Den som inte har något bättre för sig än att läsa en torr faktabok om vintillverkning i sommar kan med fördel ta sig an ”Odla och tillverka vin”, som nyligen utkom i en reviderad och, som det brukar heta, utökad (ger känslan av ”bättre och större”) upplaga. En på alla sätt och vis bra och utökad bok, även om den är lite torr, men vem är inte det?
Innan jag lämnar lästipset ”Everything you know about Indians is wrong” måste jag citera Smith när han i inledningen av kapitlet om konstnären James Luna citerar Henry Louis Gates Jr (ur ”Thirteen Ways of Looking at a Black Man): ” ’ Authencity’ is among the founding lies of the modern age”.
Dela “Paul Chaat Smith, James Luna & Henry Louis Gates Jr” på Twitter
Lästips i sommar för den som inte bara vill läsa deckare dag ut och dag in: Paul Chaat Smith – Everything you know about Indians is wrong ( University of Minnesota Press). Chaat Smith är kurator vid National Museum of the American Indian of the Smithsonian Institution i Washington, D.C., och här har han samlat ett flertal kortare texter, som både är lärorika och kul. Den som gör sig omaket att skaffa den här boken får veta sanningen om Geronimos Cadillac, Black Elk Speaks, Seattles tal och mycket, mycket annat.
Skälet till att någon anordnar en tävling för vin är att tjäna pengar. Det kan förstås även handla om att promota en viss typ av vin eller, i undantagsfall, vin i största allmänhet. Inget ont i något av detta, men viktigt att ha klart för sig. Skälet till att producenterna betalar, ofta förhållandevis stora, pengar för att delta med sina viner är att medaljerna säljer vinerna. Bra marknadsföring helt enkelt. Hur bra, förstår man när man vet att vinnarna i tävlingarna måste betala alla ”medalj-etiketter” för flaskorna med ändå mer pengar, vilket gör totalkostnaden per medalj betydande (ibland får man även betala extra för att få ett diplom som visar att man vunnit en medalj).
Det där låter kanske inte så kul, men vi i branschen är alla med på det. Jag ligger bakom viner som vunnit över 300 medaljer sedan 1990 och det är inte så att de medaljerna bara trillat på mig. Varje vin insänt till en tävling har en kostnad och merparten av de vinnande vinerna kostar ytterligare, som den redan fattat som fattade vad jag skrev i första stycket. Men, de här pengarna får man igen med råge. Media skriver ofta om medaljerade producenter och viner och kunder, på plats i vinkällaren eller mer på distans (importörer och inköpare för restauranger och vinbutiker), gillar medaljer.
Det som ni konsumenter dock måste lära er är att värdera de olika medaljerna. Vissa – som Vinalies (ambulerande/Paris), Vinalies International (ambulerande/Paris), Séléction Mondial (Montreal) och Challenge International (Bordeaux) – är högt rankade bland producenterna, andra – Sial/Concours Agricole (Paris), International Wine Challenge (London), International Wine and Spirits Challenge (London) och Challenge Mondial (Bryssel) – är högt rankade bland konsumenterna (medaljerna ger ”vill ha”- eller åtminstone trygghets – känsla), och några är inte så högt rankade av någon.
Med Domaine de Brescou har jag vunnit flera medaljer de senaste åren, bland annat i Vinalies-tävlingarna (arrangeras av franska respektive internationella önologföreningarna), men vi har också fått medalj i ”Syrah du Monde” (förra året), som säger sig kora världens bästa Syrah-vin varje år. Inte illa, eller hur? Eller nja. Alltså medaljen är vi glada för och visst är det en viss kvalitetsgaranti för kunden, men kan man ta ”Syrah du Monde” på fullt allvar när den säger att den varje år utser världens bästa Syrah? Inte då. Kolla bara in årets prislista. Inga dåliga viner, men var är Guigals cru-viner, La Chapelle och så vidare och så vidare.
