Golden Gate

Det var idag för exakt sju år sedan som Golden Gate-bron började försvinna. Var påpassligt där och plåtade skeendet innan jag tvingades vända och ta Bay Bridge istället. En riktig skitbro. Körde vilse. Hamnade i Sacramento jag ska giva dig på moppo. Ska aldrig mer åka till San Fransisco. Tro inte på dem som säger att Golden Gate finns kvar. Jag såg den försvinna. Har bildbevis (se bilden). Vinfolket jag skulle besöka väntar fortfarande på mig trots att jag sms:ade ”Don’t wait for me guys, having a shit day with Golden Gate disappearing and everything.”

Musik.

Kockskolan: Vikten av sallad

I syfte att få alla att förstå hur viktig salladen är för en rätts fullbordande, visar vi idag en tallrik med Risotto au poulet à la Marie utan sallad och en med. Inte ens den mest estetiskt obegåvade kan undgå att notera det liv och den lyster salladen skänker rätten. Kort sagt är inte kreationen kreerad förrän salladen hittat sin plats på tallriken. Ergo: studera bilderna, låt insikten om salladens vikt komma till er och låt den sakta sjunka in och servera därefter aldrig mer en rätt utan en sallad på tallriken.

Musik.

Sommarkärlek

”Titta så rara de är tillsammans, vår dotter och Strömbergs flickebarn, när de sitter där tätt tillsammans i soffan och läser i samma bok!”

”Hm, det är de, kanske, men har du inte tänkt på att det där signalerar lesbiskhet lång väg?”

”Vad?! Skulle vår dotter vara… vara…”

”Ja! Det ser inte bättre ut.”

”Vi måste åka till akuten med henne, genast!, innan lesbiskheten sprider sig i kroppen på henne!”

”Absolut! Men jag tror att det är Strömbergs unge som förlett vår dotter, vi måste ringa på en exorcist.”

”Tror du har rätt i det för det finns knappast några lesbiska gener eller baciller vare sig i din familj eller min, men du!, de måste väl ha en jourhavande exorcist på sjukhuset? Det här kan ju inte vara första gången någon drabbas av akut lesbiskhet som måste drivas ut i rödaste rappet?”

”Hm, vi får fundera på det. Jag kan ha en annan lösning, som dessutom bör passa Strömbergs bra, för vem vill väl ha en unge som måste till exorcisten stup i kvarten?”

                                                                     *

”Ni måste förstå att det här är ett sjukhus, en akutmottagning på ett sjukhus. Hit kommer folk med öppna köttsår, avkapade lemmar och mystiska symptom. Inbillad lesbiskhet ingår inte i det vi sysslar med. Dessutom undrar jag hur er son skulle kunna vara lesbisk?”

”Son?” Det är en flicka ser ni väl?”

”Er son är fem år gammal och en son.”

”Hur vet ni det?”

”Bortsett från att det står i hans journal har ni väl noterat hans kön?”

”Doktorn, vi använder inte sådana ord hemma hos oss, men nej, jag har aldrig sett vår dotters ni vet vad.”

”Har ni aldrig bytt en blöja eller tvättat barnet?”

”Nej, barnet har ju en mor!”

”Ni då, har ni aldrig sett barnets kön, när ni bytt blöja eller tvättat det?”

”Sluta säga k-ordet! Ni generar min hustru!”

”Nå, har ni sett ert barn naket, fru Söder?”

”Jo, det har jag väl.”

”Vad hade det då mellan benen, en springa eller en penis?”

”Han sa p-ordet!”

”Nu får doktorn skärpa sig annars gör vi en orosanmälan så doktorn blir av med sin licens!”

”Jaja, men hur är det då med k:et?”

”Menar han dingerdalle, Björn?”

”Ja, men vår dotter kan inte ha en dingerdalle, flickor har inga dingerdallar.”

”Jo, vår dotter har det, det har jag sett.”

”Va? Men då är vår dotter ett gossebarn.”

”Det där vet jag inget om men vår dotter har en dingerdalle, det är jag säker på.”

”Gud ske pris! Jag har fått en son! Slut på skammen!”

”Åh, jag är så glad för din skull, Björn! Men hur ska vi då göra med Strömbergs unge? Den kanske inte är drabbad av lesbiskhet om vår dotter är ett gossebarn med dingerdalle och allt?”

