Rosévinsåret 2022 & LL22

Publicerat av
2

Har på annan plats kommenterat årgången 2022 (i Frankrike) i allmänhet och som rosévinsårgång i synnerhet. Tar nu på allmän begäran upp saken även här.

Kort sagt är 2022 till min förvåning ett fantastiskt år på många håll, och inte minst när vi talar rosé. Förvåningen kommer sig av att året i flera områden och landsändar (inte bara i Frankrike för övrigt) var exceptionellt torrt och varmt. Samtidigt påverkades det både här och där av effekterna av frostangreppen 2020 och 2021. En årgång inrymmer alltid ”året före”, och det arbete bonden lägger ner i vingården verkar i flera fall över lång tid. Således påverkades 2022, som nämnts, av frostangreppen, men sannolikt ser vi i årets utfall också resultatet av att många odlare insett att vi nu står inför nya förutsättningar och att åtgärder därför måste vidtas för att möta detta nya. Som att plantera senare mognande sorter och kloner och att beskära och gallra snarare för att skydda mot sol och värme än för att söka detsamma.

Nog av. När vi kommer till Les Lauzeraies – ett vin jag sedan länge blendar och som flera gånger utsetts till ”Årets rosé” i Sverige, vilket jag ödmjukast vill ha sagt i sammanhanget – visade sig 2022 vara pinsamt lätt att sätta ihop. Vanligtvis står blendern inför en initial utmaning i form av att eliminera viner med avvikande kvalitet innan det egentliga blendningsarbetet kan påbörjas. Inte sällan faller fler än hälften av de till buds stående vintankarna bort  i samband med detta sållande av agnar och vete i vinets värld. Så icke 2022.

Medan 2021 var en rejäl och ytterst tilltalande utmaning, märkt av torka och överkoncentration som året var, var 2022 på tok för enkelt att sätta ihop. Allt var bra. Och det i en i min gom oerhört tilltalande, och sällsynt, blandning av frukt, djup och balans utan att, och detta är viktigt, att det blir tungt någonstans. Tror jag får gå tillbaka till 1985 för att hitta något liknande – å andra sidan var 1985 före min vinmakartid så just där, ska erkännas, killgissar jag på ett ganska onödigt men samtidigt oemotståndligt sätt.

Hursomhelst: Les Lauzeraies 2022, nr 2724, 139kr, som i dagarna anlöper landets Systembolag – och kan beställas till de butiker som inte får upp varan på hyllan – bjuder på allt det där – frukt, djup och balans – och går åtminstone rakt in i mitt vinhjärta. Tack vare årets uttryck är LL 22 dessutom mer färdigt att dricka tidigare på säsongen (den som vill ha fullt ös i ”mineraliteten” uppmanas att lagra något år).

Rosa musik. Ändå mera rosa.

Förbud mot det agila buzzwordet agil!

Publicerat av
2

När ett ord som agil blivit agilt att använda med tämligen omfattande agilitet, har samhället gått vilse i den agilitybana mumbojumbopannkakan utgör för vilsna och ängsliga själar som vill endast ett: att tillhöra! Om detta nyss nämnda hoppas nu er utsände i de mindre språkligt begåvade språkimportörernas exkluderande tillika förvirrande labyrinter nu sätta P, och väl medveten om den sisyfoskamp och omfattande kostnad för samhället det innebär att efterfölja ett totalt förbud mot buzzwordsinfiltrering, mumbojumbojoller och ord tillkomna efter 1945, nöjer vi oss med att av våra folkvalda endast kräva ett omedelbart förbud mot det fulaste och mest missbrukade buzzwordet, nämligen agil!

I samband med att våra folkvalda nu inför chatkontroller, övervakningskameror och snart installerar avlyssningsmekanismer i våra hem skall dessa också tillse att alla i Sverige bokförda invånare på lämplig, smärtsam plats på kroppen får en liten, ettrig vibrator, en så kallad buzz, inopererad. Så länge medborgaren vårdar sitt språk förblir buzzern inaktiv, men ve den som får för sig att säga agil! Denne olycklige skall då få känna på buzzerns vrede och kraft på det att den nyss nämnde ettrigt skall vibrera till dess den språkovårdande marodören gråtande faller till marken och ångrar sig så bittert att den aldrig mer tar ordet agil i sin mun!

