Mina memoarer kap 1: Sven Hedlunds mamma

I den mån jag någonsin haft idoler så var det, såvitt jag kan komma ihåg,  bara fråga om en idol och det Svenne Hedlund i Hep Stars och jag var så ung att jag ännu inte fullt ut insett att idoler är inget bra att ha (till skillnad från förebilder som Lars Karlström på Elbyrån i Hjo). Kort sagt var Hep Stars bandet som gällde. Shanes kunde se coola ut och särskilt då basisten Svante (tror jag han hette) när han bar solglasögon och de hade en trummis som var bäst i Sverige och Lee Kings hade ett namn som klingade fint men inget av de här, eller några andra, band var i närheten av att ha gjort en live-skiva som Hep Stars on Stage eller ett studioalbum som We and our Cadillac. Nu började det emellertid rätt snart gå utför med Hep Stars då de plötsligt skämde ut sig med svensktoppslåtar som I natt jag drömde, som till och med mamma gillade, och då var den sagan all och jag gick vidare till Creedence Clearwater Revival och tids nog band som Santana, Deep Purple och Led Zeppelin.

Men nu är vi ett par år tidigare och det är just mamma det ska handla om. Inte min. Men väl Svenne Hedlunds. För vid något tillfälle upptäckte vi – tror det var min bror Anders och jag och vår gemensamma vän Christer Teike – i en tidning, eventuellt en tanttidning alltså en så kallas husmorstidning som vi verkligen aldrig bläddrade i utom kanske just den här gången, på biblioteket i Hjo en artikel, där Svenne Hedlunds mamma intervjuades om sin son. Detta var fel på så många sätt. För det första var mammor rent allmänt pinsamma, och att Svenne Hedlund inte bara hade en mamma utan dessutom en som dök upp i en tidning, och värst av allt, talandes om sin son var oerhört. Här började insikten om det meningslösa i att ha idoler infinna sig, samtidigt som, måste erkännas, vi nog alla var lite avundsjuka på Svenne Hedlunds mamma som de facto var Svenne Hedlunds mamma.

Hep Stars on Stage.

Den gamla bondepraktikan inget praktverk

Kanske är det så att jag någon gång hänvisat till ”bondepraktikan”. Utan att ha läst den. I kunskapens och insiktens förklarande ljus pinsamma uttalanden byggda på lösa antaganden. Inte minst om bokens förträfflighet. Nu har jag läst verket i fråga. Det är en veritabel skitbok. Fylld av svammel, motsägelser, okunskap och dumheter.I förordet till 1982 års upplaga, en av ett femtiotal svenska utgåvor av verket, slår professor Sigfrid Svensson fast ”… det är ett starkt blandat och egentligen högst förvirrat innehåll som rymmes i den berömda boken…”. Förvirrat var ordet. Kort sagt samlar Bondepraktikan en rad lösa antaganden, rena dumheter, skrock, folktro och trams. Att boken fått ett sådant genomslag genom åren säger en hel del om hur okunnig och förlorad människan, eller i vart fall alltför många människor, är.

Till skillnad från vad man kan tro innehåller inte Bondepraktikan användbara råd och klokheter avseende jordbruk och odling. Det handlar mer om vilket väder man kan förvänta sig under året om det regnar eller blåser eller något annat på julaftonen eller juldagen eller någon annan av de tolv juldagarna. En påfallande stor del av bokens sidor handlar om åderlåtning. Till råga på allt förekommer, visar professor Svensson i sitt förord, flera felskrivningar, där sakfel kopierats vidare i nya upplagor (som vore det en faktabok om vin). Till exempel står det att ”säd som knoppas sist i maj kan betyda mycket ollon”. Mer begriplig blir just den sekvensen om säd byts ut mot ek. Som lök på laxen är språket häpnadsväckande uselt. Nödrimmen är så undermåliga att det känns som ett dåligt studentikost skämt.Å andra sidan finns det alltid något humoristiskt i det mediokra och med risk för att falla in i de hånfulla skratt som kommer byfånen till del, citerar vi här friskt ur ”Den gamla bondepraktikan” (1982 års upplaga):

Junuis (Midsommarmånad)

Ju mera det regnar säger jag dig,/ På S:t Johannis dag, tro du mig,/ Dess mindre hasselnötter bliva då till,/ Därför stek lök jag dig råda vill,/ Eller i deras stad rovor äta,/ Och därmed rötterna förgäta./ Är vädret Helge Lekamens dag klart, /Det betyder gott år utan all fara.

