Importören Terrific Wines avslutar samarbetet med Quita do Pinto och säljer därför ut de sista (568) flaskorna Quinta do Pinto, nr 73988, för 39 SEK. Säljstart i morgon, 1 september. (Är du korkad köper du idag och betalar 119 kr/butelj). Har precis provat en butelj och det är minst sagt ett superfynd för reapriset. Lite låg syra men i övrigt finns bara positivt att säga: stor, fruktig doft med mogna aromer från gula plommon och äpplen och en kraftfull smak. Cheap Trick.
Månadsarkiv: augusti 2015
Zin & Chateau9 i Skövde & Burning Bellows
Årets upplaga av Vin & Delikatess i Skövde är nu i hamn. I dagarna två invaderades det gamla danspalatset Valhall, tillika Skövde Kulturhus, av törstiga och hungriga finsmakare som frossade i allehanda närproducerade frukter, grönsaker, ostar, köttbitar, praliner och annat samt tog sig en eller annan smutt vin från långtifrån. Hade äran att till och från assistera i Terrific Wines monter och kunde framförallt konstatera att man pratar som folk i Skövde. R:en låter som de ska, intonationen är där och alla här vet att andra dialekter än ursvenskan från Skaraborg är hittepå-svenska och att all annan radio än Radio Skaraborg och närradiostationerna i nejden är i skriande behov av både en tålmodig röstpedagog och en intensivkurs i Riktig svenska. För att nu inte tala om TV där det förekommer folk som inte ens kan få till det svenskaste av läten, nämligen ä.
Nog av. Vad dricker man då i denna Jordens medelpunkt, eller i vart fall nära på centralort, Skövde ligger ju som bekant cirka 30 km från Alltets epicentrum? Ifjol visade Skaraborgaren en klar förkärlek för Clotilde Davennes Crémant de Bourgogne, nr 7725, 135 sek – ett vin som till och med fick en upplyst tandläkare med hjärnan på rätta stället att utbrista ”det här kan jag dricka på morgonen istället för att borsta tänderna!”. Ja, sådan är den sanne skaraborgaren.
I år drog Skaraborgarens håg snarare åt Leif Erikssons håll och hen visade sig vara särdeles förtjust i Girard Old Vine Zinfandel, nr 22337, 189 sek – ett vin som för övrigt lanseras på magnum på tisdag (måste dock beställas, nr 74672, 425 sek). Många visade också stort intresse för den i Sverige nya Domaine de Nalys, nr 71813, 249 sek – en aningen ung men oerhört snygg Chateau9 (ja, fransmännen ni vet, de säger ju nöff istället för nio så då blir det chateaunöff när de skriver så där, chateau9) som har den goda smaken att sansa sig på klassiska 13,5 % och inte dra iväg till 00-talets dumalkoholer på 15 % och mer (självklart noterade Skaraborgaren denna förskönande omständighet). På rödvinssidan måste också den nya, eleganta årgången av Cartlidge & Browne Pinot Noir, nr 79245, 119 sek, nämnas. Ny retro-etikett och en ny, smäckrare och stramare stil med en lätt och tilltalande pinot-karaktär i både doft och smak, serveras gärna lite kyld och kan snudd på användas som ett rosévin. Billigt är det också (Skaraborgaren är inte snål men självklart om sig och kring sig, se bara hur svearna och norrlänningarna snodde Sverige från Skaraborgaren när henna vände ryggen till; Stockholm huvudstad, bara en sådan sak… tycker man härnere i Skövde-trakten).
