Årets fulaste måltid & Billy Corgan

Publicerat av
4

Gräsänklingsmiddag med Vingårdsvännen igår. Gjorde mig till. Försökte göra currykyckling. Blev, tveklöst, Årets fulaste måltid. Så här gör man en repris på den: 1. Fräs upp, kanske ska det vara stek men jag har alltid velat säga ”fräs upp”, lite kyckling i en stekpanna, som förberetts med olivolja så att kycklingen inte bränner fast i botten och brinner upp. 2.  Sänk temperaturen lite och häll på två sorters currysås, till exempel Uncle Ben´s och Knorr. 3. Tillsätt lite billig Marsala så snart det är uppenbart att de båda såserna vägrar beblanda sig med varandra. 4. Försök att samtidigt som du gör allt detta koka ris,

Ordnad fantasi av currykyckling

genom att hetta upp vatten och lägga i rispåsarna så snart det bubblar, låt bubbla snarare tjugo än de rekommenderade tio minuterna. 5. Släng i en näve cajou-nötter i såsen medan du väntar. 6. Låt påsarna med det överkokta riset rinna av, öppna desamma och häll innehållet i en form, kleta ut riset längs formens kanter. 7. Häll den beigebrunnyansrika såsen med kycklingklumparna i formens mitt, där en yta lämnats för ändamålet. 8. Färdigt att servera! Hade ingen aning om att det skulle se så äckligt ut när jag satte igång i köket. Som tur var hade Vingårdsvännen med sig en Chambertin ”Clos de Bèze” (Jadot) från 1986 (mogen färg, ganska stor, komplex, mogen doft, ren, lång smak, mognadsborderliner) och jag hade laddat upp med en Mumm Rosé – vad ska två gräsänklingar på tu man hand dricka annat än rosa champagne? – (mummsig) och en Chassagne-Montrachet 1er Cru ”Clos de la Boudriotte” från Ramonet och 2000 (perfekt dricka nu, mogen, ljus färg, mogen, bra, mycket god, ren). Billy Corgan.

Sveriges bästa vinimportör & Blue for Two

Publicerat av
4

För andra året i rad nominerades av Sveriges vinskribenter, eller i alla fall cirka 40 av dem, lilla Terrific Wines, som, som vinifierats idoga läsarskara vet, jag har en intim och kärleksfull koppling till, till Årets Importör. Motiveringen löd: ”Terrific Wines visar att liten kan vara naggande god med uppstickarviner från världens alla hörn”. En liten aktör täljer inte precis guld med fällkniv, däremot skänker ett kvalitetsdrivet arbete mycket tillfredsställelse, inte minst när sådana här nomineringar dyker upp. Kul var också att förra årets rosévin Tavel Les Lauzeraies i år blev tvåa i den kategorin, slagen endast av ett betydligt dyrare vin som bara fanns inne över en begränsad tidsperiod, vi är så enögda och fantastiska kring det här vinet att vi ser detta som att Les Lauzeraies blev Årets rosé för andra året i rad. Och Clotilde Davennes lilla vinhus kom sexa i kategorin ”Årets vinhus”. På tal om Terrific: missa inte nya Terrific Wines Club eller Terrific Editions nya bok vinfierat. Terrific Wines finns även på Twitter som @theterrificwine. Vem blev då ”Årets importör”? Johan Lidby Vinhandel – en annan seriös aktör på marknaden och en värdig vinnare av utmärkelsen. vinifierat gratulerar så mycket! Blue for Two.

Steve Toltz: A Fraction of the Whole & Queen

Publicerat av
Svara

I likhet med många andra böcker överstigande 500 sidor skulle Steve Toltz ”A Fraction of the Whole” vinna på att bli av med lite hull. Å andra sidan smäller det ganska snart till varje gång det börjar bli lite mosigt. Enligt bokens omslag förefaller den lovordande kritiken ha gått ut på, utöver att det är en bra och infallsrik bok, att allt är så himla kul. Jag vet inte det jag. Kul är det förvisso och det, förmodligen, därför att det bara blir så när Toltz skriver, för egentligen är han ute i ett filosofiskt ärende och ytterst handlar det om livets mening och hur enkla och komplicerade far-son-relationer kan vara för att nu inte tala om kärlek i allmänhet och syskonkärlek i synnerhet. Stark läsrekommendation. Himla lämplig musik: Procession & Father to Son från, i vinifierats mening, Queens bästa Queen II.