Martius (Torm. Marsmånad, haver 31 dagar)

Därnäst kom Thors och Thomas långskägg,/ Bad Gregorium locka barnen utom vägg,/ Gertrud hon tog då Bengt med sig,/ Och maria blev hälsad, säger jag dig.

Om åderlåtande

…”Att människan kan behålla sin sundhet och naturliga karskhet, görs det väl behov, att vi stundom utrensa det orena och överflödiga blodet. Ty får det överhanden, då är det befruktandes, att det begynner visserligen bliva fullt och ruttna, och förorsakar många slags sjukdomar och krankheter i människan, därföre är det av nöden att veta, när och på vad lem, och vad tid man skall låta sina ådror på.”…

För tandvärk

”Haver du tandvärk, skall du förstå,/ Då skall du en åder under din tunga slå,/ Därmed bliver du pinan stillt,/ Om du efter detta råd göra villt.”Bland de mer allmänna visdomsorden återfinner vi, både på latin och svenska, följande klokskap: ”Raro breves vivi, rufosque fideles… Sällan finnes en stackot ödmjuk och en rödhårig vara trogen.”

Sist men inte minst: När mars härskar på himlen bör du skaffa dig ett vapen och göra upp med dina fiender.

Musik.

Julklappar, Hustrun & Bonde söker fru i Frankrike-förbud

Julklappar

Vinprovning så upplever du vinets alla möjligheter”. Av Måltidsakademien utsedd till ”Årets dryckeslitteratur” när den utkom för några år sedan. Allt nybörjaren behöver veta om vinprovning och det utan alltför mycket petimäterande. Fina bilder.

Kronos väv”. En händelserik och underhållande roman, där nutid blandas lika friskt med dåtid som historiska personer blandas med hittepå. Romankonst på hög nivå.

”Vik Millahue” 2011, nr 90233, 899 kr. Ett vin med ambitionen att vara bäst i Sydamerika och sannolikt något som mottagaren ännu inte hunnit prova.

”Puligny-Montrachet” 2013, nr 70234, 399 kr. Passa på att ge bort ett vin från unga Domaine Pernot Belicard innan gårdens viner går i taket prismässigt. Börjar redan bli svåra att komma över.

Hustrun

”’Uti bögda’??? Nejdu. Nu ska vi titta på ’Bonde söker fru’. Det är inspelat på Domaine Rabiega.” Hustrun tog fjärrkontrollen och gjorde slag i saken och vips var där en massa älskogsugna bönder som var tvungna att tala om sin åtrå som kärlek.

”Men, gumman, ’Bonde söker fru’’, det är väl inget vi ser på?”

”Inte vi. Du. Kommer du ihåg när du för några år sedan stukat foten och inte kunde gå och låg och pep i soffan framför teven en hel helg?”

”Uuuh, nää….”

”Jo, det gör du. Du tittade på ’Bonde söker fru’-maraton hela lördagen!”

”Äsch, jag är ju författare och måste bekanta mig med alla delar och vinklar och vrår av samtiden, vardagen och samhället, även på dess botten och då och då måste jag…”

”Struntprat! Nu ser vi på ’Bonde söker fru’ från Domaine Rabiega.”

Bonde söker fru i Frankrike-förbud

Hur det svenska produktionsbolaget fick idén att åka till gamla ärevördiga Rabiega med sina lustfyllda objekt är för oss obekant, dock vill vi med emfas kräva ett omedelbart förbud mot ”Bonde söker fru”-inspelningar på andra platser än böndernas egna gårdar i allmänhet och i Frankrike i synnerhet, och skulle inspelningen dessutom förläggas till Domaine Rabiega ska hela produktionsteamet, dess rådgivare samt de trånande bönderna bestraffas med tre års kyskhetsbälte och fem års våta drömmar.

Musik!

Solgula ägg ny vinifieratsuccé!

