Årets första Twoson-lunch avhölls, sistlidna fredag, på Pontus! . Eller möjligen, och snarare, på Pontus!s nya bistro Pocket, som ligger där Pontus!s skaldjursbar låg. Twoson har, alltså, flyttat från saligt avsomnade Pontus by the Sea till riktiga Pontus och det har, föga förvånansvärt, gått utmärkt. Pontus, mannen bakom Pontus! och alla andra Pontus, håller alltid en hög klass i allt han gör och varhelst han gör det och som den kloke företagsledare han är ser han till att omge sig med kunniga och förstklassiga medarbetare. Med andra ord förlöpte allt väl och maten var, som alltid på Pontus!, utmärkt. Själva Twoson-lunchen såg som sina gäster Fabienne och Rodolphe Peters från Champagne Pierre Peters – de levererade förra årets skumpa, en lågdoserad Twoson-variant av ”Les Chétillons”. Vi fick prova deras toppnummer ”Les Chétillons” 02, 97 och 88. Samtliga i avskalad och snygg Pierre Peters-stil och mycket goda. 02:an var knuten och ung, 88:an om inte fullt mogen så i alla fall väl utvecklad och öppen, rund och god. 97:an är, som tidigare meddelats på denna blogg, fantastiskt bra för sitt år. Vid sidan om de här tre godingarna, samtliga, som sig bör på en Twoson-tillställning, på magnum, serverades förra årets sista Twoson-vin och årets första dito: Twoson Chambolle Musigny från 09 och Ponsot och Twoson Barolo Campé från La Spinetta och 05. Båda, om vinifierat får tycka så eller ja, försök hindra mig!, mycket goda, den förra tokung, den senare börjar komma ur en lång tunnel och bli drickklar. Som grädde på moset serverades också ett kommande Twoson-vin, det smått sensationella Twoson Washington State Petit Verdot från Hedges och 06, alltså, kort sagt: man får leta efter ett bättre druvuttryck (Petit verdot, för er som inte riktigt hängt med i texten) av denna inte särskilt ofta väl uttryckta, utan snarare allt som oftast överextraherade, druva; urläckert vin! (Ja, jag är part i målet, men det skulle vara mig främmande att ljuga för mina HR) Lill-Babs.
Etikettarkiv: Twoson
Twoson, CSN&Y & Jethro Tull
På tal om vinklubbsreklam kommer här lite mer vinklubbsreklam. Den här gången för exklusiva Twoson Club. Kort sagt betalar medlemmen närmare 20 000 sek per år och får för det fyra leveranser om tre magnum, alltså inalles tolv magnum. För att få alla att tycka att det hela är urbilligt levereras lagom till Jul och Nyår en låda med tre magnum champagne, specialutvald och i begränsad upplaga som allt annat, oftast med lägre dosage än vad producenten normalt arbetar med. Det unika med vinerna är att de bara finns i en upplaga om högst 150 magnum. Därför är också klubbens medlemsantal begränsat till 40. Vinerna väljer Mats Hanzon, bland annat preses i Svenska Vinakademien, och jag ut hos prominenta producenter världen över, många gånger gör vi våra egna blend eller väljer, helt enkelt, ut ett ekfat som vi ber producenten buteljera åt oss. 120 magnum sänds till medlemmarna, övriga används vid medlemsluncher, två per år, och för att vi som har klubben ska kunna följa mognadsutvecklingen och hålla medlemmarna underrättade om hur det är beställt med deras flaskor. I år går Twoson Club in på sitt fjärde verksamhetsår – däremot har Mats Hanzon och jag arbetat med att leta viner betydligt längre, första vinet köpte vi redan 2005 – och en del av de ursprungliga medlemmarna, som avsåg att vara med i tre år, lämnar nu. Det gör att det kanske kommer finnas fyra-fem platser lediga. Är någon intresserad kan den gå in på medlemssidan, klicka här, och från den kontakta klubben och förhöra sig om det går att få en inbjudan. Det kan verka som att vi förbehåller oss rätten att välja och vraka och det gör vi för all del, men de viktigaste urvalskriterierna är att man betalar, tycker om vin och, om man avser att närvara vid våra luncher, är trevlig och hämningslöst hyllar de producenter som alltid är med, minst en per lunch. vinifierat gissar att beskrivningen i förra meningen på pricken stämmer in på bloggens alla hängruntare. Just det: var i förrgår i Alsace hos mamma Colette och döttrarna Catherine och Laurence Faller på Domaine Weinbach och plockade ut några nya, exklusiva viner för Twoson. Det blev en låda med tre druvsorter, en magnum av vardera, från 2006 (Riesling, Pinot gris och Gewurztraminer). Eftersom Hanzon tycker om CSN/CSN&Y och Jethro Tull avslutar vi med det. (PS Kylen är den som står i flickorna Fallers kök på Domaine Weinbach; fick inte till bildtexten p g a något nytt, mystiskt sätt att hantera bilder som WordPress infört under min frånvaro)
