Syrah från Red Mountain, Wa

På plats i USA och närmare bestämt Red Mountain och Hedges Family Estate, som jag konsultat för sedan 2001. Eller, egentligen, gav jag de första råden redan 1997och de resulterade i en satsning på syrah. Kul, därför att syrah känns som en utmärkt idé här – låt vara att en mängd andra sorter också fungerar märkvärdigt bra på berget, till exempel petit verdot, malbec och cabernet franc. Trots att intresset för dyrare syrah är litet bland de amerikanska konsumenterna, en direkt följd av alla billiga ”aussie-shiraz” som i vågor sköljt över landet, har företag valt attDLD fortsätta sin satsning. Idag gör Hedges ett flertal olika syrah-varianter i kategorin ”vingårds-viner”. I Sverige hittar vi dels DLD, dels Bel Villa Syrah (Gooedhart). Druvorna till de här båda vinerna kommer från två olika lägen på berget och appellationen Red Mountain och de görs på lite olika vis. Resultatet är tu viner som både är lika och olika och mycket spännande att ställa mot varandra i en blindprovning och gärna då också ett par olika årgångar av de båda. Vid sidan om dessa finns ett antal ”Limited Syrah” som jag plockat ut under några år, den senaste så sent som i förrgår. Som om det nu inte räckte med det  kan den som besöker gården komma över tre magnum, var och en från ett unikt läge på berget och med sin egen karaktär. Blytungt terroirtänk och riktigt kul att ha fått vara del av. PS AVA Red Mountain var igår den första AVA någonsin med att få en egen presentation/sida på Amazons sajt, där du numer bl a kan köpa vin från Hedges.

God Save The Queen

Samtidigt som musikscenen förnyades på sitt vis i USA/New York hände en massa saker på annat vis i Storbritannien/London, då runt 1977. Inget symboliserar dennaNever Mind The Bullocks förändring mer än Sex Pistols som satte en säkerhetsnål i populärmusikens historia när bandet damp ner med albumet Never Mind The Bullocks, Here’s The Sex Pistols och låtar som den länge i brittisk radio förbjudna God Save The Queen. Musik och en attityd som ifrågasatte de då rådande ungdomsnormerna och subkulturerna och gav luft åt dem som inte orkade sitta och diskutera över ett glas rött vin.

Förbud mot att dricka öl direkt ur flaskan

På några få undantag när kräver vinifierat ett omedelbart och totalt förbud mot att dricka öl direkt ur flaskan! Bortsett från att detta ser ohyfsat och intelligensbefriat ut och ger oskyldiga ölälskare som ser detta obehagliga rysningar och i allvarligare fall sura uppstötningar, innebär ett slikt konsumtionsförfarande att ölen inget smakar. Den som bryter mot detta förbud kommer bestraffas med tre års tvångskonsumtion av Heiniken, en slags öl som tillhör de få ovan utlovade undantagen från förbudet eftersom den ändå inget smakar.

Känd chefredaktör samhällsfara!

Häromdagen befann sig en känd chefredaktör på samma flight till San Francisco som er utsände i Vilda Västern. Hen föreföll vara en sansad och ofarlig person ända tills vi tog mark och hen rusade fram till bagagekarusellen och ställde sig att vänta dikt mot karusellen, som om där inte fanns en heldragen linje som tydligt indikerade var vi skulle stå så att alla kunde se väskorna som efterhand dök upp. Ett sådant här beteende beror antingen på att personen är dum och inte förstår den heldragna linjens betydelse eller att, mer sannolikt i det här fallet, hen struntar i den regel som gäller för oss andra. Oavsett vilket, indikerar det tydligt att hen inte fungerar i grupp. I just chefredaktörens fall är beteendet extra känsligt eftersom en person som så totalt struntar i gemenskapens regler via ett slikt ämbete utgör en direkt samhällsfara. När vinifierat tipsade sin kontakt på Säpo om saken skakade byrådirektören på huvudet och muttrade ”Det är de värsta, ulvarna i fårakläder”. Säpo har bett vinifierat ligga lågt med exakt vem chefredaktören på den stora dagstidningen i Stockholm är för att, som det hette, inte störa en pågående utredning, varför ni dessvärre inte kan få veta exakt vem samhällsfaran – också känd från TV – är. vinifierat är emellertid övertygad om att sanningen i frågan snart kommer vara envars egendom.

Prove It

Mycket hände musikaliskt 1977, i alla fall om vi tittar på det som kan kallasMarquee Moon den populärmusikaliska genren. Ett av de starkaste avtrycken – kanske det allra starkaste – satte Television med sitt album Marquee Moon. Soundet och det läckra samspelet mellan Tom Verlaine och Richard Lloyd är ofta kopierat men fortfarande oöverträffat. Vi lyssnar på Prove It.