Och med Château L´Arnaude har jag de senaste två åren bland annat vunnit guld i Sial/Concours Agricole (Paris) med vinerna Château L´Arnaude rouge 2007 respektive 2008 (årgången 2006 som finns i BS fick f ö brons i Paris för tre år sedan). För mig personligen smäller inte det lika högt som ett guld i Vinalies eller Vinalies International (Château L´Arnaude, vill jag påpeka för att inte framstå som en sopa, har även vunnit medaljer där de senaste åren), men för den här franska producenten är det klart bättre att få ett guld i Sial/Concours Agricole eftersom ingen medalj i Frankrike säljer bättre än ett guld i Sial/Concours Agricole.
Slutligen: ta inte de mer lokala tävlingarna/medaljerna på för stort allvar. Ibland är de seriösa och gör ett bra kvalitetsurval, ibland är det humbug och kanske snarare ett uttryck för att producenten själv satt i juryn och kände igen sin flaska på formen eller annat särskilt kännemärke som gör att producenten känner igen vinet även om flaskan är maskerad (vilket den inte alltid är…).
För en stund nu ikväll, hade jag gärna varit Desmond Tutu. Hoppas ni såg invigning(skonsert)en av fotbolls-VM, där Tutu inför miljontals tittare dök upp i en riktigt larvig Bafana Bafana – mundering och talade och svamlade och dansade och jublade på ett om inte skogs- så i alla fall tokigt vis. Och så hyllade han Nelson Mandela och det kan man inte göra ofta nog. Hedersknyfflar båda två, Mandela och Tutu.
Äsch, det blir champagne hela VM i år så det här är vintipsen för VM
Fick för någon minut sedan mail från Tom Hedges. Normalt är klimatet minst sagt kontinentalt i ”Eastern Washington” där Hedges Family Estate ligger. Det innebär långa, varma och mycket torra somrar. Faktum är att det brukar gå flera månader utan en vattendroppe och det är inte för inte som området betraktas som öken. Så inte i år. För att jag skulle tro på Tom skickade han med bilder, som visar rena rama översvämningen i vingården på Red Mountain. Ingen kan minnas att detta hänt tidigare (å andra sidan har det inte funnits vingårdar på Red Mountain i mer än drygt tjugo år). Hursomhelst blir det spännande att se vad all denna nederbörd kommer att få för inverkan på årets (och nästa års) skörd. En första vink om det får jag när jag om en knapp månad åker till Washington för att slutblenda 2009 års ”Limiteds” hos Hedges. Återkommer med mer information då. Nu måste jag ta in hundarna som enligt ljuden utifrån gör sig redo att jaga vildsvin (förrförra veckan höll hovawarten på att bli dödad: han drog efter en kulting och sprang ihop med hela familjen… dock överlevde han (efter en dyrbar veterinärinsats) och uppenbarligen är han lika korkad som förut).
För att inte verka alltför skräppig har jag legat lågt med fakta om min delägda travare, men nu vann han igen. Nyss. I Lindesberg. Kolla V65 ikväll på TV4+ 21.30. Lopp V65-1.
Holland då? mailfrågade en kompis, som läst Sanningen om fotbolls-VM 2010 och jag svarade ”men nej, kära vän, Holland har som alltid ett fantastiskt lag, men det är länge sedan de hade en Cruyff och det är länge sedan det var tillräckligt god sämja i laget för att vinna ett VM”. Lät min vän sig tystas med detta? Nej. Men hon har fel. Jag har rätt. Och jag har en blogg.
Vadan denna rubrik? undrar inte bara FRA, SÄPO och ett och annat troget Vinifierat-fan. Jo, någon kanske minns porrubriks-inlägget? Läs annars det först och ta sedan del av följande fakta: Hälften av alla vinifierat.se-besök per sökord den senaste månaden skedde via sökordet ”pornsex”, och som om inte det skulle vara nog med argument för en ny uppseendeväckande rubrik, kolla det här. Inför verklighetens surrealistiska dårskap står diktaren handfallen, som någon sa.
Påpassligt har någon lagt in ”Sometimes Jeff Beck finds notes that I do not have on my guitar – Ritchie Blackmore” till det här youtubeklippet och ja, det är väl så de flesta av oss gitarronanister känner inför Jeff Beck och när vi ändå är igång tycker jag att ni som aldrig hört Beck spela Brush with the blues ska göra det nu. Missa f ö inte avslutningen (efter exakt 4.47) på det första klippet – så vackert att ögonen tåras.