Ett besök i Sverige har gett vid handen hur långt före oss fransoser detta nordliga land är när det kommer till utvecklingen av ägg och ägg-anstrukna produkter. Till exempel hade det helt förbigått oss att gammaldags numer stavas gammeldags och att äggen förr i världen var bruna och att bruna ägg därför är gammaldags medan gammaldags ägg är bruna och någonstans är det klart att det känns mer äkta med bruna ägg just av den anledningen för man kan ju bara tänka sig vad ”de” – bönderna, Flügger färg, LRF, Ica-Stig och andra som kan tänkas manipulera äggens färg – har gjort för att få de gammaldags, äkta äggen att bli vita! IMG_0248Vid sidan om de gammaldags äggen hittade vi något som trots allt måste anses vara ändå bättre, nämligen solgula ägg! Det är alldeles uppenbart att de skapas genom att gammaldags hönor får värpa sina bruna ägg alltmedan solen strålar över dem och när äggen väl är lagda lämnar så klart äggtillverkaren äggen ute i friska solen den tid det tar för att de ska bli solgula. Lysande koncept! Siktar nu på att följa upp succén med vinifierats matkasse med ”Oeufs Soleil” – Solgula ägg för fransosen. Oavsett om de solgula äggen är franska eller svenska inmundigas de lämpligen med en box skräpvin eller två alternativt ett ekologiskt vin under 69 kronor eller något annat som känns äkta samt ett stänk vinäger eller två ner i äggkoppen så snart det solgula äggets topp kapats med en ändamålsenlig kniv.

IMG_0249

Musik! Brun? Mer gammaldags musik, också brun får man förmoda. Mörkbrun musik.

På allmän begäran: Hermanus Nilsson i ett svep

Tro det eller ej men vinifierat har fått flera påstötningar med önskemål om att sommarföljetongen om Hermanus Nilsson, Ålderstigen, presenteras i ett svep, i en enda post och eftersom vi inte har något bättre för oss gör vi så klart det. Varsågoda.

Hermanus Nilssons vandring på  Ålderstigen – en sorglustig och absurdistisk betraktelse över åldrande, demens, ensamhet och kärlek.

Ålderstigen 1.0

Hermanus Nilsson heter en man som skriver på en bok om sin vandring på Ålderstigen och alla de dråpligheter som han dagligen råkar ut för som när han gick till köket och skulle, ja, det har väl inte så stor betydelse vad han skulle göra, eller hur? Hursomhelst så gjorde han inte det där han skulle göra för han tog med sig fel sak och gick till fel plats och ja, vad det nu var för något jag skulle berätta? En dag hittade han en sko i kylskåpet.

Ålderstigen 2.0

En dag när Hermanus Nilsson öppnar lådan till sin blå Fender ligger där en flaska vin från röda berget i USA. ”La bonne!” skriker han och när husan dyker upp i sin svartvita mundering och som vanligt har svårt att få stopp på sin rultande gång i tid varför hon går in i väggen vid sidan om den knarrande lädersoffan rusar han fram så han kan placera sin rasande mun i höjd med hennes ansikte varpå han skriker ”öppna!” så den vita huvudbonaden far av husans huvud och håret fladdrar i den osande vindpust som bär ordern från Hermanus till husan och vidare ut i världen. När husan öppnat flaskan tittar Hermanus på henne och ber henne, lugnt och sansat, att lägga gitarren i kylen.

Ålderstigen 3.0

Hermanus Nilsson vill ha ett glas vitt. Går till badrummet och skruvar på kranen. Det rostfärgade vattnet gör honom rasande. ”La bonne!” skriker han, ”varför är vitvinet öh, öh, annan färg?”. När husan dyker upp i sin svartvita mundering och rultande gång och går in i badrummets bortre vägg och trillar i badkaret innan hon får stopp på sig själv fylls Hermanus av begär efter husan varför han beordrar henne att stiga upp och göra sig redo för bestigning, han står där redan och väntar ståtligt. Men när husan krånglat sig ur badkaret, intagit position och hivat upp kjolarna hade Hermanus glömt vad det var de skulle göra. Husan, vid det här laget van vid att bli blåst på de förr så heliga herdestunderna, ställer sig på två ben, släpper ner kjolarna och samlar ihop Hermanus i byxan igen. Då kommer han ihåg. ”Du har ju lagt rosévinet i Gibsonlådan, kärringjävel! Ro hit!”.

Ålderstigen 4.0

Hermanus Nilsson ringer Sveriges Radio för att få säga sitt.