Musik. Agil musik.

Kristallklart på Systembolaget

Publicerat av
Svara

Det händer att det i rödvin uppstår en fällning i form av grums. Grunden för att detta ska kunna ske är att vinet i fråga före buteljeringen inte kylstabiliserats, det vill säga inte kylts ner under nollan något dygn eller så. Det som sker vid nedkylningen är inte minst att färgämnen fälls ut och blir grums på kärlets botten. Men det kan också vara en del annat som på detta forcerade vis fälls ut – saker som tillsammans med färgämnen kommer bilda en bottensats i flaskan om vinet lagras länge. Allt detta är i grunden tecken på kvalitet såtillvida att det faktiskt finns något att fälla ut och det visar att producenten inte ägnat sig åt onödigt brutala manipulationer för att forcera processen. Dock: skulle vinet som inte kylstabiliserats komma att lagras kallt under en transport, till exempel, eller i ett kylskåp, kan en forcerad utfällning ske.

 

Solklart, kan tyckas, och det tyckte också den medarbetare på ett här icke närmare geografiskt angivit Systembolag som tog sig an en konsument som för någon vecka sedan gled in i butiken med oro i blick och mage och en flaska Les Sorts med grums på botten. ”Sockerkristaller!” utbrast nyss nämnde medarbetare efter att ha tagit sig en titt och en kort funderare.

Exakt hur dessa sockerkristaller skulle unna existera i ett utjäst vin med <1g/l socker eller hur socker skulle utfällas som (färgade) kristaller i ett vin tarvade dessvärre ingen förklaring då konsumenten blev så upprörd att den gick hem och skrev ett inlägg på Facebook istället för att följa upp med ett par frågor om sockerkristaller i vin. ”Illa,” skrev konsumenten i sitt inlägg ity i konsumentens värld var den vettlösa medarbetaren på Systembolaget en intellektuell klippa med avgrundsdjupa kunskaper i önologi, och den givna slutsatsen konsumenten drog var att vinet sötats upp rejält med socker (ja, konsumenten var, uppenbarligen, inte heller det skarpaste bladet i knivlådan).

Detta påminner om när jag för 20 år sedan rekommenderade en kompis att gå tillbaka till sitt Systembolag med en korkskadad butelj. ”De byter ut den åt dig så du får en korrekt flaska,” sa jag i min enfald. Kompisen gick till sitt Systembolag, förklarade att jag sagt att vinet var korkskadat och att han skulle få en ny flaska. Istället för att bara byta ut flaskan hänvisade expediten min kompis till butikschefen som i egen hög person provade flaskan, fann det korkskadade (och nu också säkert oxiderade) vinet ”uuutsökt!”. När min kompis påpekade att jag faktiskt är vinmakare och nog kan lite om vin avslutade butikschefen diskussionen med ”Äsch, det där om korken säger han bara för att göra sig märkvärdig!”. Något nytt vin fick inte kompisen. Men han fick behålla den korkskadade buteljen.

Musik. Musik.

Påskvin 2023

Publicerat av
Svara

Förvisso finns det både vildsvin och påsvin, idag ska vi emellertid göra en mer ingående studie av påskvin, och detta på förekommen anledning då oroliga påskfirare (inte att förväxla med påskviner) hört av sig till ni vet vem och undrat varför de inte fått någon vägledning i år. Kort sagt känner de att de gått vilse i påskpannkakan och varken vet in eller ut. Sådan tur då att ni vet vem finns där och räcker ut en hjälpande hand i form av ett knippe goda råd. Å andra sidan, ska villigt erkännas, är det hart när omöjligt att ge ordentliga tips så här fem minuter i klockan påsk. Detta av den enkla anledningen att majoriteten av de svenska vin- och spritbutikerna har ett begränsat utbud fokuserat på den lokala fredagsfyllans krav. Inte så mycket att säga om. Vi talar ju business och breda och därmed stora och stillastående lager till glädje för ett fåtal vinintresserade, som, kanske, har sitt fokus över 129kr och utanför Italien, känns olönsamt lång väg. Å tredje sidan har vi det förträffliga beställningssortimentet, där vi hittar massvis av spännande godis som lagerhålls av landets många duktiga importörer tillika underleverantörer till Systembolaget.

