Dagens grumpyquizz & IKEA

Vem skriver så här i sin ”Uppförandekod för leverantörer”: ”Att delta i FN:s Global Compact och tillämpa dess grundläggande principer inom områdena mänskliga rättigheter, arbetsrätt, miljö och bekämpning av korruption är ett sätt för oss att visa vårt företags sociala ansvar (Corporate Social Responsibility — CSR)”? Svaret är Vattenfall. Vem skriver på sin sajt bland annat, att ” vi agerar alltid i kundernas och företagets

Kvinnofri, Ikeakorrekt bild?

intresse” och ”vi behandlar andra på samma sätt som vi själva vill bli behandlade”? Telia Sonera, som får förmodas inte bara utgå från att företagets kunder tycker att Uzbekistanaffären ligger i deras intresse utan också att företaget självt gärna blir mutat. Avslutningsvis noterar vi denna CSR-grumpyiga dagen, att  IKEA lever upp till sin uppförandekod genom att säga att det är ”olycklig” att man svassar för diktaturen i Saudiarabien och negativt särbehandlar kvinnor på ett  uppseendeväckande vis. Att de sedan får det att låta som om det inte är IKEA utan IKEA som är ansvarigt för det här, varför IKEA inte kan hållas ansvarigt, är en uppvisning i underskattning av konsumenternas intelligens i klass med Ryanairs O´Learys uttalande om att bolagets kunder är idioter – möjligen utmärker sig IKEA genom att anse att de kvinnliga kunderna är större idioter än de manliga.

Förbud mot Tintin-förbud!

Vad gör människorna, försöker förbjuda Tintin? Tintin-talibaner! Nu har det här med Förbudssverige gått alldeles för långt: vinifierat kräver ett omedelbart och lagstadgat förbud mot Tintin-förbud! Månne skulle karlen ha avstått från att åka till Kongo och den delen av hans liv behöver man kanske inte okritiskt visa för landets barn, men i övrigt får man nog ta sig funderare på hur illa däran Tintin var i förhållande till övriga västvärlden, till exempel majoriteten svenskar från samma tid – fast det är i och för sig en intressant tanke: vi raderar ut våra förfäder före 1960, för att nu inte tala om före 1940. Musik!

Dikt och verklighet

Hustrun utbrast förfärat, efter att ha läst blogginlägget ”Flygetygsotyg”: ”Men vad är det med dig, det är väl fint och bra på alla sätt och vis att en cockpitmänniska dyker upp och visar sitt intresse för resenärerna, redo att ta emot både ris och ros? Känner du aldrig en strimma av insikt, som säger ’grumpyyy’, strila in i ditt medvetandes töcken då och då?” Saken är nu den, att Hustrun inte har hela bilden klar för sig. Det var inte bara den idogt klämmande ungen i stolsraden bakom som ställde till det, det var en annons och en artikel också: 1. Annonsen: ”Supportern, ’den 12:e och viktigaste spelaren’” (Herregud!), kunde köpa sig en blågul EM-T-shirt med texten ”Vi har seglat över havet/för att se det bästa laget” (Hallååå?). Det hjälper inte att detta är en direkt fortsättning på barndomens friskt rappande hejaramsa, ”Heja Sverige friskt humör, det är det som susen gör, skjortan hänger utanför, heja, heja, heja”, man blir grumpy i alla fall. 2. Artikeln: DI skriver om ”Dikten ekonomernas nya verklighet” och låter två ekonomer publicera verk ur sin nyutkomna diktsamling och hur låter det? Ekonom 1: ”Den skuldsatte”: ”Ett tragisk liv var att vänta…” (gissar vi redan här att ordet ”ränta” snart dyker upp?) ”…/Ett tragiskt liv det blev/ Allt handlade om lån och ränta/ sammanfattat i ett skuldebrev”. Ekonom 2: ”Den porlande bäcken”, författad av den, enligt artikeln, mer filosofiskt lagde av de båda diktarna: ”Att höra den porlande bäcken/ är att fånga den fria viskningen/ Det rinnande vattnet är livets flöde/ En sinnebild av vår Livets resa/.” Det hjälps inte att det är gulligt och oförargligt, man kan bli sur även av dylikt: poesins boxvin. Självklart var jag butter när jag klev av planet. PS Okej, det kunde varit värre, där på planet.

 

Flygetygsotyg

SAS har fått för sig, att vi resenärer uppskattar om någon ur cockpit, i samband med att passagerarna lämnar planet, visar upp sig; alltså står där till allmän beskådan just som man ska slinka ut ur flygmaskinen. Varför? kan man undra. Förväntas man le mot personen ifråga eller ska man, som jag, surt försöka att inte låtsas om den? Eller ska man rent av säga ”tack”? Men varför då? Resenären har, faktiskt, betalt för att få följa med. Och cockpitpersonen som visar upp sig har fått bra betalt för att flyga till, i dagens aktuella fall, Nice. Kort sagt utgår resenären från att piloten flyger dit den fått betalt för att flyga. Det är, liksom, den odiskutabla grunden för samspelet mellan reseköparen och – säljaren. Därför kräver jag, att den som går ut ur cockpit och försöker påkalla ens trötta uppmärksamhet – idag var det en blöjunge i stolsraden bakom som la en macka redan när planet lyfte, men tro inte att den ansvarslösa föräldern tog tag i saken, som gjorde sig påmind i lika återkommande som obehagliga dunster, förrän vi var i höjd med södra Tyskland – ska vara en glad och munter gök, som, när den ser mig, kanske utbrister: ”Nej, men snälla du, låtsas inte om mig, gå bara förbi så där asocialt som du brukar, se sur ut du bara, stirra ner i marken, du har helt rätt, det är jag som ska tacka, du betalar min lön, tro inte att jag är helt omedveten om den saken, kort sagt: jag älskar dig som du är!”

Vardagens irritationsmoment

Stockholm-Arlanda. Otäckt tidig morgon. Lång kö in till B-piren. Förbereder sig en enda av de köande inför det som komma skall? Icke! Samtliga, såväl framför som bakom i kön, ser ut som de fåntrattar de är när de kommer fram till röntgensköterskan och förväntas ta av sig jackan, plocka fram datorn och vända ut och in på fickorna. De värsta idioterna tar sig till och med tid att diskutera nödvändigheten av detta.

Körkort för resenärer nu!

Nu får det vara nog med inkompetenta resenärer, som är som törnen och smolk i resandets vardag. Det är hög tid att införa körkort för resande i allmänhet och säkerhetskontroller i synnerhet. Och den som trots teori och praktisk övning lik förbannat står där i säkerhetskontrollen och ser fånig och förvånad ut med vattenflaskan, rakvattnet, saxen och datorn i sitt på tok för stora och utrymmeskrävande handbagage och som behöver fem minuter för att fatta att den ska ta av sig jackan och livremmen och sedan ytterligare fem minuter för att faktiskt göra det, ska beläggas med omedelbart reseförbud och få körkortet indraget på plats. I länder med öga-för-öga-tand-för-tand-lagar ska personen ifråga dessutom sitta stupstock minst en vecka i avgångshallen på flygplatsen där den begick sin förseelse och därmed förgrep sig på själva resandets innersta väsen.