”Ja, vi får åka tillbaka till skogen och försöka leta rätt på ungen innan något rovdjur tar det!”

Musik.

GUN:s vinetiketter i Toulouse!

Runt senaste millennieskiftet lyckades jag lura den geniale designern Greger Ulf Nilson aka GUN, att inte bara göra layouten till min roman ”Skördeoffer” (Gong Gong 2002) utan också en radda etiketter till viner som jag då var inblandad i. Resultatet blev som förväntat nyskapande och högst personliga etiketter (”Skördeoffer” blev också både originellt och vackert layoutad med en cool omslagsbild och högkvalitativt papper och tryck), etiketter som kom att prisas på så olika platser som Guldäggsgalan i Sverige och VinItaly i Italien. Och nu ställs de där etiketterna ut på Galerie Château d’Eau i Toulouse (11 september – 5 november 2023).

”La photographie comme point de départ” heter utställningen, som visar ett flertal (prisbelönta) böcker, framförallt fotoböcker, (prisbelönta) fotografier och annat (prisbelönt) som den flinke Greger skapat genom åren. Tidigare har några av etiketterna han gjort varit med på ”Le mois de la photo” i Paris och hans verk i övrigt har visats lite varstans i världen. Något om etiketterna som kommer finnas i Toulouse:

”r-etiketterna” användes för vinerna som tillverkades i SARL Rabiega Negociant, ett bolag som startades i mitten på 1990-talet för att göra mer volyminriktade drycker vid sidan om gården Domaine Rabiega. Syftet med detta var att balansera det underskott som en liten gård som Domaine Rabiega (10 ha) alltid dras med. Det lyckades väl. Medan vi gjorde mellan 16 000 och 20 000 flaskor per år på gården snurrade vi runt cirka 700 000 liter i vinhandelshuset (vin som köptes in, förädlades och såldes vidare, alltså så som många av de ”stora” arbetar idag, t ex Château d’Esclans, Château de Berne och Château Minuty, med den skillnaden att de är mångmångdubbelt större än vi var).

Etiketterna domineras av ett ”r” som Greger skapat enkom för de här etiketterna – även om det kan förefalla så, finns det inget annat typsnitt som är exakt likadant som det här r:et. Vad gäller pinnen med en rund prick vid sidan om (användes för ”Rabiega Prestige”) är det däremot inte unikt för de här etiketterna och har heller aldrig, som det unika r:et, fått en massa priser. Den här designen fick för övrigt stort utrymme även på VinExpo i Bordeaux 1999 (tror jag det var) när de första gången visades där, och vi har sett många kopior ute i världen sedan dess. Kul är att gruppen som köpte Domaine Rabiega 2020 ånyo har lyft fram det unika r:et och gett det en plats på några av sina etiketter, och då inte minst på ultrapremiumrosén ”r Rabiega rosé”.

De svartvita etiketterna baserade på ”Rabiega r:et” gjordes för en serie viner på Château d’Esclans som vi arrenderade mellan 1995 och 2004. Här gjorde vi viner som Grebase, Mourbase, Carbase, Svala, Rouxanne, Concours, Tibouren, Rochêne och Recinsaut. Detta kunde vara rosévin jäst och lagrat på ny ek (Rochêne då, Garrus idag), rödvin på torkade druvor (Recinsaut, cinsaut gjord som recioto), fatjäst rolle och annat som var nymodigheter då. Men framförallt handlar utställningen om  Grebase (grenache), Mourbase (mourvèdre), Carbase (carignan), Svala (rolle) och Rouxanne (roussanne) – samtliga endruvsviner.

Till varje vin gjorde Greger en positiv och en negativ etikett, dvs han vände på färgerna och lät vitt bli svart och svart vitt. Än mer originellt är att r:en på etiketterna är fotografier av en skulptur av urspungsr:et. Varje låda innehöll hälften negativa och hälften positiva versioner. Tyvärr försvann de här originella verken ut i intet när Vin&Sprit senare sålde sin verksamhet.

