Vårtecken: Rosé!

Publicerat av
8
Cuvée l´Annonciade

L´Annonciade finns även som vitt och rött, men i Sverige tar vi tillsvidare sikte på det klassiska rosévinet i trilogin.

Glöm det där med snödroppar, krokus och tjällossning: det säkraste vårtecknet är rosévinet. Du ska inte tro det blir vår om du inte gör något vårligt. Traditionsenligt förkunnar härmed vinifierat, via tips på de enda roséviner du behöver i år, Våren som ankommen! 1. L´Annonciade (73000, 75 sek) eller Cuvée l´Anonciade är ett sprillans nytt vin i Systembolagets beställningssortiment, så nytt att det inte kommer finnas i lager förrän om en vecka, men häng gärna på låset, lär bli populärt, inte därför att det sopar banan med landets övriga roséviner, men därför att det är ett klassiskt rosévin från (Côtes-de-)Provence och, som sig bör, tappat på den för ett ”Rosé de Provence” självklara buteljen ”Flûte a Corset”, det vill säga en kurvig flaska. Fungerar som aperitif och till lättare rätter. Vinet görs av Cellier des Archers i den lilla, medeltida staden Les Arcs. 2. Muga Rosé (72999, 79 sek) har vinifierat fleraLes Arcs gånger utnämnt till Iberiska halvöns bästa rosé. Möjligen kan något annat rosévin överglänsa någon enstaka gång, men sett över en tioårsperiod är det svårt att se vem som har en bättre lägstanivå. Kort sagt ett mycket gott, rent, snyggt och användbart rosévin, fungerar lika bra som aperitif som till maten. 3. Les Lauzeraies (2724, 95 sek) utsågs 2011 av landets vinskribenter till Sveriges bästa rosévin och 2012 till Sveriges nästbästa rosévin, slaget endast av ett betydligt dyrare vin. Kommer från världens bästa rosévinsappellation, lilla Tavel, i hjärtat av Provence och kanten av Rhône-dalen, och mer precist från kalkjordarna där. Ett av få roséviner som vinner på lagring så passa på att komma över några pannor 2011 medan/om de finns kvar. Bästa rosévinet till mat, när du vill ha ett lite kraftigare och smakrikare rosévin. Vårmusik.

Björkvinet SAV – ett långtidstest

Publicerat av
7

Har, sedan i början av november förra året, haft fyra flaskor SAV stående, halvfulla och utan kork, på den provencalska terrassen. Två av pavorna innehåller årgången 2008, två 2009. Inget av vinerna var en höjdare då, i november, men som vinifierats hängruntare vet, pågår ett intensivt

Björk

Björk

utvecklingsarbete där i Östersundstrakten och vi kommer förhoppningsvis få se lite snyggare och mer intressanta versioner allteftersom. Hur var nu då de här öppnade buteljerna, hälsovådligt skräp eller? undrar nu de mest vakna av er som förstått, att själva grejen med det här inlägget är hur pass äckligt ett björkvin blir efter att ha utsatts för syre under cirka fem månader. Till min besvikelse var samtliga flaskor inte odrickbara på något vis. Två av dem, en av varje årgång, både doftade och smakade björkvin (!) och hade, under förutsättning att du tycker om just det, en riktigt fin eftersmak av detsamma. En flaska uppvisade tydlig oxidation och ett trubbigt och onödigt äppleskruttbeteende, en hade passat på att utveckla etylacetat så till den milda grad att det hade varit svårt att förmå sig att bjuda ens de mest ovälkomna gästerna på det. Slutsatsen av försöket är, att SAV håller sig förbaskat väl även i öppnad form; förvisso var så gott som all mousse borta och förvisso var inte vinerna några höjdare från början, men det här är positivt i skenet av de kvalitetsframsteg som görs i kommande årgångar. Björk med sockersött sällskap.