Les Lauzeraies 2013 & Chuck Berry

Sedan Les Lauzeraies Tavel lanserades för fyra år sedan har det varit Sveriges mest prisvärda rosé och periodvis det bästa oavsett pris. Skälet är enkelt: Tavel är rosévinernas Mecka; en liten appellation en vinspott från Châteauneuf-du-Pape där endast rosévin tillverkas. Visst, Tavel är, egentligen, Provence, men det är i det här fallet skillnad påLes Lauzeraies Tavel Provence och Provence. Jag skulle säga att Tavel är allt som en ”Rosé de Provence” är plus mer av allt. Möjligen invänder någon som känner förra årets då moderiktiga vindar blåsa, att vinet borde vara ljusare, men se då är det på det viset att appellationskraven för Tavel kräver att vinerna inte är för ljusa. Det är alltså inte så att folket i Tavel inte skulle kunna göra sitt vin ljusare, de har valt att göra det så här. Notera också att det är skillnad på lätt röd nyans i rosévin och lätt röd nyans i rosévin. Kort sagt skriker vanligtvis Tavel-färgen kvalitet till skillnad från en del andra ljusröda roséer. Ja, titta själva så förstår ni. Förhoppningsvis. Årgången 2013 är rent allmänt i södra Frankrike utmärkt för vitt och rosé och avseende Les Lauzeraies är det tveklöst den bästa varianten jag testat av vinet. För övrigt kan ni roa er med det här klippet från TV4 häromdagen. Det värmer att se säkringen gå på en gammal vinräv och, oavsett vad ni tror om saken, legendar som Bengt Frithiofsson när denne provar roséviner och bokstavligen talat björnkramar Les Lauizeraies Tavel å det värsta och släpper loss all den vinkärlek som drivit honom genom åren. Bortsett från TV4:s fem solar har den nyaBengt Frithiofsson årgången av Les Lauzeraies fått full pott i snart sagt varje seriös vinspalt, och skulle det mot förmodan finnas en vinspalt där 2013 inte tokhyllas är mitt tips att du ska börja läsa en annan vinspalt. Till saken: Les Lauzeraies Tavel 2013, alltså nya dunderårgången, började levereras ut till butik igår och finns den inte i just din butik kan du enkelt beställa hem den, varunr 2724, pris 99 sek. Som om det inte vore nog med att den nya årgången Les Lauzeraies äntligen är lössläppt fick ankgångens fader och Keith Richards andlige ledare Chuck Berry Polarpriset i år.

Psycho Killer

Talking Heads album ”77” var stilmässigt något nytt när det släpptes det Talking Heads 77omvälvande musikåret 1977. Medan många andra tittade på albumet ”77” och Talking Heads och tog intryck och mer än så, rusade David Byrne, Tina Weymouth, Chris Frantz och Jerry Harrison snabbt vidare och var redan långt borta när andra började låta som bandet nyss låtit, 1977. Inget personifierar det ”77” utryckte bättre än Psycho Killer.

Domaine de Brescou maj 2014, svavel & Cake

Var och tittade till min kund Domaine de Brescou i veckan. 2013 visar sig vara precis ett så bra vit- och rosévinsår som vi trott och hoppats. I Sverige finns rosévinet ”Fleur d’Eté” (beställ årgången 2013) för den somFleur d ete 2013 vill gå till botten med det nyss sagda – för övrigt något så ovanligt som ett lågsvavlat ”rosé de piscine”, en lätt vinstil som annars brukar gå hand i hand med rejält med svavel. På rödvinssidan ser det också bra ut, men är mer svårbedömt. Tveklöst är det ett lättare år än 2012 och gårdens ”Pinot Noir” är lovande och årets ”Carisma” drar för ovanlighetens skull iväg, ordentligt, mot grenachestuk föranlett av de cirka 20 % av helheten som 2013 består av vin från unga grenachestockar – unga stockar har en förmåga att skänka ovanligt mycket, fräsch druvkaraktär. Måste här passa på att sticka in, att Carisma 2011 fick full pott i Sydsvenska Dagbladets senaste helgbilaga. Kul för gården, men också i största allmänhet uppmuntrandecarisma2009-bottle att ett så pass eget, får man ändå säga, vin som Carisma trots sitt låga pris kan bedömas på rätt grunder – såklart tycker jag att ni även ska prova det här vinet, finns också i beställningssortimentet, dominerat av carignan och medan 2011 är hyggligt medgörligt idag kan den som lyckas beställa hem 2012, som också finns i Sverige, förvänta sig väldigt mycket, öh, carignan, för den pengen. I övrigt ska också ”Syrah 2013” nämnas. Verkar bli lika fin som 2011. Vad resten anbelangar får vi avvakta och se. Avslutningsvis några ord om svavel, detta med tanke på att Domaine de Brescou medvetet arbetar med väldigt låga svavelhalter och är en av få, kanske världens enda/första (?), att sätta ut det egentligaDomaine de Brescou lobster svavelinnehållet på etiketten. Även 2013 har klarats med låga nivåer och av de båda (närapå) osvavlade ”naturviner” som gjorts är det vita redan buteljerat medan det röda tappas om någon vecka. Det vita fick allt som allt 1 g/l svavel före buteljeringen, det röda fick 2 g/l efter jäsningen och kommer få ytterligare något gram före tappningen. Skälet till att det röda får lite mer svavel, dock fortsatt under 30 mg/l totalt svavel, är att det som så många andra osvavlade/lågsvavlade viner börjat stinka acetaldehyd och gårdens ägare och jag är överens om att osvavlat i all ära men vinet ska vara drickbart också. Cake. PS Ni som eventuellt beställer något av vinerna: årgångarna som upges på SB:s sajt är genomgående fel, räkna med yngre viner än vad som anges och se framförallt till att få ”Fleur d’Eté” från 2013 och ”Syrah” och ”Pinot Noir” från 2011 om ni beställer. (Hummervinerna på bilden är ”Mozaique” respektive ”Viognier” – i Sverige finns det som går ändå bättre ”Chardonnay”.)

Highway Star

Denna klassiska sång komponerades av Deep Purple i början av 1970-Made in Japantalet och kom att inleda det lika klassiska som framgångsrika albumet Machine Head (1972), men framförallt lysa på Deep Purple Mark II:s höjdpunkt Made in Japan. Bortsett från att det är en vacker låt med både fint orgel- och gitarrsolo kan den som är så disponerad fundera över hur Jon Lord fixade att leda Deep Purple till hårdrockens tron med en hammondorgel. Highway Star.