”Signature” skapade Greger för det bästa av det bästa från Château d’Esclans. De här vinerna gjordes alltid i mycket liten volym, max ett tusental flaskor, oftast färre, ibland bara ett par hundra. Dyra och exklusiva och de skulle ha en etikett som matchade det. Signaturen på flaskorna är min fula signatur, som Greger med hjälp av guld- respektive silverblad, en vacker flaska och en allmänt snygg och stram design med väl valda typsnitt och annat jox lyckats få riktigt exklusiv. När Vin&Sprit sålde fick jag rätten att behålla både namnet och designen, och faktum är att den här versionen av namnet ”Signature” förmodligen är den enda som någon någonsin lyckats skydda i vinsammanhang – vilket inte hindrar att det finns massor av ”signatur” och ”signature” på olika håll i världen. Jag själv har dock inte gjort något nytt ”Signature” sedan jag lämnade Château d’Esclans 2004.

Sist men inte minst Ententa, Sariza och Mammuth. Har tidigare skrivit om det här bulgariska äventyret på vinifierat.se. I korthet fick jag 2001 lov av min arbetsgivare Vin&Sprit att åta mig två konsultuppdrag. Detta sedan jag fått en mängd förfrågningar efter medaljerna och poängen som trillat in till Domaine Rabiega och Château d’Esclans och blivit utsedd till ”Vigneron de l’année” av GaultMillau. Det ena uppdraget landade i hos Hedges i Washington State, USA, det andra hos Vinzavod Assenovgrad utanför Plovdiv i Bulgarien.

Ett resultat av arbetet i Bulgarien, vars syfte var att dels skapabättre viner, dels utbilda personalen, blev ett antal nya viner, gjorda enligt principer som dittills inte använts i Bulgarien: grönskörd, extremt välvalda skördedatum per parcell, sorteringsbord, små jäskar, nya ekfat (franska och bulgariska) med mera. Inte minst lyfte vi också fram druvor som rubin, som dittills sällan setts i ensam majestät (om ens alls). Av rubin gjorde vi ett elegant vin kallat Sariza (kejsarinna), av mavrud gjorde vi ett power-vin som skulle gjort självaste Parker lycklig kallat Mammuth och så gjorde vi en blend av rubin, mavrud och cabernet sauvignon kallad Ententa (samförstånd). Hur väl vi lyckades kan diskuteras men vi var nöjda och Jancis Robinson och en internatilnell jury (med bland annat Mishca Billing) rankade samtliga tre viner topp fyra i samband med en provning då de skulle utse Bulgariens bästa viner.

Vad gäller etiketterna trollade Greger igen. Nu byggde han ett akvarium, fyllde det med vatten och droppade vin i det och tog bilder av de olika mönstren detta skapade. De här bilderna fick sedan dominera etiketterna, som också innehöll en massa text (i stramt typsnitt) om det unika projektet som låg bakom de här vinerna.

Idag torde dessvärre såväl etiketterna som vinerna vara ett minne blott – skälet till det finns i mitt inlägg på vinifierat från januari 2020, läs gärna det, och åk framförallt till Toulouse, denna läckra stad, och gå på Château d’Eau medan Gregers utställning pågår.

Musik.

Förbud mot godispillande!

En kan tycka, att konfektyrtillverkarna detta nådens år 2023 skulle ha lärt sig att man rör inte beprövade recept. Men det har de inte. Därför ser vi oss tvingade att kräva ett omedelbart förbud mot godispillande!

Vi minns med fasa Malacos aka Cloettas av girighet och akut psykopati föranledda flytt av tillverkningen av de tidigare så supergoda snablarna och snörena till fabriker utan, som det verkar, vare sig rent vatten eller annat än smaklöksbedövad personal. För att nämna ett relativt dagsaktuellt skräckexempel på hur det kan gå till. Nu senast är det den klassiska tablettasken Friska fläktar som återuppstått som en tablettask med små geléartade tabletter. Inte alls de gamla syrliga färgexplosionerna.  Att Friska fläktar 2.0 är godare och säkert också mindre skadlig än originalet förlåter ingenting: så här gör man bara inte! Man rör inte beprövade recept!

Då vi dessvärre måste utgå från att konfektyrprånglarna inte kommer hörsamma vårt krav, vårt rop på hjälp, vår bön om lite sunt förnuft också i konfektyrens sockervaddsluddiga styrelserum, skickar vi vårt krav direkt vidare till regeringen: Vi kräver ett omedelbart förbud mot godispillande!

