Plats: Vinmässan Prowein i Düsselsdorf. Europas, kanske världens, mest effektiva handelsplats för vin.
Närmare bestämt: Avdelningen för tyska viner, underavdelningen Pfalz med mera.
Tidpunkt: Måndag 14 mars 2016, en timme innan mässan stänger.
Vad: Hysteri. Trots avtalat möte är det omöjligt att nå fram till syskonen Rings, som förtvivlat försöker hälla vin i girigt framhållna glas och svara på frågor som haglar som hade Thor fått ett megaraseriutbrott och i vredesmod slungat Mjölner med en sådan kraft att allt som kom i stormens väg sveptes iväg med den, och landade först långt ut i vattnet, sydväst om Brittiska öarna, där allt sakta svävade till botten för att bli ett pittoreskt inslag i Atlantis stadsbild.
Så vad göra? Tja, skrika ikapp med de övriga och fåfängt säga ”Hej, känner du inte igen mig? Nu har vi möte och jag pockar på att du tar dig tid med mig nu!”. Njaee, bättre då att tjacka spikskor och listigt dra iväg som Blomman en gång så fint skaldade.
Och se! Det var en taktik som fungerade! Nästa morgon, iallafall om man hängde på låset och direkt tog sig till Rings ganska väl tilltagna monter (ser man nu när det hysteriska folkhavet tillfälligt lämnat synfältet), så fanns chansen att få en pratstund med de tre omsvärmade syskonen Rings: Simone, Andreas och Steffen.
Eller pratstund och pratstund. Trion är hur talbar som helst och de har både det ena och det andra att säga, men här gällde det att framförallt snika till sig deras viner i rikliga mängder. Sagt och gjort. Att påstå att allt är outstanding vore att överdriva, men kvaliteten är genomgående där, och framförallt: här talar vi personliga viner. Inte så konstigt att intresset är så stort. Och så är de unga och trevliga och ja, det brukar räcka rätt långt för att bli omsvärmad det också. Dessutom har de esoteriska samarbetsprojekt med odlare i Burgenland och krögare på Sylt och annat som kittlar den som vill känna att det här är lite mer än vilken gammal mossig producent som helst.
I Sverige släppte Systembolaget rödtjutet Rings Freinsheim Spätburgunder 2014, nr 90506, 199 sek (1200 pavor) första september i år. Enligt uppgift finns vinet fortfarande kvar både i en del butiker och det går fortsatt att beställa till butiker som inte har vinet hemma. Enda förklaringen till detta torde vara att Rings rykte ännu inte hunnit upp till Thors hemland (för visst bor Thor och hans kompisar i ett svenskt Midgård?). Bara att gratulera er som har kvar att upptäcka syskonens bedrifter, och på tal om dem: i oktober släpps (i beställningssortimentet) tre Riesling-varianter från Rings. Riesling Kalkmergel, nr 79957, 139 sek, Nussriegel Riesling, nr 79224, 225 sek samt Weilberg Riesling, 299 sek. Ett hett tips till er som vill bli ringmärkta är att inte bara prova Spätburgundern som just nu finns som tillfällig vara utan att också beställa hem en, eller flera, Nussriegel Riesling när den släpps om ett par veckor.
Marriot-bonus med Marriot & co.
Steve Marriot får Stones att skämmas. Steve Marriot får Eddie Cochran att skämmas. Steve Marriot gör cover på sig själv.
