Eftermäle Kalla Fakta om vin, jubileum & bonus

Hade igår ett litet tweetsamtal med Kalla Faktas reporter Per Hermanrud. Han menade bland annat, att ”hur det är (med tillsatser o d) för varje enskilt vin vet ingen eftersom vinindustrin har ett undantag från ingredienlistning”. Sant för slutkunden. Å andra sidan ärVingård, Cori vinproducenten tvungen att föra loggbok över allt hen gör i vinkällaren. Varje behandling och tillsats måste bokföras. Dessutom måste hen ha sådan ordning på sina tankar, sin skörd och sina fält att innehållet i varje flaska kan spåras hela vägen tillbaka till fältet och det som där skett. Detta kan kontrolleras närsomhelst och är inte allt i ordning utfärdas straff enligt fastställd skala. På de gårdar jag arbetat på i Frankrike har kontroller vanligtvis skett minst en gång per år. Detta hindrar nu inte den som massproducerar att slarva och skarva, lika lite som lagar och förordningar hindrar undermåligt producerat kött. Det som verkligen har effekt är om du och jag väljer bort de omoraliska varorna. Tyvärr svider detta oftast i plånboken, men om inte vi har råd att handla moraliskt, vem ska då ha det? I skenet av detta är Aftonbladets artikel häromdagen, där just de omoraliska skräpvinerna hyllas, ett slag i ansiktet på alla som verkar för miljöns bästa och solidaritet med utsatta Fender Stratavingårdsarbetare. Kalla Faktas ”konsument i rika landet”- vinklade inslag igår bör ha det goda med sig att det breddar debatten – förhoppningsvis även bortom populistiska och i tiden tillrättalagda uttalanden från en uppsjö politiker som dök upp som gubben/gumman i lådan över en natt samt de vinets dödgrävare som tror att ett okritiskt hyllande av ”naturviner” skulle vara en framkomlig väg. Återigen: Ytterst är det konsumentens ansvar att välja bort omoraliska produkter. Det är bra om media, äntligen, tar upp skräpvinerna – som verkligen odlas illa och ofta dumprepareras för skräpvinsmassan – och det eländiga träsk de klafsar runt i, men det är i bästa fall naivt, i värsta fall korkat och definitivt onödigt och fel att dra alla viner och producenter över en kam. Precis som du kan välja rätt banan, kan du välja rätt vin. 50 år med Fender. Bonus: Unsustainable.

Kalla Fakta om vin & Freeway Jam

Tyvärr visade sig Kalla Faktas granskning av vin ha sin träffbild precis där vi befarade att den skulle vara: över och vid sidan om målet. Genom att släppa fram än den ena än den andra tomten och tomtegumman lät det som om allt vin är samma sak. Det är förvisso verkligen svårt att fullt ut deklarera en jordbruksprodukt – hur många mjölkkonsumenter funderar förresten på hur kornas föda besprutats? –  likväl vore det inte alls dumt med en innehållsförteckning på vinet och gärna också en uppräkning över vad som används i vingården i form av vatten, gödning och växtbekämpningsmedel. Detta skulle nämligen tydligt visa varför du inte ska köpa de billigaste vinerna, som inte kan produceras utan ekologiska kompromisser. Och som om inte det räcker som argument mot skräpvinerna kan man lägga till Sveriges Radios betydligt skickligare reportrar på Kaliber och deras arbete med att lyfta fram det omoraliska i att köpa de billigaste vinerna, som är lika diskutabla som det billigaste köttet och skjortan från barnarbetarna i sweatshopen. Kom igen, Kalla Fakta, ta tag i ämnet igen och gör det ordentligt nästa gång. Behöver en Freeway Jam för att komma över besvikelsen över detta bortkastade tillfälle att ta ett verkligt grepp på världens vinproduktion och det som vi svenskar köper och dricker.

Kalla Fakta om tillsatser i vin, Château l’Arnaude 2010 & White Album 45 år

Imorgon, 19.30, sänds Kalla Faktas inslag om tillsatser i vin. Mycket bra. Fast. Av trailern att döma har Kalla Fakta mest lyssnat på sådana som gärna uttalar sig om tillsatser i vin – här även omfattande behandlingar som inte lämnar spår i vinet, till exempel bentonit – utan att egentligen veta och framförallt utan att säga hela sanningen. Anar dessvärre en godWhite Album ambition som kommer skjuta både över och vid sidan om målet. Hoppas jag har fel, för varje smutskastning av skräpvinerna är välkommen, men när ”vin” dras över en kam är det illa – det är enbart till glädje för domedagsprofeter och Carl B Hamilton. 2. Drog igår för första gången på länge en Château l’ Arnaude 2010, serverade den sval och jag vet att jag är part i målet men satan i gatan vad den har utvecklats fint senaste halvåret, riktigt, riktigt mumsig nu om än fortsatt ganska ung – bara så ni vet ni som följt köprekommendationen. 3. 45 år sedan White Album kom, tveklöst ett av de album som aspirerar på titeln Tidernas Album. Vi lyssnar på ett litet urval, som egentligen borde omfatta hela albumet: Happiness Is A Warm Gun, While My Guitar Gently Weeps,  Back In The USSR.