Vi utgår från att framförallt de närmast berörda statsråden, alltså sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson, energi- och näringsminister Ebba Busch,  socialminister Jakob Forsmed, justitieminister Gunnar Strömmer samt skuggminister Jimmie Åkesson, snarast tar sitt ansvar för den svenska konfektyren och den situation den hamnat i till följd av hämningslösa girigbukars och godisförnekares, enligt vanligtvis felunderrättade källor länkade till Ryssland och Odontologiska fakulteten vid Karolinska Institutet, okänsliga framfart med detta vårt kanske viktigaste historiska arv.

Friska fläktar.

Förbud mot Österrike – nu!

Att köra bil genom Österrike är ungefär lika smart som att klicka på länken i spammeddelandet om paketet du inte beställt. Nu kan Någon invända, att om resenären bara köper sin i Österrike lagstadgade klisterlapp till framrutan, såsom österrikarna förväntar sig, ja rent av kräver att besökaren ska göra, då föreligger inga problem med efterhängsna, orättmätiga krav på ersättning för den stipulerade vägavgiften, vilka skickas ut till den som inte gjort rätt för sig. Då ska denna Någon veta, att så fungerar det inte. Själva poängen med det österrikiska systemet är genialiskt och ekonomiskt framgångsrikt ity det är inte nog med att resenären betalar för sin klisterlapp, i ett senare skede måste den dessutom betala en straffavgift för att inte ha köpt klisterlappen den har köpt.

Att skriva till den österrikiska myndigheten och skicka med bildbevis på erlagd avgift och i rutan uppklistrad klisterlapp hjälper föga. Efter en väl genomtänkt väntan på två månader utan svar skickar den profithungriga myndigheten sitt krav vidare till ett österrikiskt inkassoföretag som inte bara kraftigt höjer kravet utan också på ett effektivt vis informerar den lurade resenären om att om den inte passar sig kommer det mer av den österrikiska varan, eller snarare tvärtom: om den inte genast nu ånyo betalar för klisterlappen den tidigare köpt kommer det att göra riktigt ont och det är i det skedet den ömhudade pungar upp och bestämmer sig för att lika lite sätta ett bildäck i Österrike igen som den kommer att klicka på länken i spammeddelandet.

Då vi gärna slår oss för bröstet och konstaterar att vi är den lilla människans bästa vän i en hård och grym värld fylld av spam och statliga rättsövergrepp på oskyldiga resenärer ser vi oss nödgade att kräva ett omedelbart förbud mot Österrike!

Sommar, vin & litteratur

Lite tips på bra sommarläsning och -dricka och hur detta lämpligen kan kombineras för den som inte har något bättre för sig och det, låt vara att vi här killgissar lite, har knappast någon.

  1. Anakolut 2.0 och Dominio de Tares Godello 2021, nr 72451, 199kr. Boken en nyutgåva av det postmoderna verket Anakolut (mm) från 1986, nu med förord av litteraturvetaren Erik van Ooijen och flera tillskrivna för- och efterord. Vinet en pärla på druvan godello från Bierzo, har funnits i sortimentet i över tio år men upptäckts av en lite bredare nördgrupp först nu. Lär, lika lite som boken lär bli en bok för alla, blir ett vin för alla. Därmed inte sagt att inte alla med huvudet på skaft och smaklökarna i trim faller pladask både för vin och bok, och den som inte gör det får skämmas, trots att vi på intet vis vill sätta oss till doms över folks mediokra sinne för en god bok och ett gott vin.

  1. Herdedikter & Mord och El Paisano de Tares 2022, nr 52337, 125kr. Här har vi ett burleskt verk av Guds nåde och ett lika oemotståndligt och lätthinkat vin från, återigen, Dominio de Tares och Bierzo. Den här gången ett ljust och fruktdrivet rött, eller rosa, om detta tvistar de lärde, vin på druvan mencia. Då boken innehåller såväl mord som herdedikter och tokigheter å det grövsta kan kanske ytterligare ett vin tarvas, också det i den ljusa, bäriga och lätta skolan: det egenhändigt (ja, av mig alltså) vinmakade Ergo Bibamus 2022, nr 52569, 149kr.