Nog av. Till tipsen, som, som den som förstått det ovanstående förstått, är inriktade på vad konsumenten kan komma över de sista skälvande minuterna före påsk, det vill säga utan att behöva beställa. Har då tips på ett rött och ett vitt som går till det mesta av det som kan tänkas hamna på påskbuffén och som finns hos de flesta vin- och sprithandlarna: Les Sorts Seleccio 2020, nr 70217, 119kr (”Kryddig, nyanserad smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, svartpeppar, plommon, ceder, skogshallon, örter, viol och vanilj. Serveras vid 16-18°C till rätter av lamm- eller nötkött.”) och La Désirée Chardonnay 2021, nr 6321, 99kr (”Fruktig, ungdomlig smak med inslag av päron, honungsmelon, örter, persika och citrus. Serveras vid 8-10°C till vegetariskt eller till rätter av fisk eller skaldjur.”) Finns dessutom Tavel Les Lauzeraies 2021, nr 2724, 139kr (”Fruktig smak med inslag av granatäpple, körsbär, persika, jordgubbar, hibiskus och blodapelsin. Serveras vid 8-10°C till vegetariska rätter, till grillade fiskrätter, eller till rätter av ljust kött.”) lokalt är lyckan fullkomlig ity då täcks även alla eventuella mellanregister mellan de båda tidigare tipsen upp samtidigt som det här smakrika rosévinet klarar både biffen och fisken på egen hand.

Det perfekta påskvinet, som det är försent att få tag i i år men som Du kan beställa i god tid till Påsken 2024? Tveklöst detta: Prado Enea 2015, nr 92247, 580kr (1178kr magnum). Passa på, lagret är begränsat.

Musik.

Domaine Rabiega, Anitra Steen & Göran Persson

Publicerat av
4

“Kolla aldrig en bra story” är ett påstående som gemene man och kvinna slentrianmässigt menar gäller journalister. Det är förvisso ett kul påstående men medan det inte alls gäller seriösa journalister – med vilka det tvärtom förhåller sig så att de är oerhört noga med att kolla sin story – är det snarare just gemene man och kvinna som inte kollar en bra story.

Jag blir fortsatt, 15 år efter att jag lämnade jobbet som platschef och gården såldes, påmind om detta när det gäller Domaine Rabiega. ”Ja just det, Systembolagets gård, där, hehe, Anitra Steen och Göran Persson höll på,” vet mer än en att berätta för mig. När jag förklarar att detaljistmonopolet Systembolaget aldrig hade med saken att göra – ägare var monopolet för import, produktion och distribution, AB Vin&Sprit (tidigare AB Vin-& Spritcentralen), senare sålt till franska Pernod Ricard – ser de lite konfunderade ut men skakar snart av sig denna obetydliga korrigeringen av storyn. För det där med Anitra Steen och Göran Persson är ju det som egentligen är så kul. Och det är nu allt ställs på sin spets.

Eftersom jag tycker, kanske därför att jag är gammal journalist, att rätt ska vara rätt i en story, känner jag mig nödgad att mot bättre vetande förklara, att 1. Såvitt jag kan komma ihåg var Anitra Steen på Domaine Rabiega två gånger under de där 18 åren och då i samband med konferenser för ledningarna för de nordiska alkoholmonopolen, vid inget av de båda tillfällena var Göran Persson på plats, 2. Göran Persson var också på gården vid två tillfällen, framförallt tillsammans med andra höga höns inom politiken, vid inget av dessa var Anitra Steen med.

Det där vill i stort sett ingen höra. För det förstör storyn. Och mycket riktigt: Nio av tio som hört, eller själva tänkt ut, att Anitra Steen och Göran Persson ”hållit på” på Systembolagets gård, svarar med att le lite snett och humma något ohörbart för de vet att det är sant för annars finns ingen story.

Musik.