Överraskande skörd

Är minst sagt överraskad av årets skörd på ”mina” gårdar i Sydfrankrike. Hade vissa förhoppningar om enstaka ”superviner” till följd av årets svalka och nederbörd. Till min förvåning är det mesta bra, riktigt bra. Rent, fräscht, snyggt. Nu beror detta förstås till stor del på att arbetet utförts på bästa sätt på båda gårdarna och, min blygsamhet förbjuder mig inte att säga det, de haft bra rådgivning och skördeprogram att arbeta efter. På Domaine de Brescou har vi snygga, fräscha vita, en explosiv rosé och flera riktigt läckra rödviner – det sista gäller inte minst nya toppvinet ”Chateau de Brescou”, en grenache-baserad blend. Har precisDomaine d'Escapat C kommit hem från hockey-legendarens Bruno Ohlzon Domaine d’Escapat i Minervois. Om inget går snett framöver kommer vi där att kunna presentera en klart uppgraderad ”Le Capitain”, numer baserad på grenache, och en dito ”No 6”, numer baserad på Syrah. Vid sidan om dessa finns, framförallt, en urläcker chenin blanc med en för området osannolik, naturlig syra – ska bli mycket spännande att följa de närmaste åren. Inga problem alls då? Jodå, ett sådant här år får man alltid någon eller några tankar som avbryter sin jäsning halvvägs eller, värre, när bara 20 g socker eller så återstår. Vi kämpar med ett par sådana cisterner på Escapat, men med tanke på hur året tedde sig före september och skörden så kan vi andas ut och till och med glädja oss åt förvånansvärt bra viner i år. En mycket positiv överraskning!

Vietnam Discovery, Santiago

Nästa gång du är i kvarteret Bellavista i Santiago och får för dig att ätaVietnam Discovery ”kinamat”, ska du bege dig till Calle Loreta och Vietnam Discovery. Låt dig inte skrämmas bort av den enkla entrén. I motsats till vad du tror är krogen rejält stor därinnanför. Och maten är bra. Och ölen. Och priserna. Och om inte annat så serverar de vin från Sverige-bekantingen Perez Cruz.

Norwegian i Ryanair-klass

Du som ska flyga från Nice till Stockholm och vill gör resan till något av ett äventyr ska flyga med Norwegian. Inte därför att bolagets VD gärna hånar SAS för att det betalar löner och skatter i Skandinavien. Nej, äventyret börjar med att du inte kan checka in via internet. Istället har Norwegian förberett tvåNorwegian ”luckor” på flygplatsen framför vilka en folkfest utan like utspelar sig. Här kan du stå och mysa och prata med de övriga resenärerna eller, om du föredrar det, bara stå och glo på de andra. Och ta det lugnt. Du har minst en timme på dig att mysa, prata och glo! Mer tillfälle till umgänge ges i samband med ombordstigningen. Som du kan spara några kronor på att flyga utan incheckat bagage ska du ta på dig kläder i många lager och bära så många kassar som möjligt. Det här är en slags tävling, tror jag. Kom dessvärre oförberedd med mitt enda handbagage och fick storstryk. En positiv effekt av att så gott som alla deltar i tävlingen om vem som får med mest handbagage ombord är att planet garanterat missar slot-tiden så du slipper komma i tid till inbokadeNorwegian möten utan att behöva skämmas. Det är verkligen spännande att stå där längst fram i planet och titta på alla som tar en evighet på sig för att stuva undan sina plastkassar alltmedan en flygvärdinna via högtalarsystemet bönar ”var snäll och lägg endast upp rullväskor i bagagehyllorna, behåll stora jackor och kassar tills alla kommit ombord”, hehe, klart ingen bryr sig, som på den gamla goda tiden när vikarien kom till skolan. Och sedan, när du kommer till din plats och finner dels bagagehyllan full, dels din stolsgranne sittande med knäna vid öronen för alla kassar under fötterna, ja, då vet myset inga gränser. Som tur är fungerar inte den utlovade wifi:n så du får gott om tid att prata med din granne och, bäst av allt: du slipper jobba!

Malthazar, Marseilles

Marseilles, årets kulturhuvudstad, är inte längre en skum hamnstad regerad av banditer och främlingslegionärer. Enklast är att beskrivaMaltazar staden som en förvuxen provencalsk småstad som tagit sig oanade porportioner. Detta gör att du mitt i staden hittar små havsvikar med fiskebåtar eller badstränder, och gatorna och kvarteren påminner mer om den där småstaden än en europisk storstad. Den smältdegel Marseilles alltid varit avspeglar sig också i stadens många olika delar och affärs- och restaurangutbudet. En bland många utmärkta krogar är Le Malthazar, i kvarteren ett stenkast från ”Vieux Port”, gamla hamnen, och ”Palais de la Justice”. Ett gediget brasserie med atmosfär, bra mat och okej om än ej lysande service och vinlista.

