Vi har alla sett dem i aktion, felväskdängarna, när de smått uppblåsta äntrar planet, går ett par meter i mittgången, ser en tom plats på en bagagehylla varpå de med en nöjd och självgod min dänger upp sin väska där och sedan fortsätter låångt bak i planet, där detta kriminella element, denna fästing på övriga passagerares filosofiskt gemensamma kropp, har sin plats. Det som sedan händer är att den som har platsen under felväskdängarens väska i och med att bagagehyllan är upptagen tvingas placera sin väska långt bak i planet på det att detta offer efter landningen tvingas slåss mot strömmen i sin desperata jakt efter sin väska – en hopplös strid mot desperata resenärer som beter sig som förstagångsresenärer och därför slåss för glatta livet för att springa ner framförvarande passagerare och snabbtsnabbt nå fram till planets dörr och där felväskdängarens offer i sin tröstlösa kamp för att återförenas med sin väska sannolikt tvingas möta gärningsmannen, som med sin outsägliga nöjdhet med sig själv lysande ur ögonen åker räkmacka fram till sin feldängda väska.
vinifierat, den lilla människans bästa vän, den som ser till Dig som liten är, kräver: Förbud mot felväskdängning! Felplacerade bagage ska med omedelbar verkan beslagtas av för ändamålet ansatta funktionärer, vilka så snart planet överflyger ödsliga bergstrakter eller, då berg inte kommer i sikte under resans gång, andra lämpliga, otillgängliga platser skall kasta ut bagaget ur flygplanet. Visar felväskdängaren inför detta handfasta handhavande av situationen ånger och lovar bättring under synbara kval, tandagnisslan och gråt, kan samhället och Fru Justitia nöja sig med detta. I de fall felväskdängaren på något vis framhärdar i en påstådd rätt att felväskdänga eller visar upprördhet över att hens bagage i praktiken omintetgjorts, skall det kriminella elementet beslås med handklovar och placeras under framförvarande stol samt beläggas med livstids reseförbud.
Fast det där sista är inte riktigt sant. Försigkomna bönder planerar för torrperioder genom att välja rätt typ av druvmaterial. Särskilt viktigt är valet av rot – så gott som alla druvsorter som chardonnay och syrah (arten vitis vinifera) är ympade på rötter (korsade på andra vitis-arter) speciellt framtagna för olika odlingsbetingelser, till exempel torka – men det gäller också att välja sorter och kloner som är anpassade för ett torrt klimat. Utöver detta är ett bra trick att behålla en ”gräsmatta” av klöver, gräs och blommor mellan raderna. Växtlighet som försiktigt klipps ner vid behov och som dels blir framtida gödning, dels, och viktigast i det här sammanhanget, håller kvar fukten i marken. Kort sagt är det stor skillnad på fuktigheten i en rad som plöjts och en som är beväxt.
I och med att vi i år dels haft varma och soliga dagar, dels svala nätter, och regn vid rätt tillfälle – rätt för odlingen som sådan, fel för att hålla svampen borta – har vi att hantera båda mjöldaggsvarianterna. För oss som arbetar ekologiskt är det då förebyggande gallring och vid behov växtskydd i form av bordeauxvätska (mildiou) eller svavel (oidium) som gäller. Den som ”sätter” de första behandlingarna, alltså skyddar vid rätt tillfälle, brukar klara sig utan några skador alls och behöver dessutom inte spruta så mycket mer, förutsatt att säsongen inte är alltför blöt. Vi sätter, förstås, en ära i att aldrig bomma de där initiala besprutningstillfällena.