Resumé av OIV:s konjunkturrapport & K&D

Publicerat av
Svara

För en tid sedan kom OIV (Organisation Internationale de la Vigne et du Vin) med sin årliga rapport över tillståndet i vinvärlden. vinifierat tar fasta på följande och ger, genom att kortfattat presentera det här, sina hängruntare något att tala om på nästa middag: Vinarealen ökar fortsatt men nu mycket lite i tidigare snabbväxare som USA, Nya Zeeland och Kina. Samtidigt fortsätter arealen minska i Spanien (-14 mha) , Italien ( -7 mha) och Frankrike (-6 mha). Även i Ryssland och Australien minskar vinarealen. Chile slogOIV logo volymrekord 2012 (12,6 mhl, + 20% jfr med 2011) medan Argentina tappade 24 % till 11,8 mhl – vilket också innebär, som oerhört vakna hängruntare uppmärksammat, att det gjordes mer vin i Chile än Argentina 2012. Smått sensationellt är att vinkonsumtionen i Frankrike, på tillbakagång sedan 1960, ökade förra året med 0,9 mhl till 30 mhl.  Noterbart är, förstås, också att USA 2012 blev världens största vinmarknad. Kina, som många är nyfikna på (?), ökade med 9 % till 17,8 mhl (mestadels inhemskt vin). Totalt, konstaterar OIV, förhöll sig världens vinkonsumtion någorlunda stabil under 2012 och det, menar OIV, understryker den redan 2010 noterade tendensen, att världens vinkonsumtion slutat krympa och nu snarare ökar. Den minskade produktionen och stabila efterfrågan medför att det på sina håll nu är brist på vin för vindestillat och liknande produkter. Världens största exportör av bulkvin procentuellt i förhållande till landets produktion var 2012 Sydafrika (63 % av den totala produktionen) följt av Australien (53 %), Spanien (51 %), Argentina (45 %) och USA (43 %). Störst på vinexport totalt är, som vanligt, Italien (21,5 mhl) följt av Spanien (19.1 mhl). Avslutningsvis konstaterar OIV, att världens produktion och konsumtion nu i princip är i balans. Kruder & Dorfmeister.

Förbjud sommartid!, Kula Shaker & Elvis Costello

Publicerat av
14

De som hittat på sommartiden är så förslagna och elakt listiga att de smyger på oss den i samband med helger. Därför var det först idag som detta dumlutheranska påfund slog till med full kraft i år, som vore det en jetlag från Underjorden. Jag menar, vill folk gå upp och ”ta vara på morgonen” så gör det bara! Ingen hindrar er. Men det här påhittet att vi alla ska gå upp för er

Elvis Costello & The Attractions skull är med all respekt inte särkilt demokratiskt eller rättvist. Och, ja, vi har hört det förut, vissa av er propsar på att vrida världen i otid för att ni vill ha längre kvällar? Men, snälla ni, det är bara att stanna uppe en timme längre så är den saken ordnad. Måste ni ställa till kaos för alla biologiskt normalt funtade människor? Sommartiden är en gigantisk ekonomisk skandal där hen som blir jetlagssänkt av de här dumheterna måste vara på jobbet en dumtidig timme fylld av improduktivt stirrande ut i tomma intet bara för att sedan tvingas hem, när hen fått upp ångan, för att njuta av den långa kvällen fylld av improduktiv tid ity gemene hen är då utslagen av sommartidsjetlagets smygande, negativa hälsoeffekter utlösta av långt och återkommande tidsmissbruk och kan inte göra annat än återigen förlora sig i tomma intet. Politiker och ekonomer vakna! vinifierat kräver: förbud mot sommartid! Kula Shaker. Kula Shaker. Elvis Costello.

