Zeta, väder och vind

Körde nyss hem från Pezenas där jag varit och tittat till vinerna hos en av mina uppdragsgivare, Domaine de Brescou. Regnet öste ner och det förefaller som att Sydfrankrike, och för den delen stora delar av Italiens övre halva, återigen får ett år rikt på nederbörd.

Regnet har nu öst ner i snart två år. Det är klart att vi inte talar om syndafloden och visst har det varit uppehåll under juli och augusti och lite då och då, men områden som Provence och Toskana har fått betydligt mer nederbörd än normalt och inte minst är mjöldaggshotet överhängande när vi nu befinner oss mitt i det tredje året med gynnsam väderlek för skadliga svampar – jovisst, skräpvädret var påtaglig på sina håll redan 2007.

Redan tidigare har vi sett kraftigt minskad skörd på grund av regnet och de därav följande angreppen i vingårdarna (för att nu inte tala om hur kvalitén blivit på sina håll).

Häromåret var Sicilien ner med nästan 40 %, vilket förstås påverkade arbetet med Santagostino och Zeta hos producenten Firriato det året. Som tur är klarade man sig bättre på Sicilien 2008, vilket inneburit att det varit betydligt lättare att arbeta med årgången 2008 än 2007. Resultatet finns för övrigt att beskåda och inmundiga i Santagostino Cataratto – Chardonnay, Santagostino Nero d´Avola – Syrah, Zeta Merlot – Cabernet och Zeta Grecanico – Chardonnay.

Vad det handlar om nederbördsrika år som 2007, 2008 och 2009 är att applicera sina växtskyddsmedel vid rätt tidpunkt och, för den delen, att alls jobba med rätt typ av medel.

Jag är sedan 20 år varm anhängare av kontaktverkande medel och gärna ekologiskt framtagna sådana, alltså produkter som också är alternativ till koppar- eller svavelbaserade medel som man annars får använda även i ekologiskt jordbruk. Zeta-vinerna ovan visar att det är möjligt att göra viner på ekologiskt odlade druvor även regnrika år – och det utan att vinet behöver kosta skjortan för det.

Tyvärr finns det inte så mycket att göra om ens vinodlingen drabbas av hagel. Detta har skett ibland annat Bordeaux i år. Där uppmanar nu Jean-Yves Bechet på Château Fougas vinproducenterna i appellationen Côtes de Bourg att förena sig i en solidaritetspakt, där de odlare som klarat sig undan haglets härjningar ska sälja delar av sin skörd för en spottstyver till mindre tursamma kollegor. Den som ställer upp för sin nästa får som tack sätta en klisterlapp från ”Solidarité Côtes de Bourg” på sina flaskor. En slags fair trade – varaint, menar Bechelet.

Pesticider

Befann mig av olika skäl i Montpellier igår och läste då i Midi Libre ett rasande angrepp på det rikliga bruket av pesticider (bekämpningsmedel, växtskyddsmedel) i jordbruket.

Bland annat hänvisade man till en undersökning gjord 2006 av Ifen (Institut Francais de l´Environnement), som visar att 96 % av alla vattendrag och 61 % av allt grundvatten i Frankrike innehåller rester av minst en pesticid.

Förmodligen är det inte bättre på annat håll, och man kan lätt förstå att det är svårt att nuförtiden äta och dricka utan att få i sig lite bekämpningsmedel.

Bortsett från att man kan titta på Cronenbergs Naked lunch (naked lunch) kan man läsa lite om rester i vin på mdrgf.org och Naturskyddsföreningen

Gaillac

Just hemkommer från en utflykt till Gaillac, där jag sedan några år är rådgivare till Domaine de Canto Perlic. Gården ägs sedan tio år av det svenska paret Ursula och Sune Sloge från Uppsala, eller numer rättare sagt från Gaillac. De har lagt ner mycket möda på sin gård och sitt vin, som blir allt bättre.