Alexandra Pascalidou: Hej, vem talar jag med?

HN: Vad är det för jävla fråga?

AP: Jag undrar vem jag talar med. Det här är Alexandra Pascalidou på Ring P1, vad vill du tala om?

HN: Just det ja! Vem sa du?

AP: Alexandra Pascalidou. Det här är Ring P1.

HN: Nu måste regeringen och Palme göra något åt La bonne! Hon har hällt rosa i vitvinskranen och i Fenderlådan hittade jag någonting vad det nu var och så får det inte vara! Det kostar pengar att att att och det måste kungen sätta P för. Nu! Kasta ut dom allihop bara!

AP: Väntvänta nu. Vem ska vi, eller kungen, kasta ut?

HN: Vem?

AP: Ja, vem?

HN: Det vet jag inte! Vem är du förresten?

 

Ålderstigen 5.0

En dag i sänder – en dikt av Hermanus Nilsson

La bonne, det är allt en riktig

Kärringjävel det

Och regeringen gör inget

Ingenting

Och så var det något mer

Rim! Stim, trim, tjo och tjim och

Haparanda på vår veranda

Där kan man landa en Hercules

La bonne har gömt maten idag

Nej, nu ska vi äta.

Ålderstigen 6.0

Idag är Hermanus Nilsson hungrig som en varg. Han skulle kunna äta en fårflock själv eller i alla fall en Belgian blue-tjur. Och han skulle kunna dricka ett gallon amerikanskt rödtjut till det eller en cistern stor som ett halvt oljelager i Texas full av av av… ”La bonne!”, ”La bonne! Var i helvete är min mat?!” ”Men herrn, herrn har ju precis avslutat frukosten efter att ha i en stund av ljus lägrat mig två gånger på raken.” ”Vad har det med saken att göra? Ge mig min mat kärringjävel!”. Idag åt Hermanus Nilsson två kilo rått rött kött och drack två helor rödtjut i ett svep. Sedan försökte han jaga ifatt husan och ge henne en omgång därför att någonting. Han kräktes i frysboxen innan han gick och la sig klockan 13.

Ålderstigen 7.0

Idag har husan varit och hämtat Hermanus Nilsson på polisstationen. Personalen på Grytlappen hade tvingats brotta ner honom sedan han rusat in på dagisets rastgård och börjat jaga efter ungarna i syfte att ”banka vett i livet på de stöldbenägna asen”. Vid polisförhöret kunde inte Hermanus minnas varför han jagade just de här barnen, han undrade rent av själv vad han gjorde på Grytlappen, men han tillstod att han tyckte att barnen var fula och opålitliga och att de borde utvisas allihop. Det var i samband med kroppsvisiteringen efter hans vredesutbrott sedan han förvägrats att träffa kungen ”eller åtminstone herr Persson” som man fann adresslappen och kunde ringa husan.

Ålderstigen 8.0

En gång vann Hermanus Nilsson distriktsmästerskapen i Memory. Avgörandet kom sedan han i följd plockat melonklyftorna, damen med solglasögon och ett konstigt rutmönster. Motståndaren hade just innan blandat ihop damen med solglasögonen och damen med korgen. ”La bonne!” vrålar Hermanus och när husan rultat fram till trappan upp till andra våningen och dundrat in i väggen och trillat omkull i trappan sedan hon inte fått stopp på sig i tid böjer sig Hermanus över henne och vrålar så den vita hättan far all världens väg och hon får akuta kväljningar av den osande osunda kastvinden från Hermanus inre ”Vad är det där för något?!”. Han pekar på diplomet som förkunnar att han är distriktsmästare i Memory. ”Det är diplomet som förkunnar att herrn är distriktsmästare i Memory,” svarar husan. ”Åh fan! Varför hänger det där på väggen för då?! Lägg det i kylskåpet, din klåpare! Och glöm inte gladpacken!”.