Vintillverkning år 1934

Publicerat av
Svara

Efter andra världskriget kom de systemiska växtskyddsmedlen – någon var väl tvungen att göra av med alla lagrade B- och C-stridsmedel får man förmoda – men bortsett från det har i stort inget hänt sedan, åtminstone, 1934, eller, jo, det fixas och trixas kanske mindre nu än då. Här en mycket kort sammanfattning av vad min franska lärobok från 1934 (”Conseils rationels sur la vinification”) lär mig om vintillverkning – återkommer senare med lite lärdomar om hur jag ska ta hand om kantrade viner och problematiska mustar: Köper du mindre fat kan du själv bestämma varifrån eken ska komma och hur den ska behandlas, undvik gran och ceder. SeVinlärobok 1934 upp med ”goût de bois” (”träsmak”, snarare att översätta till ”oren smak”) i äldre fat, den kommer från orenheter, framförallt (mögel)varianter av Penicillium (kan också komma härifrån: läs mer). Gamla ”foudre” (stora fat) medför stora hygienrisker. Obehandlade betongtankar kan påverka vinets smak negativt. För rengöring i vinkällaren använd svavel, osläckt kalk, klor (m m). Avlägsna alltid klasens stjälkar innan du tar in druvorna i tanken, mosa dem gärna också försiktigt (foulage). Försök att sterilisera vit must (ev genom upphettning). Vinet kan pastöriseras nu eller i samband med buteljeringen. Använd utvald jäst (fritt översatt ”sedan flera arbeten som ’Chimie biologique’ av Duclaux 1887, visat på fördelen med odlad jäst används från 1890-talets början så gott som bara sådan i både våra franska och världens övriga vinkällare…  Den store Pasteur var först med att visa att jästen inte finns inuti utan utanpå druvan och att jästen där samsas med farliga bakterier som kan ställa till det både under vinifieringen och senare under lagringen… Varifrån kommer jästen? Från luften, den som lämnar en sockerrik must i en rumstempererad vinkällare får snart se den börja jäsa… l´Institut La Claire i Dijon (Bourgogne) har idag 30 000 kunder som köper dess jäst”). Tillsätt koncentrerad must om ni behöver få upp både alkohol och torrextrakthalten (f ö finns också ett långt kapitel om chaptalisering med socker). Ingående beskrivning av hur musten ska kylas och hur vinet före buteljeringen bör kylstabiliseras (kylas ner till – 4 grader C). Före jäsningen tillsätts lämpligen musten näring, vid behov används citron- eller vinsyra för att ”korrigera” produkten. Ingående beskrivning av remontage och andra sätt att extrahera och/eller tillsätta syre. Flera kapitel om klarning och filtrering. Noterbart är också att vintillverkarna redan då använde sig av tannin och ”mikrobulles”. För att klara vitvinsmust eller missfärgade vitviner föreslår boken aktivt kol.  Avslutningsvis konstateras, att lagringsviner måste få sin flaska vaxad på toppen, eftersom korken förr eller senare kommer tappa sin förmåga att hålla syret ute och vätskan inne.

Terroir & människan

Publicerat av
Svara

Utan människan ingen terroir. Såklart. Och som språket utvecklas och förändras gör terroirer det. En ny uppstår, en gammal förbjuder, eller i vart fall ”avrekommenderar”, en druva och tillåter istället ny. Så flyttar en chilenare utbildad i Frankrike till Napa Valley och en australiensiska, utbildad i Australien och USA flyttar till Bordeaux. Båda lyckas väl i sitt värv och huxflux följer en massa andra producenter efter. Plagierar. Och så har terroiren skrivits om en aning. Då, då dyker en amerikansk vinkritiker med en smart idé om en ny rubrikvänlig poängskala upp och pådyvlar världen sin smak. Så skrivs terrorien om en aning, igen. Åtminstone för en tid. Kanske för alltid. Och rätt som det är dyker en producent som är om sig och kring sig upp och tror att man även förr kunde göra vin och viftar med en klase ”återupptäckta” druvor, som i de fall då de inte förtjänade glömskan kanske återkommer i terroirens kompositionsunderlag. Så har… ja, ni kan det där nu: terrorier ändras och skrivs om ideligen. Fast det tycks både en och annan sväva i infantil ovisshet om. Tur att vi inte gör det.