  1. Bränna vass och ett av följande roséviner: Muga Rosé 2022, nr 92242, 125kr; Mart (Gramona) 2022, nr 56307, 159kr; Domaine Comte Peraldi Rosé 2022, nr 53178, 215kr; Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne Rosé, nr 70576, 199kr. Bränna vass är en fin liten novellsamling, som gjord för att avnjutas på balkongen, i hammocken, på terrassen, på verandan eller på stranden eller när sommarregnet sakta faller utanför fönstret, för vad passar då bättre än en burlesk bok och ett glas rosé? En burlesk bok och en flaska rosé säger kanske någon och det ska vi låta stå oemotsagt.

  1. Kronos väv och Les Sorts Seleccio 2021, nr 70217, 119kr. Kronos väv, denna rappakalja av ingående miljöskildringar blandade med historiska fakta och hitte på och en massa folk och antropofager och tokerier som ingen annan än författaren har förstått sitter ihop som en allegori över mänskligheten och dess tillkortakommanden, finns inte längre att inhandla i tryckt form, varför den, förutsatt att någon läser högt, lämpar sig synnerligen väl för avlyssning via den e-bok den fortsatt existerar som, och det gör den till den perfekta boken för den som går och sippar på grillvinet Les Sorts medan den förbereder kvällens grillfest utan att ta hänsyn till den orgie i antropofagi boken de facto är. Om det nu var Strindberg eller någon som sa det först: Det är synd om människorna.

  1. Flaubert & Brooke och Al Calieri by Chiara Condello 2021, nr 51901, 129kr. En deckare, skriven tillsammans med Bernt Danielsson. Vinet? Tja, om en italiensk kommissarie dykt upp i boken hade den nog fått heta kommissarie Condello, men inte bara därför: en deckare är som en rebus, en gåta, ett mysterium för den som inte hittat något bättre att ha för sig i livet än att slösa bort sin tid på att läsa deckare och då krävs ett vin som det går att sitta och suga på och då är Al Calieri by Chiara Condello rätt.

  1. Vinifiktioner och Clotilde Davenne Bourgogne Aligoté 2022, nr 51929, 129kr. Vinifiktioner är en samling noveller som alla, på något vis, handlar om vin. Skriven tillsammans med Bernt Danielsson, som i likhet med medförfattaren var en förtappad vinnörd. Redan titeln, en lek med fiktion och vinifikation, ger en signal om vart det bär hän i denna lättlästa och underhållande novellsamling. En aligoté från Clotilde Davenne känns rätt som ackompanjemang, men då boken är så klart indränkt i vin på alla sätt och vis fungerar det med en rad andra viner också, till exempel något av dessa fem: Domaine Comte Peraldi 2019, nr 56610, 239 (den blå druvan sciaccarellu, eller sciacarello för att förenkla saken, känns helrätt i sammanhanget); Virginie de Valandraud blanc 2021, nr 54289, 399kr; Savigny-les-Beaune ”Les Goudelettes” (Domaine Guyon) 2020, nr 58020, 345kr; Chateau Montelena Chardonnay 2019, nr 71649, 599kr; Mullineux Granite Syrah 2018, nr 93185, 699kr.

Får någon för sig att läsa en bok annan än någon av dem som anges ovan går vårt tips till Fernanda Melchor och hennes senaste, grymt välkomponerade och väl berättade (och av Hanna Nordenhök lika fint översatta) Paradais och då sitter väl en busgrogg på billig rom, fentanyl och ett kändisvin som en smäck (ber Melchor och Nordenhök om ursäkt för detta, men man får ligga som bäddar och det är ju ingen hejd på hur folk kolkar i sig i Paradais). Den som vill ha en drogfri upplevelse av Paradais ska veta att man kan ha kul utan droger och att en flaska bubbelvatten också fungerar till den här skönheten.

Mexikansk musik!

När Hon blev nätlurad

För att inga missförstånd ska uppstå, vill vi redan här förtydliga, att för att inte på något vis peka ut Hustrun använder vi istället epitetet Hon. Detta är ett viktigt förtydligande, som läsaren måste bära med sig på det att ingen ska få för sig att personer som inte är inblandade i det nedanstående är inblandade i det nedanstående – dock, naturligtvis, med undantag för personer som de facto är inblandade.

