Lättköpt picknicksvin

Publicerat av
Svara

Sommaren kommer och går och man får hoppas att den kommer tillbaka, igen, och då, då kan man bege sig ut på picknick, dra en repa med båten eller grilla varhelst en glödgad eldstad dyker upp och lockar med sina

Lättköp

lågsprakande färger och i alla de här sammanhangen, då man på ett eller annat sätt måste bära med sig matvaror och dryckjom, är det, förstås, intressant med lätt packning och då passar, faktiskt, en petflaska bra; är fortsatt frågande till förpackningsformen, men inser fördelarna när man ska bära med sig flaskeländet och i just det här fallet, där vinifierat återigen gör reklam för Collado (OBS! gamla etiketten på bild hos Systembolaget, dock rätt i hyllorna och här intill), är det så att vinet i sig, till skillnad från den överväldigande majoriteten PET-viner, inte är en boxkopia med antingen ganska hög restsötma eller tilltricksad upplevelse av sötma parad med svavel- och skitbeska, utan rakt av ett mycket seriöst vin från norra Spanien och det gör sig utmärkt till allt från smakrika korvar, via grillens rödvinskrävande läckerheter till ett otal tapasvarianter.

Oscar Waos korta förunderliga liv

Publicerat av
Svara

Köpte ”Oscar Waos korta förunderliga liv”, av Junot Diaz, på grund av den lockande titeln. Upptäcker nu, i efterhand, att boken hyllats både här och där – att den fått Pulitzerpriset framgick förvisso av omslaget och, ja, det kan den vara värd. Underhållande, trots att den handlar om en totalt misslyckad figur – tacksamt ämne i och för sig – och Dominikanska Republikens mindre tilltalande sidor i allmänhet och galningen Trujillo och hans ”era” i synnerhet. Eget, tilltalande, språk därtill. Om det finns någon mer än jag som missat den här boken anbefalles omedelbar läsning – ofattbart att inte alla läst den redan. (Om någon också, mot förmodan, undrar huruvida Hustrun redan läst ”Oscar W…” så föreligger en stor risk för det och det är också skälet till att jag gömt den utlästa boken under madrassen och om den någonsin nämns i något middagssammanhang med Hustrun och hennes väninnor tänker jag dissa ”Oscar W…” rejält och säga att jag känner till boken sedan redan innan den publicerades, men helt enkelt inte kan förmå mig att läsa den: redan namnet antyder att det här inte kan vara en, på riktigt, seriös bok och Trujillo är väl, om något, ett uttjatat ämne.)

Girard, Carla Bruni, Louis Bertignac & Telephone

Publicerat av
Svara

Girard, som vinifierat tidigare skrivit om, blev en smått osannolik framgång när det släpptes i april. Huxflux tog lagret, som var tänkt att räcka ganska länge, slut. Men nu är det tillbaka igen. Finns som så kallad T 3 i gissningsvis ett femtiotal butiker, måste beställas hem till övriga. Vi lyssnar på myspop med Carla Bruni och upptäcker Louis Bertignac ett par minuter in i den annars ganska ointressanta videon och får en impuls att lyssna på Bertignacs gamla kultband Telephone, en gång och en gång till så vi även får höra Bertignac sjunga.

Les Lauzeraies & Beach House

Publicerat av
Svara

Som tidigare rapporterats får Les Lauzeraies Tavel i sin nya tappning, 2011, hur mycket beröm som helst. I förra veckan var det SvD som i en ”duell” mellan Mikael Mölstad och Åsa W Karlsson gav vinet 2 x 6/6, det vill säga, för er som har svårt att hänga med, båda kombattanterna gav full pott. För övrigt enda rosévinet som alls fick toppoäng av någondera av dem. Åsa W skrev bland annat ” … rejäl smakintensitet av solmogna hallon och blodgrape med frisk avslutning. Till ljust kött och stekt fisk”. Någon dag senare följde DN upp med Fynd och ”… årets skörd… är klart bättre (än 2010), lite djupare sammansatt i en påtagligt saftig, hallon- och cassistonad profil.” Låt oss lyssna till stillsamt somriga toner med Beach House. En gång och en gång till.