Långfredagslånglunchsvinfrossa & Reeperbahn

Publicerat av
15

Långfredag och traditionsenligt gick säkringen på Vinvännen Göran i Cannes som fick för sig satt kasta en kaskad av unika viner på oss inteLouise 2000 särskilt nödbedda och just denna dag synnerliga goda vänner. För att göra en lång historia kort inledde token med ett par Louise 2000 på magnum (medan Pommery inte alltid får världen att stanna är Louise aldrig en besvikelse och den här inte helt självklara årgången i Champagne har man än en gång lyckats med att få till en fräsch och god vara, mycket gott), varpå ett urval vita viner följde och för att ingen ska gå miste om den smälek ni som inte var med måste känna har vinifierat lagt två strån i kors för att få med allt: Baron de L 2008 magnum (fantastiskt bra, Sauvignon blanc i sin prydo), Meursault (Drouhin) 1999 (kork), Clos des Mouches (Drouhin) 1997 (fin fransk ek fortsatt på näsan, bra frukt, syran på sin plats, bra), Corton-Charlemagne GC 1993 (först lite väl thiolig för en vinmakaresLångfredagsvitviner 2013 smak, sedan väldigt smörig och snygg, bra och med tiden utmärkt), Pic 1er 1990 (brukar vara lite ojämna, den här flaskan utmärkt, mogen, fortsatt läcker syra (trots året)), Bienvenues Batard-Montrachet (Remoissenet) 1986 (mogen, gammelsötma, mycket bra, läcker). Efter vitviner följde så ett knippe rödtjut: La Chapelle (Jaboulet) 2005 (lysande Syrah och Hermitage, mycket bra), Clos Dière 2003 (på karaff ett par timmar före servering, likväl fortsatt tokung, dock tveklöst en Clos Dière och koncentrerad Provence-syrah, god om jag får tycka så och Herregud! vem skulle hindra mig från det?), La Chapelle magnum 1999 (lite gammelkork dessvärre, annars mycket bra och fortsatt ytterst vital (såklart)), PommardLpngfredagsrödviner 2013 ”Les Vignots” (Leroy) 1991 (mogen PN, mycket Pommard, bra, på gränsen men mycket bra nu), Chambolle-Musigny (Leroy) 1986 (mycket ljus, mogen, väl mogen), Beaune 1er Cru (Leroy) 1972 (mycket ljus, mogen, på gränsen, men okej för den som tycker om gammalt rödtjut). Och allra bäst var som alltid den avslutande gröna Chartreuse V.E.P., som i år även användes i syfte att än en gång bevisa att sötman i den ädla drycken sitter som en smäck till ett Gillardeau-ostron. Reeperbahn.

Richebourg (DRC) 1985

Publicerat av
Svara

För många år sedan gjorde jag, i samband med att Svågern gav mig fri tillgång till sin vinkällare, något fantastiskt. Enkelt uttryckt hade han inte råkoll, men han är ett sådant där golfpro och därför hade han en massa viner i källaren. Som dörren stod lika öppen som famnen på den då ack så oerfarne och av livet uppenbarligen ännu inte tillräckligt tilltygade Svågern, tog jag till det ute i trädgården stundande grillpartyt med mig de två Richebourg (DRC) 78 jag hittade och som de flesta var upptagna med att elda kol, tvätta sallad och allt vad nu folk gör för att de tror att grillpartyn är mödan värd kunde jag i lugn och ro dissekera de båda flaskorna, vilka varRichebourg & Giscours underbart goda och bra båda två. En stor upplevelse. Sedan är det det här med Hustrun. Hon har allt sedan den där dagen för så länge sedan gång efter annan påmint mig om hur jag lurade av hennes då så naive bror de där flaskorna. Inte för att jag har dåligt samvete, men när Svågern nu kom hit till påsk tänkte jag att jag väl kunde bjuda igen på en Richeborug (DRC). Det gjorde jag igår. Å andra sidan var det Richebourg (DRC) och det var 85 så för att vara på den säkra sidan att de andra inte skulle dricka så mycket öppnade jag därför först en Château Giscours 1985 från de där lådorna där var tredje flaska är enormt bra och två av tre står med halva flaskan i de sälla vinmarkerna. Övertygad om att flaskan jag huggit var en usel en, serverade jag övriga Giscours och, lite så där i smyg, mig själv Richebourg. En alldeles, alldeles underbar Richebourg med massvis av mogen Pinot noir i bästa form, men då! hörs från Svågern, som lärt sig ett och annat om vin och nu måste tas på allvar, saker som ”Jädrar vilket bra vin! Bästa Bordeauxen på länge och en av de bästa 85:or jag druckit!” Ajajaj, hur kunde jag vara så korkad? Resten av middagen blev en pina, där jag försökte dricka Giscours och Richebourg samtidigt och samtidigt som jag, desperat, försökte intressera de andra för ett tredje vin, vars namn inte ska avslöjas då det serverades som kanonmat. Det gick förstås inte så bra och det faktum att Hustrun tittade varmt, nöjt och uppskattande på mig för denna min storslagna generositet och för att jag äntligen betalat tillbaka för, i hennes ögon, begångna synder, värmde inte ett dugg. Bland det dummaste jag gjort. Stina Nordenstam. Lisa Ekdahl.