Nytt regelverk för vinetiketter

Publicerat av
4

Efter många års debatterande har EU fattat beslut om de regler som ska gälla för vinetiketter. Bryssel har gått på den linje som förespråkats av Ungern och Frankrike och bestämt att alla former av bilder och glada färger förbjuds på vinetiketter från och med första januari 2024. Reglerna gäller även för till Europa importerade viner.

Att det är just Ungern och Frankrike som gått i bräschen för de nya, hårdare reglerna förklaras av att Frankrikes parlament fortsatt domineras av de förbudsivrare som drev igenom Loi Evin och i Ungern står kampen mot dans och glam högt på den ultranationalistiska regeringens priolista.

– Livet är inte så kul för alla och det här är ren rättvisefråga, vinflaskor ser alldeles för roliga och lockande ut, säger den ungerska regeringens talesman Martuska Poldi som hälsar EU:s beslut med stor tillfredsställelse.

– Äntligen en fråga där Europa inte trilskas  och dummar sig mot oss, säger Poldi.

I Frankrike är tongångarna likartade. Helst skulle förbudsivrarna vilja förbjuda all information på etiketterna med undantag för varningstexter. Sanna eller falska.

– En del hänger upp sig på att vi vill se falska varningstexter på vinetiketterna, som ”dricker du så dör du” och ”enligt professor Ingvar dödar en klunk vin 78 miljoner hjärnceller”, men som vanligt helgar ändamålet medlen, precis som Mister Trump och Madame Le Pen visat, säger Percival Jeudi-Non, talesman för den franska gräsrotsrörelsen ”Nonnonnon”.

Nu fick inte fransmännen igenom sitt förslag på totalförbud mot vinetiketter men är ändå nöjda med utfallet.

– Det höll på att gå snett när fokus hamnade på dryckens energiinnehåll eller ändå värre när gröna hippies och andra samhällsomstörtande element försökte få igenom etiketter med mer information om vinet, skönt att de inte fick det, säger Jeudi-Non och avslöjar att Nonnonnon-rörelsen nu kommer fokusera på att stoppa musikfestivaler och andra tillställningar där glad musik och munter dans kan förekomma.

Även här i Sverige är riksdagspartiernas företrädare överlag nöjda med det nya regelverket, särskilt som det en gång för alla sätter stopp för svärmeriet för den så kallade gårdsförsäljningen.

– Det är väl allom bekant att de flesta av våra riksdagsmän och -kvinnor uttalar sig positivt kring gårdsförsäljningen när de är ute och reser i landet och då de är i opposition, samtidigt vet alla att de bara skämtar, och nu när förbudsivrarna har vind i seglen vill det mycket till för att någon ens ska ta ordet gårdsförsäljning i sin mun i det svenska parlamentet, säger talman Andreas Norlén.

Château Calon-Segur 1990

Publicerat av
6

Bordeaux. Namnet är legendariskt i vinvärlden. Jämte Champagne och Bourgogne ett av historiens tre mest influensrika vindistrikt någonsin. Under lång tid dominerade vinerna härifrån, både i kraft av kvalitet och kvantitet. Ingen stjärnkrog utan en diger avdelning för Bordeaux på vinlistan. Inget modernt Kalifornien eller Australien (och alla andra ”nya”) utan Bordeaux, dess druvor och vinifierings- och lagringsmetoder. Men. Hur många dricker Bordeaux idag?

Talar vi om toppvinerna, alltså alla Grand Cru i Medoc och de bästa i de andra delområdena, är vi säkert många som gör det. Här håller Bordeaux ställningarna, och med hänsyn tagen till hur priserna gått genom taket på så många andra håll är det låt vara dyrt men jämförelsevis inte tokdyrt. Dessutom går det fynda.

Tittar vi istället på de enklare vinerna befinner sig Bordeaux idag i ett väldigt utsatt läge. Kort sagt är vinlagren betydligt större än efterfrågan. Detta har lett till att många vinbönder hamnat på obestånd och nu kräver väl tilltagna (statliga) ersättningar för att de ska rycka upp sina vingårdar och ersätta rankorna med annat. Alltså samma medicin som för snart 30 år sedan blev en väckarklocka för jätten lite söder över, Languedoc-Roussillon.