Men provade då inte Skaraborgaren också lite vitt? Jovisst gjorde hen det! Här kan vi notera att stort intresse visades för Françoise Feuillat-Juillots Montagny 1er Cru ”Les Coères, nr 2812, 169 sek – vinet som nu, i september, får toppbetyg i engelska vinbibeln Decanter och det av ingen mindre än Bourgogne-experten Clive Coats och vid sidan om det var många förtjusta i den nysläppta (2014) magnumen av Clotilde Davennes Chablis, nr 78622, 329 kr – ett praktverk (som även finns som 75:a, nr 6302, 159 sek)! Vid sidan om denna jättebutelj noterade en och annan person som vägrar box men ändå vill ta en liten slurk då och då halvbuteljen Borgoletto, nr 12502, 59 sek. En del av er minns säkert det här vinet sedan det också fanns på helbutelj, men när modulerna för ekolgiskt vin ändrades åkte den flaskan ut ur sortimentet medan den här halvan överlevde, och det har den gjort med den äran, finns i de flesta butiker idag och bjuder den hugade på en elegant och finfruktig Soave som inte minst kan njutas till en spagetti vongole (ja, ni vet).
Vin & delikatess i Skövde i helgen
Fredag-lördag samlas vi i år igen i Skövde för att äta och dricka gott. Er utsände i de förhoppningsfulla mat- och dryckestillställningarnas värld slår vin så det står härliga till samt gör sitt bästa för att inte förolämpa vänligt frågande mässbesökare, det kan till och med hända att den nyss nämnde överträffar sig själv och ler och talar vänligt om ditten och datten samt ljuger så berättelsen och vinet blir bättre.
Skördestart 2015: same same but different
Inget nytt under solen när det gäller rapporteringen från “årets skörd”. I stort har den sett likadan ut det senaste halvseklet och frågan är om det inte var snarlikt även i ändå äldre tider. Skälet är enkelt. Media vill ha en rubrik och ett par uttalanden. Producenterna och mellanhänderna vill sälja. Och få om någon kollar fakta.
Således är varje år aldrig så bra som just då det skördas och då vinerna släpps på marknaden. Väldigt få ”årgångstabeller” ser likadana ut tio år senare eftersom de färskaste åren – med osålt vin – ofta är lite övervärderade medan de lite äldre – med utsålt vin – rent av kan vara undervärderade (vilket självklart inte står i motsats till att även dessa övervärderades när de var unga).Viktigt undantag från detta: år då det varit ekonomisk oro och det finns mycket osålt vin i lagren, då kan en årgång offras och nedvärderas trots att den förtjänar ett bättre öde.
Således är året antingen fantastiskt både avseende volym och kvalitet eller så är det fantastiskt till följd av liten volym (som innebär att priserna kommer att gå upp, vilket producenterna kan börja flagga för redan före skörden).
Således har man aldrig börjat skörda så tidigt som i år (möjligen med det ständigt återkommande 1893 som ingen längre har koll på som enda undantag).
Således är kvalitén alltid utmärkt trots att året varit för torrt och varmt/för kallt och regnigt/för ansatt av sjukdomar och mognaden infinner sig alltid trots att värme och torka de facto stänger av mognadsprocessen eller att regn och kyla kan förhala den så till den milda grad att de rätta aromerna aldrig infinner sig.
Således pratar alltfler på senare år om den globala uppvärmningen som enda skälet till allt tidigare skördar och mer alkohol som om ingen planterat tidigt mognande kloner och jagat efter effektivare jäst och processhjälpmedel och som om inte huvudskälet till jakten på full mognad och högre alkohol är att konsumenten under flera decennier efterfrågat allt mognare aromer.
Hur årgången 2015 är? Ytterst varierande.