Detta nyss nämnda om chenin blanc innebär, i alla fall för er utsände i de missuppfattade vinernas småsmutsiga och sorgliga värld, att han inte kommer att dricka ett enda glas chenin blanc på en stockholmsk restaurang det närmaste året. Därtill är risken alltför stor att råka ut för ett platt vin med doft och smak hämtad från den fenoliska övermognadens tröstlösa environger, alternativt ett förvisso friskt men också kraftigt felsvavlat vin (bränt svavel a la ”jag arbetar med mycket, mycket litet svavel, å andra sidan tillsätter jag det med stor precision vid absolut fel tillfälle så konsumenten kommer känna ett inslag av bränt svavel som hen i bästa fall kommer intala sig är terroir”), som dessutom är så orent att det står härliga till när smaklökarna går loss i kräkreflexer de inte riktigt visste att de hade. Som lök på laxen serveras de här vinerna högst sannolikt av en stöddig sommelier som kan och vet allt och då inte minst att skiten smakar ”friskt och fräscht med inslag av citrus”.
Vad gäller El Niño nämns fenomenet ytterst sällan när årgångens kvalitet kommer på tal. Likväl har det påverkat åtskilliga viner och årgångar. I modern tid anses kanske El Niño 1997-1998 ha påverkat det globala vädret mest. Vad gäller Sydamerika, som vanligtvis drabbas värst, har flera årgångar även efter 1997-1998 påverkats påtagligt. Noterbart är att det förekommer så kallade meganiños, vilket innebär att fenomenet håller i sig under perioder på upp till ett decennium. Självklart talar vi då inte om ett ständigt pågående katastrofläge utan snarare om en rad fenomen och händelser i form av extremväder.
Och allt detta kära HR:are i förlängningen på grund av den oläsbara minitexten på behållaren! Skandal är ett på tok för otillräckligt ord i sammanhanget. Vi kräver att Riksdagen med omedelbar verkan och utan remissrunda beslutar om ett förbud mot liten text i alla sammanhang! Den som beställer liten text eller trycker en liten text eller saluför en produkt med liten text eller på annat vis utsätter allmänheten för liten text ska kunna dömas till ett straff som inte får understiga tre år på tukthus med tvagning tre gånger om dagen med ingen annan toalettartikel än en tandborste och conditioner i flaskor och burkar och tuber med oläslig text.
Les Lauzeraies 2020, nr 2724, 139kr. ”Stor, kraftfull, rejält fruktig doft och smak med inslag av granatäpple, körsbär, persika, jordgubbar och blodapelsin; välgörande stramhet och balans. Smakrikt: ett rosévin för matbordet. Serveras vid 8-10°C till vegetariska rätter eller grillad eller rökt fisk, grillade rotfrukter eller till rätter av ljust kött eller vegetarisk pizza eller varför inte en påskbuffé?”
Man kommer överens. Och därifrån tar Vuillard oss med på en resa till Anschluss Österreichs fem år senare. Fem år av mer ordning och reda för företagen men också ökat förtryck, antisemitism, propaganda, desinformation, vi mot dom och förföljelse av oliktänkande i bredast tänkbara bemärkelse. Ekonomiskt kaos och konventionell kriminalitet ersätts med en välgenomtänkt och ordnad form av kaos och kriminalitet och övergrepp orkestrerade av staten och det styrande partiet.
En hel del hann hända innan kriget på riktigt tog fart två år senare, då krigsmaskinen faktiskt fungerade, men så här, två år tidigare var mekaniska fel och problem med logistiken vardagsmat. Mycket påminner om Rysslands inmarsch i Ukraina. Med den skillnaden att Ukraina inte fallit till föga, varför det inte gått som vår tids Hitler & co tänkt sig. Oavsett hur mycket det ryska propagandamaskineriet än försöker, har omvärlden redan nu fått klart för sig att den ryska regimen är omänsklig, paranoid, inkompetent och i största allmänhet förkastlig samtidigt som stora delar av den väldiga röda armén får oss att dra oss till minnes Potemkins kulisser.
Men låt oss gå tillbaka till det där mötet, för det är inte oväsentligt, ja, det är hela poängen med Vuillards bok: Så här illa kan det gå om näringslivets och samhällets företrädare låter sig förvillas av en som det verkar – för den som inte tänker igenom saken och ser vidden av det hela – resonlig och rejäl ledare, som lovar guld och gröna skogar förutsatt att han får allas stöd nu.