Sent om sider upptäcker Hon Blocket, Tradera och shopping via Facebook. Via dessa forum kan Hon inhandla allt från cyklar till parksoffor och för att allt ska gå så smidigt som möjligt och för att saker och ting inte ska säljas innan Hon hunnit hämta dem, betalar Hon i förskott. Eventuella invändningar mot allt detta i allmänhet och förskottsbetalningarna i synnerhet avvisades med gester, ljud och meningar som tydligt underströk att vissa tagit steget in i samtiden medan andra satt kvar på perrongen och såg AI-tåget rusa mot framtiden lastat med försummade möjligheter och kap för den som just satt kvar på perrongen och hellre var trubbig än samtida.

Vissa dubier fick Hon emellertid i samband med att Hon skulle hämta diverse kap och inte kunde få tag i Säljaren. Kort sagt var telefonen död. Som tur var hade Hon swishat till Säljarens pojkvän och kunde ringa denne, som förklarade att Bob (fingerat namn) satt inne och att de inte var ett par och att pengarna skickats vidare till Bobs mamma. Några varor kände pojkvännen inte till men han hade numret till Bobs mamma. Bra. Hon ringde genast upp Bobs mamma som visade sig vara mellan två bostäder i en mindre ort på landsbygden någonstans mellan Stockholm och Göteborg. Då hon var mellan bostäder och rent allmänt hade det lite knepigt hade hon vara 16 kronor av de tusenlappar hon fått sig tillskickade från Bob via pojkvännen som inte var pojkvän utan bara mellanhand emedan Bob satt inne och inte kunde sköta sina affärer fullt ut på egen hand.

Då Hon försökte vädja till Bobs mammas modershjärta brast det för Bobs mamma som skrovelskrek ”Bobs mamma? Jag är väl för helvete inte hans mamma, haha, det var det dummaste jag hört, och pengarna är som sagt slut”.

Senare, när Hon kontemplerat och insett situationens allvar, tittar Hon allvarligt på sin sämre hälft och säger ”Jag har bestämt mig, jag ska inte handla på Blocket, Tradera och Facebook något mera”. Och med det lämnar vi det strävsamma paret, där de sitter på perrongen och är ganska nöjda med att inte vara med på shoppingtåget mot framtiden. Hon tänker på alla cyklar och soffor av vilka det blev ett enda stort intet och hur grymt livet kan vara. Han tänker på hur härligt livet ändå är och på Bobs mamma och vad hon sprätt iväg pengarna på.

Mina memoarer kap 2: Ukraina

Åren 2009-2011 konsultade jag för ett gigantiskt, privatiserat kooperativ i Koktebel på Krim. Odlingsmarken uppgick till 1600 hektar och jag fick, som sig bör i de trakterna, mig tilldelad en bil med chaufför så jag kunde åka runt och titta på ägorna. Sommartid var de där inspektionsrundorna ett nöje, precis som hela Koktebel – en badort som kunde legat på Rivieran på 1950-talet –, men under våren då leran gjorde vägarna svårframkomliga och på vintern då det mest bara var kallt, var de inte lika roliga.

Mindre roliga, om än ganska kul och spännande, var vintertid även byn och hotellen. Ofta var jag enda gästen i byn, där gatlamporna var pålitligt nedsläckta dygnet runt så den som var ute och famlade sig fram längs gatorna oftast inte upptäckte mötande förrän man small ihop. Brukade gå och ha små ljud för mig för att slippa stöta ihop med folk.

Sommarhotellen var stängda under de här kalla och folktomma månaderna. Blott två hotell var öppna. Ett med varma element och varmvatten men likväl kalla rum då dörrar och fönster glipade betänkligt och gav i bästa fall insynsskydd men inte lä, och ett mer modernt med stängbara dörrar, knappt ljumna element och pålitligt kallvatten.

Vid ett tillfälle då jag bodde på det moderna hotellet och hade tagit en iskall morgondusch och suttit och huttrat mig igenom frukosten som avåts i den ej alls uppvärmda matsalen, dristade jag mig till att fråga damen i receptionen, tillika frukostvärdinnan, om det fanns en möjlighet att hon kunde sätta på varmvattnet så man kunde få sig en varm dusch. Den något tunna och bleka damen med ett ändå blekare hår tittade en stund på mig. Så sa hon, med rullande r, ”Are you not a man?”. Varpå hon gick sin väg med besvikna steg. Och med det var det färdigpratat om den saken.

Mina memoarer del 1. Musik.