Prowein 2013 & Radiohead

Publicerat av
6
Charles Perez Mas Bécha

Charles Perez, Mas Bécha

Dags att summera årets upplaga av vinmässan Prowein i Düsseldorf – en mässa som går från klarhet till klarhet och som, även om Vinexpo fortfarande är större, utvecklats till Europas viktigaste ”wine fair”. Cirka 4500 utställare och över 44 000 besökare i år – alla fokuserade på någon form av affärsmässigt utfall; något som inte är självklart på alla mässor, vilka likaMaria Ponzi, Ponzi gärna i första hand kan handla om social gemenskap och relationsbyggande. Mycket bra organisation. Resumé av vad vinfierat sprang på och känner ett oemotståndligt behov av att dela med sig av: Bästa smutten: Comtes de Champagne rosé 2005 (Taittinger). Näst bästa smutten: Comtes de Champagne 2004. Bästa bekräftelsen (är två): 1. Charles Perez och Mas Bécha, ekologisk Côtes-de-Roussillon-villages, mycket alkohol och ändå oerhört fräscht och disciplinerat, 2. Birgit Braunstein, biodynamisk Burgenland, väldigt rena, snygga och eleganta viner, till och med rent qvevrivin som kostar mer än skjortan dock, å andra sidan gör hon en fantatsisk Pinot Blanc för ingenting. Bästa tjatsegern: Maria Ponzi och hennes Ponzi-viner (Oregon) – äntligen kommer vi att få se dem i Sverige (kommer i höst), har tjatat på henne i åratal, men vinerna har alltid varit slut. Bästa måste-bara-till-Sverige-nu: Les Frères Couillaud och deras absolut outstanding, i pytteupplagor gjorda, Muscadet-viner från Château de la Ragotière, har dessutom en utmärkt, billig IGPBirgit Braunstein Magna Mater Chardonnay (!) från området. Bästa upptäckt: Vitt baserat på Roussanne från Clos Bagatelle i Saint Chinian. Bästa nyheten för Sverige: Provade Pircas de Liguai från Perez Cruz, ett nytt, riktigt bra höghöjdsvin gjort på svindyra Liguai-druvor och som i juni kommer att försvinna på en gång när 1200 flaskor släpps för 169 sek, tro mig… Bästa kompisen: Miguel Merino, som krängde inte bara sina övriga viner utan framförallt vårt gemensamma kärleksbarn Mazuelo de la Quinta Cruz (MDLVX) i Rioja-montern. Bara det sista var värt resan. Radiohead.

Dubbelgångaren i München, tåfrakturer, lustgas & Yes

Publicerat av
4

Igår rådde snökaos på Münchens flygplats, vilket, efter att ha anlänt med ett ”sent inkommande” plan, tvingade er utsände i världen, att, med ett flertal tåfrakturer som, i samband med en rengöringsövning i hemmetMünchen flugplatz häromdagen, uppstått efter en lika plötslig som brutal och oväntad attack av en fram till överfallet till synes oskyldig bäddsoffa, rusa från den ena till den andra änden av denna, i yta, tämligen väl tilltagna flygplats. Utpumpad och lätt överhettad fann dock, när han nådde gate G70, er utsände och oförtröttlige det vara mödan, transpirationen och de till blålila kuddar förvandlade tårna, som just då skrek på rättvisa och frihet eller i alla fall en större sko, värt att inte ge upp och ta en bratwurst istället för att kämpa mot smärta och tid ity där, vid gaten G70, stod ingen mindre än den glade Västerviks-gamängen Håkan Juholt och väntade på ja ni vet vem vid det här laget. Juholt bar en grön väst med reflexer och han sa ”Nizza?”, på vilket er man i München svarade ”Jaa” med en lätt plattdeutchisk accent. Spontant utbrast då Juholt, glatt, får man nog ändå säga, ”Wunderbahr!”, och sedan satte vi oss i hans, för det lilla sällskapet, rejält tilltagna buss och åkte till det väntande planet. Det ska villigt erkännas, att en mindre ståndaktig person idag skulle uppsöka såväl läkare som läkemedel i ett försök att tukta de upproriska tårna, som i skrivande stund gör sitt bästa för att hämnas gårdagens oförrätter, men det oväntade och varma och kamratliga mötet med vår Håkan Juholt uppväger, gott och väl, detta, avslutar vinifierat som ginge han på lustgas. Yes.