Vi hyllar Alf Henrikson & varnar för Lassie & Dumheten
En dag, det måste ha varit i det tidiga 1990-talet, på vårkanten eller så, erfors jag den stora äran att på Due Torri i Verona, av alla lyxiga ställen, få dela en stunds samkväm och dricka en aperitif med ingen mindre än Alf Henrikson. Han var precis lika beläst, ödmjuk och trevlig som det intryck han via sina böcker, radioprogram och eljest gjort och genom sina texter fortsatt ger.Har precis dragit igenom ”Om allt möjligt”, en liten utgåva av ”läsefrukter, kåserier för tv, Om ord, dikter och tal, Om tidräkning”, editerad av Alf Henrikson-sällskapet med, som sig bör, säte i Huskvarna. En liten nonsensartad bok om ingenting som är ytterst intressant och lärorik. Därför att sådan var han, Alf Henrikson, intressant och lärorik även då han bara var sig själv och satt och kopplade av med ett glas i handen någonstans i norra Italien.Det är bara ett fåtal 1900-talssvenskar som kan mäta sig med giganten från Huskvarna och vi vill här passa på att tipsa HR:arna om att läsa de böcker av Alf Henrikson de kan komma över (här är ett knippe som kan handlas via nätet, men ändå bättre är förstås att gå till närmaste bokhandel och lägga en beställning, detta i syfte att hylla Alf Henrikson och samtidigt slå ett slag mot samhällets fördumning genom att bidra till att åtminstone en boklåda till kan hålla öppet och rent av hålla sig med en del kvalitetsböcker i sitt utbud – vi har ju alla ett ansvar för att inte Dumheten och Okunskapen tar överhanden och remplacerar Klokheten och Kunskapen på våra lärosäten och i vårt samhälle).Intermezzo!
Det händer med rosévin april – augusti
La upp ett litet vintips på rosé häromdagen. En HR kommenterade med att han upplevde utvecklingen av Clotilde Davennes förut så tillknäppta och nu så öppna Bourgogne Rosé som smått anmärkningsvärd och mycket positiv. Han ställde också frågan om det är normalt att rosévin utvecklas så snabbt på det där viset. Svarade i en kommentar men kör svaret i något modifierad version även här då jag tror fler är intresserade av detta.
”Precis så som du beskriver det (att vinet så snabbt gått från kärvt och tillknäppt till öppet och inbjudande) har utvecklingen av Clotilde Davenne Bourgogne Rosé varit och det är verkligen så att det är först nu som vinet står i full blom och så lär det förbli åtminstone till fram emot nästa sommar.
Ett problem för den som försöker göra personliga roséviner med komplexitet och djup är att de omöjligen kan vara ”färdiga” när de lanseras våren efter skörden. Det gör att de är aningen kärva och tillknäppta när de först möter konsumenten och att många därför vänder dem ryggen. Kunde konsumenten känna grund-kvalitén och förstå potentialen skull den köpa trots sina invändningar och låta vinet ligga till sig, så som du nu gjort (det handlar ofta om bara några månaders väntan, typ april – juli).
Tyvärr är det så trist som att en stor del av de roséviner som blir uppskrivna våren efter skörden är de som är mest industriellt gjorda, d v s med tillrättaläggande jästsorter, enzymer och annat – allt i syfte att få produkten färdig tidigt och med det menas framförallt att det ska skrika frukt på näsan. Inget fel i sig, vinet blir ju fruktigt och insmickrande redan i mars, rent av i februari, ehuru endimensionellt.
Det där sista brukar de flesta bedömare missa varför de här speed-vinifierade vinerna allt som oftast är de stora vinnarna i de rosétest som görs medan en del mer arbetade exempel försvinner från scenen. Ett övertydligt exempel på det senare är det andra vinet som nämns i den här posten, Château Henri Bonnaud. Väldigt få skrev gillande om det vinet när det släpptes ifjol. I år har däremot många fyndat det. Förvisso med all rätt, men det hade varit fint om vinets inneboende potential uppmärksammats redan förra året då hade det sannolikt sålt bättre och Systembolaget hade köpt in det i år igen. Nu lär det istället dröja innan vi får en ny fullödig Palette rosé till det svenska sortimentet.
Samtidigt ska sägas att de relativt enkla, speed-vinifierade rosévinerna oftast är de mest öppna och fräschaste till och med maj/juni året efter skörden.”
PS Vinet på bilderna har inget med texten att göra annat än att det var (var, ety allt nu uppdrucket, åtminstone i er utsändes i de rosa drömmarnas himmel vinkällare) ett vin som gjordes för att toppa först två år efter skörden, eller rättare sagt det gjordes på ett sådant vis att det behövde mer än ett år i buteljen för att komma till rätta med sig själv.
