Zadie Smith: Swingtime

Enligt internationella, och därmed också snart svenska, bedömare är Swingtime Zadie Smiths hittills bästa bok och rent av en ”triumf”. Utmärkt. Ju mer Smith hyllas, desto bättre. Men hennes bästa bok? Njaee. För att tycka det måste man ha missat fullträffar som White Teeth och NW.Enligt er utsände i de välskrivna, upplysta och viktiga romanernas fantastiska och viktiga värld landar Swingtime någonstans i höjd – vi talar bara höjd när vi talar Zadie Smith – med On Beauty och The Autograph Man. Med andra ord en förträfflig bok som både lyckas underhålla och berätta en historia och säga något viktigt om vår samtid.Zadie Smith har (nästan) haft som genomgående tema i sina böcker diskussioner kring ras, ursprung, klass, globalisering och alienation – alltså sådant som upptar vår samtid i allra högsta grad. Samtidigt berättar hon märkvärdigt mänskliga historier om människor med fel och brister även då de är alldeles fantastiska. Så och i Swingtime, där hon på ett slugt vis jämför en känd Madonna-lik artists snabba adoption av ett barn i Afrika med Sarah Forbes Bonetta som en engelsk sjökapten (Frederick E. Forbes) tog med som en present till drottning Victoria på den tiden det begav sig. Då flickebarnet Sarah visade sig vara intelligent trots att det var svart bestämde sig drottningen för att upphöja det till guddottter. Men det handlar också om hur artisten med blandad framgång försöker hjälpa till i Gambia, om bokens huvudpersons – under lång tid assistent åt artisten – komplicerade förhållande till barndomsvännen Tracey, om huvudpersonens mors kamp för att som svart i förorten kunna bilda sig och ta plats i parlamentet och mycket annat. Självklart ska ni läsa Swingtime och Zadie Smiths alla andra böcker.Sona Jobarteh. Madonna.

vinifierats julbokslista 2016

Här följer ett antal boktips inför julen – notera att om inte din lokala boklåda har boken hemma kan den hinna få hem verket före julafton och om man får tro flera av näthandlarna fixar de att leverera på tre dagar så det är bara att stå på och inte tveka (eller fega ur och ge presentkort). Voilà! vinifierats julbokslista 2016:zadie-smith

  1. Zadie Smith: Swing Time
  2. Jennifer Clement: En bön för de stulna
  3. Katja Petrowskaja: Esther kanske
  4. Lars Torstenson: Kronos väv
  5. Thomas Pynchon: Bleeding Edge
  6. Yasmina Reza: Babylone
  7. Lars Torstenson: Vinprovning
  8. Robert Musil: Mannen utan egenskaper
  9. Naomi Klein: Chockdoktrinen
  10. Mario Vargas Llosa: Keltens dröm
  11. Martina Montelius: Oscar Levertins vänner
  12. Jeffrey Eugenides: Middlesex
  13. Jung Chang: Vilda svanar
  14. The Book Of Love. Question is: Who Wrote It?img_2291

Zadie Smith: NW & Damian Marley

Problemet med riktigt bra böcker, särskilt om de skapats av en favoritförfattare, är att de tar slut. Har verkligen försökt ransonera Zadie Smiths senaste epos, NW, men nu är det oåterkalleligen slut. Över. MenZadie Smith NW inte borta. Ska försöka glömma den så jag kan läsa om den om ett tag. Eller kanske läsa den på ett annat språk. Så som jag gjorde med hennes debut White Teeth. Det fungerade nästan. Var definitivt värt det. Grejen är att Zadie har allt. Hon skriver galet bra, äger i övermått den för en sann författare avgörande analysförmågan och hon har alltid mycket att berätta. Här djupdyker hon återigen i Londons förorter och människorna, framförallt ”andragenerationens invandrare”, som är sprungna ur denna miljö. Vår tids Dickens eller så. Snyggt smitt, smart och suveränt. vinifierat kräver Nobelpriset i litteratur till Zadie Smith. Welcome To Jamrock.