ingen bra av att verka i en skyddad verkstad. Brigitte Bardot.

Det osvavlade vinet: vinet som vägrar dö & Phoenix

Publicerat av
2

Tänkte så här efter lördagens test av det osvavlade vinet: ”Det måste ju gå att ta död på det där vinet, göra slarvsylta eller åtminstone vinäger ellerDet osvavlade vinet äppleskrutt av det”. Uppfylld av denna lust att döda lät jag en liten skvätt vin stå kvar i glaset, där det stått närmare 24 timmar när jag åter provade det igår. Resultatet var ytterst nedslående ity det förbannade vinet hade börjat anta en nyans av druvmust! Nu får det stå ett par dagar till i glaset och om ingen häller ut det av misstag eller det blir fullt av kringflygande skräp återkommer jag med ännu en rapport om glaset tids nog. Phoenix.

Commander Crowe!, Aftonbladet & Beethoven

Publicerat av
Svara

Ända sedan han dök upp första gången på banorna för sisådär sju år sedan har Commander Crowe varit en favroit hos alla travälskare. Så vacker och pampig att han kunnat vara urkass och ändå en enastående upplevelse, men nu var och är han inte urkass. Tvärtom har han en sagolik karriär bakom sig och denna krönte han igår med att på ett likaCommander Crowe imponerande som i skiljeheatet förkrossande vis vinna Åby Stora Pris. Att en elvaåring överhuvudtaget förmår delta i ett lopp på den här nivån är imponerande, att vinna snudd på ofattbart och sättet han gjorde det på historiskt. Hatten av för Commander Crowe och för hans entourage nu och genom åren, inte minst Petri Purro och Fabrice Souloy. Undra på att den siste stod och lipade av rörelse när han intervjuades efter segern. Även om det inte har med saken att göra måste vi också passa på att citera en direktöversatt rad i dagens artikel om Brandão i Aftonbladet: ”Han väntade två minuter för Thiago Motta. Han slog honom med sitt huvud.” Kejsarmusik till Commander crowes ära!

Osvavlade vinet efter 1,5 månad & Surftones vs Pixies

Publicerat av
3

Idag har det nästan gått en och en halv månad sedan jag öppnade flaskan med Domaine de Brescou ”Blanc Vin Nature” 2013 – har tidigare skrivit om det här, här och här. Den som precis gjort sig besväret att läsa det tredje här:et i meningen innan och den som blev så fascinerad av inlägget den 23:e juli, som är samma sak det tredje här:et i meningen Domaine de Brescou Blanc Vin Natureinnan, vet att det här från början urläckra vinet blev ändå bättre efter att ha stått öppet i tio dagar för att sedan börja lacka ur lite på den artonde dagen, dock utan att på något vis falla ihop eller oxidera sönder. Nu efter att den nästan tömda flaskan stått i det provencalska köket i ytterligare en knapp månad provade jag dels en skvätt rumstempererad, dels en kall skvätt sedan flaskan fått stå i kylen ett par timmar. Färgen har mörknat/oxiderat något och är nu gyllengul. Den rumstempererade skvätten är fascinerande nog fortsatt vital – låt vara avslagen och med en mycket lätt oxidton och en liten anstrykning av acetaldehyd – och smaken är ungefär som för en månad sedan, det vill säga helt okej även om den tappat i fräschör sedan koldioxiden luftats ur. I den här varmare versionen slår också alkoholen igenom en aning (13,5%). Den kylda versionen är som sig bör betydligtPixies Bossanova fräschare och här dominerar fortsatt gula frukter med plommon i spetsen, mycket bra doft efter att ha stått öppet 1,5 månad! Den oxidton och lätta anstrykning av acetaldehyd som märks i den rumstempererade versionen lyser med sin frånvaro i den kylda. Smaken är också fräschare och fortsatt ren och snygg, men även om alkoholen inte märks av annat än möjligen genom en beska som sannolikt blir mer påtaglig när andra skavanker försvinner med kylan så saknar, självklart, också den kylda versionen sin ursprungliga fräschör, men inte på grund av oxidation utan brist på syra och koldioxid. Är själv ytterst fascinerad av det här vinet. Har dessvärre nu bara en bottenskyl kvar i flaskan så rimligtvis kan det bara bli en hållstation till i den här provningen. Åker dock till Brescou i morgon för att sparka igång skörden på måndag och ska då försöka få med mig ytterligare ett par flaskor av det vita och det sedan förra besöket buteljerade röda syskonet för fortsatta studier till alla HR:ars fromma. Surftones vs Pixies. Bonus: Pixies – Bossanova.

Anvil Dragoon, Anvil & Peter, Paul & Mary

Publicerat av
Svara

Idag är det 70 år sedan den södra landstigningen i Frankrike, Operation Anvil Dragoon. Egentligen skulle den skett samtidigt med Operation Overlord, alltså Dagen D 6:e juni 1944, men bristen på landstigningsfartyg omöjliggjorde den planen. Eter att specialförband slagit ut några av fiendens viktigaste batterier och 5000 fallskärmsjägare landsatts och intagit strategiska punkter i trakten mellan Draguignan, Le Muy och Cogolin, landsteg runt 100 000 soldater påLandstigningen Provence 1944 stränderna mellan St Raphaël i öster och Le Lavandou i väster och de skulle snart följas av ytterligare ett par hundra tusen man. Den som undrar varför det inte var fler franska trupper i styrkan i Normandie har svaret i att dessa i första hand var tänka att ingå i den här södra landstigningsstyrkan, vilket de också gjorde under befäl av de Lattre de Tassigny. Anmärkningsvärt i det avseendet är möjligen att denna styrka till en dominerande del bestod av soldater från Afrika och särskilt då Algeriet. Enligt uppgift ville Churchill ta rakaste och snabbaste vägen till Berlin istället för att befria södra Frankrike, alltså förstärka trupperna i Italien och fortsätta norrut därifrån. Detta för att hinna före ryssen till den tyska huvudstaden. Kanske hade efterkrigshistorien sett aningen annorlunda ut om han fått igenom sin vilja. Anvil. Peter, Paul & Mary. Samt passande Peter, Paul & Mary-bonus.