För min del är det kul att vara en om än liten så i alla fall del i projektet. Flera av druvorna i Gaillac var nya bekantskaper för mig som vinmakare när vi började samarbeta för några år sedan. Mest spännande är den svårtyglade Braucol (eller Fer) och den fortfarande för mig lite mystiska Mauzac. Årgången 2008 i Gaillac var inte den lättaste, men rödvinerna från Canto Perlic känns ändå som de bästa som någonsin gjorts på gården.

Lill-Babs och Lennart Hyland

Färjan Helsingör – Helsingborg, i baren (eller vad det ska kallas): en tavla med gamla filmstjärnor; Lill – Babs i bikini (vad snygg hon var), James Stewart i Stetson (tack Clint Eastwood och Sergio Leone för att ni gjorde slut på b-cowbojsen Stewart, Ford och Wayne), Owe Thörnqvist i rockpose (allvarligt?), en riktigt ung Paul McCartny i Beatles (med en Hoefner i famnen), Lennart Hyland i gubbhatt (hur många Lennart Hyland – dubbletter behövdes för att få byta till sig en Lill-Babs eller en Paul McCartny?).

Ny lag minskar bekämpningsmedel i Frankrike

Även om grundtanken förhoppningsvis alltid är god, kan en ny lag vara på gott och ont.

En ny, god lag för året är att bönderna i Frankrike från och med nu måste besiktiga sina maskiner och det är inte traktorerna vi talar om. Det som sätts under luppen är övrig maskinpark, i första hand redskapen som används för växtskyddsbehandlingen. Året en maskin fyller fem år ska den besiktigas. Därefter ska den kontrolleras på nytt minst vart femte år. Godkänns reskapet inte, måste det repareras inom fyra månader. Annars blir det körförbud.

Fram till nu har det varit ett problem att så många använder ineffektiva sprutor o d och att man därmed öser ut mer bekämpningsmedel än nödvändigt.

Adrian Newey och Red Bull

Det är väl högst sannolikt att en bråkdel av det fåtal som läser den här bloggen bryr sig om racing, men nu är det så att jag gör det och jag måste bara få ge utlopp för min tillfredsställelse över att Sebastian Vettel och Red Bull vann i Kina. Därtill en dubbel för Red Bull. Hur är det möjligt att det här stallet, som kör med Renault – motorer kan vara så bra (Renault – bilarna hamnade längre ner i resultatlistan)?

Till att börja med har stallet ett par riktigt bra förare, särskilt, förstås, Vettel, men de har ju även gamle chefsmeken från McLaren i sitt stall numer, den oförliknelige Adrian Newey. Klart de blir vassa då. Ungefär som Brawn GP, som leds av mästerstrategen Ross Brawn från Ferrari och tidigare Benetton (vann VM där också…). Det är alltid stort hallå kring förarna, men sitter en bra förare i ett stall med bra ingenjörer och bra taktiker, som Ferrari under epoken Schumacher – Todt – Brawn eller McLaren under epoken Häkkinnen – Denis – Newey så blir de oslagbara när bitarna faller på plats.

Skälet till att en förare som Ayrton Senna väger så tungt i F1-historien är att han tog pole och vann GP:n även när han satt i usla bilar och dåligt fungerande stall. Oerhört imponerande. Vakna fantaster noterade f ö även de utmärkta insatserna av Sutil (trots att han till sist körde av) och Brumei i Kina (i en Toro Rosso, men i en sådan vann faktiskt Vettel ett GP förra året).

Triton Sund

När jag åkte till Paris för att se Triton Sund tvåla till fransmännen i januari i år så gick det inte så bra. Desto mer imponerande var den här fantastiska hästen när han idag vann Olympiatravet på nytt världsrekord över distansen, 1,11,1. Strålande.

På tal om prix d´Amerique var vinnaren Meulnes de Corta mycket bra och väl värd den segern efter en karriär kantad av skador. Roligast att se i Paris i januari var dock nya stjärnan Ready Cash, oerhört imponerande, finns på you tube för övrigt.