Katalanske kocken & lilla vinfrossan
Normalt handlar en vinfrossa om att se till att man själv får så mycket som möjligt av det bästa, samtidigt som övriga får så lite som möjligt av det samma. Enda undantaget är när min vän Katalanske kocken får för sig att göra stor tapasafton, något som kräver flera dagars förberedelser och att man får stå ut med hans fantiserande och ständiga ordsvada om allt han ska göra. Det är det nu värt eftersom hans tapasaftnar får självaste San Sebastian att verka blott halvbra. Nackdelen är att man plötsligt står inför dilemmat hur man ska kunna äta mest själv medan… ja ni har förstått. Hur gör man då? Jo, man gör, hur mycket detta än svider i snåltarmen, en avledningsmanöver med hjälp av en liten vinfrossa. Således förberedde jag lite viner medan Katalanske kocken tillverkade sina tapas och eftersom jag inte vet exakt vad det var jag åt (hänvisar här istället till den utmärkta boken ”Mamma Lopez Katalanska Kokbok”, varuti man hittar en del av Katalanske kockens påhitt) får jag istället berätta om vinerna, som, må de vila i frid, dessvärre strök med denna afton: Château L´Arnaude ”Cuvée de Therese” 2011 (har det mesta av vad ett fullödigt rosévin ska ha; lagom kraft, mycket elegans och en hel del frukt och en lång, ren eftersmak, hade inte kunnat göra det bättre själv), Pourpre de Salvignan 2007 (en Côteaux du Languedoc, som det var något speciellt med som jag glömt), Malhadinha 2008 (ren, sjungande frukt från en av Portugals bästa producenter, aningen ung, men redan god att inmundiga, passade utmärkt till en mixad palett av typen tapasbuffé), Vignobles des 2 Lunes ”Pinot Gris” 2009 (extremistbiodynamiskt från Alsace, helt okej, snygg etikett), Grand Cros (Clos Cavenac) 2006 (Marmandais klart bästa producent och vin, kanske lite för mycket ny ek lite för lång tid, annars utmärkt och bra att dricka nu), Chateau Tahbilk ”Marsanne” 1987 (håller fortfarande, efter 25 år, ihop snyggt!, riktigt god dessutom, hatten av!), Château L´Arnaude Blanc 2011 (överlägset bästa vitvinsårgången hittills från producenten, ungefär så mycket disciplinerad frukt man kan kräma ur en Rolle utan att göra den jäststams-tuttifruttig/päronbananig och obalanserad, lyckad lie-lagring som kommer igen både i doft och smak), Goedhart Bel’ Vila Syrah 2008 (mycket bra utveckling under det senaste halvåret, mycket god, fullödig amerikansk Syrah som nu fått eken på rätt plats, dvs i bakgrunden), Muga Gran Reserva 1973 (lilla vinfrossans bästa!, vid synnerligen god vigör, visade det bästa av såväl producenten som området och året, allt intakt och perfekt att dricka nu), Domaine Serene ”Evenstad Pinot Noir” 2006 (haha, Katalanske kocken förlorade sig i det här, visste väl det, mycket gott vin och perfekt att dricka nu, men inget mot all maten jag hann äta medan de andra tjatade om Serene), Viña Real Gran Reserva 1985 (trodde jag skulle bli dagens bästa, var bra och vid god vigör, men fick pisk av Mugas 73:a, saknade lite ryggrad, men i övrigt mycket bra), Trio Infernal 2003 (Priorat i toppform och med bara ett litet negativt inslag av det varma och torra året, bra), Melipal 2007 (Mendoza´s finest, utmärkt att dricka nu, fick, medan jag högg in på Pata negran, övriga bordssällskapet att förlora sig i en av mig initierad, meningslös diskussion om huruvida Melipal på mapuche betyder Södra korset eller inte), Twoson Alsace Grand Cru Pinot Gris 2008 (senaste vinet som gått ut till medlemmarna i Twoson Club, en fullödig, oerhört snygg Pinot Gris från Domaine Weinbach, fortfarande väl ung, levererad i elegant Alsace-dubbelflöjt, bara en sådan sak), Tenuta di Tre Rose Vino Noblie di Montepulciano 1985 (ytterligare en positiv överraskning, tänkte bara få de andra att etikettsdricka årgången, som jag trodde var trött och utgången, men vinet var riktigt bra och vid full vigör, perfekt att dricka nu, synd…).