Nu kan någon enstaka person som inte är arbetsgivare eller företagare utan snarare anställd eller en affärsrelation värd att smörja eller rent av någon som tycker att den med rätta bör mutas så där lagom mycket, tycka att även om det där måste anses vara årets roman och en inte bara rumsren utan också självklar källa till många härliga stunder i läsfåtöljen och en pålitlig vän på tåget så är det i snålaste laget att så att säga bara ge en bok. Bortsett från att den personen är ute och cyklar så kan det vara klokt att förekomma och addera alkohol till bokgåvan ity den svensk som inte tror sig ha fått himmelriket då den får en skvätt alkohol förefaller inte finnas. Således kan boken kompletteras med – betänk att vi talar juletider – en flaska glögg och då talar vi självklart om Solveig Sommarströms alias 
Således fick importören ställa undan lagret av 2014 Les Lauzeraies och börja sälja 2015 i april i år. Inget ont utan att det har något med sig: nu reas de ”gamla” buteljerna ut. 69 pix istället för 109 och som HR:en förstår rena fyndet, inte minst som ekologiska Les Lauzeraies lätt håller måttet inte ett eller två utan också tre år. 2015? Jo, den årgången säljs också, men då till fullt pris. 
Gite är franska och betyder ungefär ”stuga att hyra”. Vanligtvis ingår ett litet kök och sällskapsutrymme utöver sovrummet och badrummet. Det är inte ovanligt att vinodlare och andra bönder och lantisar ställer i ordning ett gite, som de sedan drygar ut dagskassan med. För oss brukare innebär det allt som oftast bra, personligt boende till rimliga priser. Nu sällar sig drottningen av Chablis, 
Tips på Clotildes viner i Sverige: 
Nog av. Hur är vinet som nu släpps? Sanningen att säga har vi i dagarna provat det vinet – ett torrt, mousserande, utan ek – och ett par varianter av det, i olika grad ekade. Utan att gå händelserna i förväg kan jag väl avslöja att hågen just nu står åt en av de varianter som gjorts vid sidan om huvudspåret. Dessutom är det inte otänkbart alls att tiden på mage måste/bör vara längre. Med andra ord är det nya, mousserande vinet inte liktydigt med det som komma skall. Oavsett det är det så klart ett mycket intressant vin att prova.
Många försöker bygga på sina solaris- och andra hybridviner så mycket de kan. Här har vi snarast gjort motsatsen och om ni frågar mig, som förstås har ett egenintresse i detta, är det rätt väg att gå. Framöver ska det mousserande undan för undan byggas på tills det hittar en form som ger mer utan att elegansen och finessen försvinner. En svår balansgång, som, det är jag övertygad om, vi, eller rättare sagt gården, kommer lyckas med.
Det första mousserande vinet som släpps från Ästad Vingård är rent, snyggt och elegant. Frisk syra som ger bra tryck i gom och svalg utan att på något vis sakna balans, dock inget för lipsillar och sockerdrickadrickare. Ett vin för vuxna. Svårt tro det är solaris eller att vinet gjorts i Sverige. Hygglig frukt och kropp. Ett måste för vinnörden i allmänhet och för den som vill följa utvecklingen av vin i Sverige i synnerhet. Spännande också att se hur vinet utvecklas på flaskan de kommande två-tre åren. Och än mer spännande att prova de versioner som i skrivande stund får mer tid på mage och de årgångar som ligger framför oss. Kom ihåg att Ästad hittills haft att arbeta med unga stockar och inte haft ett enda ”normalt” år. På tal om det så ser 2016 okej ut även om de på plats gnäller över liten skörd, men inget ont utan att det har något gott med sig.
Vi börjar i Toscana och en Brunello som tillhört favoriterna hos er utsände bland de stövelstukade vinerna ända sedan det lanserades på Systembolaget för något år sedan. Då fanns ingen annan koppling än kärlek. Nu levereras vinet av en den nyss nämnde utsände närstående importör. Och vinet är: 
Jomenvisst finns det en och annan drickbar Provence-rosé i Sverige! Men, de är inte många. Bäst i vinifierats gom är här på bloggen redan omtalade Château Henri Bonnaud. Det här är en Provence-rosé som är så som en god Provence-rosé ska vara då den ljusa färgen matchas av elegant och djup doft och smak, som inte bara förför på balkongen utan också klarar en matbit och något år i vinkällaren. 
Så här heter det i releasen som förkunnar bokens essens och existens: