Kort kommentar om Syrien & RATM

Publicerat av
10

Att tro att majoriteten av det tjugotalet motståndsgrupper som agerar i Syrien är ”goda och demokratiska” torde vara naivt, lika naivt är att utgå från att allt som sägs om den förtryckande och diktatoriska Assad-regimen är sant. Däremot är det uppenbart att Syriens problem är enorma, att det är en i bokstavlig mening fruktansvärd röra, att väldigt få krafter är vad vi skulle mena med ”goda och demokratiska”, att det är den lille hen som får lida, att få som uttalar sig tvärsäkert har koll på hur Syrien är uppbyggt och hur det fungerar och att det knappast kan föra något gott med sig om ytterligare en eller flera parter börjar bomba och vräka in vapen i landet. Därför är det tröttsamt med alla krigsivrare som nu beklagar de diplomatiska framstegen och ropar efter vapen och, även då det skulle bryta mot internationell lag, militär handling, som om det skulle kunna lindra eländet i ett slag. Det som krävs nu är ett ändå intensivare diplomatiskt arbete från alla som vill se ett slut på lidandet utan att det först ska behöva eskalera och kanske blir mer permanent än krigsivraren idag förefaller kunna föreställa sig. Eller så struntar de i den sidan av saken. RATM.

Kärt & sannolikt pinsamt återseende & Neko Case

Publicerat av
Svara

Efter den italienska, transparenta versionen av Den ukrainska vittoffeln, som omtalades på vinfiierat för drygt ett år sedan, har det varit tyst om Den ukrainska vittoffelns utbredning. Några av oss hade till och med börjat tvivla på dess fortsatta existens och gett oss till att fundera på diverse räddningsinsatser inkluderande egna inköp en masse. Till all lycka stod de dock där, på Frankfurts flygplats, en dag i förra veckan: en låt vara något utslätadAmerikansk variant av vittoffeln men likväl version av Den ukrainska vittoffeln! Och det måste anses som hoppingivande att de satt på en amerikansk kvinnas fötter; med andra ord har Den ukrainska vittoffeln nu nått USA, och vi vet hur det brukar gå då: en idé flyttas från Europa till USA, marknadsförs och kommer tillbaka till Europa som ett mode och chansen finns nu att Den ukrainska vittoffeln kommer att sitta på 80 procent av alla Stockholmare nästa sommar. Innan vi lämnar just den här vittoffelvarianten måste erkännas att er utsände i vittoffelträsket under något av år av sin tonårstid kunde ses vandra runt i ett par vittofflor identiska med en amerikanska kvinnans variant av Den ukrainska vittoffeln. Detta är pinsamt antingen för den amerikanska kvinnan eller er utsände toffelspanare och något säger den sistnämnde att det är hos högst densamme pinsamheten hör hemma. Vi lyssnar på lite rykande färsk musik från Neko Case.

Menger-Krug: Weissburgunder Weltmeister & Tommy Seebach

Publicerat av
2

En viss namnförvirring infinner sig lätt när vi talar om den tyska vinproducenten Menger-Krug. Så här är det: familjen heter Menger-Krug, vinerna Krugscher’Hof ochMenger-Krug, blå marie Motzenbäcker. Den förra gården ligger i Rheinhessen, den sistnämnda i Pfalz, i direkt anslutning till läget Ruppertsberg i Deidesheim. Samtliga viner görs av naturbegåvningen Marie Menger-Krug. Hennes morfar var en slags tysk schaman och hennes syster sysslar med naturdesign. Inte så konstigt att Marie menar att det är i vingården vinet görs. Det är där hon lägger all sin kraft, bland annat genom att odla allsköns örter och blommor, allt ätligt, mellan raderna av vinrankor och låta grisar sköta ”plogandet” på hösten och vintern. Med friska och rena druvor, menar Marie, kan hon göra vad som helst och det gör hon genom att göra så lite som möjligt i vinkällaren. Nu kan man utgå från att det sista är en sanning med modifikation eftersom det som utmärker Maries viner är precision, renhet, elegans och friskhet. Hon erkänner efter visst manglande att hon till och med söker beska för sina viner ibland, så rena brukar de bli. Således ett vinmakeri som tilltalar er utsände i den tyskaMenger-Krug, art vingården. Mest imponerande är Maries arbete med den i mångas ögon aningen klena druvsorten Weissburgunder. Hon menar att det i själva verket är en uttrycksfull druva och hon visar det genom att göra Weisburgunder-viner som är… uttrycksfulla, utan att för en sekund tappa sin eleganta, enkla grundstruktur – något som borde vara omöjligt, men det är väl som Marie säger, att hemligheten står att finna därute i hennes välskötta vingårdar. I Sverige finns sedan en kort tid en radda av hennes viner att beställa från Systembolagets beställningssortiment (se här). Vill särskilt rekommendera det imponerande hantverket Krugscher’Hof Weissburgunder Spätlese Trocken ”Keltic Terre” (säg bara Keltic Terre…) varunummer 79879, 149 sek – ge det här vinet din fulla uppmärksamhet och lite tid vid ett väl valt tillfälle och du kommer inte ångra dig. Inte för att Marie helt säkert skulle uppskatta musikvalet Tommy Seebach, men det skulle få henne att skratta så vi kör till med Tommy Seebach idag: Apache.Menger-Krug, marie

Torsdagsfilosoferande: sum up & Elvis

Publicerat av
2

Den som är elisabetansk såväl till det inre som det yttre är i bästa fall en charmig bohem, i värsta fall ett hopplöst fall. Den som fullt ut är franskklassicistisk såväl till det inre som det yttre är vanligtvis en hämmad petimäter vars livsluft är andras misstag – de gör hens tillkortakommanden lättare att bära. Elvis.

Mer reavin: Qrious VMC & Puccini a la Gheorghiu

Publicerat av
2

Som vinifierat förutskickade tog Qrious Semillon à 39 sek slut lika snabbt som vinet lanserades. Men när det tagit slut, menade en HR, dök det upp mer. Hur kunde det vara så? fundrade med rätta denna vakna HR. Jo, först lanserades Qrious Semillon för cirka 65 sek hösten 2010, fem månader senare lanserades det några kronor billigare Qrious VMC (Viura, Muscat, Chardonnay). Det var bland annat på grund av det som Qrious Semillon ”dog”. Kort sagt köpte konsumenten den billigare VMC istället. Så länge det nu varade, för VMC var en så kallad tillfällig vara och när dess utmätta försäljningstid var över försvann vinet från hyllorna. Kvar stod importören med ett par tusen flaskor. Dessa har med tidenQrious VMC kommit att reas ut och likhet med nu slutsålda Semillon kostar de 39 sek. vinifierats tips är att ni som är intresserade ska beställa per omgående. Endast drygt 1000 buteljer finns och de säljs i snabb fart eftersom fler än den tidigare nämnde vakne HR:en upptäckt att de finns. Hur bra är vinet då? Nja, det är inte lika bra som Semillon och har i min näsa och gom heller aldrig varit det. Provade en panna häromdagen och till min förvåning var den riktigt bra. Köpläge alltså? Ja, men jag tror inte alla flaskor är lika bra. Gissnings är en tredjedel ”bra”, en tredjedel okej och en tredjedel oxiderad. Om du, å andra sidan, får några småtrötta pavor kan du antingen använda dem till såsen eller göra en kir på dem: blanda vinet med mellan fem och tio procent – enligt din egen smak – crème de cassis, svartvinbärssaft eller kanske päron måltidsdryck, servera iskall med isbitar. Vinet: Qrious VMC (sök på Q-rious VMC), varunummer 74354, pris 39 sek. Angela Gheorghiu sjunger Puccini.

Tisdagsfilosoferande 2.0 & NIN & Adrien Belew

Publicerat av
Svara

För att kunna se alla sidor av saken och för att lyckas i sin föresats bör vardagsskildraren vara franskklassicistisk till det yttre och elisabetansk till det inre. Det omvända leder i historiens obarmhärtiga ljus ofrånkomligen till en välförtjänt marginalisering. Underbart vackert gitarrspel av Adrien Belew på Nine Inch Nails Ghosts III.

Oproffsiga proffs eller överambitiösa amatörer?

Publicerat av
3

Den som ger sig till att offentligt kritisera andras verk – vara vad det vill, litteratur, opera, fotboll, vin eller något annat – bör veta vad den sysslar med. Undantaget då det tydligt framgår att det är en ambitiös amatör som tycker till. Då kan allmänheten, och förhoppningsvis även verkets upphovshen, tolerera tekniska tillkortakommanden och okunskap. När någon, som utger sig för att vara proffs, finner att ett vin (OBS! detta handlar inte om ett vin jag gjort så jag talar inte i egen sak) som av så gott som alla andra beskrivs i ordalag som ”snyggt och gott”,” imponerande hantverk” och ”intensiv, fruktig doft” är ”dammigt” kan man med rätta bli lite fundersam. Det är i sin ordning att inte tycka om, men ”dammigt”? När ett närmare studium av andra vid samma tillfälleDamm bedömda viner visar att ordet ”dammig” även förekommer i fler fall, är det tydligt att osköljda glas använts för provningen. Helt okej på hemmaprovningen eller den lilla vinklubbens månadsmöte, men knappast för en offentlig vinkritik. Om man inte förmår urskilja skåps- eller dammdoft i ett glas, fyllt som ofyllt, hur ska man då kunna göra ett vin rättvisa? Lite grann som att bedöma ett musikverk och inte höra att någon spelar falskt. Detta sagt i all välmening till er som provar utan att skölja glasen bara därför att ni tror att de inte slår ihjäl frukten. Musikbonus för er som provar med dammiga glas.

Vinakademivinfrossa, Årets Pristagare, 59 Mouton-Rothschild & Janos Solyom

Publicerat av
Svara

I samband med en traditionsenlig vinfrossa delade Svenska Vinakademien idag ut sitt Stora Pris till Johan Magnusson (ses på bild härintill, tillsammans mes Pontus Frithiof och Mario Moroni från Pocket by Pontus). Bortsett från allt annat Johan gjort inom vinvärlden för attJohan Magnusson förtjäna detta, bär han lika stolt som Zlatan bär sina släktingars namn på bara skinnet sina sista fyra siffror i födelsenumret, vilka råkar vara desamma som det gamla varunumret för Parador. Bara en sådan sak. Bland godsakerna som i förekommande fall dissekerades, i förekommande fall bara slukades, kan nämnas Pierre Gimmonet 1996 mgm (frisk, 0 dosage, mineralbomb, väldigt mycket 96), Pierre Peters ”Les Chétillons” 1996 mgm (god, mineralstinn och mycket 96), Pol Roger 1993 mgm (stor, mogen, god), Chassagne-Montrachet 1er Cru (Paul Colin) 2006 mgm (stor, komplex doft, fin mix av ek och Montrachet-frukt, möjligen finns en lite brist på syra där som ett litet skönhetsfel), Dürkheimer Feuerberg Huxelrebe TBA 1986 (brun,Mouton Rothschild 1959 enorm koncentration, fullständigt vital, mycket söt och mycket god), Twoson Barolo Campé 2005 mgm (strålande, kraftfull och koncentrerad men ändå elegant och inte dumextraherad på något vis, snyggt ekjobb om jag själv får tycka så, såväl generös som disciplinerad), Poliziano 2001 (kraftfull, apelsinskal, väl integrerad ek, stänk av tom Felix ketchupflaska gamla modellen), Chateau Montelena Estate Cabernet Sauvignon 1984 (Bordeaux-stuk med aningen amerika-sötma, komplext, oerhört vitalt, lång, fin eftersmak med snygg syra), Calvario (Finca Allende) 2001 (power-Rioja, håller ihop bra, bra om än aningen uppblåst), Red Mountain Reserve/Hedges Family Estate 2003 (varm och behaglig frukt, väl integrerad ek, viol, beska i avslutet), Château Pape-Clémant 1990 (väldigt snyggt, ganska bra mognad och yppig 90-frukt, god och bra), Château Trotanoy 1979 (tegelröd, mogen Pomerol som inte direkt tilltalar vinmakaren som hellre hinkar nyjäst vin, lite spritig, torkade plommon, helt ok, ett i grunden alltid stort vin), Château Mouton-Rothschild 1959 (säger alltid att jag inte är ett Mouton-fan, men det har på senare hänt några gånger att jag fått erkänna att Mouton kan vara hur bra som helst, den här 59:an är inget annat än fantastisk, årgången är en av de bästa vi känner till men likväl överraskar den här buteljen med sin vitala syra och än mer imponerande rejäla frukt som hänger kvar som ett klistermärke i gomseglet och en behaglig rysning i kinderna långt efter det du svalt dryckjomen, måste fylld av ödmjukhet, glädje och vördnad inför naturen och ett imponerande hantverk erkänna att jag än en gång överrumplats av Mouton). Janos Solyom.

Vindebatter på g

Publicerat av
2

På lördag kan hugade lyssna på Systembolagets VD Margareta Gerger i Ekots lördagsintervju. Onsdagen den 18:e september ordnas i Riksdagshuset ett frukostseminarium om ”Vingårdsarbetarnas villkor och Sveriges ansvar för import av vin/alkohol” (0830 – 1000 i Mitt-poolen, Riksgatan 2, Riksdagshuset – anmälan sker till amineh.kakabaveh@riksdagen.se). Man kan väl, utan att slå sig för bröstet, säga att en hel del skett sedan de tre ledamöterna i Vinakademien skrev sitt debattinlägg på SvD Brännpunkt för snart ett år sedan, då när det knappt förekom någon debatt om de ohälsosamt billiga vinerna, i alla fall ingen debatt som hördes.