Blaserad blogg blir bloggbördig blok

Publicerat av
Svara

vinifierat, bloggen du just nu med stort intresse lusläser, började som ett experiment, som lika mycket som något annat gick ut på att bevisa bloggandets och bloggarnas meningslöshet. Vad annat än undermåligt språk, obefintlig faktakontroll och snarvel kunde väl en blogg vara? tänkte undertecknad, där han satt på en hög, bevingad häst och såg ner på cyberspace utan att ana vad som dväljdes däri. Efter att ha walraffat bloggosfären en tid insåg jag att den, liksom twittervärlden, är superintressant för vinnörden. Där finns, som överallt, förvisso sådant som är dåligt, annat outhärdligt, men väldigt mycket är bra och intressant: mångfald. Ibland ställer somliga bloggarna mot tidningsskribenterna och viceversa, som om där skulle finnas en motsats. I mina ögon gör det inte det. Däremot finns det många stora egon i debatten. Hursom, någon gång under vinifierats utveckling föddes idén att göra en bok av bloggen, en blok. Som en förlängning av experimentet. Går det? Håller idén? Och ytterst: det vore kul att se bra bloggar bli blöcker eftersom de kan ha ett historiskt dagboksvärde och, i förekommande fall, rent av vara bildande eller underhållande; många gånger säkert lika bra som mer konventionella böcker om vin. Bloken vinifierat utkommer idag. Andra böcker av undertecknad att ge bort i jul finns här. Och här finns vinfierat på Twitter: @LarsTorstenson (behöver jag tillägga att min favorithashtag på twitter är #grumpymood?).

Superkritisk koldioxidextraktion & Diam? Damn!

Publicerat av
2

En gång i tiden fanns en kork som hette Altec. Den skulle enligt producenten Sabaté vara garanterat fri från TCA. Tack vare ett speciellt tillvägagångssätt vid tillverkningen kunde bindemedlet lignin elimineras och därmed risken för TCA, påstod reklamen. Det hela slutade med en katastrof. Mängder av producenter blev sittande med viner som efter en tid uppvisade en lätt korkaktig doft.  Såväl undertecknad som några av undertecknads nära kollegor i USA, Spanien, Frankrike och Bulgarien, vet av bitter erfarenhet att Altec var kvalificerat snarvel. Något ansvar för sin bluff ville dock Sabaté inte ta och efter ett tag försvann, föga överraskande, Altec och Sabaté med den.  Bara för att återuppstå. Altec till exempel via Bouchonnerie Jocondienne och Sabaté blev Oeno Bouchage. Idag säger Oeneo Bouchage att Altec skapades för att hålla tätt, inte garantera mot TCA och man vill inte kännas vid sitt påstående om att Altec gjordes med den senaste tekniken, så komplicerad att det var svårt för gemene man att förstå den. För några år sedan lanserade Oeneo Bouchage sin senaste skapelse, Diam. Denna är också TCA-fri, sedan den producerats med en teknik så komplicerad att gemene man inte förstår den. Nu talar vi om superkritisk koldioxidextraktion – något som mer än en skribent i världen entusiastiskt berättat om i tämligen okritiska hyllningar av Diam. Träffade den superkritiske kemisten och ekoingenjören Peter Mosten häromdagen och frågade honom om saken. Han blev upprörd. ”Superkritisk koldioxidextraktion? Varför? Det är dyrt och tidskrävande, medan korkarna är billiga. Och vad är meningen med den behandlingen? Försöker man lura omvärlden med ett nytt begrepp? Hur fungerar de bindemedel som används? När löses de olika ämnena ut och vid vilka temperaturer, pH-värde och så vidare? Naturkork kan vi, men här har vi inte alls den koll man måste ha”, säger Mosten och avslutar med att konstatera, att obegriplig eller otillräcklig information alltid är farlig och måste ifrågasättas.

Grumpy Sunday & Julsång

Publicerat av
8

Satt som bäst och retade upp mig på att ingen manager, skivbolagsmänniska, vän eller karriärcoach hindrat Jöback från att göra en julskiva, när jag påminde mig själv om hur irriterande det var med den där annars utmärkte kyparen på innekrogen i Stockholm, då

Deg eller krydda?

för ett par veckor sedan, innan jag drog till Sydamerika. När jag ville ha en dessert med smak av ”pain d´épices”, uttalas ”pän depiss” och betyder ungefär ”kryddat bröd” och påminner om pepparkaka i smaken, rättade karlen mig tvåfaldigt genom att, liksom i förbigående och för att understryka att ”här måste vi nog utbilda farbror lite”, säga ”jaha, ’pän depick’”. Så vad stod då karlen och sa, jo ”pain des pics” och det betyder ”spaderbröd”. Allvarligt! Det är som att rätta någon och säga att det heter bannkaka med liktånsylt och gädde. Annat som kommer en i tankarna denna sura söndag är, att jag faktiskt kan vara med i X Factor eftersom man inte behöver kunna sjunga rent, men vem vill å andra sidan vara med i X Factor? Den sista tanken är synnerligen irriterande. Som tur är relanserar TV4 ”Farmen” i början av 2013. Äntligen! Slutligen: Eat this, Jöbacks usla rådgivare!