La Cucina, Kristianstad
Kristianstad, denna metropol i nordöstra Skåne, före detta residensstad i Kristianstad Län, denna gamla danska pärla, grundad av Christian IV – den misslyckade militären men mer framgångsrike och stornordiske byggherren med flera städer och inte minst barn på sitt samvete, så många att halva Danmark måste vara fallet efter honom och en icke ringa andel av våra nordiska städer döpta efter honom, städer som Kristianstad, Kristianopel, Christiania (gemenligen kallad Oslo nuförtiden) och Kristiansand –, tillika Vattenrikets huvudstad är inte bara närmaste större ort i förhållande till Absolut Vodkas hemstad Åhus, staden har ävenledes ett restaurangutbud och detta har vinifierat med sina HR:ares bästa för ögonen tagit på sig att inventera (med undantag för kranvattnet, vilket också fortsättningsvis måste skys som pesten efter sommarens hemska händelser i Everöd). Vad har vi då kommit fram till i denna första delrapport från nordöstra Skåne, jo, att vi rekommenderar La Cucina. Bra mat, schysst öl, inte så kul vinlista, mycket bra och trevlig service. Freak Kitchen!
Känsla, Hjo – spansk galenskap i Skaraborg
Som bekant har svensk mat- och dryckeskultur de senaste 30 åren utvecklats åt det bättre hållet å det bestämdaste. För egen del kan jag jämföra min gamla hemstad Hjo Då och Nu. Utbudet idag är såå mycket bättre och i en positiv spiral ses alltfler äta ute och äta och, inte minst, dricka bättre. Vill idag passa på att särskilt nämna krogen Känsla. Inte bara därför att jag känner en och annan inblandad eller ens därför att personalen är synnerligen trevlig och maten god och trevligt prissatt utan framförallt därför att Känslas vinsatsning förtjänar att lyftas fram.
Det är ingen självklarhet att hålla sig med omfattande och exklusiva vinlistor på vischan och i småstäderna, ja, det är ingen självklarhet ens i storstäderna. Därför är det en skyldighet för oss vintillskyndare att lyfta fram beundransvärda satsningar när vi ser dem. Det som är så speciellt med Känsla i Hjo är måhända inte att vinlistan är synnerligen omfattande – snarare är den välkomponerad i sin naggande goda, lilla storlek – utan att allt är så sympatiskt prissatt. Snudd på att någon där konkurrerar med Den galne sommelieren i Valencia och dennes osedvanligt korkade vinpriser till all lycka för oss konsumenter. Vad sägs till exempel om Baltos och La Corte del Pozzo Valpolicella för 290 sek på krogen? För att nu inte tala om Andeluna Chardonnay för 230 sek! Eller Krug’scher Hof Riesling Kabinett trocken för 290 sek och Giulia Negris fina Barolo La Tartufaia för 425 sek. Ja, så där håller det på vinlistan igenom. På frågan om de inte borde höja priset åtminstone lite svarar de ansvariga att de hellre har nöjda gäster och förhoppningsvis säljer en och annan extra butelj. Hatten av för det.
Den som nu känner sig manad att snarast bege sig till Hjo för att stötta Känslas galna sommelier och den beundransvärda vinsatsningen kan hålla i minnet att vi för dagen vill rekommendera nyprovade bookmakern, Filé trio på planka och Känslas hemgjorda burgare (att fisken, som inte smakades av den här gången, i denna Vätterns pärla, alltså Hjo för er som har svårt att hänga med, är utmärkt, är en självklarhet). Och just det, missa för allt i världen inte desserten Känslig – något för alla med känsla för feeling i det annars så ofta onödigt tillkrånglade dessertträsket.
PS Särskilt plus för att krogen håller sig med Gramona Imperial (för pinsamt låga 380 sek, så billigt att det gör ont; smakar som tur är bra trots att det känns som att någon skinnflås just då vinet beställs in). Boston.