Seriöst & oseriöst vin, Robert Plant & The Magic Numbers

Fick, efter inlägget ”Uppgraderad Perez cruz…”, en fråga från en HR om vad som är ett seriöst respektive oseriöst vin och vad som gör ett vin ”seriösare”. Klurig fråga, inte minst som svaret styrs av vem som svarar. Mitt svar är, att ett populistiskt, tillrättalagd, kanske rent av pimpat vin inte är särskilt seriöst. Ett sådant vin har en för sitt pris stor, endimensionell doft och en kraftfull smak som utmärks av en upplevd sötma och framföralltBaltos avsaknaden av sträva element – däremot kan det mycket väl bjuda på en del beska, som den som sväljer fort inte känner. Ett seriöst vin är allt utom det nyss nämnda. Doften är mer än endimensionell, oavsett prisläget, och smaken kan mycket väl bjuda på lite motstånd i form av en viss strävhet, framförallt i röda viner, och en frisk syra i vita och rosa viner. Den som vill prova ett enligt mina preferenser oseriöst vin kan ställa landets bäst säljande vita respektive röda vin – båda billiga boxar för övrigt – mot till exempel rejält seriösa verk som Clotilde Davennes Bourgogne Blanc 2012 och Francoise Feuillat-Juillots Montagny ”Les Crèts” 2010 på den vita sidan och Dominio de Tares Baltos 2010 och Miguel Merinos och min MDLVX 2010 på den röda sidan. Det som i det tidigare inlägget menades med att vinet blir mer seriöst är, att det genom en liten ändring i mixen av druvfält och ekfat blir mindre omedelbart men däremot mer mångdimensionellt på näsan samtidigt som det får en betydligt stramare och mer spännande smak. Robert Plant. The Magic Numbers.Pablo Neruda om vin

Sensation: populism populärt!

En av kvällstidningens uppgifter är att skapa braskande rubriker. Sådana är populära och säljer lösnummer. Inget konstigt med det och inget fel så länge rubriken inte behandlar någon ohemult illa. Fast ibland osar det dumhet lång väg om det där populistiska, som igår, när Aftonbladet tyckte sig ha lett i bevis att vad som kallas billigt vin är ”bättre” än lyxvin. Detta bevisades genom en preferensprovning i England och en dito i Sverige. Knappast en nyhet att massan föredrar det populistiska, lättsmälta – i det här fallet detBach mjuka och sötade. Det enda som skiljer vin, och mat, från till exempel film, litteratur och musik är att priset varierar beroende på kvalitén. Fungerade låt säga musikvärlden på samma vis skulle dansbandets skiva vara billig och en finstämd tolkning av Bach vara dyr. Och då skulle kvällstidningen kunna göra en braskande rubrik på att majoriteten föredrar dansbandsmusik före dyr Bach. Och sedan skulle ännu en person med tunnelseende och i avsaknad av mer än en häst i stallet kunna säga att ”var och en har sin smak, och smaken ljuger aldrig, det du tycker om är rätt och bra: kvalitet är det du tycker om”, som om en b-sida från Nizze Ohlzonz matchar Bachs briljanta och eviga musik. Klart det är fråga om dålig och outvecklad smak på samma sätt som den som föredrar Superettan före Champion’s League eller en gratis tavla av mig före en dyr av Francis Bacon uppvisar okunskap och, åtminstone i sistnämnda fallet, vad som måste kallas dålig smak. Och, vi har alla mer eller mindre dålig respektive utvecklad smak eftersom vi alla blandar högt och lågt i våra liv. Med tanke på prisskillnaden är det förståeligt att det är frestande med en braskande rubrik där snobbarna än en gång kläs av av massan, som än en gång hade rätt, men det är här värt att notera att massan så gott som aldrig har rätt – även de gånger du och jag tillhör den.

Förbud mot hotellkorridorljud! & Eagles

vinifierat kräver, med omedelbar verkan, förbud mot ljud i hotellkorridorer. I mindre allvarliga fall, som svagt mummel och tunga steg, kan man tänka sig att det räcker med omedelbar utvisning från hotellet som straff. I mer allvarliga fall, som ohämmat hostande, högljutt prat och rena fyllevrål och smygrökande utanför andras dörrar, ser vinifierat ingen annan råd än att personen ifråga dels, omedelbart, utvisas från hotellet och, dessutom, beläggs med besöksförbud på världens alla hotell under de 365 dagar som följer direkt på dagen för den lika onödiga som provocerande och straffbart dumma och nonchalanta förseelsen. Eagles.