Matthew Bellamy

Vad många vackra solon Matthew Bellamy har gjort. Kom nyss ihåg det när Thought Of A Dying Ateist dök upp i spelaren. Eftersom jag spelar Absolution bakochfram så ser jag nu fram emot den vackra slingan i Blackout.

http://www.youtube.com/watch?v=Pt17DjHrz1w

Och här kanske Bellamy är som allra bäst på guran:
http://www.youtube.com/watch?v=JfO1Kh1WCic

Mazuela de la Quinta Cruz och Miguel Merino

Sommaren 1988 skickades jag runt för att lära mig göra vin, jag hade ett år på mig för att ta över vinmakandet på Domaine Rabiega som jag då just blivit chef för (och där jag blev kvar till 2005). Bland många andra träffade jag då Miguel Merino. Han visade mig bl a den då nya forskningstationen för vin i Navarra, men viktigare var att han gav mig VIP-behandling på ferian i Pamplona . Klart vi blev vänner.

Några år senare började Miguel sakta bygga upp sin egen bodega i Briones, mellan Logrono och Haro, alldeles intill där man senare byggt det stora vinmuseet (väl värt inte bara ett besök utan också en avstickare) och när jag började på heltid som vinmakarkonsult 2005 började vi spåna kring ett joint venture. För mig var det självklart att vi skulle försöka oss på att göra en bra Mazuelo i Rioja. Dels därför att ingen direkt försökt på allvar, dels därför att jag är stormförtjust i Mazuelo/Carignan och har arbetat så pass mycket med den genom åren (tex Château d´Esclans Carbase som var 100 % Carignan).

Sagt och gjort. Årgången 2005 gick åt skogen (samma sak hände f ö med första årgången av Carbase, 1995…); det hade aldrig hänt med en Cab – vinvärldens Volvo-druva (för att nu ingen ska missförstå: jag tycker Volvo är helt ok och avser här bilarnas driftsäkerhet).
Årgången 2006 gick det desto bättre. Vi tar druvorna till det här vinet från en vingård som heter Quinta Cruz, femte korset, för den ligger vid det femte korset längs en pilgrimsväg och heter så sedan urminnes tider. Lika länge (kanske en liten överdrift) har Pedro, hans far och farfar ägt marken. Pedro, som nu är 80, minns när farfar planterade stockarna vi nu använder för vårt vin, och han sköter allt precis som farfar gjorde. Jag var väl något fundersam kring huruvida han skulle låta oss göra en liten vendange vert (klippa bort druvor före skörden), men han tog det. Faktum är att han bjöd hem oss på korv och hans eget hemgjorda vin den dagen och även om vinet hade sina begränsningar så var korven kanon.

Och i övrigt, tja, inga hemligheter. Det är som alltid druvorna som gör vinet. Produktionen 2006 blev liten, det blev bara cirka 1500 buteljer sedan Miguel och jag underkänt flera av de fat vi testade för vinet. Miguel ville också göra en liten kvantitet ifall vinet skulle floppa, ”Mazuelo från Rioja…?”. Men nej, någon flopp blev det inte. Faktum är att jag aldrig haft så omedelbara framgångar med ett lite dyrare vin som (Miguel och) jag haft med Mazuelo de la Quinta cruz. Bara någon månad efter att vinet släppts till försäljning gav Sobremesa det 94 poäng. Något som placerar vinet på Topp 20 i Spanien under 2008. När vi nyligen släppte årgång nummer 2, alltså 2007, blev det på stört ”Red wine of the month” i Decanter (Steven Spurrier) . Och så vidare.

Varför utsätter jag nu de eventuella läsare som jag kan ha på den här nya bloggen för denna långa drapa? Ja, främst därför att den blev mycket längre än jag tänkt (och jag tänker inte döda några darlings), för det jag tänkte skriva var att jag nu sätter mig i bilen och kör till flygplatsen. Om några timmar är jag i Rioja och där ska Miguel och jag välja ut faten för 2008 Mazuelo de la Quinta Cruz.

PS Är någon intresserad av att prova årgång 2006 av vinet, fanns det häromdagen enligt SB:s hemsida 10 buteljer kvar på Hansacompagniet i Malmö och en eller två flaskor på någon av butikerna i Stockholm, Regeringsgatan kanske.