Hustrun utbrast förfärat, efter att ha läst blogginlägget ”Flygetygsotyg”: ”Men vad är det med dig, det är väl fint och bra på alla sätt och vis att en cockpitmänniska dyker upp och visar sitt intresse för resenärerna, redo att ta emot både ris och ros? Känner du aldrig en strimma av insikt, som säger ’grumpyyy’, strila in i ditt medvetandes töcken då och då?” Saken är nu
den, att Hustrun inte har hela bilden klar för sig. Det var inte bara den idogt klämmande ungen i stolsraden bakom som ställde till det, det var en annons och en artikel också: 1. Annonsen: ”Supportern, ’den 12:e och viktigaste spelaren’” (Herregud!), kunde köpa sig en blågul EM-T-shirt med texten ”Vi har seglat över havet/för att se det bästa laget” (Hallååå?). Det hjälper inte att detta är en direkt fortsättning på barndomens friskt rappande hejaramsa, ”Heja Sverige friskt humör, det är det som susen gör, skjortan hänger utanför, heja, heja, heja”, man blir grumpy i alla fall. 2. Artikeln: DI skriver om ”Dikten ekonomernas nya verklighet” och låter två ekonomer publicera verk ur sin nyutkomna diktsamling och hur låter det? Ekonom 1: ”Den skuldsatte”: ”Ett tragisk liv var att vänta…” (gissar vi redan här att ordet ”ränta” snart dyker upp?) ”…/Ett tragiskt liv det blev/ Allt handlade om lån och ränta/ sammanfattat i ett skuldebrev”. Ekonom 2: ”Den porlande bäcken”, författad av den, enligt artikeln, mer filosofiskt lagde av de båda diktarna: ”Att höra den porlande bäcken/ är att fånga den fria viskningen/ Det rinnande vattnet är livets flöde/ En sinnebild av vår Livets resa/.” Det hjälps inte att det är gulligt och oförargligt, man kan bli sur även av dylikt: poesins boxvin. Självklart var jag butter när jag klev av planet. PS Okej, det kunde varit värre, där på planet.