Så här undviker du ftalaterna i vinet

Publicerat av
14

Sverige har idag tagit del av ett allmänt larm om farliga ftalater i vin. Det som är bra med ftalat-larmet är att det till skillnad från de hysteriska och pinsamt okunniga ”tillsats-larmen” förra året lyfter fram något som verkligen är farligt och negativt och som inte ska förekomma i vin. Här får du veta hur du undviker ftalaterna.

Ett kvartal senare har den i våras publicerade franska rapporten om ftalater i vin översatts till engelska och därmed hittat till först Danmark och nu Sverige. Som tur är är det TT som skrivit den text alla baserar sig på och det borgar för ett sansat och kunnigt förhållningssätt. En kvällstidning eller varför inte Kalla Fakta i samarbete med Hittepåakademien i Växjö hade annars kunnat göra något riktigt smarrigt av detta.Montagny - vingårdar

Hur illa är det då? Illa, därför att ftalater förekommer de facto i vin – något som för övrigt är känt sedan åtminstone 25 år. Kan jag undgå ftalaterna i vinet? Ja, det kan du. Vill du vara 100 % säker måste du kolla varje enskild producent, men redan genom att undvika de billigaste vinerna går du ganska säker. Notera här särskilt att det här är en fråga om pris och producentens mentalitet. Såg i någon av texterna som nu publicerats att en person som inte hade något att säga om saken ändå uttalade sig och då påstod att du kan undgå ftalaterna genom att dricka ekologiska viner. Detta är kvalificerat struntprat, därför att här hjälper vare sig ekologisk eller biodynamisk odling eller för den delen att göra naturvin. Inget av detta spelar någon roll om producenten arbetar med gammal epoxi i betong- eller järntankar, lämnar sitt vin för länge på plasttankar eller använder gamla plastslangar – de tre huvudkällorna till ftalater i vin och sådant som förekommer på ställen där det inte investeras tillräckligt i produktionen, på grund av okunskap, pengabrist eller därför att det gäller att hålla nere produktionskostnaden när du gör billigast möjliga vin. Ungefär som det där med ochratoxinet, som i första hand drabbar den som arbetar med högt uttag, vilket den som tillverkar billiga viner alltid gör.BiB Raps

Hur är det då med BiB (plastpåse) och PET (plastflaska)? Enligt de rön som finns för handen idag utgör de ingen fara för den som vill undvika ftalater. För egen del skulle jag inte lita helt på de uppgifterna eftersom ingen rimligtvis har koll på alla de olika påsar och flaskor som används och det har hänt förr att nya analysmetoder och/eller parametrar uppdagar sådant vi inte ville veta – lägg till detta nya producenter av billiga förpackningsalternativ från länder där kontrollen, och kanske också fabrikantens kunskap, är obefintlig.

Den mest häpnadsväckande kommentaren till ftalat-larmet såg jag i Damark där en förståsigpåare menade att ftalaterna kom från ståltankar som behandlats med epoxi, som om detta alls förekom – för säkerhets skull står det också i artikeln att merparten av världens viner passerar en sådan här plastbehandlad ståltank på sin väg mellan vingården och flaskan. Usel journalistik och nämnt här därför att detta inte lär vara sista dumheten som kommer poppa upp med utgångspunkt från ftalat-larmet.Taggtråd vingård

Slutligen understryker ftalat-larmet än en gång vikten av att inte köpa de billigaste vinerna. Bortsett från de negativa effekter dessa kan ha både på natur och arbetare, kan de ha negativa effekter på dig också – låt vara att alkoholen fortsatt är det farligaste i ett lagligt vin. (Om du inte redan läst det tidigare inlägget om den franska rapporten om ftalater kan du göra det nu genom att klicka här.)

Skogsbränder & Jane

Publicerat av
Svara

Under några veckor i sommar har Sverige liknat hemmavid. Här söderöver är de långa torkperioderna, värmen och åskovädren vardagsmat. Även skogsbränderna är vi vana vid. Så snart det varit torrt en längre tid och det blåser på dyker en mängd eldar upp varje år. Denna mängd av bränder beror på att en överväldigande majoritet är anlagda. Gissningsvis kommer nu ett antal pyromananstrukna sällar i Sverige att triggas av sommarens händelser så det gäller vara på sin vakt i framtiden. I Sydfrankrike övervakas skogarna ständigt både från luftenJane och marken med hjälp av bland annat helikoptrar och motorcyklar. Det gäller att upptäcka eldarna så snabbt som möjligt och kväsa dem i sin linda. Hinner de sprida sig är de mycket svåra att få bukt med – något vi kunde se i Sverige för någon vecka sedan. Rimligtvis kommer Sverige nu att satsa lite mer på övervakning och inte minst information så att skogsentreprenörer och andra, om uttrycket tillåtes, inte leker med elden. Kanske köper också Sverige och likaledes skogstäta Finland in ett par vattenbombare att dela på? Jane. PS Vinstockar brinner inte, de torkar ut, varför vingårdar utgör utmärkta, naturliga brandgator.