Göteborg vin & deli & Hellström

Klockan 12 idag öppnar mat- och vinmässan Göteborg vin & deli på Svenska mässan (läs mer här). 20.00 körs besökarna ut och portarna stängs bara för att åter öppna 11.00 imorgon, lördag, ”vin & deli” pågår sedan till 19.00. Många spännande utställare på plats och mycket gott att upptäcka och som om det inte räckte med det arrangeras en räcka föredrag och provningar, bland vilka vinifierat framförallt vill fästa HR:ens uppmärksamhet på vad det verkar mycket intressanta föredraget/provningen ”Människan vs terroiren” mellan 17 och 18 idag, fredag, och mellan 14.30 och 15.30 imorgon, lördag. Ett uniktGöteborg mat & deli tillfälle att höra någon som har koll berätta hur det egentligen ligger till eller som mässan själv presenterar evenemanget ” ’Terrorien ger människan förutsättningarna, men människan är också en del av terroiren.’ Så säger den svenske vinmakaren Lars Torstenson, bördig från Hjo, vinmakare under nära 20 års tid på Domaine Rabiega i Provence, utnämnd till Årets Vinmakare i Frankrike och sedan 2006 verksam som internationell vinmakarkonsult. I den här provningen där vi provar såväl röda som vita viner visar han på terroirens inverkan på vinet men också på vinmakarens möjlighet att framhäva eller hålla tillbaka densamma.” Kan knappt hålla mig, kommer utan minsta tillstymmelse till tvekan gå på båda föreläsningarna. Håkan Hellström.

Vinmässutställare: en lathund & Händel

1. Tänk på vad du äter dagen före samt under mässan. Vitlök och annat som läcker via porerna är absolut förbjudet men även efterstinkande företeelser som cigarrökning och curry bör undvikas.

2. Var noga med att borsta tänderna samt tugga tuggummi – glöm inte byta ut gummit med jämna mellanrum, vilka som högst får vara 60 minuter – eller sug på en zinktablett varannan timme.

3. Respektera besökarens bekvämlighetsyta. Kort sagt: håll avståndet. Och framförallt: glid inte upp i besökarens ansikte när du talar.

4. Håll det kort. Så intressanta är inte dina viner och framförallt inte du. Enda undantaget från den här regeln är då besökare som vill berätta om sin svampplockning i dina hemtrakter dyker upp (se gårdagens inlägg).

5. Berätta inte vad du tror att besökaren ska tycka att den hittar i vinet såvida inte personen ifråga tillhör kategorin som serverar sig själv (se gårdagens inlägg).

6. Undvik att undvika väntade personer i din närhet.

7. Om du snörvlar och hostar: stanna hemma.

8. Var torr om händerna.

9. Undvik rakvatten, parfym, wunderbaumar och annat.

Händel.

Möjlig mässmat med mersmakande Marie

Möjlig mässmat med mersmakande Marie

 

Vinmässbesökare: en stilstudie, samt Alex Fox

Den normale: uppträder full normalt innebärande att hen är korrekt och rent av kommer med kloka och/eller trevlig kommentarer, särskilt om den står öga mot öga med en producent som kanske rest långväga för att servera sitt vin till besökaren.

Den osäkre: tror att det bästa sättet att klara av den upplevt inte helt bekväma situationen är att se sur ut och vara allmänt gnällig. Drar sig inte för att tala om för producenten hur den borde göra istället med sina viner.

Den snikdrickande: en försvinnande liten skara som ändock finns, har ibland i sin ena hand en spottkopp med två avledande spottar, häckar alltid vid de dyraste vinerna och förefaller tro att producenten tycker det är okej att låta snikdrickaren hinka i sig rubbet på egen hand (IOGT-NTO, ingen fara, det finns inte en utställare som inte omedelbart identifierar de här gökarna och neutraliserar dem, kort sagt vill ingen, om inte annat, kasta pärlor för svinen).

Den narrative: håller evighetsmonologer för producenten om något synnerligen ointressant ämne – som när hen hittade Karl Johan-svamp i en glänta i samma landsända som producenten har sin vingård – samtidigt som alltfler besökare bildar kö bakom svammelsvampen och utställaren blir alltmer desperat i sin kamp mellan den uttråkades ofrivilliga sömnbehov och önskan att hälla spottkoppen över narratorn och den takt och ton som situationen ändå kräver.

Den kompletta idioten: går runt som om den äger tillställningen, har allmänt yviga rörelser och högt röstläge om den lyckas fånga någons uppmärksamhet (mer vana vinmässbesökare försöker undvika personen ifråga så gott det går, däremot kan en eller annan ur den osäkra skaran attraheras av den här buffeln (alltid en man)), drar sig inte för att gå runt och servera sig själv och känner sig lika hemma på fel sida om montern (IOGT-NTO, ingen fara, ingen släpper in idioten på fel sidan montern, det räcker så att säga med att idioten beter sig idiotiskt).

Alex FoxAlex Fox2

 

 

Vinisud: Ogre battle & Servitrisen från Underjorden

Plötsligt stod hon där, vid sidan om vårt bord, inte särskilt anspråksfull vare sig till kroppshydda eller munhygien och med en därmed allt annat än uppfriskande andedräkt, som gjorde sig påtaglig när hon slog fast att vi skulle dricka Piña colada som aperitif. Utan att invänta vårt svar började hon skriva ner sin egen beställning med ett lika belåtet som mystiskt och illauktande leende, ja munnen stod och läckte på vid gavel när hon gjorde detta. När vi vågade oss på ett försiktigt ”nja, vi tänkte oss nog en öl före maten” förlängt med ett onödigt ”vi har provat vin hela dagen”, tog det hus i helsike och efter att ha talat

Pintade på språng

om för oss vilken slags lägre människoras den tillhör som inte dricker Piña colado som aperitif på hennes restaurang gick hon med påtagligt sura steg och ett synnerligen fientligt kroppsspråk iväg och hämtade ett par öl, som hon snart var tillbaka med och ställde ner med ett klatsch eftersom uppseendeväckande mängder vätska rann utmed glasens utsidor. Medan vi försökte torka av oss ölskvättet föreslog hon så att vi skulle äta fjäderfät pintade idag och dricka Månadens Vin. Vi tog ett djupt andetag och sa tyst och utan att se på henne och framförallt utan att insupa hennes bristande munhygien ”i så fall vill vi prova vinet först”. Efter att ha stått och glott på framförallt mig en lång stund gick hon slutligen iväg och hämtade en butelj rödtjut och skvätte ner insidan av ett undermåligt, litet och löjligt glas med det. Trots den bristfälliga provningsvolymen stod det klart att vinet var av vad man vänligt skulle kunna kalla ett prisvärt budgetvin, pimpat med äcklig maceration carbonique-teknik. Nu tog jag bokstavligen talat saken vid hornen och spände ögonen i Servitrisen från Underjorden och förklarade på en lång utandning att vi inte skulle dricka hennes vin och inte äta hennes fjäderfä, däremot ville vi ha en hamburgare. Medan jag vände bort huvudet för att andas in frisk luft, stod hon där och sög på sina ruttna tänder och funderade över vilka djävelskap vi skulle utsättas för. Till slut bestämde hos sig förmodligen för att spotta i våra hamburgare för efter att ha låtit oss vänta en halvtimme var hon så plötsligt tillbaka med ett brett, illaluktande leende och två hamburgare, som vi hade väldigt svårt att få i oss. Ogre battle.