Helena Henschen – I skuggan av ett brott
Det stod hur mycket som helst i tidningarna inte bara när de så kallade ”sydowska morden” hände, utan också då den här boken, skriven av dotterdottern till häradshövdingen von Sydow, utkom häromåret. Tyckte väl att jag läst tillräckligt i tidningarna, men min Twoson-kollega fick för sig att jag behövde litterär bildning i allmänhet och genom den här boken i synnerhet och gav mig den vid en gemensam resa nyligen. Med andra ord var jag tvungen att läsa ”I skuggan av ett brott” och av tvånget följde skepsis. Man kan gissa att mördaren är ett psykiskt stört, sannolikt narcissistiskt, missbrukande, bortskämt brat; blott en i raden men unik såtillvida att han slog ihjäl sin pappa och hemhjälpen x 2. Att han ansågs vara ”ovanligt intelligent” kunde man också gissa i förväg eftersom alla förgrämda extremister och misslyckade halvgalningar ”egentligen är så intelligenta” trots att de, näst efter sina eventuella nickedockor till efterföljare, är mest dumma i huvudet av alla mänskliga varelser. Hur var då boken? Nja, jo, njae, så där. Den är, som kritikerna sagt, mycket välskriven. Å andra sidan känns den sannolikt viktigare för författaren än för oss andra, som rimligtvis finner en relevant betydelse i den först då den kompletterats med en omfattande analys av det samtida samhället samt, gärna, en återkoppling till dagens samhälle och brat-kultur.
Twoson-lunch # 1 2012
Årets första Twoson-lunch, en av två, genomfördes i förra veckan på Pontus by the sea i Stockholm. Specialgäster var Pascale Jolivet från Sancerre och Mats Wallin från Provence. Den förste levererar i år en unik magnumvariant av sin ”Sauvage” från det varma, och högst personliga, året 2009, ett vin som de 40 Twoson-medlemmarna får som paket nummer tre i år. Den andre levererar en ren och högst potent och snygg, och för Twoson specialgjord, Grenache från 2010 – vin nummer ett 2012. Båda vinerna provades liksom årets kommande champagne – en Blanc de Blancs – specialare från Pierre Pieters och 2002 – och en Merlot från Washington State, som var vin nummer fyra förra året. Allt ackompanjerat av Pontus till vinerna anpassade mat och mycken munterhet. Om någon undrar så är klubben fulltecknad i år, men man kan alltid sätta upp sig på väntelistan för år 2013.
Michael Mina, San Fransisco
Förutsättningarna för Michael Minas krog på California Street i San Fransisco – han har krogar även på annat håll – var, när Twosonkolleganoch jag häromdagen slank in där, inget vidare. Kort sagt hade vi just landat in från Europa och cirka 18 timmars resande, dygnsrytmen var satt ur spel och klockan var 22.00, ett klockslag då medelamerikanen redan ligger och
sover eftersom han tror att han mår bra av att gå upp före sex på morgonen. Trots att vi var trötta och att vi blev de sista, kvardröjande, för personalen irriterande gästerna och trots att våra ögon gick i kors och att vi pratade med varandra mellan allt tätare och mer ihållande ögonblick av mikrosömn, var stället alldeles förträffligt. Bra, vällagad mat, trevlig och kunnig personal som bland annat tyckte att vi skulle prova den ”europeiska och moderna” Copain Chardonnay Brosseau från Chalone och 2009. Vinet visade sig vara åtstramat så till den milda grad att vi såg oss nödda och tvungna att komplettera med en Puligny- Montrachet från Louis Carillon och 2002 – ett barnarov, men det var ett faktum som bekom oss lika lite som personalens alltför diskreta och väluppfostrade försök att få oss att inse att vi nu suttit själva i matsalen den senaste timmen.