Förbud mot bristfälliga pizzaomslag!
Här ska man göra sig till och värma pizza till Hustrun och vill ha ett handfast och tydligt ”Gör så här” i punktform, alltså 1. Öppna förpackningen 2 Värm ugnen till 200 C… Men icke! Det enda den förbenade pizzan, som dessutom påstods vara italiensk, instruerade via sitt omslag var, att, hör och häpna, den skulle värmas tills osten smalt och degen antog en gyllenbrun färg! Men hur tänkte inte pizzatillverkaren där? 1. Hur ska den ensamme, utsatte kocken veta vilken temperatur som är lämplig? (Jag provade med 100 C och höjde efter 20 min till 250 C) 2. Hur gör man om osten smälter långt innan degen blir gyllenbrun? 3. Hur gör man om osten börjar torka och så småningom småryka alltmedan ena sidan av pizzan svartnar i väntan på att resten av degen ska bli gyllenbrun? Nej, det är klart att det inte går! Det är väl det den där förbaskade lurendrejarpizzatillverkaren vet, att den säljer en pizza som är omöjlig att värma, eller baka som det så fint heter på köksitalienska. vinifierat kräver förbud mot uppvärmningspizzor utan vettiga instruktioner samt förbud mot pizzor som inte värms upp samtidigt med hela sig själv!
Stöd sommaren – drick rosé!
Förvisso finns med stor sannolikhet ett och annat rättmätigt uns av grämelse och förbannelse över sommaren 2015, men, saken är den, att den är inte slut ännu. Hur vi än vrider och vänder på saken måste vi räkna augusti till sommarmånaderna. Det innebär att vi har ytterligare halvannan månad sommar kvar. Hur vi än vrider och vänder på saken.
Har vi lite tur så kommer en fin brittsommar i september att ytterligare uppväga den inte fullt tillfredsställande sommar vi hade till och med slutet av juli. Den sena sommaren ställer extra stora krav på oss som sommarvarelser. Låt vara att den är sen men om inte vi bejakar den går den oss förbi och vi kommer tycka att sommaren 2015 var sämre än den faktiskt var. Med andra ord gäller det att dricka kopiösa mängder rosévin de närmaste dagarna och veckorna. Här följer några finfina tips som kommer hjälpa er hålla sommaren igång.1.Clotilde Davenne Bourgogne Rosé, nr 99022, 119 kr. Finns i alla välsorterade butiker, kan beställas med fyra dagars varsel till övriga. Det här vinet var oförlöst när det lanserades i maj. Sedan dess har det vuxit till sig och står nu i full blom med pinot noir-roséns alla prunkande adelsmärken som jordgubbe och röda och vita vinbär och som det klassiga rosévin detta är uppvisar det även ett tydligt inslag av mineral och örter och bjuder på en uppfriskande syra a la Clotilde Davenne. Perfekt nu, men håller till nästa sommar. Drick som höstavisande aperitif eller till kycklingrätter, lax i olika varianter och sallader.2.Château Henri Bonnaud ”Palette rosé”, nr 71164, 179 kr. På senare år har Rosé de Provence kommit att bli Rosévinet med stort R i Sverige. Inget fel i det. Provence är rosévinets hemland och här görs bra rosa en masse. Samtidigt är väldigt många roséviner härifrån lika bleka i doft och smak som de är i färgen. Det gäller alltså att gå rätt i Provence-djungeln. Château Henri Bonnauds rosé, eller ”Palette” som den kort och gott heter i Systembolagets lista, torde vara mer Rosé de Provence än något annat Rosé de Provence på den svenska marknaden. Det är förvisso årgången 2013 som säljs i Sverige (via beställningssortimentet), men det märks inte – en riktigt bra rosé härifrån håller för övrigt lätt två år – snarare är det bättre i år än i fjol. Våga prova detta superkomplexa rosévin och upptäck det djup rosévin från Provence har när det är som bäst.Richard Wright.Andy Summers.