Äta & bo i Buenos Aires & Lila Downs

Publicerat av
Svara

Det går, givetvis, att tvista om vilken del som är trevligast och mest spännande i läckra Buenos Aires. vinifierat har sin uppfattning klar och förstår inte – samtidigt som vinifierat uppskattar att så är fallet – varför inte alla bor i Palermo. Men var i Palermo ska man bo? Till exempel på boutiquehotellet L’Hotel Palermo. Litet, mysigt. Och i närheten kan man få sig till livs vad som måste antas vara Buenos Aires bästa köttbit: en ojo de bife, lämpligen den på 600 alternativt 400 gram, på La Cabrera. Som om det inte är nog med dessa glödheta tips, kan vinifiera berätta att den som är lagt åt hästhållet med fördel och i november kan titta på världens mest ansedda poloturnering, Abierto de Polo Buenos Aires, på poloarenan som, för det här inlägget, påpassligt nog också ligger i Palermo. Avslutningsvis måste vi utgå från, att en glass på oansenliga men naggande goda Filippo på J L Borges 1802 sitter som en smäck. Viktigt restips: den som vill ha en normal kopp kaffe i Argentina ska beställa inte Espresso men väl ristretto, detta även på anständiga glass- och kaffebarer som Filippo. Nu släpper vi loss Lila Downs.

 

La Cabrera, Palermo, Buenos Aires, Argentina

Riksdagens rättmätiga clowner

Publicerat av
Svara

När showmannen Juholt avgått och ett spjuveraktigt KD flyttat fokus från pseudo- till realpolitik, kommer äntligen SD till sin rätt och får den uppmärksamhet som det strävsamma partiet förtjänar. Tveklöst är det stor underhållning partiets stormtrupp ”Järnrören” bjuder på i sin film och när sedan ungdomsförbundets man, triggad av händelsen, går till angrepp och raskt avväpnas förlänger det upplevelsen. Som grädde på moset har vi så partiets förklaring till riksdagsmannens, Lars Isovaara, spottande och grymtande: han grät och snyftade. Ungefär som ”Järnrören” som hela tiden var polisens bästa barn och snudd på lipade när de blev hotade av ett vingligt och otäckt fyllo. Mitt i natten dessutom! Ögontjäneri är ordet för den moderne sverigedemokraten. Inget nytt i det, men när partiet gör underhållning av sin favoritsysselsättning, ska det ha cred för det. Tack! Dock måste vän av ordning fråga sig om inte Isovaaras nattliga rullstolstur i veckan var ett fyllerace av Guds nåde? Kort sagt förefaller han ha supit bort både väska och nyckel innan han satte sig i stolen och körde hemåt. Självklart måste man också undra huruvida det var fråga om rullonykterhet eller rullfylla, eller vad det nu kan kallas (inte ratt, inte styre)? Om det stämmer att han slet omkull på Riksbron (var det väl?) bör det luta åt det sistnämnda.

CSR:s oändliga svårighet

Publicerat av
Svara

I en annonsbilaga till dagens SvD finns en text om Systembolagets ambitiösa CSR-ansträngningar. Här kan man ta del av hur företaget kräver att dess leverantörer efterlever en seriöst utarbetad code of conduct. Gott så. Problemet är att Systembolaget tycks ha fått en släng av det svenska reko-hyckleriet, där man säger en sak, som känns skönt i själen att säga och som ser bra ut, men som man sedan inte fullt ut följer, eftersom det kan vara jobbigt att leva som man lär – fråga Telia, Ikea, Vattenfall, Sverigedemokraterna eller Säpo, för att nämna några som fått en betydligt allvarligare släng av sjukan. Hur kan det annars vara så, att Systembolaget efterfrågar och säljer vin, rent av rättvisemärkt och ekologiskt odlat vin, till omöjligt och oseriöst låga priser?