Twoson-lunch med Anja & Giorgio Rivetti
Årets andra Twoson-lunch ägde igår rum på Pontus by the Sea i Stockholm. Hedersgäster var Anja och Giorgio Rivetti från La Spinetta och skälet till detta var, att årets tredje Twoson-vin är en ren Barbera från La Spinettas vingård Gallina. Giorgio berättade för övrigt för den samlade skaran om hur hans familj köpte en Nebbiolo-vingård (Gallina) på vintern bara för att nästa år, då blad och druvklasar avslöjade den bittra sanningen, upptäcka att längst in, mitt i vingården, dolde sig två hektar Barbera – en druva vars pris på den tiden var en bråkdel av Nebbiolons. När Giorgio påtalade saken för säljaren, vars familj ägt gården i flera generationer, svarade denne ”verkligen?”. Lyckligtvis bestämde sig familjen Rivetti för att behålla odlingen som den var och idag producerar man där vad som måste anses vara kanske världens bästa Barbera – och Twosons medlemmar fick exklusivt tre magnum vardera från det fat som Twoson-kollegan och jag tyckte var bäst när vi var där och valde och vrakade häromåret. Kul är att, och detta är sant, Giorgio själv igår sa att Twosons Barbera 2005 är bättre än hans egen. Och hans finns dessutom bara på 75-centilitersbutelj. Jaja, skyll er själva ni som inte är medlemmar i Twoson. Tips på ett lättdrucket, kvalitetsalternativ för er som missat de ovan omtalade, unika och exklusiva magnumbuteljerna.
Twoson hos Fonterutoli & italienare
Är nyss hemkommen från en övning hos Marchesi Mazzei/Castello di Fonterutoli i Toskana. Twosonkollegan och jag var där för att hitta lite vin åt vårt gemensamma projekt. Föga förvånansvärt – sagt med tanke på Mazzei/Fonterutolis höga nivå – gick detta bra. Problemet var inte att hitta ett lämpligt fat/vin utan att nöja sig med bara ett fat/vin. Just den detaljen, måste jag skamligt nog erkänna, misslyckades vi för övrigt med. Å andra sidan har nu klubbmedlemmarna att se framemot två viner härifrån åren 2012 – 2013. Det blir dels en potent Petit Verdot/Sangiovese från Maremma, dels en smått gudomlig Sangiovese/Cabernet Sauvignon från Castello-gårdarna. Kan inte låta bli att berätta att vinmakaren Luca Biffi på sedvanligt elegant italienskt manér bar en vit kashmirtröja under vår rundprovning bland faten i den stora källaren. Han fick en liten droppe på den, men lyckades på något vis att få även det att se elegant ut. Ibland irriterar jag mig faktiskt på italienarna.
Twoson ett år!
Det ytterst exklusiva projektet Twoson som jag driver med Twosonkollegan firar i dagarna ett år. De 40 medlemmarna fick År Ett för Twoson specialgjord Pinot Noir från Willi Opitz, dito Cabernet Franc från Hedges Family Estate, dito Barbresco (Starderi) från La Spinetta, dito Chablis Grand Cru (Les Clos) från Clotilde Davenne och dito Blanc de Blanc (Reserve, Grand Cru) från De Saint Gall. Andra verksamhetsåret inleddes i mars med en medlemslunch med besök av Clotilde Davenne och Jan Netterberg (representant i Sverige för december månads champagneproducent, Legras & Haas i Chouilly) och specialmat anpassad till vinerna på Pontus by the Sea och årets första vin levereras inom kort (utvalt ekfat av En Laureaule 2005 från Remi Jobard). Som det är skönt att vara en i gänget!