Just Languedoc-Roussillon och uppryckningen där – både av rankor och kvalité – är ett av skälen till att Bordeaux har problem idag. Medan bönderna söderöver tog tag i saken en minut över tolv och genomförde radikala förändringar och förbättringar och snart började göra bättre viner än de lite mer nordliga grannarna, har kollegorna i Bordeaux bara börjat inse att de – till och med de, Bordeaux! –  står inför en utmaning och att de måste göra något åt situationen.

Kort sagt har producenterna av ”bordeaux générique”, små som stora, alltför länge levt på namnet och missat att konsumenterna fått andra preferenser.

Detta är förvisso sorgligt men också något som händer varje gång någon som har något att sälja blir för bekväm. Det gäller att hänga med. Glädjande nog har en del insett vad klockan är slagen och med det följer en mer realistisk syn och därmed för oss konsumenter mer tilltalande priser och stilar. Här talar vi inte längre om lätt uttorkade och smått brett-anstrukna viner, extraherade och emellanåt också ekfatslagrade som saknade vinmakaren inte bara lukt- och smaksinne utan också marknadsinsikt och verklighetsnärvaro. Istället bjuds vi tämligen lättillgängliga och fruktdrivna viner.

Det är bra. Bra är också att vi har alla toppvinerna från Bordeaux för de är, som de alltid varit, så bra så bra. Förhoppningsvis får alla nytillkomna vinnördar chansen att upptäcka detta, att prova låt säga en Château Calon-Segur 1990. Egentligen ett väl varmt och torrt år men oj vilka viner de bästa fick till! Nämnda vin är en favorit från året. Redan som ungt var det galet bra och det är i denna dag alldeles underbart (ja, här tarvas larviga ord och honungslen och tårdrypande sirap!): 110% Bordeaux med alla attribut på rätt plats och, efter 32,5 år, en läskande frukt som sitter precis där den ska för att vinet ska kännas fullt ut levande och varandes vid god vigör och ett utmärkt ackompanjemang till en förstklassig fläskfilé, en dito gratin dauphinois och en dito bea.

Länge leve Bordeaux!

Musik.

Zlatan

Publicerat av
2

Mitt i den kokande kastrullen

med den bruna sörjan dyker

plötsligt Zlatans huvud upp. Med

sina oseende ögon och

hopskrynklade panna, vickande

ögonbryn och hånleende mun,

guppar det hemvant runt i den

gråsiktiga  geggamojan.

 

En aningslös hjärna fylld av

djävlar anamma, fokus och

målmedvetenhet och självömkan;

behagligt fri från störande

självkritik och besvärande

perspektiv och tankegångar.

 

Hurra för diktatur, Hurra

för förtryck, ofrihet och censur,

kvinnan bakom slöja, lås och bom,

i köket, mannens trygga förvar.

 

Hurra för arbete som dödar

och god mat och gott värdskap, Hurra

för en nation med mördande

effektiv ordning och reda,

Hurra för det egna jaget!

 

Hurra för ogenerad narcissism,

brist på empati och självinsikt.

Hurra för självinbillade

övermänniskor med självpåtagen

rätt att mobba, håna och roffa

åt sig av gemensamma resurser

och sätta sig på höga stolar

och utnyttja medmänniskor.

 

Hurra för en framtid på

Gud Fader Den Allsmäktige

Infantinos högra sida!

Nya etikettsregler

Publicerat av
4

Efter många om och men har politikerna i Bryssel värkt fram ett nytt regelverk för Europas viner. Medan debatten i Sverige mest handlat om vilka ingredienser som kan tänkas ha tillförts drycken och om hur druvorna har odlats, har det ute i Europa mer ofta handlat om energiinnehållet. Det är också det sistnämnda som får mest utrymme i det nya regelverket.

Kort sagt ska på etiketten och/eller via en QR-kod framgå hur mycket energi vinet ifråga innehåller. Utöver detta ska eventuella rester av processhjälpmedel och/eller de fåtal tillsatser som får göras, till exempel arabiskt gummi och vinsyra, nämnas på etiketten. Detta utöver det regelverket som redan idag finns avseende alkohol, volym och allergener som svavel och äggvita.