Château L´Arnaude på xwine.se

Publicerat av
2

Om Vinifierat förstått saken rätt är xwine.se en sajt som säljer viner som på ett eller annat vis är ägda av svenskar och helst ska man också kunna besöka och bo på gården ifråga. Sedan tidigare säljs till exempel Domaine de Brescou via xwines.se och nu ansluter sig även på vinifierat.se nyligen omskrivna Château L´Arnaude. Såvitt man kan utröna lär det finnas Château L´Arnaude-viner att köpa även via Systembolagets BS till dess det ”svenska” lagret är slut (notera att årgången på Château-vinet ska vara 2010, inte 2009). Svenska krogar som vill köpa vinerna kan vända sig till importören Cave a Vin. Avseende Domaine de Brescou säljs gårdens viner fortsatt också i BS.

Flygetygsotyg

Publicerat av
Svara

SAS har fått för sig, att vi resenärer uppskattar om någon ur cockpit, i samband med att passagerarna lämnar planet, visar upp sig; alltså står där till allmän beskådan just som man ska slinka ut ur flygmaskinen. Varför? kan man undra. Förväntas man le mot personen ifråga eller ska man, som jag, surt försöka att inte låtsas om den? Eller ska man rent av säga ”tack”? Men varför då? Resenären har, faktiskt, betalt för att få följa med. Och cockpitpersonen som visar upp sig har fått bra betalt för att flyga till, i dagens aktuella fall, Nice. Kort sagt utgår resenären från att piloten flyger dit den fått betalt för att flyga. Det är, liksom, den odiskutabla grunden för samspelet mellan reseköparen och – säljaren. Därför kräver jag, att den som går ut ur cockpit och försöker påkalla ens trötta uppmärksamhet – idag var det en blöjunge i stolsraden bakom som la en macka redan när planet lyfte, men tro inte att den ansvarslösa föräldern tog tag i saken, som gjorde sig påmind i lika återkommande som obehagliga dunster, förrän vi var i höjd med södra Tyskland – ska vara en glad och munter gök, som, när den ser mig, kanske utbrister: ”Nej, men snälla du, låtsas inte om mig, gå bara förbi så där asocialt som du brukar, se sur ut du bara, stirra ner i marken, du har helt rätt, det är jag som ska tacka, du betalar min lön, tro inte att jag är helt omedveten om den saken, kort sagt: jag älskar dig som du är!”

Fejs och boxvin?

Publicerat av
4

Uppriktigt sagt, om någon börjar käka på ens ansikte (läs här eller här) är det svårt att värja sig mot tanken att det är ganska okej att personen ifråga- trots sin goda smak; den har trots allt valt just ditt ansikte – tas av daga. Frågan vi i dryckesbranschen måste, utifrån ett rent professionellt perspektiv, ställa oss, är vad denne något makabre fulsmakare föredrar att dricka till huvudrätten? Min gissning är billigast tänkbara box. Varför? Två skäl: 1. Han har en synnerligen makaber smak. 2. Han räds inte risken att det han stoppar, och rimligtvis inte heller det han häller, i sig är orent.

Decanter-guld till Château L´Arnaude

Publicerat av
12

Åren 2007 – 2010 valde Mats Wallin på Château L´Arnaude, en aning obetänksamt, att bara skicka in ett enda vin till blott två tävlingar om året. Det resulterade i minst ett guld och oftast ett silver varje år. 2011 har han för första gång valt att skicka två viner, i olika kombinationer, till ett tiotal tävlingar/provningar. Det har resulterat i minst en medalj, vanligtvis guld, per tävling och runt 75 procent av bidragen har stått på podiet – ett i vinvärlden smått otroligt utfall, tro mig. Som kronan på verket offentliggjorde igår engelska Decanter, att Château L´Arnaude rouge 2009 förärats ett Decanter-guld. Man kan tycka att, ja, vad är det för märkvärdigt med det då? Och det kanske det inte är i allas ögon, men för den upphöjda producenten och vinet i fråga betyder det väldigt mycket. Till exempel att efterfrågan ökar och att när producenten nästa gång säger att den, faktiskt, gör ganska hyggliga viner, så blir den trodd, ja rent av tagen för att stå där och underdriva. Patetiskt, men så är det, och vi gläds med Château L´Arnaude och Mats Wallin! PS hur det gick för det andra vinet, Wallin rouge 2009, som skickades in? Brons.