Ålderstigen 9.0

Hermanus Nilsson vet inte hur länge han suttit och glott ut genom fönstret, eller varför han gör det, men när ekorren plötsligt uppenbarar sig i trädet flyger Hermanus upp. Ekorren har på sig sin gröna Robin Hood-mundering och ler retfullt mot Hermanus med sina sponsrade Pepsondent-tänder. Hermanus osäkrar bössan och fyrar av en salva. Fönsterrutan går i tusen bitar och ekorren skuttar raskt vidare därute i sitt träd. Hermanus drar iväg hagelbössans andra patron också. För säkerhets skull. ”Där fick du allt din jävla jävla!” vrålar han, kastar sig förnöjt tillbaka i stolen, tömmer glaset med whiskey och vrålar efter husan. ”La bonne! För helvete, la bonne!”, skriker han. Husan kommer inrultande, får inte stopp på sig själv och trillar ut genom rutan. ”Hallå där, ditt inavel, du får inte betalt för att hoppa ut genom fönster!” skriker Hermanus, laddar om och rusar fram för att ge husan vad hon tål, men väl framme vid rutan glömmer han vad det var han skulle göra. Han går och lägger bössan i frysboxen istället.

Ålderstigen 10.0

Dessvärre kommer inte Hermanus Nilsson kunna avsluta sitt mästerverk ”Ålderstigen”. Han dog idag. Husan hittade honom i badkaret tillsammans med en entrecôte, en Titien de Margüi från Château Margüi, en trasig gräsklippare från Stiga anno 1977 (gul) och Piff Nr 29 från 1960, Hson-fickisen ”Fredlös brunst” (av Kjell E Grenberg) och Starlet nr 13 från 1967 (där Lelle i Hep Stars berättar varför han har mustasch). Innan han gick till badrummet för att göra vad han nu skulle göra hade han lagt ett frieribrev till husan i kylskåpet, där man också fann en cykelslang med ett olagat hål och ett 14-taggars drev till en Crescent Sport 1970.

Ålderstigen: epilog

Hermanus Nilssons planer på att äkta husan gick om intet. Döden i badkaret kom emellan. Däremot fick husan ärva allt. Detta sedan man i samband med slutstädningen inför försäljningen av slottet funnit ett testamente i ena gummistöveln i källartrappen. Husan använde de 29 miljarderna i reda pengar till att bygga upp en stiftelse som driver sjukhus (numer fyra stycken) och äldreboenden i Grekland, muta EU-parlamentariker för skojs skull och därför att det är möjligt och därför att hon hade råd, köpa trisslotter (hon vann TV-skrap; det var hon som släckte ner studion mitt under pågående sändning när hon inte fick stopp på sig själv när hon skulle gå till skrap-bordet och därför dundrade rakt in i ett proppskåp), starta den tryckta tidningen ”Motvals” (utgiven på sju språk) och den dito ”Husans vän” (utgiven på 19 språk), skänka fem miljarder till Rädda Barnen, fyra till Läkare utan gränser, två till Röda Korset, en till Reportrar utan gränser och en till Amnesty International. Dessutom fick Alexandra Pascalidou 47 000 kronor. Hon målade vidare om sitt vindsrum på slottet, lät installera en vattenklosett på vinden och bytte i samband med det ut de rostiga vattenledningarna i slottet och hon köpte FIFA och såg till att Färöarna vann fotbolls-VM 2022 sedan hon flyttat mästerskapen dit och investerat 100 miljoner i en smutskastande upplysningskampanj om regimen i Qatar. Hon såg också till att ett glatt jaktlag från Leksand hyrdes in för att göra slut på den retliga ekorren i Robin Hood-mundering och sponsrat Pepsodent-leende och i samma veva köpte hon dagiset Grytlappen från kommunen och la ner verksamheten med hänvisning till att barnen föreföll henne fula och opålitliga.

Ålderstigen 10.0

Dessvärre kommer inte Hermanus Nilsson kunna avsluta sitt mästerverk ”Ålderstigen”. Han dog idag. Husan hittade honom i badkaret tillsammans med en entrecôte, en Titien de Margüi från Château Margüi, en trasig gräsklippare från Stiga anno 1977 (gul) och Piff Nr 29 från 1960, Hson-fickisen ”Fredlös brunst” (av Kjell E Grenberg) och Starlet nr 13 från 1967 (där Lelle i Hep Stars berättar varför han har mustasch). Innan han gick till badrummet för att göra vad han nu skulle göra hade han lagt ett friarbrev till husan i kylskåpet, där man också fann en cykelslang med ett olagat hål och ett 14-taggars drev till en Crescent Sport 1970.

Hep Stars.IMG_1300