De nya reglerna börja gälla kommande årsskifte och gäller inte retroaktivt. Som producent tycker jag att det är utmärkt att alla ämnen som finns mätbara i drycken ska nämnas. Det kommer innebär att väldigt få saker nämns och det är viktigt i en tid då alltför många låtit sig itutas att vin generellt innehåller hur mycket tillsatser som helst. Det gör, som bekant (hoppas jag), inte vin.

Som vanligt missar både lagstiftarna och de högljudda den verkliga utmaningen med vinbruket (och allt annat jordbruk): användningen av gifter i odlingen (ja, vanligtvis även i ekologisk och biodynamisk odling). Det finns många som arbetar hårt på att minimera de nödvändiga växtskyddsmedlen och att  bättre vårda jorden, och de bör uppmärksammas – lämpligen genom att de som inte arbetar klokt i sitt jordbruk får stå med dumstrut i skamvrån, vilket enkelt kan ske genom att skördeuttaget och mängden gödsel och vatten som använts under året sätts ut på etiketten.

Regenerativt proselytparty

Publicerat av
Svara

Årets modeord i Vinsverige är, tydligen, regenerativt. Och vad är då det, tro? Nu vet kanske alla det, och den som inte vet gör nog rätt i att låtsas veta, men om någon ändå till äventyrs behöver få en förklaring, handlar regenerativt vinbruk i huvudsak om att inte plöja så förbannat mycket. Istället ska jorden få växa sig stark i kraft av sig själv och den mångfald dess mikroliv kan uppbåda. Genom att så välgenomtänkta blandningar av allehanda klöver, gräs och blommor skapar vinbonden biologisk mångfald mellan sina vinrader och hjälper på så vis jorden att må gott. En bonus i torra områden är att växtligheten bidrar till att bevara fukten, i den mån den nu finns, mellan raderna.

Är detta något nytt? Nej, det är nog bara så att det blivit mode i vissa kretsar att prata om saken nu, och när så sker finns det alltid odlare som inte hade koll som snabbt hänger på. Och det är utmärkt. Ju fler som tänker till och inser sitt eget ansvar, det faktiskt stora ansvar det innebär att odla och därmed vårda jorden, desto bättre är det, och att ”regenerativt” blivit mode för många är något som vi alla ska applådera.

 

Annat var det för drygt 30 år sedan när vi började så utvalda gräsblandningar mellan raderna på Domaine Rabiega. Till och med den dåvarande rådgivaren från Chambre d’agriculture i Draguignan sökte upp mig och förklarade, att gräset skulle konkurrera med vinstockarna om vattnet och att de sistnämnda därför skulle tvingas till ett bistert liv dominerat av en ständigt närvarande törst. Idag är ingen gladare över våra gräsblandningar är den kanske lite bättre påläste rådgivaren ”Chambren” håller sig med nuförtiden, ja, denne är till och med glatt positiv till ekologisk odling och hållbart jordbruk och tycker inte att sådant är bjäfs och något som stadsbor roar sig med i sina blomsterlådor och rabatter.

 

Tiderna förändras – men det är inte alltid att det som förefaller nytt är så nytt. Egentligen. Jag raljerar lite här om den stackars rådgivaren då för 30 år sedan, han var okej, om än ej särskilt vänligt inställd till sådant som avvek från den breda vägen.  Men det fanns många andra fränder bland vinbönderna, som också ägnade sig åt ekologisk odling och att så gräsblandningar mellan sina vinrader. Redan då. Och vi var absolut inte de första att tänka till.

Den som kommer till Domaine Rabiega idag kanske undrar varför inte alla raderna är sådda med gräs. Skälet är att gården var i ett lätt om inte osunt så i alla fall allt annat än välskött skick när de nya ägarna tog över sommaren 2020. Ett resultat av det var och är att vi varit tvungna att vidta olika åtgärder för att förbättra jorden och dess förutsättningar. Vi har då bland annat fått se oss nödgade till att plöja en del. I år, år tre, är vi färdiga med det arbetet och vi kommer att så gräsblandningar i merparten av de ännu inte sådda raderna. Vi vill ju inte att någon ska tro att vi inte är regenerativa.

Musik.